BabyAnkan

Godkväll!

 

Så sitter jag här igen och tänkte skriva en liten kortis, halsbrännan bränner och bebisen boxar. BabyRex gjorde en sådan "uppercut" på mig när jag satt i soffan att jag nästan hoppade uppåt. Han har varit vild och galen hela dagen och jag inser att det är ett mycket aktivt litet busfrö jag ruvar på. Natten som var... ja, den var rent ut sagt hemsk. Först hade jag svårt att komma till ro och somna, många tankar efter föräldraträffen (som jag snart ska skriva lite om) men också för att den lilla var vild och galen och ville inte sova utan plumsade omkring som bäst i magen. Ibland känns det ungefär som när en liten istapp faller ifrån ett isblock... ungefär att det är något som lossnar i magen och plumsar. Så fruktansävrt svårt att förklara inser jag, men rörelserna är väldigt svårt att förklara. De är så olika, allt ifrån att vara små mjuka boffar till de s.k uppercuten till istapps-rörelser. Men i alla fall. Svårt att somna. Hade lite s.k mensvärk och en rörlig BabyRex. Vred och vände på mig och kände bara stort obehag av att inte kunna ligga på någon sida, utan var tvungen att ligga plant på ryggen och då mådde jag illa istället. Timmarna gick, somna en liten kort stund för att sedan vakna vid 1-tiden igen. Lika illamående och besvärad av magen, så försökte jag få lite tröst och stöd ifrån Dennis. Men han sov såklart och var i någon blandning av sömn och vakenhet. När jag försökte gosa mig in hos honom så vände han bara på sig vilket fick mitt hormonstinna jag att känna mig "till besvär och bar ivägen". Gick då ner till soffan och lipade en stund. Sedan kom Dennis och tröstade. Å han är så fin av sig! Han tröstade och sedan gick vi upp igen och han bäddade ner mig med värmedyna och stora kudden som jag kunde ligga och ta stöd emot och höll om mig - Då kunde jag tillsist somna några få timmar till. Dock insåg jag på morgonen vad dåligt jag sovit för jag var dödstrött och kroppen kändes alldeles mörbultad. Men det är så ibland, ibland har man sådana skitnätter. Hoppas denna kommande natten blir bättre då jag ska upp "tidigt" imorgon för att få skjuts in till stan då ändå syster M ska dit.

 

Dagen som gått har handlat om att ta ner det sista av julen. Nu är verkligen alla julgardiner och stjärnor och ljusstakar borrtagna från sina fönster, så imorgon kan jag påbörja årets andra månad med gott samvete! Men det har också tagit på mig. Jag som är så energilös nu för tiden blir alldeles varm och illamående efter att bara tagit ner några gardiner, så det har ju då tyvärr lett till att jag inte kunnat äta någon vettig mat idag :( Så allt jag fått i mig för dagen var imorse: En kopp choklad och två rostmackor och sedan en himla massa äppeljuice och när Dennis kom hem en risifrutti. Men det är inte mycket och det syns även på vågen. Har fortfarande inte kommit upp till min "inskrivningsvikt", vilket iofs inte gör mig så mycket, men jag vill ju samtidigt kunna ge BabyRex den näring han behöver för att han sak växa och må bra. Men samtidigt har ju magen växt enligt kurvan så det finns väl resurser att ta på. Har försökt att börjat ta lite järntabletter med för att se om jag blir piggare, har dock inte kommit i rutin med det än så det blir när jga kommer ihåg. Men jag strävar efter att ta en minst en gång om dagen.

 

Så till slut ska jag summera gårdagen lite kort: Det var precis att vi hann laga färdigt maten och vi oss lite snabbt innan vi åkte iväg till föräldrautbildningen som skulle börja vid fem. Tio minuter innan var vi är så då hann jag sätt mig ner en stund och småprata lite med Felippa innan vi gick in i konferensrummet.

Vi var 6 st par (skulle varit 7 st) Varav en var en gammal granne till Dennis, så då kände han igen ett vänligt ansikte med. Vi började med att gå varvet runt och presentera oss och säga hur långt gågna vi var och var vi bodde. Jag och Dennis var väl både yngst, de som hade bf sist och som inte både i stan.

Vi pratade väl lite allmänt först om vad föräldraträffarna skulle handla om och sedan fick vi dela upp oss mammor och pappor och prata enskilt om allt och ingenting. Vi fick ett papper vi kunde gå efter, men vi mammor pratade väl på om hur gamla vi var, vad vi jobbade med, besvär, förväntningar, hur involverade papporna var och så vidare.

Efter halva tiden var det fikapaus med smörgås och te och vi småpratade alla igen om lite det vi pratat om enskilt.

När fikat var slut gick vi alla tillbaka till konferensrummet igen och fick se en modell av bäckenbotten och en bebis, bm visade hur bebisen passerade och det såg ju jävligt enkelt ut eftersom det bara slank igenom! Tänk om det ändå vore så!

Dennis fick väl sig en liten reality-chock med när han insåg att bäckenbotten är ett enda stort skelett och insåg då vad vi vidgar oss nedtill egentligen. Där ser man vad en man kan lära sig ;)

Vi gick även igenom på en powerpoint de tre stegen som visar NÄR det är dags att åka till förlossningen, fick även äntligen veta vad den där omtalade livmodertappen är för något. Bm visade så pedagogiskt med en strumpa han trädde på bebisen som först var sluten, men sedan när tappen blev mognare så vidgade den sig och sedan kunde bebisen passera. Så nu vet jag det!

Gick även igenom listan för vad man ska ha i bb-väskan. Det är id-kort och journal. Det ska vara kläder till bebisen och absolut inte glömma den lilla mössan (Jag har redan bestämt att den Tigger-dräkten Dennis fick i julklapp ska bli bb-kläderna, för där finns det en liten mössa med) Sedan ska det såklart vara mat till pappan (bm sa att man kunde göra i ordning en smörgås och frysa in så finns det, det tipset var rätt smart tyckte jag.) Ja, vad var det mer? - Jomen typ vanliga hygienartiklar och lite bekvämma kläder till mig sen då. Tänker väl lite såhär att det är bättre att mindre saker än alldeles för mycket saker med sig. Får däremot inte glömma kamera! hehe... och mobilladdare ;) Men det finns ju chans att det kan bli lite utpräglat med tiden så då kan det säkert finnas tid att åka hem och hämta för pappans del. Jo, bilbarnstolen ska vara med också och den kunde man hyra ungefär en vecka innan beräknad förlossning och då skulle det kosta 400:- för 9 månader, billigare än vad jag tänkt mig!

 

Ja, sen var det inte så mycket mer. Nästa vecka skulle det inte bli någon träff, men veckan därpå istället så då skulle vi väl gå igenom lite mer om förlossning och smärtlindring och sådana saker, kanske se en film med, hoppas det!

I sådana fall kan nästnästa vecka bli riktigt rolig: Tisdag: guid på förlossningen i borås. Onsd: föräldraträff. Torsd: mvc-besök.

 

Nä, nu börjar tiden rinna iväg lite så jag tänkte nog avsluta lite nu. Ville bara avsluta med att även om jag tycker det är lite tråkigt att vara gravid av och till,  så är det såna här saker som träffar och kontroller och köpa saker som gör allt så roligare och väntan blir inte så lång heller. Idag är det ca 9 veckor kvar och snart har jag min lilla boxare här. Längtar så! Men just nu längtar jag mest efter en god natt-sömn och hoppas på en pigg dag imorgon.

 

Om jag skulle försöka beskriva mig just nu: Trött, tung, vimsig? - Känns som jag dygnat i flera dagar som jag gjorde på sommarloven när jag var yngre. Fastän jag sovit många timmar inatt med, så hjälper inte det. Känner mig dödstrött konstant... eller ja, kanske inte konstant. Men har jag gjort något på dagen, ja då är jag dödstrött som nu! Tunghetskänslan i kroppen har jag haft i över en vecka nu. Känns nästan som jag vill gå och bära upp magen som om det vore en ryggsäck på magen, men det går ju inte. Å vimsig känner jag just nu bara för att jag inte har någon koll på nedräkningen, tror som rubriken lyder att det är 73 dagar kvar men det är lite diffust i mitt huvud, har så mycket annat att tänka på... hm...

