BabyAnkan

Jag försöker finna tid och energi att hinna skriva några rader här. Men tiden känns så knäpp. Hade velat görs en uppdatering nu när  C blev en månad... men timmarna gick och dsgrn tog slut och sen har det gått ytterligare 5 dagar på det.

Samtidigt är det inte bara tiden som inte räcker. Energimätaren börjar bli rätt låg med och varje lugn stund försöker jag prioritera att antingen blunda eller göra livsnödvändiga saker som att äta eller gå på toa i fred.

Men så sitter jag här då med min kopp kaffe och vill bara skriva av mig. För det är vad jag behöver  Bara dränera mig på ord (Samtidigt som min högra fot frenetiskt gungar babysittern så att C ksn fortsätta sova).

Så fem veckor har bebis hunnit bli. Å jag försöker fånga någon form av mönster hur denna person fungerar.

Han äter exempelvis varannan timma vilket i sig inte gör något MEN det känns som "han äter sig mätt för stunden". Kunde varit bättre om han åt exempelvis var tredje timma och åt sig mätt till nästa mål. Nu känns det som det är massa småätande (doxk vet jag att det blir bättre). Jag ska tillägga att detta varannan timma ätandet inte är jättejobbigt eftersom jag är mest glad att amningen fungerar och att det inte heller gör ont - jag och C har helt enkelt rätt teknik och det är jag MYCKET TACKSAM över och hoppas att det ska fortsätta så.

Sen så är det här med sovandet... känns som C lever i ett 48h-intervall där han dag 1 kan vakna kl 6 (efter en halvknepig natt med mycket knorr). Sen är han vaken 7h med endast kortare sovstunder på 10-15 min. Där emellan äter han, fiser  mycket, ska bäras och vara närs, annars blir han kinkig. Han kommer aldrig till ro (dessto svårare är det också med en kärleksfull bror som hela tiden vill vara uppe i lillebrors fejs och pussas och peta på liten PRECIS när han börjar somna med.)

Så efter antal trötta timmar så kanske jag kan få C att somna 1-2h ostört. Efter det är bebis helt personlighetsförändrad och kan vara vaken och titta sig omkring utan att vråla och vara gaphals.... Men efter en stund går det tillbaka till samma sömnlösa bebis igen som aldrig kommer till ro, och mycket tid och energi går åt till att hålla bebis glad genom att bära och försöka få han att somna. Till sist kommer kvällen och en trött mamma och en trött bebis kan äntligen lägga sig plant och mysamma tills bebis stensomnar.

Sen går natten och  bebis vaknar för mat och somnar sen om. Inget onödigt knorr med bajsblöjor, ta upp i famn och vyssa. Utan bebis sover lugnt. 

Morgonen kommer och dag 2 i 48h-intervallet. Bebis tar igen sig efter föregående dag och har flera längre stunder då han kan komma till ro och sova. Dessutom duger både vagn och babysitter att sova i till skillnad från föregående dag där bebis bara sov om det var i mammas famn och ingen annanstans.

Dagen går oxh det är inte fören sent eftermiddag/tidig kväll som oron i kroppen kryper upp hos bebis. Då börjar det som ska starta en krångelnatt. Bebis skriker, han får mat, men så slutar han för då ska han rapa lite, sen ska han äta igen och lägger samtidigt en stor bajs. Efter det ska det bäras och vaggas i famnen, annars är han missnöjd.

Nattningen kommer till sist och han ska bara somna i min famn  Sen under natten vaknar han flera gånger, men inte bara för att äta, utan för att blöjan ska bytas och det ska rapas och helst ligga hud mot hud.

Efter en sån natt är en rätt slut och då börjar 48h intervallet pånytt med vaken och kinkig bebis. Men jag vet då att om 24h så har jag en lugn natt och dag att se fram emot.

Så i denna cykel så är vi idag på sovdag med en bra natt (så jag vet att natten som kommer, kommer bli knorrig).

Dock om jag frågar Dennis så tycker han säkert att alla nätter är krångliga. På ett vis kan jag väl förstå frustrationen i att bli väckt ofta av bebisskrik utan att aktivt kunna göra nåt.

Jag kan i alla fall hala fram bröstet och msts eller ta upp C i min famn när det är närhet den lille skriker efter.

Men samtidigt kan jag själv bli fruktansvärt irriterad över när jag precis matat och C gnyr över blöjan eller nåt annat, och Dennis halvmumlar i sömnen "Han vill nog ha mat". 

Då vill jag bara ryta "Han har ju redan fått mat! Ta du honom då om du är sån expert!"

