Vecka 25. Trött Tung och Tårfylld
Halloj!
Just nu är jag i Sthlm. Äldsta syster fyller år idag och därför åkte jag och A upp med tåget redan i torsdags.
Det var skönt att åka upp för en liten minisemester-helg.
Det är mycket i både hemmet och på jobbet just nu. De senaste två veckorna har jag känt hur energin hsr vänt till de sämre.
Jag är mer trött (fastän jag sover många timmar per natt). Magen blir mer rundare och tyngre, vilket gör att jag känner mig fysiskt tyngre. Humöret är mer lättpåverkad, vilket tyvärr går ut över A då jag tappar tålamodet snabbare. Med allt detta så känner jag mig ledsen, efter varje arbetsdag vill jag gråta.
Gråta för jag är trött.
Gråta för jag har långt att pendla och är många timmar hemifrån.
Gråta för att jag vill göra så mycket hemma, men energin räcker inte till.
Jag försöker att inte "gnälla" (det är ju småsaker, finns de som har det betydligt värre). Men jag inser att om jag säger till folk att allt är tipptopp. Då gör jag mig själv en otjänst. För det ÄR OKEJ att jag är trött och har begränsad energi. Hoppas mest att det är en fas som kanske går över och att de kan bli bättre framåt våren och solen.
Bild. V 24+0
Fysiskt då?
Magen är rund och tyngre. Jag har gått från 68kg i september till 72kg nu, vilket känns helt rimligt
Förutom att jag konstant går och känner mig kissnödig hela tiden. Så mår kroppen helt okej.
Babymarängen kör sina dagliga gympapass Å jag har förstått att från denna veckan ska jag kunna känna av fosterrörelser dagligen, vilket jag gör med råge.
Nu har jag och Dennis kunnat känna Marängens sparkar på utsidan en månad Men A har inte känt än.
Jag har försökt lägga hans hand på magen när det varit aktiviteter därinne. Men det är lite mycket begärt av en 5.5åring att ha tålamod så pass länge att han ska orka ha sin hand på plats för nästa spark.
Vi resonerar att det blir lättare för A att känna senare, när det är en tydlig fot som sticker ut. Men både jag och Dennis längtar på nåt konstigt vis tills A kan känna med. Kanske har med att knyta an till syskonkontakten.
Symptom:
Jag har tänkt på detta fenomen under denna veckan. Det måste vara hypokondriker och gravida som är så besatta vid symptom?
Och vadå symptom? Jag är ju inte sjuk bara för jag är gravid. Dessutom förknippas väl symptom med något negativt? Men en stor rund sprakande mage är väl ett havandeskaps-symptom om nåt.
Jaja... Det var bara en random fundering.
Psykiska symptom: - tröttare
- lite mer nedstämd
- mer svängande humör.
Fysiska:
- Mer växtvärk i livmodern
- Mindre illamående än föregående vecka
- större hunger och aptit, med fler frekventa sug efter goda saker
- Mindre kramp i vaderna (tack vare magnesiumet?)
- Fortsatta muskelryckningar i ögonlocket (stööörigt)
Vecka 25... jisses, jag tycker det går rätt snabbt på veckorna nu. Marängen ska vara ungefär 30cm och väga 600g. Om 9 dagar är det nedräkning från 100 dagar och om 11 dagar går jag in i tredje trimestern och räknas som höggravid.
Nu på tisdag hade jag ett bokat bm-besök. Men nu ringde min bm igår och lämna ett meddelande att hon behövde boka om Så hon ska ringa på måndag och boka ny tid
Det gör mig inte så mycket eftersom tiden krockar med ett sektionsmöte. Men jag hade däremot peppar upp för att lyssna p0 hjärtat och ställa lite frågor.
Mina frågor just nu är:
- Från när kan vi hyra babyskydd och är det britax babyskydd? (för då passar den till vår vagn... annars kanske vi köper eget babyskydd ändå)
- Hur ser mina järnvärden ut och vad ska den dagliga dosen ligga på?
- Från denna veckan ska jag väl ringa fl vid akuta frågor, vad är numret.
- Be om moderskapsintyg, så jag kan börja ansöka hos fk
... sen var det säkert något mer. Men det har min disträva gravidhjärna glömt av... Får hoppas jag får en annan tid denna vecka så jag inte glömmer bort mer jag ska fråga.
Nu ska jag gå och vara lite social. Har fått vara ifred och laddat min energi en timma. Så n6 ska jag kunna orka med resten av kvällen.