 

Liten resumé av dagarna som gått då:

 

Torsdags var vi på mvc för bebis-besiktning. Förra gången hade jag vad jag trodde ett sf-mått på 32, detta var ju då lite fel eftersom bm sa efter han mätt att jag hade mått på 28 och då frågasatte jag att han hade ju sagt 32 förra gången! Men o nej! det var bara 23 förra gången (vimsigheten hade slagit om sifforna) Så i princip har jag då växt 1.25 cm/vecka och då är det inte så konstigt att naveln börjar bli så grunn - vill inte ha sån där ploppnavel så det ser ut som en fet mask försöker gräva sig ur magen på mig :( Men med 10 veckor kvar känns chansen rätt stor att jag bara blir större och naveln allt grunnare den med! Annars gick besiktningen bra, Hjärtljuden var väldigt fina och och livmoderkanten kommer bara längre och längre upp mot bysten. Sen fick vi massa papper att läsa igenom som bäckenbotten-övningar, om kejsarsnitt för att kunna vara förberedd ifall att och så en lapp om tider för en intro på förlossningen i Borås.
Det enda negativa med besöket var att jag nämnde att jag känt av ett visst blodtrycksfall när jag står upp i längre stunder, men bm vill inte kolla mitt järnvärde då vi skulle göra det nästa besök och eftersom jag haft så bra värden innan så tyckte han inte de var någon idé. Sedan när han tog mitt blodtryck så såg han att de var lägre än vanligt, men de var tydligen fortfarande inte relevant att kolla järntabletter så jag eventuellt kunde ta järntabletter... men men, får väl se hur det känns om 3 veckor då - tycker det är störigt bara, hur lång tid tar de att sticka mig i fingret?!

 

På eftermiddagen kom Felippa hit och vi hade gravidfika och pratade om allt. Om oro, förväntan och tankar. Så skönt att ha någon som har bf så tätt inpå min bf så vi är rätt så "lika". Sen kändes det skönt att höra att hon hade fått samma föräldrautbildningstid som vi, då känner jag någon i gruppen i alla fall, vilket känns skönt! Efter det hände det nog inte så mycket mer på torsdagen.

 

Fredagen var väldigt lugn för min del, såg mest fram emot dejt-kvällen. Så vid fyra-tiden var Dennis hemma så då åkte vi iväg, först åkte vi förbi CoopBygg (som vi snart borde vara VIP-kunder på). Efter det åkte vi och käkade på kina-resteruangen. Det är så mysigt ställe. Maten är god och man får mycket. personalen är trevlig och service-måna och priserna är vettiga. Efteråt så gick vi till ICA och köpte gott till bion och sen vid sju var det dags att se EGO. Den var... sådär. Lite lätt förutsägbar och flödet i filmen gick lite lätt trögt, inte fören mer än 2/3 av filmen gått så började det bli lite "spännande". Det positiva var att det var bra musik i filmen, samt att det inte var den typiska svenska skådis-stammen. De var rätt så okända skådisar vilket fick det att mer kännas naturligt. Väl hemma vid nio-tiden så myste vi i soffan till Farmen (jävla Dolores kom tillbaka! Så besviken) och sen tittade vi på Beck, haha (apråpå svensak skådis-stammen)

 

Lördagen blev en ny byggdag. Tack och lov hade jag tagit mitt förnuft till fånga och frågat om hjälp. Så syster M kom med Lilla N. Så 80-talisterna gjorde grovjobbet och jag var mest arbetsledare och lade mig i och pekade med hela armen. Men det blev fruktansvärt bra och tack vare hjälpen så kom många tunga bitar på plats. Så kontors-delen blev klar, gipsskivorna kom upp i barnkammaren, samt pannrummet blev klart med! Vi tar allt bit för bit, men det går framåt och det känns skönt, för veckorna börjar ju ticka på! Så även lördagen gick och nu idag söndag så har vi hunnit ett varv till coop igen för att köpa färg-prover till barnkammaren och sen åkte vi till svärföräldrarna så Dennis fick stämma av lite med företagspapprena. Väl hemma fick Dennis pyssla med sitt i källaren och jag fick chans att ställa i ordning datorn och allt det.. så det är till viss del därför jag sitter här och skriver med och stämmer av läget lite.

 

BabyRex frodas och mår gott i magen, men han tar energi! Så det blir nog inte att jag gör så mycket mer nytta idag faktiskt. Ska käka lite mat som käraste sambon snott ihop nu och sen blir det nog slötittande på TVn och sen somna tidigt ikväll - gött!

God kväll, ännu ett kvällsinlägg som jag ska försöka hålla lite kort.
Dagen har flytit på rätt så fint. Körde en favorit i repris; Sov länge, käka frukost i sängen samtidigt som jag tittade på film, denna gången Askungen II. Hade velat titta på Pinocciho(??) men sidan jag ser filmerna på är rätt seg på vissa filmer och avbryts ibland så man måste se om filmen igen, och ja... då väljer man hellre en annan film.

 

Efter jag kommit fram till att den dagen Dennis skulle på Husquarnafabriken och dylikt skulle infalla på alla hjärtansdag och kommit till freds med detta. Så började jag planera min dag. Hann så mycket som att jag kom ner i källaren och skrubbade rent "tvättmaskinsväggen" och målade den sedan. Resultatet blev hyfsat och jag blev nöjd med mig själv. Sen duschade jag (älskar att duscha i vår nya dusch!) och fixade naglarna då jag bröt bort en liten bit på ena nageln efter jag målat - så klyschigt det lät... men men.

 

När Dennis kom hem så åkte vi sedan och lämnade ROT-pappret och handlade lite inför mitt muffinsbak imorgon och efter det åkte vi till Jimmy och Madde som vi blivit bortbjudna till. Det var himla mysigt med mat och så spelade vi "Ryktet går" som var ett väldigt roligt spel, där man skulle rita och gissa och rita och gissa tills man gått varvet runt. Vi såg även Farmen där och gotta oss i fruktsallad och soyaglass som faktiskt var betydligt godare än vad jag tänkt i mitt huvud. Vi stannade där till ca halv nio, sen tyckte vi att de kunde få göra kväll med lillpojken i lugn och ro. - Det känns riktigt skönt att ha ett annat småbarnsföräldrar par att umgås med, för då är man på samma linje oc behöver inte tänka: Tycker dem man är jobbig nu när man bara snackar Bebis bebis bebis,,, ;)

 

Morgondagen är inplanerad för att gå upp ca 7-8 så jag hinner baka muffins, sedan är det bebis-besiktning på mvc och på eftermiddagen får jag fikabesök och då blir det nog mer bebis och gravidprat. Hihi! Ser fram emot morgondagen, men nu ser jag mest fram emot sängen och sova. God natt!

 

God afton!

Ännu en dag har gått i mitt gravid liv, pust å stön känner jag just nu! Igår började vi efter maten att sätta upp avskiljeväggen mellan pannan och det som ska bli vårat dusch/tvättrum. Vi reglade upp, men stötte såklart på besvär och detta kom inte i så god jord hos mig såklart eftersom jag ändå är prefektionist, har utbildat mig tre år inom bygg och vill få det ordentligt gjort från början. Men vi gjorde så gott vi kunde efter det material vi hade och konstens alla regler. Dock blev jag väldigt trött i kroppen och efter en stund fick jag obeskrivligt ont i magen. Bara de få gipsskivorna jag bar så tog det ändå på mig, vilket gav mig ett dåligt samvete (Dennis skulle väl inte behöva bygga allt själv?!) Utless och trött på min kropp avslutade jag med att gråta en liten skvätt på kvällen.

 

Morgonen kom och i princip har jag  spenderat mesta av dagen i sängen. Kollade på svensk film: Först Den Utvalde och sen Festival, åt även frukost i sängen. Sen vid halv elva dök Monkz upp med vovven aka pip-Lisa. Sen hade jag en orolig hund här i några timmar som sprang av och an och gnydde.

Hehe... släppte ut henne "själv" en gång, i tron om att hon skulle stanna på tomten... det slutade med att jag bondade lite med grannfrun två hus bort som blivit orolig när en hund sprungit in dit... hehe, undra hur jag hade förklarat för Daniel sen när han skulle hämta Lisa om hon varit borta MEN hon var ju i närheten och kom tillbaka på kall, så det var ingen fara! Gick även en promenad senare till posten och insåg då vad jobbigt att gå med hund OCH vara gravid. Gå med en tung mage som värkte, samtidigt som jag försökte hålla jämna steg med en joggande hund... hm, jobbigt.

 

Mitt andra jobbiga idag (egentligen det första) var när jag skulle ta på mig mina snickarbyxor och inser att jag inte an knäppa dem! De fattades en bra bit, hade inte ens kunnat "dra in magen"-tricket för att få på dem. Det var en jobbig insikt att komma till. Det är inte bara mage och bröst som växt, även höftparti. När Dennis sedan kom hem fick jag låna hans byxor som var alldels för stora för honom plus att de hade resår. Men de var nöd och näppe jag fick på dem med!

