BabyAnkan

15% downloading left.

Igår var en "händelserik" dag må jag påstå. I alla fall så pass att händelsen gav mig en rejäl tankeställare.

Jag vaknade på morgonen med dag nummer tre av huvudvärken från helvetet. Vet inte vad som hänt i min kropp helt plötsligt. Först hade jag min svim-attack i söndags, följt av tre dagar av migränsymptim.

Som tur var så var jag förutseende och hade tagit hem datorn för att kunna hålla möte hemma och lite smågöra. Men ändå orkade jag bara jobba 4h innan mitt huvud så ifrån ordentligt.

Då gick jag och lade mig i sovrummet en stund. Men det blev en kort vila. För helt plötsligt började jag reagera på att det var "ovanligt" blött i snippan.

Jag gick raskt till toaletten, sen blev jag sittande där en bra stund med stora funderingar.

Det var inga vanliga grumliga flytningar. Utan detta var klart som vatten. Min första tanke var HJÄLP LÄCKER JAG FOSTERVATTEN. Sen tänkte jag på att det inte dofta någonting (har fått för mig/läst någonstans att fostervatten ska lukta mer salt/fishie). Så då var tanken att jag bara hade vattnig flytningar.

Men hur skulle jag utesluta de ena från de andra?

Jag testa att trycka på lite (ännu en grej jag läst, att om det är fostervatten kan en testa att sitta på huk och trycka - för vatten droppar lite hela tiden). Så jag satt kvar på toa och tryckte lite. Såklart droppa det MEN VAD vet jsg inte (kunde lika gärna varit urvattnat kiss). Det var fortfarande genomskinligt och luktfritt på pappret.

Jag tog på mig en binda och chattade sedan med bästisen och mina systrar om detta. (dock inte med mamma  - eftersom jag bedömde att eftersom jag inte var jätteorolig, så behövde jag varken oroa henne eller Dennis. ville bara ha råd... Men tråkigt nog nådde djungeltrummsm mamma ändå. Vilket kändes tråkigt att jag inte kunde skriva saker i förtroende utan att det skulle läcka ut...)

Jag ringde sedan till mvc som kort och gott så,:

- Det kan vara vattniga flytningar.

- Fostervatten  behöver inte lukta.

- Har du inga ovanliga blödningar eller sammandragning är är det ingen fara.

- Testa med en binds om det kommer mycket.

- Ring och rådgör med förlossningen.

Eftersom min magkänsla sa att det nog inte var nåt ändå. Jag hade testat en binds (efter 2h var det normalfärgade flytningar igen) så ringde jag aldrig förlossningen  Jag hade ju INTE TID att det var dags att föda nu...

Just den tanken: att inte ha tid NU, den tanken gör mig så ledsen.

Inget är färdigt. Jag vill hinna jobba färdigt (bara 2 veckor kvar nu!). Jag vill hinna ta några bubbelbad i nya badkaret (i badrummet som inte är klart än). Jag vill hinna vila, ta de lugnt, käka rostmackor och kolla på film i fred. Jag vill hinna sitta still och reflektera över att snart är det dags för en förlossning och hur första tiden hemma kommer bli.

Inget av det där har jag hunnit med än + alla förberedelser med vagga och skötbord och dylikt.

I vanliga fall är 6 veckor väldigt lång tid.

Men med min verklighetssmäll igår att det KAN komma en bebis vilken dag som helst nu och känslan av att det hinner jag inte. För jag är inte mentalt förberedd än. Det gör mig SÅ LEDSEN.

FAN

BabyMarängen är det mest efterlängtade på många år. Speciellt efter förra maj när jag gick igenom missfsller. Den ständiga oron att det aldrig skulle bli nån ny bebis. Å nu när det är såååå nära, då säger mitt huvud att jag inte har tid. VA?!

Det är så orimlig tanke att jag bara vill gråta!

Det klart att det bottnar i att jag vill att allt ska vara PERFEKT när bebis kommer. Jsg tror inte vi var mer förberedda när A kom, än vad vi är nu.

Men det är en smygande oro att om inte de mesta är färdigt när bebis kommer. Då kommer varken jsg eller Dennis njuta av den första tiden, utan att något annat kommer hetsa på.

Denna gången känns det dessutom så extra viktigt att tiden finns där för att kunna ta hand om sina barn, för nu kommer det vara två stycken som ska få samma kärlek och uppmärksamhet. Å jag känner väl den oro som de flesta flerbarnsföräldrar känner oro för... att inte räcka till.

Ja, det blev mycket tankar på en gång. Men nu när jag skrivit ner det. Så kanske min hjärna kan fokusera på annat nu under dagen.

I all ångest och ledsamhet. Ska jag försöka se på det ljusa.