 ... Jag förstår att såna utbrott från min sida inte skulle hjälpa, men det vore skönt att få gapa lite själv 😉

Oh well... tänker avrunda nu. Kaffet ät uppdrucket och bebis sover fortfarande i babysittern. Kaaanske hinner se något avsnitt av Reign lite ostört (innan den stora vaknar och ska ha sin beskärda del av uppmärksamhet.)

Ja, som rubriken antyder så börjar detta med dagar bli lite krångligt att ha koll på. Så nu när C är 4 veckor idag kommer vi börja räkna hans ålder i veckor (tills det blir krångligt, för då kommer jag börja räkna i månader).

Så 4 veckor senare och det finns faktiskt inte mycket kvar som antyder på att jag varit gravid och fött ett barn (ja förutom att det hänger en spädgris vid mitt bröst varannan timma).

Jag har gått ner 9kg och ligger 3kg under min "gravid-start vikt". Jag kommer i mina vanliga kläder, som går åt som smör eftersom det hamnar både mjölk och go babyspya på dem varje dag.

I de nedre partierna har avslaget typ varit borta en vecka och de sista resterna av sytråden trillade ÄNTLIGEN bort i lördags (vilket firades med lite otukt - jepp, det fungerade med).

Jag har inte heller haft ont eller tryck i bäckenet heller på några dagar. Så min självdiagnotisering är helt återställd. Får se vad bm säger den 5e juli när jag ska dit på återbesök, om hon håller med.

Annars så rullar dagarna på väldigt fort. Vilket jag märker genom att det blir väldìgt lite blogg-utrymme. Men jag försöker dokumentera det som är värt att komma ihåg.

Alla dessa amningar, blöjbyten, körda tvättmaskiner och otaliga (kalla) kaffekoppar är ju långt ifrån intressant att skriva om.

Då är deŕ mer intressant att skriva om hur jag upplever att C är mer "bestämd" än vad jag kommer ihåg att A var. Som jag kommer ihåg så sov mest A, åt med jämna mellanrum och en och annan blöja byttes. Var han missnöjd så gnydde han lite. Men C, han kan ligga å sova och så plötsligt på två sekunder så skrynklae han ihop sitt ansikte och ger ifrån sig ett illtjut. Å då är det bäst att dra fram bröstet fortast möjligast, för då är han hungrig NU.

eller som i morse, efter att ha matat varannan timma på natten, så bytte Dennis en stor kissblöja vid 5.30. Men efter det så var det besvätligt för C. Han skrek, jag erbjöd mat. Han tog några slurk sen somna han ifrån i fem minuter. Sen skrek han igen, då skulle han bli rapad. Sen skulle han fortsätta äta. Sen släppte han maten igen och skrek. Han fick vara i famnen, det dög en stund tills missnöjet kom fram igen. Jag provade byta en kissblöja igen (då var klockan 6.30). Han blev nöjd, han ville sen äta igen... i tio minuter, sen gjorde han en bajs... suck(!!). Blöjan byttes igen och han kunde äntligen äta en ordentlig slurk utan besvär och avbrott.

Så efter 2h, tre blöjor senare, 4 matförsök, så kunde han äntligen äta sig mätt och sen sova en bra stund. Men det ska vara lite småbesvärligt först och helt på hans villkor.

..  Men sen är C såklart väldigt gosig där emellan. Å jag kan inte neka att jag myser utav att C är väldigt mammig och beroende utav mig. A har väl alltid varit pappig. Vilket har varit väldigt ångestladdat under åren. Å vem vet, C kanske blir lika pappig han. Så jag njuter just nu av det lugnet och tryggheten C känner hos mig just nu. Min fina lilla kompis.

C blir som sagt 4 veckor idag och imorgon är en "stor dag". Då är det läkarbesök på bvc. Men innan dess ska mormor och morfar komma ner. Å det blir premiär för C att få träffa sin morfar och vise versa, så det första mötet ser jag fram emot ❤

Vi får se också hur mycket C växt tills imorgon. Sist, för en vecka sen, låg han på 3.5kg och var 54.6cm.

Å det kan hända mycket på en vecka, så det blir spännande med.

Nu sover C igen. Så jag ska passa på att dricka lite mer kaffe och kolla på ett avsnitt av Reign.

A är hos farmor och farfar, därför kan jag med gott samvete sitta still i soffan hela dagen med kaffe, utan att underhålla stora killen.

Ska försöka få tag på FK med eftersom  det blivit strul med föräldrapenningen (råka ansöka samma dagar för både A och C). Men dessa handläggare är ju svåra att nå.. 😉 ... Men jag ska försöka igen. önska mig lycka till.