 

Suck, de har sitt att vara gravid och tjock. Insåg som sagt ikväll med när vi skulle börja på byggdag #2 att jag inte orkar lika mycket. Jag får blodsockerfall när jag stått upp för länge. De gör ont i magen när jag bär och att bara vara i stående position får magen att kännas stor och tung. Hade jag fortfarande varit i byggsvängen och varit tvungen att gå till ett bygge varje dag i denna gravidvecka hade det nog varit tungt! Nu är det bara två dagar kvar till mvc-besök då jag kan fråga lite om allt detta ska kännas "normalt" när man är så långt gången. Att man ska känna sig så tung och orkeslös och framförallt varför jag inte kan stå still i längre stunder utan att känna att jag ska svimma. Hm...

 

Besvärligt allt kändes nu, men det blir väl bättre. De som farcinerar mig just nu är att min navel blivit så grund och undrar om jag kommer få en pluppnavel sen till slutet. Hihi, bjuder på en rund bild på magen: 28+5

 

God morgon. Helgen har lunkat på. Det var fredagsmys med TV-tittande och bara allmänt lugnt och skönt hade vi det jag och Dennis. Sedan kom lördag och då åkte vi till Falköping för att hämta älskade syster A. Samtidigt slog vi två flugor i en smäll och köpte gipsskivor på Cheapy (sparades oss pengar i jmf om vi handlat på Coop och då "tjänade" vi typ två gipsskivor). Vi åkte hem och lastade av och efter det blev det måååånga tekoppar och prat. Dennis rymde vid 16-tiden och från det till ca 21.45 satt jag och syster och pratade pratade pratade - så fruktansvärt mysigt och behövligt!

 

Söndag knallade på och vi åt frukost i soffan samtidigt som vi tittade på Sveriges Mästerkock. Vi möblerade om lite på övervåningen och vid halv två dök syster M upp och då hade vi bullfika och storasystrarna passade på att måla upp "vackra bilder" när bebishuvudet pressas ut och bebisutgången fläkar upp sig... hm... hehe... nä, är inte speciellt avskräckt. De fick väl in någon liten positiv egenskap med att föda barn ;)

 

Vi åt sedan upp den sista lasangen (lasange är så gott!) innan vi åkte till Falköping igen och lämnade av storasyster. Vi åkte därefter hem och stannade hos svärföräldrarna. Det var nääääästan blivande farmor fick känna BabyRex boffa, men han är lite sneaky och "känner på sig" när en hand ska känna, för då ligger han blixtstill. De enda som fått känns hittils är Dennis (såklart) min mamma och äldsta blivande BabyRex-mostern hann känna en boff nu i helgen.

Väl hemma igen på kvällen gjorde vi inte så mycket. Ringde och pratade med mamma som var lite ledsen. Pratade en stund och försökte med alla tänkbara ord lugna hennes oro (... och även min). Sängången blev tidig då jag var dödstrött.

 

Men prick kl 6 imorse var jag pigg som en mört! Så passade på att gå upp och äta lite yoghurt samtidigt som Dennis klev upp. "Lilla parveln" also known as rörmokaren, dök upp 7.10 och jag gick ner och stämde av läget att det skulle väl vara klart idag. Det lovade han dyrt och heligt. Dessutom så sa jag att han skulle stämma av läget med mig när han var klar och innan han åkte, så hoppas nu han gör det med. För jag har väl planerat att vara hemma hela dagen utan några utomhusliga ärenden, så tillgänglig är jag minsann!

 

Vi får se om jag kan få den äran att duscha stående ikväll. Kan bli spännande. Blir det även klart idag (VILKET DET SKA!) så ska vi väl också sätta upp lite gipsskivor ikväll så det kommer upp en avskärmande vägg på en gång. Å jag ser verkligen fram emot när allting är klart där nere så det kan bli ett riktigt badrum/tvättrum. Vi får se hur dagen utmynnar sig. Ska själv nu försöka titta färdigt på Hem ljuva hem, som finns att se hela filmen på youtube. Dricka upp mitt te och hoppas att den här bubblande halsbrännan inte tänker bli lika påfrestande som den varit sen i torsdags. (... jaja, jag vet! Efter det gravidbesväret jag lidit av den senaste månaden så är lite halsbränna rätt tacksam attt ha MEN det är alltid kul att gnälla lite för det)

Hej! De är så konstigt, för en vecka sedan bara grät och grät jag och nu? Nu har jag genast fått humöret tillbaka och kan skoja och skratta. Vilken helomvändning!

 

Men såhär har det inte varit hela dagen. Såklart var jag rätt öm igår när jag gick och lade mig med de dära dränaget i blygläppen. Tacka vet jag kalsonger då, hihi! De är luftiga och goa att sova i, synd bara att jag har sån liten karl att hans kalsonger är nästan för små för mina tjocka små lår, haha! Well well... sov väl lite halvtokigt, fick en otäck känsla inatt, ungefär som när man drömmer fastän är vaken att jag "kissa" på mig, men såklart var det bara att dränaget gjorde sitt och förde ut overflödig vätska, men känslan var obehaglig och fick hela min nattsömn rätt så rubbad. Tog två alvedon mitt i natten och kunde sedan somna om igen.

imorse gick jag upp när klockan var ca 8, då jag helst inte ville äta frukost för att slippa kissa i onödan (då det sved som f a n)så klädde jag på mig och fixade över lite harry potter-ljudklipp till min mobil som jag kunde lyssna på. Matade djuren och blev irriterad på att jag inte hittade den tredje vattenflaskan. Kaninens flaska hade såklart frusit och han såg jättetörstig ut, så han fick marsvinens flaska och dem blev utan när jag tog in den andra för att tina (de visade sig sen att den tredje att trillat ner och hamnat under snön, men den hittade jag inte fören jag kom hem igen)

 

Taxin kom i tid och vi åkte mot sjukhuset. Jag var där ca 10 minuter innan mitt besök så jag gick direkt till hissarna utan att registrera mig i kassan. Kom till våning 8 och gick in på den avdelning som de stått på min lapp att jag skulle. Frågade en sköterska om det var där jag skulle vara och berättade mitt namn och vad jag skulle göra där. Hon skulle kolla min journal och bad mig att sätta mig ner så länge. Klockan tickade på och den blev 10... 10.15... 10.20... När klockan var 10.25 var jag irriterad. Då var jag hungrig och besvärad av dränaget och undrade varför ingen sköterska ens kommit och sagt "ja det är här du ska vara. men det kan ta en stund" ... så då gick jag och frågade en annan sköterska som sa att hon skulle kolla upp. Det tog ytterligare 10 minuter, sedan kom hon och sa att den personen som skulle fixa det hela var lite upptagen men skulle komma snart morr morr, tänkte jag.

 

Kvart i elva, alltså trekvarts väntetid senare så fick jag äntligen komma in. Då var det bara att ta av sig. Lägga sig ner. Hon drog bort dränaget och gav mig sedan en binda och sedan var det klart. Tog sammanlagt 1 minut! - Sedan frågade hon om jag registrerat mitt besök - nej - då så hon att jag skulle göra det, för annars kunde hon inte avsluta min journal.

 

Så åkte ner till entrén och tog en kölapp. Då var det ca 11 st före mig, så passade på att gå och kissa äntligen! När jag kom ut igen var det lagom till min tur. Så då fick jag "checka ut" och betala 100:- (Fan tänkte jag, kunde dragit ut den där saken själv GRATIS!)

Så avslutade besöket med en tröstfrukost, en smörgås: 22:- och en kopp te 15:- Det är ju så roligt "billigt" på sjukhus.

Det som gjorde min dag var väl att taxichauffören kom 5 minuter innan, så jag kom iväg snabbt och hem. Sedan hann jag lägga mig på soffan och pusta ut lite. Kvart över två dök reperatören upp och skulle torktumlaren. Det visade sig att elsladden som satt i maskinen hade hoppat ur (antagligen hade den inte suttit ordentligt i ifrån början) - Så efter det fungerar den igen WOHO!

Rörmokaren dök däremot aldrig upp idag vilket är så fruktansvärt frustrerande! Det är så lite jobb kvar att göra, varför kan de inte bara göra klart skiten! Ska ringa den här killen imorgon och ifrågasätta när arbetet tänker vara klart?! Tänker inte vänta flera veckor på att de "bara" ska koppla vattnet.

 

Ja... vad mer då? Mofflade i mig lite twix choklad och mådde allmänt bra, däremot hade jag fått ont i magen av all choklad då Dennis kom hem. Då dessutom både han och jag var vrålhungriga så blev det enklast möjliga: Pizza! Tog en kycklingpizza som har kyckling, ananas, nötter och banan och den är så god! Men blev så mätt, så har halva pizzan kvar som jag tänker äta upp nu till farmen - för oja, tvn fungerar igen med! - Nu börjar allting gå uppåt igen. Bara rörmokaren kan komma imorgon nu och göra klart så kommer allt bli perfekt!