Bjuder på några riktigt najsa bilder på den Marängfyllda magen.
5 månaden - 4 månader kvar till BF
God kväll.
Det har varit en körig dag på jobbet. Möte, administration, skrivningar, genomläsningar, mötesbokningsr... hjärnan har gått på högvarv nonstop! Å till följd av att jag somnade vid 19.30 igår, för att sedan vakna 02.00 på natten och inte kunna somna om på 90 minuter. Så hade jag mer behövt en lugn dag av granskningsarbete med en bra deckare i öronen... Men nu blev det inte så.
Sviterna av dsgen känner jag av nu när jag är sååå trött.
Jag tror jag skrev det i förra veckan. Men från att ha varit i spökveckor mellan v.12-20-isch. Så här jag kommit i en ny tröttfas nu. Det blir ju heller inte bättre att känna sig så fysiskt trött hela tiden och samtidigt behövs gå upp 4.20 varje arbetsdag och åka till alla måsten.
Förstå mig rätt. Jag är förälskad i mitt arbete och jag mår bra på ett kreativt vis att ha stora ansvarsområden. Men samtidigt säger kroppen ifrån och jag blir fort trött, hängig, illamående och jag får dåligt samvete att inte kunna vara sprudlande och glad varje minut och att energinätaren på ett skoningslöst vid går från 100 till 0 utan förvarning.
Mja.. Så det var väl veckans gnäll.
Till annat: Idag kliver jag in i femte månaden. 15e idag och det betyder att om 4 månader har jag bf. Och om 3 månader ska jag gå hem på föräldraledighet.
Tänk att det är 27 cm lång bebis som är där i magen och fyller ut magen på längden och bredden. Det känns verkligen. Speciellt när Marängen kör på sina långa gympapass med volter och kickboxning.
I tablettväg så äter jsg ju järn. Det går bra. Inget knas med magen, men jag känner inte heller någon skillnad (Speciellt när jag istället känner mig mer trött just nu.). Däremot har jag börjat käka magnesium tabletter. Jag ska inte jinxa det, mem jag har inte fått någon kramp i vaderna sen jag börja med magnesiumet. Så kanske funkar det? Dock tixar fortfarande ögonlocket, men det beror väl säkert på trötthet och det hjälper ju inte magnesium mot.
Nä nu ska jag fixa köket lite snabbt och sen ska jag natta A. Säkerligen kommer väl jag och Marängen somna då med... eller i alla fall jag. Marängen brukar hålla igång vid läggtid.
God natt och sov gott 😘
V. 23 (22+0). Mer än halvvägs!
Hej mitt vinterland! Ja det blev tydligen (?!) vinter igen. De kom sånt där vitt blask-mögel redan igår. Men fick det mig att ta bra skor idag? Nope!
Jag fick springa till bussen idag för att undvika att trampa för långt ner i snön med skorna. Usch...
Men hej! Nåt mindre usch är att idag går jag in i v. 23. Nu kan jag med säkerhet säga att jag gått mer än halva tiden och det är max 20 veckor kvar. För även om Marängen tänker titta ut på bf-dagen, före eller efter, så kommer det inte vara mer än 20 veckor kvar.
Jag tycker det är lite spännande över tanken när det kan tänkas starta igång denna gången. Det sägs att det går snabbare för omföderskor. Men det är väl kanske mest förlossningsförloppet och inte tidpunkten när bebis vill ploppa ut. Bara inte bebis kommer alldeles för ruskigt tidigt, så är Marängen välkommen att komma närsom i maj (Ulrika kom ihåg detta när du är v 41+5 och less på magen - välkommen NÄRSOM i maj 😉)
Vad händer i denna vecka och vad är symptomen just nu?
Enligt vecko-info är Marängen ungefär 26 cm nu och ökar i vikt från 370g och 450g under veckan. Men allt är såklart individuellt. Allt beror nu på generna, vilket styr tillväxten. Eftersom A var en "liten" lagom bebis, så tror jag inte Marängen kommer bli så mycket större - men vem vet?
Symptom: - Fosterrörelser varje dag. Å de blir bara starkare och starkare med. Rörelserna är fortfarande under naveln, men mycket tydligare. Fåtal känns utanpå magen. Både jag och Dennis längtar tills A ska kunna känna lilla syskonet sparka.
- Kramp i vad och hålfot. Både igår och idag vakna jag av kramp i vaden. Å igår när jag byggde ihop IKEA skrivbordet fick jag kramp i samma fot två gånger. Det är så ruskigt obehagligt. Å i alla grav grupper tipsar de om magnesium. Jag ska nog banne mig gå och köpa det på apoteket idag. Allt är värt att testa för att det ska försvinna!