Denna veckan har vi ändå försökt få lite vardag i livet igen genom att D har jobbat som vanligt och jag tycker det har fungerat hyfsat med att ha två barn själv.

Lilla C har börjat visa lite mer personlighet, genom att han ger ifrån sig gallskrik så fort han kommer på att han är hungrig, våt blöja eller vill ha närhet. Speciellt närhet. Där har bebis tydligt börjat visa att han inte vill läggas ner någon annanstans än i mamma eller pappas famn om han är vaken eller påväg att somna. Helst ska det skakas lite med - så då är Pilatesbollen tacksam att ha!

I måndags (14 dagar) hade vi hembesök av bvc. Hon vägde C som gått upp 260g på en vecka. Vilket var jättebra. Det går åt rätt håll!

Å jag kan säga att jag är så nöjd att jag bytte bvc sköterska denna gång. Denna är lugn, lyssnar, ger bra råd och peppar. Vi var t.ex fundersamma om hans rossel satt längre ner (typ lungorna). Men hon lyssnade på C och konstatera att det lät värre än vad det är och orsaker sitter i näsan - puh!

Men som sagt så är jag väldigt nöjd med denna sköterskan och D tyckte om henne med.

För när jag går tillbaka 6 år i bloggen (23/4 -13) så blir jag så ledsen. A var också två veckor och på 14-dagar besöket hos bvc hade han gått ner 40 g, å jag kände mig så skammad då av sköterskan (och bättre blev det inte de andra besöken heller). Läs här: https://babyrex.blogg.se/2013/april/12-dagar-i-mammarollen.html

Så tack mig själv att jag skrev då hur jag kände så jag kunde ändra på detta 6 år senare. 

Jag är även väldigt tacksam för att jag skrev då hur jag mådde (för tydligen glömmer en bort!).

Nu efter C har jag haft väldigt ont i blygdbenet. Det gör inte "ont ont". Mer foglossningskänsla, ungefär som ett tryck neråt när jag går och det känns mycket obehagligt. Jag har varit orolig att jag förvärrade detta efter att jag busade med A när vi spela fotboll 6 dagar efter förlossningen. MEN nu läste jag från bloggen april 2013 att jag hade ont på samma ställe med. Det kommer jag verkligen inte ihåg. Men nu känner jag mig lugnare att det är "normalt" för min kropp att ha ont i bäckenet efteråt både då och nu (Så tack mig igen för att ha dokumenterat det)

Lite besviken är jag dock att jag inte skrev då när stygnen lossade. För det är verkligen mitt stör-moment just nu. Trådar började lossa efter en vecka när bristningarna började läka. Men än så länge har inte kroppen börjat absorbera tråden än så all tråd på utsidan kan lossa. Nä, istället så hänger det lösa trådar som jag råkar dra i varje toabesöj. Så då måste jag sitta med pappret istället och jag är så trött på duttandet! Vill kunna torka mig som en normal person. Dessutom har jag ju gått från gravid med superplask våta flytningar till snustorr nu och med läkningen så kliar det något djävulskt! Idomin salva är min bästa vän just nu ❤

Jag vill bara skriva om en till sak som jag lärt mig från "mina misstag". Trots att jag då (2013-jag) hade ont i bäckenet och inte riktigt var återställd. Så upplever jag att jag var så desperat att få umgås med mammor (å allmänt sällskap) att jag gick intensiva powerwalks. Men för vems skull gjorde jag det?

Jag tyckte det var mest jobbigt, gav mig prestationsångest och bebis A hade trivts lika bra i min stillsamma famn inomhus, som i en varm vagn.

Jag skrev då att jag tyckte det var kul. Men mellan raderna så det som var kul var att få träffa andra människor, miljöombyte och inte att hetsa min kropp att "komma i form".

Nä 6 år senare har jag lärt mig att det är lika okej att bara ta en lugn vagn-promenad till affären för lite miljöombyte eller åka hem till någon och sitta still med en kopp kaffe i lugn och ro och bara prata.

Å det är vad vi ska göra idag. C ska få premiären taxi om drygt en timma. Ska bli spännande å se om C är lugn så jag kan sitta i framsätet och barnen där bak eller om jag ska klämma in mig i mitten mellan pojkarna. Vi ska visserligen bara åka 10 min till Blidsberg, men för en arg bebis kan 10 min vara en evighet. Men vi får se hur första taxituren blir. A var 14 dagar första turen och det gick ju bra. Så detta kommer nog gå bra med.

Nu ska jag passa på att packa skötväskan med kräkhanddukar, våtservetter och lite kakor och passa på att kamma håret nu när C äntligen kommit till ro och somnat.