 

Sen är det snart lördag och då kommer kära Angelsyster. Längtar så! Även om senaste veckan varit ett helvete, så är jag glad att jag är så pigg och glad nu så jag verkligen kan njuta av varje sekund till helgen med många tekoppar :)

Nu är det kvällen - å så mycket kan jag säga: Man får vara med mycket under en livstid, men då har jag endast kommit till 1/5 av mitt liv.

Ja, vi åkte hemifrån vid halv två och cirka tio över två hade vi parkerat, betalat och gått in på sjukhuset. Är rätt glad nu att jag övertala Dennis att parkera uppe vid parkeringen och inte med det gå-avståndet vi brukar ha.

Så gick till förlossningsdörrarna  och frågade om det var där inne jag skulle vara eller...? - Nån vänlig själ frågade någon annan och kom fram till att vi skulle vänta inne på spec.mödravården. Så det är andra gången vi suttit i deras väntrum nu (hoppas att nästa gång jag är på sjukhuset så ska jag inte sitta i väntrummet utan ligga på en sal på förlossningsavdelningen.).

Överlag blev jag uppropad rätt så snart, t.o.m innan kl var 14.30. Så då gick vi först in och jag fick säga vad jag hade för besvär. Sedan gick vi in till nästa rum och så fick jag strippa av mig nederdelen av mina kläder och sätta mig i gynstolen. - Det är tur att jag inte känner något större obehag att sitta med särade ben framför en vilt främmande männska, de hade ju varit lite problematiskt framåt förlossningsdags i sådana fall.

 

Hon klämde och kände, mätte och hade hade sig på den lilla knölen. Hon använde lite verktyg och gjorde även ett ul på blygläppen (kom på att det är tur att man inte har någon vidare koll vad de gör där nertill när man ligger i stolen. De enda jag kunde se var min byst och magen som täckte för resten.)

Det hon slutligen kom fram till, vilket jag trodde skulle vara en vanlig svullnad alternativt åderbråck var att de blivit en varbildning. - Usch! där får man för att man tänkt "de MÅSTE göra nåt åt saken", då är det klart att jag inte ska lida av någon vanligt. Utan att läppen ska ha blivit inflammerad och samlat på sig var!

Så hon sa att de man gjorde för att åtgärda var att snitta upp och sedan tömma ut allt var - hade det däremot vari en mindre varbildning hade de räckt med en pencilin-kur, men de var lite för sent för det nu. Så hon skulle springa iväg och se om det fanns instrument på avdelningen för att göra detta ingrepp. Så hon försvann och kvar satt jag fortfarande naken nertill (med en plastlapp över) och ute i väntrummet satt Dennis ovetande om ingreppet och jag satt nog mest i fundersam chock och visste inte alls hur jag skulle reagera över dessa snabba ryck.

 

5-10 min senare kom hon tillbaka och sa att vi fick åka upp till gyn-avdelningen, för där hade de instrument. Så fick klä på mig igen och så tog vi med Dennis och så kunde jag informera lite smått att de skulle skära lite i mig.

Sedan var det bara in i nästa rum, av med byxerna igen och sätta sig i gynstol nummer 2. Nu var även Dennis inne på rummet - och även fast han satt en bit bort och satt och tittade mest åt ett annat håll, kändes det så tryggt att ha honom med. För själv hade jag då verkligen inte velat vara!

Så då började hon med att tvätta, sedan  mig en bedövningsspruta och FY I HELVETE vad den kändes. Det var som tre intesiva stick som fick hela mig att spänna mig och känna en stor obehaglig känsla. Försökte jämföra med den bedövning man får hos tandläkaren, men detta var nog snäppet värre ändå. Men bedövningen var effektiv, för jag kände ingenting sen. Har ingen hundra koll  vad de gjorde där nertill, ända gången jag kände något var när något varmt rann ner, vilket jag antog var varet. Hon verkade väldigt duktig ändå hon som utförde ingreppet och var väldgt nogrann för det tog nog ändå tjugo minuter och avslutades med att hon satte ett dränage bara för att hålet inte skulle slutas på en gång utan låta det sista komma ut varteftersom.  Så imorgon kl 10 ska jag åka dit igen (själv den här gången) och dra bort dränaget.

 

Över lag så gick ingreppet rätt snabbt och klart det var obehagligt och gjorde ont stundvis, men nu ska jag i alla fall få slippa svullnaden och smärtan som jag haft innan! - Dock blev väl allt så fortskridande att chocken kom nog efteråt när jag fick gå in på toaletten och torka av mig de värsta och klä på mig och jag såg att de var lite blod. Då har jag inte haft mens sen förra midsommar (åh denna underbara midsommar 2012 som var så kul - eller inte!) Så helt plötsligt se blod var lite snurrigt.

 

När jag äntligen krånglat på mig en tjock binda och kläder igen och fått lappen om tid och plats för morgonen kunde vi äntligen gå därifrån.  Då ville jag bara först fråga i receptionen var E81 låg så jag kunde hitta dit själv imorgon utan ledsagning. Sen började jag sakta sakta bli illamående och yr och då var det 5 minuter kvar på parkeringstiden. Hann köpa en fanta och en chokladboll för att återställa sockerbalansen. Sedan mådde jag ännu sämre och var tvungen att sätta mig ner. Så då gick Dennis och hämtade bilen och körde fram den till entrén och hämtade upp mig så jag slapp gå. (Så oerhört tacksam återigen att Dennis var med. För hade nog inte velat åka själv hem efteråt... Älskar den mannen så och allt han gör för mig!)

 

I bilen hem så blev inte illamåendet bättre, men som tur var hade jag en påse till hands. Även bedövningen började mer och mer släppa vilket inte var direkt hjälpande.

När vi äntligen kom hem hann jag lite snabbt kolla in i källaren hur långt rörmokaren kommit - han verkade inte vara klar, så han kommer väl imorgon igen och fixar det sista, men handfat, dusch och element var på plats ändå. Så kommer väl ha hela huset fullt av hantverkare imorgon då även reperatören för torktumlaren kommer imorgon på eftermiddagen.

 

Men efter att kollat lite snabbt begav jag mig uppåt mot sovrummet och sängen. Dennis var så snäll och pysslade om mig. Ställde fram en kräkhink ifall att och hämtade en handduk jag kunde ligga på då jag lade mig utan byxor för att slippa trycket. Sedan tog jag två alvedon och försökte lägga mig bekvämt och sova en stund. Lyckades sova till lite innan sju, då vaknade av något vått - dränaget fungerade i alla fall och smärtan hade avtagit lite, så lite mer blod och smärta hade väl tatt sig ut. Dock tog påslakanet stryk på de - MEN tack vare handduken så klarade sig det vanliga lakanet!

 

Men som sagt så smärtan nästan obefintlig nu och jag har lyckats äta en tallrik med grönsakssoppa och älsklingen hade köpt en twist-påse så ligger och mumsar choklad och har de varmt och gott under täcket.
Vi får se hur ont de gör imorgon och hoppas dränaget inte släpper över natten så jag inte måste avboka både taxi och besök imorgon. Nu hör jag steg i trappan, så ska se om jag kanske kan snylta mig till en liten kopp te av den där underbara som jag bor med <3

Till helt ovärdsliga saker: Nu har jag kunnat titta två dagar på farmen via tv4 play, fastän de gått väldigt trögt med mycket buffer. Men idag så kommer jag även missa mästerkocken bara för antennen är helt ur funktion - MEN det är som sagt en värdslig sak i jämförelse med vad jag fått genomgå idag.

 

Jag avslutar dagens inlägg med lite tankar till personer som är bäst just nu:

Dennis - Min klippa som är där för mig jämt och som ger mig stöd, kraft och energi och som jag är så himla glad att jag har i mitt liv

Mamma - Lilla söta mamma som fick hjärnskakning igår - men som verkar må bättre idag gudskelov. Så ger en tankekram till henne.

 

Morfar . Kära morfar som varit borta i 7år idag. Saknaden finns fortfarande efter dig och jag kan undra hur du varit om du funnits här idag. Vad hade du tyckt om min skogshuggare som jag tagit till min själsfrände. Hade min BabyRex fått träffa sin gammelmorfar så hade du varit den bästa gammelmorfadern.

Du finns där i min tanke varje år den första 16e på året. Men du finns såklart även där jämt med. Å dina ord som du sa till mig den sista födelsedagen du var i livet kommer jag alltid att minnas.