- Inga andra symptom. Mer än en tydlig mage nu då. Äntligen ser jag sådär gravidrund ut - and i love it ❤
Mammakläderns har åkt på med och gravbyxor är så sköna!! De stramar inte och klämmer inte åt. Detta är absolut en av de fördelarna med att vara gravid. Få ha sköna kläder på sig med hög mudd.
Ja... De var väl det jag hade på att bjuda på just nu.
Något som är helt o-grav-relaterat är att Sveriges Mästerkock äntligen kör igång igen. Det är säsong 9, vilket betyder att även jag och Dennis är på vår 9e säsong.
Jag sa igår "Undrar vilka som håller ut längst. Tv4 eller vi" Jag skapade därför en liten inre tävling att jag och Dennis ska klara fler säsonger än Svergies Mästerkock 😘
Nu ska jag och Marängen chilla lite på Skövde bussen. Idag kan nog bli en jobbigare arbetsdag efter sviterns från gårdagen. Men vi rider nog ut det.
Å så ska jag till GBG imorgon och ögonläkaren. Får se vad han har för diagnos på mitt ryckande ögonlock som jag haft sen december nu. Om det är stress, ovanligt gravidsymptom eller om ögat är en tickande bomb som tänker sprängas. Mja... Vi får se.
Tills dess önskar jag och Marängen alla en trevlig onsdag ❤🧡💛
Vecka 22 (21+1)
Hej å gokväll.
Sitter just nu i Skövde. Ska sova här inatt efter att jag varit på en av de mest fantastiska "kalas" jag någonsin varit på.
Camilla som jag skrev mitt examensarbete fyller nämligen 40 år idag. Så hennes man hade förberett ett överraskningskalas med tårta och bubbel, som jag var bjuden på. Camilla blev så överraskad och hon hade inte anat något. Hon blev väldigt glad att se att jag var där med runda magen med, så det kändes extra kul.
Men nu efteråt är jag helt slut... Men det var en mycket kul tillställning.
Apropå det här med att vara helt slut. Jag har kommit in i en ny tröttfas tror jag. I början av graven runt v. 6-10 Så var jag helt slut och kunde komma på mig själv att halvblunda på jobbet. Men det har jag lite smått börjat med igen. När kvällen kommer finns det inget bättre att krypa ner i sängen å sova. Å det känns mer och mer motstridiga att kliva upp på morgonen. Men förhoppningsvis är det en fas som går över.
Vad händer annars i denna vecka?
Jag har börjat ta järntabletter varje dag. Skulle egentligen börja från v. 20, men har hela tiden glömt. Men nu med ett nytt år så tog jag första tabletten 1/1 och har dessutom skapat ett påminnelselarm så jag INTE ska glömma.
Dock blir jag förvirrad av vilken den rekommenderade dagliga dosen av järn är eftersom det står olika på duroferon och hemofer. Men jag testar 1 tablett à 100mg. Så får vi se hur järnet ligger till när jag ska till bm den 29e.
Magen växer på annars. Nu över jul tycker jag att den har blivit en ordentlig bebismage, då livmodern känns tydligt från blygdbenet och upp mot naveln och resten av magen är vanliga mjukdelsr (än så länge).
Var med om en lite halvkonstig känsla i helgen. I lördags skulle vi åka och shoppa. När jag satt i bilen gick jag plötsligt ont i hela magen. Som att jag var toanödig fast ändå inte. Väl framme på Biltema gick jag på toa, men inget kom och de gjorde fortfarande ont. Först började jag nojja över att magontet berodde på brieosten jsg ätit dsgen innan. Men efter ca 1h så började de onda släppa.
Sedan på söndagen så gjorde jag smörgåstårta på eftermiddagen. Jag stod mycket framåtlutad och så fick jag sådär galet ont igen. Jag lade mig raklång i soffan och kände att magen var hård. Kunde detta och dagen innan varit onda sammandragningar? Jag vet inte säkert, men jag misstänker det starkt.
Sedan så har jag även känt bebis utvärtes. Fast mest känner jag buffar inombords. De blir mer och starkare för varje dag. Det känns så himla bra varje gång en buff kommer, för det tyder verkligen på ett fantastiskt litet liv inom mig. Å för varje dag blir jag bara mer förväntansfull vad det är för krabat där inne.