Hej å hå! Idag är det äntligen onsdag, och nu kom jag på att kl börjar närma sig halv två då Dennis skulle vara hemma (ville inte åka till sjukhuset själv om gyn är dum mot mig =/ ...) Så då kom jag på att jag får göra ett snabbt litet inlägg så får jag skriva lite mer sen när vi kommer hem igen efter besöket.

 

Idag meddelade mobilen att jag gått 70% av min graviditet och därmed har jag gått in i den sjunde månaden. De är ju inte klokt! Har jag redan gått och burit på ett litet busigt knyte i ett halvår? Känns inte så länge, men så är det. Längtan är spklart större och större för var dag vad det blir för något. Sa det till Dennis igår, även om man är nyfiken om det är en pojke eller flicka, så är jag nog mer nyfiken på hur lilla bebisen kommer se ut. För jag kan inte föreställa mig hur en bebis som är 50% Mig och 50% Dennis ser ut. Kommer BabyRex ha mörkt hår, ljust hår eller flintis? Kommer den ha mörka ögon eller blandfärg som pappan. Kommer man kunna se vilka släktgener bebis brås mest på, hur stor kommer bebis vara och kommer han*/hon må bra? - Ja mycket frågor är det!

 

Men än så länge är det 30% kvar av baktiden, så får vänta en stund till. Nu ringde Dennis också och sa att han var påväg, så ska väl gå på toa och ta fram lite parkeringsmynt så det är bara att åka sen när han kommer.

Meddelar sen vad de sa på Borås och hur mitt besvär ska lindras (hoppas hoppas hoppas! det är en snäll doktor)

 

Bjuder så länge på en ny fräsch bild: Såhär ser man tydligen ut när man är i sjunde månaden <3

 

Hur tokig är det inte när jag drömmer om natten, å sen när jag vaknar så tänker jag: Nu måste jag komma ihåg det här jag drömt. Men så glömmer jag bort det. Dagen går och SEN kommer jag på igen vad jag drömt!

 

Inatt när jag sov rätt så knepigt, så hann jag ändå drömma. Då drömde jag igen att jag fått en liten bebis tös. Hon var så fin. Med stora runda fina ögon och mörkt hår precis som sin pappa. Konstigt nog var en av mina systrar "bm", så hon kom med bebisen och ville ge Dennis bebisen först och då höll jag nästan på att börja gråta. För det var MITT barn, jag skulle hålla henne först. Dennis fick vänta.

Så jag tog emot min lilla tös och tittade på henne. Höll om henne och kände kärleken spruta ur mig. Hur mycket jag älskade det här lilla barnet. Sen fick Dennis hålla henne och då kände jag mig så tom igen. Jag saknade henne redan fastän hon var knappt en decimeter ifrån mig. (Jag undrar så om det är såhär jag kommer känna. Precis såhär den dagen min BabyRex är här.)

 

Ja, ännu en dag som jag har dåligt samvete över. Känslan av att jag längtar efter mitt barn, den där lilla som boffar och lever rövare i magen. Men samtidigt vill jag bara inte vara gravid just nu. Vem kunde ana det, inte jag i alla fall. Att jag skulle ha en sådan stark känsla över att det faktiskt inte är så kul att vara gravid ALLA dagar. Det är där mitt dåliga samvete smyger in, och jag känner bara på mig att: Ska jag ha detta besvär som jag lider av i stundens nu, då kommer jag bli en sån där som kommer tjata mig till en igångsättning för att slippa gå en minut över tid... vem kunde ana det, inte jag i alla fall.

 

Gårdagen blev då (som föregående inlägg avslöjade lite) rätt så kaotisk. Som sagt så mår jag inte bra alls just nu. Har ett fysiskt besvär som tär på mig i energi, men även mentalt. Därav varför det var så välbehövligt att ha lilla mamma här i helgen som förstod mig och kunde vara där för mig. Hon gav mig det goda tipset (då varken alvedon eller xylocain-salva hjälper) att man kunde ta en binda, blöta upp denna och lägga den i frusen och sedan trycka mot underlivet som en sval bedövning. De hjälpte för stunden! - Så det är ett Tips för alla som har svullnad, åderbråck, whatever jag lider av i underlivet = Isbinda är en lifesaver!

 

Fyra dagar senare skriver jag igen. fast de blir nog ett kort inlägg då jag sitter vid mobilen. Helgen kom och gick och mamma var här. Min älskade mamma! Många vill inte bli som sina mödrar, men får jag den egenskapen av min mor att åka 80 mil tur och retur för sitt barn, då blir jag en bra mamma.

 

Vi pratade mycket i helgen vilket behövdes och sen var hon bara där för mig vilket fick livet att inte kännas helt bott! Men klart även helgen tog slut och nu är det måndag igen.

 

Torktumlaren gick sönder i lördagskväll efter vi tvättat tre tvättar - den stendog.
Detta gjorde att jag var rätt nedstämd på söndagsmorgonen när jag fick veta det beskedet av sambon.
Vi fikade lite på Jogen och sedan åkte vi hemåt igen, skänkte lite lakan till mamma då vi hade 10-tals olika, sen åkte hon hem och de kändes rätt så vemodigt. Väl inne i huset igen så satte vi på TVn, då fungerade inte boxern... Den hittade ingen signalstyrka och fastän Dennis var uppe och lirka med antennen så var den också DÖD. (en olycka kommer sällan ensam)

 

Så var det Måndag. Hade bestämt att leka med Monika och Lilla N. Vi åkte ifrån mig vid 11-tiden och in mot stan, fixade lite där sen vidare mot Gällstad där vi åt Lunch (pasta-sallad med kyckling, nötter och sallad - Mums!) Vi är båda väldigt nöjda med det matstället då de små får pannkakor gratis! Å en kopp te (lösviktste) och en kopp kaffe kostar bara 20:- tillsammans.

 

Det är så svårt att förklara... hur förklarar man. Jag gråter, varför? Gör det ont någonstans? ... Nej, jag bara  gråter för att, ja jjag vte ju faktiskt inte. Jag vet inte varför jag inte är glad.

 

Träder in i ny vecka idag, v 28 (27+0) och man kan väl säga att det är nästan precis 3 månader kvar till nedkomst, 12 veckor i längtan... för vad jag längtar sen. Jag längtar enormt, jag kan knappt beskriva hur mycket jag ser fram emot att få träffa, känna, krama, smeka, pussa och hålla denna efterlängtade lilla bebis. Men samtidigt... ja samtidigt så börjar det väl gå upp för mig. Jag ska ha barn, jag har något inom mig som påminner mig dagligen med små och stora boffar att det ska komma in en ny liten människa i mitt lvi som jag inte känner och detta skrämmer mig och allt blir så svårt att beskriva varför allting bara känns hemskt just nu. Men det är just den känslan som beskriver: Hemskt.

 

Igår började det så smått att krypa in på mig. Började såklart med ett litet småtjafs med Dennis tidigt på morgonen vid femtiden. Klart det är frustrerande att ha ett underliv som smärtar och gör ont och inte känns som mitt. Men det blir såklart värre när jag får känslan av att han tror jag är en porslinsdocka som kan gå sönder. Han är rädd att ta i mig. Han kramar och pussar på mig, men vågar inte göra nåt mer i rädsla för att det ska göra ont. Å det är frustrerande och klart jag får tankar i huvudet som att jag skulle vara motbjudande och annorlunda. Bara för att jag känner att den här kroppen är inte min - Jag känner inte igen mig. . . Hela alltet får miig att känna mig lite som Quasimodo.

Så ja, så började dagen. Han åkte till jobbet och jag var kvar hemma med allt inom mig. Tankar som bubblar, oro, rädsla och så börjar paniken rulla på. Vid ca elvatiden hade jag nåt min topp och tårarna rullade. Försökte ringa Dennis som inte kunde svara, försökte ringa Monika, men samma sak där. Kände mig så ensam och orolig och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen i mig själv. Ringde mamma som svarade. Grät och försökte prata, men kunde inte förklara varför allt kändes så hemskt, för jag vet inte! Ville bara inte vara ensam just i den sekunden. Ville inte. Kunde inte.

Fick så småningom tag på Dennis fortfarande i gråtande ställning. Hörde hans panik i rösten när han inte riktigt vet vad han ska göra för att lugna mig när jag är så otröstlig. Han försökte ringa sin mamma och se om hon var ledig. Men hon var såklart på jobbet hon med. Men älskade svärmor ringde och försökte även hon trösta mig och säga om och om igen att saker och ting löser sig, jag behövde inte vara orolig.

 

Allt slutade med att Dennis bröt sin arbetsdag och kom hem och tröstade mig. Tror jag grät i ytterligare 1½ timma samtidigt som vi försökte prata och lösa alla mina orosklumpar. Sen kändes det bättre för stunden.

 

Idag vaknade jag halv åtta, skulle åka med tio-bussen in till stan för mitt mvc-besök halv tolv (bussarna är störda, antingen går dem 10 eller 12, så ska man vara någonstans vid 11 får man åka en timma tidigare... hmf). Jag låg och lyssnade på P1 som jag rattat in, det var rätt intressant. Mycket olika nyheter, allt ifrån ekonomi till politik till vetenskapsnyheter. Sen gick jag upp när klockan närmade sig nio. Gjorde i ordning mig, åt och sen åkte jag iväg.

Började att gå till Leklust i stan och fråga om de hade barnvaggan där som hemleverans. Det hade dem INTE tydligen, konstigt då det låtit annorlunda för nån vecka sen när Dennis var inne och fråga... aja, ska ändå in till Borås imorron, så ska kollla på Babyproffsen. - Sen åt jag frukost-lunch i form av en kopp te och en fralla på mys-fiket samtidigt som jag pratade med mamma om gårdagen och försökte återigen komma fram till varför allt kändes så konstigt inom mig.

 

Sedan blev klockan halv tolv och jag var inne på mvc, men bm var sen och jag fick vänta tjugo minuter till. Fick sedan komma in och berätta att jag hade ont och krävde att få någon smärtlindring av det onda. Han kollade på svullnaden och konstaterade att de inte såg ut att vara åderbråck i alla fall. Men han skickade mig till en gyndoktor i Borås. De hade en gyndoktor på mvc också MEN den tog inte hand om gravid kvinnor tydligen... vad är det för skillnade på en gravid och icke-gravids underliv då?! Jaja. Så nu ska jag dit på onsdag nästa vecka. Köpte Xylocain under tiden, men tycker inte det hjälper ett smack. Så de här 6 dagarna kan ju få gå fort och hoppas på att jag får något bättre nästa vecka!

 

Kom hem igen vid halv två tiden, gick och lade mig och vilade. Dennis kom hem tidigare idag med då rörmokaren skulle komma  vid tre (han kom tjugo i fyra :P) Så då gick jag ner till källaren och var med när de planerade inför insättning av duschkarbin, verkar även som de kommer ett handfat med. Å till min förvåning verkar de redan komma nästa vecka (vilket jag visserligen inte tror på fören jag ser) Men jag sa, så länge de är klart till April är jag nöjd. Men det verkade inte vara något problem. Så¨äntligen snart kanske vi kan stå upp och duscha! Längtar tills det är helt klart där nere.

 

Sen gick jag upp och vilade lite i soffan (smidigt att gå från ett viloställe till ett annat). Men sen kom allt det där hemska över mig igen. På noll sekunder kommer det och jag går från att vara lättirriterad på en liten pyttesak till att tårarna sprutar och jag inte kontrollera mig själv. Dennis blir förtvivlad för han vet inte vad han ska göra. Å jag vet defenetivt inte vad jag ska göra åt saken. Känner bara just då att jag vill inte vara gravid. Jag älskar detta ofödda barn och längtar så tills det kommer, men stunden slår mig vad allt kommer vänta mig och just då blir allt för överväldigande och jag vill bara inte vara gravid. Det låter så hemskt att säga. Men det känns så jobbigt.

Så tårarna rinner och den där ensamheten sköljer över mig för det känns som ingen riktigt kan förstå hur jag känner, allra minst Dennis.

Jag går upp till sängen och gråter lite mer, sen ringer mamma (då Dennis sms:at henne och bett henne ringa mig). Vi pratar en stund och jag försöker förklara på nytt att jag är ledsen. Men vet bara inte varför. Jag som varit så glad, vart tog det vägen? Vill att hon ska försöka förklara för Dennis att när man är gravid kan man gråta och inte veta varför. Så låter de två prata lite och jag hör förtvivlan i hans röst då han känner sig hjälplös i situationen.

 

Till allt bättre bestämdes det nu att mamma åker tidigt imorgon ner till mig och är hos mig hela helgen. Jag kan inte beskriva hur lättad jag känner mig inför detta. Det är klart att det känns skit vissa dagar att ha större delen av min familj så långt bort och speciellt min mamma. Så att hon faktiskt åker ner till mig utan några större bekymmer det känns alldeles fantastiskt. Så nu hoppas jag väl att det bara ska bli till det bättre och att jag kan bli glad igen. För det vill jag bli. Vill inte vara ledsen och förtvivlad och känna mig så otillräcklig och hjälplös.

 

Nu ska jag gå ner och försöka äta några smörgåsar, vilket är det ända som känns lockande i matväg. Får hoppas att kvällen flyter på och morgondagen lika så utan några större krokodiltårar.

Måste få skryta lite om att jag varit rätt så duktig nu ändå. Har väl visserligen sovit bort halva dagen och att försöka titta på ringaren i notre dame med vårat skitseg internet tog nästan hela förmiddagen med några uppdateringar av sidan. Men sen så fort Dennis kom hem, då blev jag effektiv!

 

Det var nämligen så att jag hade fått ett mail idag (eller jag såg mailet idag i alla fall) Det var en elektronisk faktura ifrån Klarna, men då blev jag lite ifrågasättande varför man får fakturan före leveransen av varorna (mammakläderna) Så då skickade jag ett mail till Mammafint.se och frågade. Men så fort Dennis kom hem så hade han med ett paket och det var såklart kläderna (och eftersom vi inte hämtat posten igår kunde de redan kommit igår :P) - Men jag fick ett väldigt vänligt personligt mail tillbaka. Då denna sida är skapad av en person, så mailade hon tillbaka med sin egna mail och var väldigt... ja vad säger man... neutral. Inte så där professionell och allvarlig eller vad man säger. Men eftersom jag fått paketet svarade jag tillbaka att allt var i sin ordning och vi var så nöjda så med tjänsten - Men ändå tog hon emot vårat mail som god kritik och skulle tänka på i framtiden att skicka e-faktura på en söndag om varorna beställts över en helg t.ex för att ge kunden en "extra" dag, så det var roligt att jag kunde förbättre hennes företagsidé lite ;)

 

Kläderna satt så jäkla bra med! Bebis-tröjan som jag har på mig nu sitter grymt skönt och har perfekt passform. Den andra tröjan hade ett väldigt skönt silkeslent tyg och den tröjan kan jag nog ha i april med när jag är som störst för stretchen var kanon. Å den gula klänningen var så söt! Åh jag är så nöjd! Så nu såhär på kvällen såg jag till att betala fakturan på en gång så har jag inte det överhängande mig. Såg samtidigt att jag fått årsbesked ifrån banken. Vårat eneriglån har fått lägre ränta så nu betalar vi 11 kr mindre. Det låter inte mycket, men 11 kr extra i ränta per år blir en skrapa :) Såg dessutom att årsräntan på mitt sparkonto var på 35.89. Så i princip har jag tjänat 35.89:- det är inte fy skam, hehe :P

 

BabyRexen lever och har sig annars. Han (Hon?) är en väldigt livlig krabbat och jag blir alldeles fnittrig emellanåt när jag känner rexen böka omkring i livmodern. Det är en helt fantastisk känsla må jag säga! Kanske t.o.m snart ska försöka mig på en andra middag. Stekte nämligen pannkakor till Dennis när han kom hem. Men eftersom jag återigen idag ätit väldigt dåligt så blev jag väldigt illamående av stekoset så lyckades bara pressa i mig 1½ pannkaka... MEN nu börjar hungern smyga lite, så kanske ska försöka äta 1½ pannkaka till nu när BabyRexen verkar vara på topp humör och även RexMamman O=)

 

Nu är det dessutom bara 10 min kvar till kvällens 2½-timmes tittande på TV4 och mys i soffan med den där killen som man älskar mest i hela världen. Så säger hej och god natt för kvällen. Så hörs vi imorgon! (hoppas på att ha lika mycket energi hela dagen imorrn som nu efter jag fick kläd-paketet. hihi ^_^)

Den enda gången i livet du får vara vaken tidigt, i detta fall 5.44 och sedan vara vaken till 9.30 och sedan gå och sova och sova till 13.00 - det är när du är gravid. Då är det legitimt att göra så. Men nu är jag istället vrålhungrig, såklart har jag inte hunnit äta något än. Lilla sprattel inom mig sparkar i protest och tycker att jag ska gå ner och göra en stor kopp te och TRE stycken runda smörgåsar med hamburgekött och gurka... eller vänta, det kanske är min grav-craving som kräver detta ;)

 

Igår blev matvanorna lite rubbade med. Åt inget vettigt tills klockan var ca 16 och då var jag också vrålhungrig och smällde i mig det sista av pastan och pastasåsen. Sen var jag mätt, så när Dennis kom hem så fick han äta själv, vilket visserligen inte gjorde så mycket för han var stressad och skulle fixa med en massa saker så för honom blev det snabb mat i form av kokt korv och makaroner, då var nog pasta och pastasåsen mumsigare.