Ja... mer då. Just idag har jag haft växtvärk. Vilket är bra för då vet jag att livmoder och bebis växer som de ska. Apropå att växa, så funderade jag förut på varför apparna bara visade storleken på bebis vs en frukt fram till v. 20. Men det är som bm sa sist. Fram till v. 20 så växer de flesta bebisar lila mycket. Men sen efter v.20 kickar genetiken igång och bebisen växer individuellt i sin egen takt beroende på föräldrarnas gener. Så från och med nu så håller BabyMarängen på med att växa till sig till en "liten" Jormhage.
Ja så det var väl vad denna veckouppdatering hade att erbjuda. Små små grejer som kan bli rätt stora.
Så godnstt så ses vi nästa vecka!
Min Nyårskrönika 2018.
"Krönika, är en litterär historisk framställning av yttre händelser i bestämd tidsföljd." (Wiki)
Så här är min historiska tidsföljd i en sammanfattning av år 2018. Jag har gått igenom min tidslinje på facebook och valt ut en del starka datum som satt sina spår. Men även en del datum som inte finns på facebook, men som alltid kommer finnas i mitt minne.
Enligt mig själv var 2017 ett fantastiskt år. På sätt och vis har även 2018 varit det, men det har varit ett fruktansvärt fantastiskt år, där de mest bästa och värsta grejerna har skett kring och i mitt liv.
Mina damer och henar, här kommer Mitt 2018: ... å Gott Nytt År på er allesammans!
Föregående år hade avslutats med en uppesittarkväll hos bekanta med bingolotto. Jag vann inget då. Å min otur fortsatta även den 9 januari när jag skulle åka sjukresa ner till GBG för att kolla ögonen. Då hamnade jag i en taxi med en mycket obehaglig chaufför som stolt pratade om alla småtjejor som ville ha honom... usch! Att det hade varit ett Metoo precis året innan hade han nog missat. Denna händelse hamnar i topp tre av obehagliga typer jag träffat i år.
Den 16e januari gjorde jag något oerhört klumpigt, men som resulterade i ett bra köp. Det var då jag somnade till på bussen ifrån jobbet och vaknade till EFTER jag skulle klivit av. Men då passade jag istället på att köpa en ny telefon när jag ändå hade (ofrivilligt) åkt in till stan. Så hurra för min telefon som snart är ett helt år och fortfarande lever OCH är utan sprickor. Absolut ett av årets bästa inköp.
I samma veva som mitt mobilköp så köpte jag även en ny armbandsklocka den 20e januari. Efter 15 år med samma klocka, så tyckte jag väl att jag förtjänade en ny klocka. Men ironiskt nog så tog det mig 15 år att köpa en ny, men bara 15 dagar att spräcka klockans glas i ett tabata-pass. Så det köpet går nog under årets snabbaste svinn på nyinköpt pryl. Suck!
Förutom att pajja klockor i februari så firade jag även min kära makes 30årsdag. En helmysig hemmafest med tacos, dryck och gott sällskap. En av många bra fester år 2018.
I slutet av februari började jag även sakta men säkert att lappa ihop en relationen till en person som alltid stått mig nära. Det var nog en av årets jobbigaste och mest känslokaotiska ögonblicken. Det fick mig verkligen att inse att ingen relation är självklar, hur nära man en står en person. Men nu 10 månader senare så kan jag känna att relationen är "lagad". Men det var absolut en av årets tuffaste bitar att rida igenom.
En annan tuff period att rida igenom kom den 14 mars, då jag åkte på öroninflammation IGEN. Jag som alltid skryter om att jag aldrig eller i alla fall sällan blir ordentligt sjuk. Fick så djävulskt ont i örat och exakt samma värk i örat hade jag haft precis när jag började mitt jobb i Skövde (10/10 -17). Så varför samma värk kom tillbaka till örat på mindre än ett halvår förstår jag inte. Men det är årets värsta "sjukdom".
Vidare till gladare punkter detta året, så hände en av de bästa ögonblicken den 29e mars. Det var samma dag som jag och A skulle åka upp till Sthlm för att fira min mammas pensionärsskiva. Efter att jag och Dennis försökt få barn sedan november, så testade jag mig på morgonen den 29e. Testen var vääldigt otydliga. Så precis efter jobbet så köpte jag ett nytt digitalt och på tåget mellan Skövde och Falköping så fick jag den där texten Gravid på stickan. Lyckan var enorm!!