 

Sen poppade jag lite popcorn till filmkvällens höjdpunkt, fast igår insåg jag att Farmen ska gå varje dag i veckan (så då blir det ingen speciell mysdag) och mästerkocken har sina auditions så det ska också gå varje dag nu en stund och samma med Inkognito... så det blir samma TVkväll ikväll med. Men det gör inget för alla tre programmen var bra.

 

Juste, ringde faktiskt mvc imorse, så fick en tid till min bm på torsdag. Tycker inte riktigt dock att dem lyssnar på en när man ringer utan att de oftast känns stressat och vill ha de överstökat så hann inte fråga om någon smärtlindring... men men, två dagar till kan jag väl stå ut med lite smärta så får vi se vad bm har att säga om det hela på torsdag, får se om det blir en sittning i gynstolen eller inte. Det visar sig! - Så, nu kan jag gå ner och fixa käk till mig och BabyRex så ska vi fortsätta att titta på Ringaren i Notre Dame om nätet inte bestämmer sig att krångla igen, då blir jag nog lite sne :(

Igår vet jag inte riktigt var dagen tog vägen. Vi passade på att sova lite extra länge då lördagen blev så lång. Sen blev vi bjudna på lite fika inne i stan hos Erica. Hon hade gjort himla goda muffins och så tog hon fram sin gamla BEBIS-tröja som jag fick låna :)

Sen var den eftermiddagen borta, vi kom hem och medan Dennis lagade mat bestämde jag mig äntligen för att ta årets första steg på löpbandet. Gick 1.1 km powerwalk och lyckades bränna 86 kalorier. Men efter det fick jag världens magknip, så då var den kvällen förstörd. Låg mer eller mindre och kved i soffan hela kvällen, kändes som mina äggstockar hade exploderat eller något liknande. - Skönt var det då rakt inte!

Lyckades ändå baka några cupcakes på kvällen med den färdiga mixen jag köpt på Coop. De såg väldigt goda ut, men det smakade urk! - Så har jag kraft och ork i veckan ska jag göra riktiga cupcake från scratch, men just nu känns den orken väldigt långt bort..

.

 

Sen idag har dagen gått i princip i samma slöa orkeslösa form. Har sådana besvär i bebisutgången, och även om min bm påstår att det är väldigt vanligt att bli svullen där med så känner jag att jag VILL INTE ha det såhär till april. Det är väl en sak när det bara är svullet och ser ut som fan, men nu börjar det t.o.m spänna och göra ont så jag inte vet vart jag ska ta vägen, att sitta ner är något jag helst inte gör om man säger så. Men imorgon ska jag äntligen ta mig i kragen och ringa mvc och fråga om det visserligen inte finns något att göra åt, så kanske jag kan få tips på smärtlindrande ändock.

 

Usch, jag kan säga att man blir riktigt grinig och på dåligt humör av såna här besvär.... men där fick jag väl för att jag gått omkring och skrytit om att jag mår som en prinsessa och verkar ha en väldigt lätt graviditet hittils. Men som sagt: Imorgon blir det samtal direkt till mvc så fort jag vaknat så får vi se om mitt humör stiger, så jag kanske kan baka goda cupcakes i veckan.

 

Nu ska jag gå ner och mysa ner mig i soffan och vänta på att måndagskvällens alla program börjar. Nu är det den stunden på året igen då ALLA vecko-serier börjar som man tittar troget på varje vecka. Ikväll: Farmen, Sveriges Mästerkock och så ska jag se vad det här Inkognito är för något. 2.5h tv-tittande. Måste nog ha en skål popcorn till de och försöka ställa på magen (fastän jag vet att magen är för liten för popcorn-skål ställ än så länge, men pröva kan man!)

Oj oj vilken intensiv dag det varit. Allt har flytigt på rätt så hyfsat, men oj så trött i huvudet jag är nu såhär på kvällskvisten. Ska göra ett litet kort blogg-inlägg (if that's possible) och sen ska jag och myskillen gosa ner oss i soffan och titta på film, kanske Poltergiest som jag spelade in här omdagen, skräckfilm behöver man oftast inte behöva ha någon tänkarhjärna, så det blir nog bra.

 

Ja, som sagt så dagen har gått i ett. Vaknade första gången kl 7 imorse, och efter det sov jag väldigt dåligt fram till kl 9 då det var dags att gå upp. Vi åt frukost och sedan for vi till Jönköping och IKEA. Påvägen ringde vi till Babyproffsen både i Falköping och Borås för att se om de hade den modell på vagga som jag vill köpa (jönköping hade den inte i sortimentet!) Falköping hade den inte heller, men Borås hade och eftersom jag ska dit i slutet på nästa vecka kan jag gå in och prata om lite priser och information om vaggan.

Första vi gjorde när vi kommit fram till IKEA var att först gå till Coop inne på A6 för att köpa kaffe, couscous, trosskydd och spritspåse. Vi köpte dessutom färidg muffinssmet och bomullspads - Fantastiskt att man alltid köper något extra som känns bra att köpa då, men som egentligen är rätt onödig att köpa ;)

 

Inne på IKEA gick vi direkt till bokhyllorna och skötbordet för att kolla vilka hyllor de fanns på lagret. Fick dessutom min vilja igenom att köpa en skötbädd samtidigt, hehe... även lite nya lakan tyckte jag vi kunde unna oss! Så allt som allt gick hela det kalaset på 2.3 men bara nyttiga och nödvändiga saker!

 

Vi var hemma igen runt halv två-tiden, då fikade vi lite innan vi började sätta igång och montera ihop hyllorna som dels ska fungera som en avskärmande vägg, men också som förvaring för alla våra pärmar och andra viktiga papper och böcker. Bokhyllorna gick rätt smidigt att sätta ihop. Sen var det skötbordet skull... och ja... vi snackar ju IKEA-skilsmässo-möbler. Såklart blev det ett lite fel när jag monterade ihop bordet, som söta lilla sambon kommenterade. Så lite tårskvätt blev det såklart med - Det var ju inget stort fel, och dessutom gick det snabbt att rätta till felet MEN är man född prefektionist med höga mål och drömönskningar om att aldrig göra fel, då svider det till i jungfru-hjärtat.

- Tur att BabyRex är beräknad att bli en vädur och inte en oxe, för då kanske lilla pyret slipper bli en obotlig prefektionist som bölar när det går lite snett till... hoppas hoppas!

 

Summan av kardimumman av dagens bedrift är att allt blev himla bra och himla snyggt, så därför ska jag t.o.m bjuda på lite snygga ihop-monteringsbilder ;) Enjoy!

 

Hej å hå... de är då för konstigt med tekniken ibland. Nu när jag skulle sätta igång datorn så ville den inte. Den kom liksom igång, men stannade på "första" igång-sättnings-rutan. Så stängde av, provade igen, samma sak. Gjorde en fuling och tryckte av hela stora kontakt-dosan, men samma sak hände - Då provade jag att ta bort mitt usb-minne som tillhör digitalkameran, då fortsatte datorn till nästa steg... märkligt!

 

Annars har det då varit fredag i landet. Natten till idag var väl sisådär. Igårkväll hade vi grötkväll hos svärföräldrarna och vi kom väl inte därifrån fören runt halv tio och då var man rätt så uppspeedad, så sen när jag skulle försöka sova så gick det inte. Gav upp rätt snabbt att försöka sova, så gick till undervåningen och kollade på tv. Gamla scrubs-avsnitt och sedan såg jag Så som i himlen - tycker tyvärr att den fortfarande är en rätt halvseg och långtråkig film. Jag gick upp igen när klockan var tre. Lätt som en fjäder som Dennis sover så vaknade han så fort jag kom in i sovrummet och så han smekte magen och vyssade mig till sömns. Såklart sov jag till eftermiddag, så lite dygnsrubbad är jag tyvärr. Så dagen i sig har inte hänt så mycket alls. Såg filmen The Omen (aldrig sett innan) Den var riktigt bra, en sådan där klassiker som man MÅSTE se någon gång i livet.

Dennis kom hem runt halv fyra och en kort stund efter ringde Jonas och frågade om vi var hemma och om han kunde hämta fåtöljerna. - Kanon! Vi har ju planerat att åka till IKEA imorgon och köpa Billy-bokhyllor som vi ska ha som avskärmande vägg, då kontoret ska ut på hallen och f.d kontoret ska bli barnkammare. Så då måste vi bli av med lite möbler och som tur var så ville Simone ha tillbaka sina fåtöljer, så ett problem mindre.

Vi ska nog passa på att köpa skötbordet imorgon med som vi sett på IKEA. Kanske liiiite tidigt att redan köpa, MEN det måste ju köpas, så varför vänta när vi ändå ska handla på samma ställe? Mest längtar jag dock att få köpa barnvaggan och få ställa ordning den och bädda och ha mig.

 

Hittils har vi inte så mycket köpt till BabyRex. Lite kläder, tre-fyra bodys, ett par tossor som vi fick av min äldsta syster med familj och så en liten heldräkt i Nalle Puh-Tigger-randigt med tillhörande mössa. Sen har vi vagnen med såklart. Var nere i källaren nyss och kollade vad det var för modell, var en Brio, dock årsmodellen är lite luddig, men den är i väldigt gått skick. Hittade en liknande bild på vagnen på nätet. Det är en rejäl vagn :)

 

 Hej. Idag går jag inte i vecka 27 (26+0) Tänkte fira mig och magen med att beställa hem lite mammakläder. Kollade först lite på HM, men där hade de inga roliga kläder - kändes som de kunde vara vilket plagg som helst fast lite mer uttöjt. Kollade även Nelly och Ellos men det var Dyrt. Bonprix kom jag på sen! De hade ju den där jättesöta tröjan med ett litet bebishuvud som sticker upp och vinkar... mm, alla storlekar var utsålda förutom i str 52. Surt! Hittade en annan tröja också som var gullig, men kändes inte värt att beställa bara en tröja som kostade 172:- från ett ställe, frakten vill jag ju helst ska fördelas på fler plagg så det inte blir så "dyrt". Letade en stund till, men sen hittade jag Mammafint-sidan. Där hade de erbjudande: Köp 3 betala för 2. Så då blev det de här tre plaggen:

 

Hej Hopp. Idag säger grav-appen (min egna lilla bibel) att jag gått 65% av graviditeten. Å vad jag längtar mer och mer för varje dag efter att få träffa den rörliga lilla krabbaten som sparkar mig till söms och även till uppvaknande. Längtar! är ordet

 

Men jag tänkte troget sammanfatta både nyårsafton och även nyårsdagen med.

Nyårsafton. Dagen började rätt så lugnt med lite pyssel och plock, vid 4-tiden började jag duka bordet inför matgästerna som skulle dyka upp en timma senare. Började även göra i ordning efterätten: Apelsinsaga som är en väldigt godkänt gluten- och mjölkproteinfri dessert. Då det inte fanns några sagogryn på ICA dagen innan (men vi hade tur att fråga en väldigt kunnig och snäll anställd som sa att man kunde ta potatismjöl istället) Så började jag koka ihop apelsinsaft, vatten, vaniljstång och potatismjöl. Med lite provsmak och mixer så blev det en väldigt god kräm!
Middagen bestod av: Fläskytterfilé kryddad med basillika, ugnsbakade potatisklyftor, blandsallad (som gästerna kom med) och så lite skysås, tsatsiki och svarvinbärsgelen (julklapp ifrån Jogenshill) - Allt var mycket smakligt.
Efter maten blev det te och kaffe och apelsinsagan, gott och mättande.
Vi förflyttade oss sedan till soffan för lite musiklyssnade, prat och allt gott julgodis vi fått i julklapp som lite mystugg. Det serverades även chips, salta pinnar och kex med vindruvor. Dryckmässigt blev det coca cola, champis, trocadero och alkholfritt mousserande persikovin. Vi insåg att med ett gravidpar och ett småbarnspar så kan man ha en väldigt mysig nyår utan alkohol med ;)

Min höjdpunkt på kvällen var när jag fick hålla i den lilla 1½månadsbebisen. Så ovan jag kände mig, men det är väl inte så konstigt! De gick hyfsat bra att hålla i det lilla pyret, han trivdes bra en stund TILLS han långsamt tittade upp på mig och gjorde "surminen" och insåg att jag var ju inte hans föräldrar. Då blev han lite ledsen, men så mysigt det var med en liten (Kan det inte bli April nu!!)
Kvällen avslutades med avfärd hemmifrån runt 22-tiden för att åka förbi den äldre generationens nyårsfirande. Där fick vi t.o.m smaka lite persikoparfait toppad med björnbär. Det var gott tyckte lill-Rexen för jag slukade det fort. Men vi stannade bara en liten stund, vi var hemma igen kvart i tolv. Bara jag och Dennis myste i soffan och tittade på Ring Klocka Ring och skålade i champis och coca cola och kysstes in det nya året. Sedan sov vi redan vid halv ett. Så det var slutet på 2012!

 

 

Nyårsdagen började för mig redan 4.11, då var det vanliga tråkiga toalettbesöket. så tråkigt att behöva gå på toaletten hela tiden, speciellt på natten. Men som tur var kunde jag somna om rätt så snabbt ändå.

Hela första januari verkade bli väldigt lugn först. Jag hade väldigt ont i övre delen av magen större delen av dagen av oförklariga skäl. Dennis var mycket ute och grejade, satte upp lite lampor och gick och pysslade som han gjorde. När Ivanhoe började vid tre-tiden kom han in och tittade en stund (fram tills dess hade jag som sagt inte gjort ett skvatt på hela dagen!) Sedan började han laga lite mat, fiskpinnar och mos och salladen ifrån gårdagen. Allting var väldigt bra. Efter maten gjorde han en kopp te till mig och jag satte mig hos honom och myste lite. MEN sen började det som gjorde nyårsdagen till årets första tår-dag. Jag satt och funderade hur mycket jag tyckte om den här killen. Jag frågade honom om han ansåg mig vara en vän (om man bortser från att jag bär hans barn och har en ring på fingret...) Den frågan var tydligen krånglig för honom och han kom väl fram i sitt manliga tänkande att en vän var jag väl inte. Gravidhormon-monstret började bubbla inom mig. Jag gick ifrån köket och till soffan och började gråta. Mina tankar började virvla, en VÄN är väl det finaste man kan var för någon. Å tog man då bort allt det här med gravidmagen, ringen och kärleken, var jag ingenting för honom då? - Som vanligt kom han ut och försökte trösta mig, för han kunde inte förstå vad han sagt som var fel. Tårarna kom fler och fler, och det är något med det här Gravidhormon-monstet, när det börjat är det svårt att sluta. Försökte dra mig därifrån och in på toaletten för att gråta ifred, men Dennis följde troget efter. All gråt och hulkande slutade med att bebis blev upprörd med och middagsmaten fick inte behållas, Efter en stund insåg jag att jag fick försöka lugna ner mig själv, för bebisen blev bara orolig och det onda i magen blev bara värre. Gick och lade mig i sängen och försökte lugna ner mig med försiktiga smekningar på magen. Min oro och tårar lade sig inte fören det onda i magen började kännas bättre och jag äntligen fick känna de normala sparkarna igen.

När jag lugnat ner mig kunde vi äntligen börja prata om vad som hänt - ALLT som missförstånd som vanligt. Han förklarade att han kunde inte kategorisera mig som en vän för jag var så mycket mer än det, jag var hans allt och en vän-stämpel kan inte förklara allt det där viktiga som jag var för honom. Jag förklarade att jag kände mig underlägsen: att allt han gjorde för mig var ju självklart, det syntes och därför var det solklart hur viktig del i livet han är för mig, men jag hade svårt att se min del för honom. Han tog så väl hand om mig, men vad gjorde jag...?:

Då kom de där orden som bara en logisk mans-hjärna kan säga: Men jag tar ju inte hand om dig som om du vore mitt husdjur. Du är inte mitt husdjur. Jag gör allt för dig för jag tycker om att vara där för dig och du är där för mig. Vi är där för varandra.

 

... Jag säger då det, hur lugn blir inte en förtvivlad gravid kvinna efter såna ord? Jag blev t.o.m så lugn att jag blev trött och efter att hållt om varandra en stund så somnade jag (klockan 18.30). Dennis smög ut och fixade lite inför morgondagen och när klockan var nio kom han upp med två smörgåsar och ett glas juice som jag åt med god aptit innan jag somnade igen. 1a januari var lugn fram till kvällen som sedan blev kaotisk, men som sedan blev väldigt bra ändå.

 

2a januari idag - 98 dagar kvar. Ska nu gå och äta lite frukost som Rexen skriker efter. Ställde mig på vågen förut som visade 65.9 kg. Innan vi lade oss på nyårsafton så vägde jag 67.6 kg (detta med massa nyårsmat i mig). Så än så länge står jag och trampar på 0 kg sen inskrivningen i september. Det gör mig inte så mycket. Spännande att se vad vågen står på om 98 dagar ;)