Påskhelgen överraskade jag och mina systra min mor genom en pensionärsskiva. Där vi bjöd henne på fyra-rätters och lekar. Det blev en mycket lyckad och rolig fest. Å jag var dessutom gravid och glad, så allt var på topp.
På jobbfronten blev lyckan ännu större när jag den 1a april ÄNTLIGEN blev fast anställd. Då hade jag precis jobbat inom SKV ett år och på Fbf i sex månader. Mitt eviga slit fick äntligen sin lön och det med råge. Från att varit en fattig student i flera år klättrade jag helt plötsligt med flera steg på lönetrappan.
Jag fick dessutom lite utdelning på att helt plötsligt klassas som "nyanställd" (trots att jag redan hade jobbat i sex månader). Den 9-10e fick jag åka på kurs till GBG med övernattning på hotell. Vilket var årets shysstaste "egen tid".
30e april gjorde vi som de flesta andra i landet och firade valborg. Dock förstördes vårat firande av en otrevlig händelse. När vi skulle gå till den lokala majbrasan, så behövde A fixa sin sko. Jag, A och min väninna ställde oss vid vägkanten i gräset och skulle fixa skon. Då kommer en bil och gör en kraftig u-sväng mot oss. Jag viftar att bilen får backa för vi står där i kanten och fixar med mitt barn. Då fortsätter bilen mycket hotfullt köra framåt mot mitt barn!! Fy fan vad arg och i chock jag blev. Detta var klart den vidrigase människan som jag stött på i år. Så den vidriga tanten och den obehagliga taxichauffören hamnar på samma lista av sämsta männsikor för år 2018.
Vidrigheterna fortsatte tyvärr när jag helt spontant började blöda den 1 maj. Det var inte mycket blod, men det startade en hemsk oro såklart. Den 4e maj var det konstaterat. På natten vaknade jag av hemska smärtor i magen och blodklumpar. Jag fick uppleva ett missfall. Trots att det är årets värsta händelse som skapade mycket smärta, sorg och oro. Så vill jag ändå vara öppen med att det har hänt. För det händer så många personer och även om det är en fruktansvärd upplevelse, så behöver fler personer prata om det. För när jag fick mitt missfall upptäckte jag att fler började prata om sina missfall de haft. Så många har upplevt det, men få talar om det.
I samma veva så skulle jag fira min mammas 65årsdag, vilket i efterhand var kaos. Att vara mentalt nedbruten och försöka spela glad på festligheter går inte hand i hand. Festen slutade i tårar och onödigt drama. Så det får väl kategoriseras som årets flopp-fest för min del.
Den 28e juni hade vi lite mini-semester och vi tog husvagnen och åkte till Varberg. Jag, Dennis, A och mamma. Det var härliga dagar i sol, varmt salt vatten, gott vin och en dagsutflykt till Varbergs fästning. Topp 1 i bästa semestern. vi tog även en sväng förbi Ullared påvägen hem med. Så lite shopping på semestern blev det med.
Sedan kom sommaren på allvar och den 13e juli fick jag en välförtjänt semester. Vilket kändes "stort", eftersom det var min allra första semester som fast anställd. Jag behövde inte oroa mig över vad jag skulle göra efter sommaren eftersom mitt jobb skulle finnas kvar där. Woho! Å vilken sommar vi fick sen. Jag är väl en av få som kommer att minnas sommaren 2018 som en härlig varm sommar. Värmen störde ju inte mig när jag inte hade massa måsten. Så jag nöjt på.
Däremot började semestern med tågkaos. Jag och A skulle åka till Sthlm för en vecka i storstaden, men på grund av branden som var i Laxå fördröjdes vår planerade resa med 36h. Men när vi väl kom fram till sist så hade vi en ljuvlig och varm semestervecka.
En annan ljuvlig semester var den jag spenderade med barn och make i Kolmården den 24-25 juli. Tidigare år när vi hade varit där hade bara allt blivit kaos, men denna gången tog vi det lugnt och tog dagen som den kom. Å det resulterade i att Kolmården blev årets bästa semesterupplevelse. Grattis kolmårdens djurpark för den utmärkelsen ;)
Augusti kom sedan och den 6e börjde jag jobba igen, vilket kändes underbart (ja, jag älskar mitt jobb!). I samma veva som jag började jobba igen, så började jag en rolig statusuppdatering på facebook som jag kallade "dagens färg". Det var ett roligt inslag i vardagen och satte igång min kreativitet i hjärnan. Så denna lilla följetong utnämner jag till årets kreativaste idé.
Helgen den 24e augusti var vi Ullared för att Dennis hade fått en uppelevelse present i form av klättring, badtunna och grillning. Trots att inget av de skedde förutom lite halvstressig grillning. Så blev helgen en av de bästa helgerna på året ändå. Skälet var att ägglossningstestet äntligen visade positivt igen efter en lång väntan från förlusten i maj. Så då var det bara att sätta igång igen... <3
Ullaredshelgen avslutades den 26 augusti genom att jag gjorde årets spontanaste grej. Jag anmälde mg (mot alla odds) till Tjejmilen. Jag hade inte tränat någonting och varför jag anmälde mig vet jag fortfarande inte MEN jag ångrar det inte.
En vecka senare fyllde jag år och då åkte jag upp till Sthlm och firade min födelsedag på Gröna Lund. och dagen efter sprang jag tjejmilen ute på Gärdet. Hela "födelsedagshelgen" blev minnesvärd på många sätt och vis. Men helgen efter skulle klart toppa detta...
Den 7e september tog jag ett grav-test och det underbara resultatet var positivt. Något litet och sött som blandats med mitt ägg var påväg. Å därför blev det självklart att något sött + ägg som ska bakas länge är en maräng. Å så började resan för min lilla BabyMaräng. Detta ÄR årets bästa dag!
Hela oktober var en fullspäckad månad av många roliga händelser. Den 10e oktober fick jag fira ett helt år på min arbetsplats å jag ångrar inte en enda dag som jag vart där. Så mycket jag har lärt mig och så mycket jag har utvecklats i mig själv.
Till andra roliga tillställningar, så kom helgen den 19-21 oktober. Då var det dags att åka söderut för att fira systerdottern och jag fick besöka Lund för första gången i mitt liv. Vistelsen var minnesvärd med bra hotell och framförallt utsökt frukostbuffé som jag och Marängen kunde njua av för glatta livet. Helgen avslutades på Måndagen den 22 oktober, då jag och mina föräldrar kollade på föreläsingen om de fyra färgerna med Tomas Eriksson. En fullspäckad helg med många fina intryck att minnas länge.
November gick rätt fort tycker jag såhär i efterhand. Men det starkaste minnet var den 16 november då vi åkte till Borås och äntligen fick se BabyMarängen för första gången. Från att haft dålig aptit, extrem trötthet och ständig oro från sviterna från mitt tidigare missfall. Så var detta årets "lättnad", Att se den lilla sprattla och leva och må bra, det var underbart. Från den dagen har jag bara njutit av min graviditet vilket är en fantastisk känsla att leva på.
Sedan kom årets sista månad. Jag började med min årliga recension av adventskalender. Vilket i mitt tycke blev en totalflopp! Kalendern kom sent och när jag väl fick den så varade det inte många dagar innan samma smaker återkom. Å i slutändan var kalendern helt enkelt inte värd det priset jag betalade för den. Nä! Nu i år 2019 så kommer jag nog återgå till en tekalender som går att köpa lokalt, för mymuesli kommer jag aldrig mer handla av. Så det är årets lärdom om "dåliga misstag".
Men trots en dålig adventskalender så har jag fått uppleva andra fina saker i "adventens" tid. den 11e december kände jag sprattel för första gången. Den 20e december hade vi rutinultraljudet och fick se lilla BabyMarängen igen OCH den 30e december kände jag för första gången små små rörelser utanpå magen. Så i december har det gått fort på BabyMaräng-fronten.
Så vad kan vi dra för slutsatser av året?
Det har varit ett händelserikt år med härliga resor, en enorm klättring i karriären och jag har äntligen blivit gravid. Jag ser verkligen fram emot år 2019 och vad året har att erbjuda.
Jag kommer minnas 2018 med ett leende, för trots de tråkiga sakerna som skett så är det övervägande fantastiska saker jag fått upplev
Jag tänker avsluta detta inlägg med tre stycken nyårslöften såhär på självaste nyårsdagen:
1. Jag ska göra mer av det jag älskar. T.ex att skriva, framförallt här. Jag hoppas minst på en uppdatering varje vecka. För det är så fina minnen att ha i efterhand.
2. Jag lovar att jag ska bli som störst och minst kropptsligt på en och samma dag ;)
3. Till sist vill jag ge ett löfte om att jag minst vill förändra tre större saker i mitt liv. Vi får se vad det blir. Men det vore häftigt om jag kan få ihop tre saker.
Så med dessa sista ord vill jag önska god fortsättning och välkomna år 2019.