Allt kommer lösa sig.

Bara jag sätter på bra musik i hörlurarna, njuter av morgonsolen som börjat smygs fram (Nu börjar det ljusna vid femtiden) och lita på att när kroppen väl är redo och Babymarängen är redo att komma. Då kommer tiden finnas där för att hinna med ❤

BabyMarängen har gått från en rund squash till en "vanlig" lång squash till en ananas. Det är verkligen fascinerande dessa grönsak/frukt transformationerna. Dock är det lite oklart om det är vikten eller längden som ska motsvara diverse grönsak. Jag gissar på längden, men högst oklart.

Det har såklart hänt MASSA på två veckor. Fast kanske inte så mycket som jag velat dokumentera.

Jobbet rullar på och jag fortsätter räkna ner. Idag är det Måndag och då är det tre veckor kvar tills jag får gå hem på semester och vila upp mig mentalt och fysiskt innan bebis ska komma en månad senare. Känns lite läskigt att jag kommer jobba in i vecka 37 (36+1). Då är ju bebis kläckfärdig närsomhelst. Men jag hoppas att bebis inte kommer tidigare än första maj i alla fall.

Jag summerar lite snabbt vecka 32 (vad jag kommer ihåg)

Jag mådde väldigt illa under den veckan (gick hem tidigare från jobbet flertal gånger - vilket har tuggat ner min för rätt bra nu).

Vårt element i hallen gick sönder med och hade gjort en stor sjö vid ytterdörren. Det hade dessutom droppat ner till elskåpet MEN vårt nya badrum som precis fått gipsväggsr hade klarat sig (tur i oturen!).

Under fredagen mådde  jag kolossalt dåligt - mentalt. Jag hade ångest över jobbet, ångest över kaoset hemma och det var helt enkelt en hormon-turbulens i min kropp. Jag tog A och flydde några timmar till syster M. Där fikade vi och diskuterade barnnamn. Det var verkligen ett behövligt avbrott i mitt inre kaos.

Men sen kom lördagen och helvete bråka (nu i efterhand var det väl ingen big deal, men just då... usch). Vi skulle ÄNTLIGEN tapetsera. Men kom inte längre än till tre bårder innan Dennis tappa tålamodet och blev vresig. Jag kände att allt var hopplöst igen och mina hormon-tårar  sprutade. Allt sluta med att jag ringde svärfar som kom och hjälpte till. Jag själv tog barn och gravidmage och flydde fältet återigen för en lugn fikapaus.

Sedan tog helgen slut och det blev vardag igen. På tisdagen hade jag mvc besök. Alla värden (socker och järn) var bra som vanligt - å då har jag kanske kommit ihåg att ta en järntablett på en hel vecka.

Sf måttet var 31-32, vilket är "normalt" för den veckan. Men när jag läser i bloggen 6 år tillbaka så hade jag mindre mage med Babyrex. Så kanske är det ett stort småsmåsyskon?

Marängen hade dessutom positionerat sig rätt med huvudet neråt (och rumpan upp i högra revbenen).

BM fråga om jag hade några tankar eller oro inför förlossning och dylikt. Men antingen är det så mycket annat att tänka på med hus och jobb att jag inte hunnit oroa mig än. Eller så är jag bara lugnare denna gången och det får bli som det blir.

Onsdag och Torsdag swisha väl förbi. Det som är mest påtagligt är illamåendet som kommer med konstant halsbränna. Så det är såklart knepigt med förhållandet mellan att vilja äta mat och att få behålla den mat och näring jag får i mig.

Men helgen blev ändå bättre än tidigare helg. Då vi äntligen kom iväg till husvagnen i Lidköping. Trots att vistelsen började sisådär med första natten som blev orolig för att A var slemmig och hostig. Å jag min klant råkade slängs min bästa termosmugg. Så blev resten av helgen så harmonisk och skön. Jag kunde koppla av. Umgås med min familj. Sova gott flera nätter (Å även lite mitt på dsgen). Unnade mig en alkofri Norrlands Guld och mådde helt enkelt bara bra...

fram tills igår. Då kom jag på den briljanta idén efter vi kommit hem från Lidköping. Att vi skulle gå byn runt och dels ut kalaskort. Detta resulterade i mycket ömma ljumskar och fogar  (klantigt!). Tog ett varmt bad på kvällen för att lindra kroppen. Men värmen måste stigit mig åt huvudet. För precis innan läggdags var jag nere i köket och fick sån yrsel. Fick sätta mig ner på golvet - andas - upp igen. Blev yrr på nytt. Lade mig ner på köksgolvet. Fick ringa Dennis som fick eskortera upp mig till sängen. Tårarna började spruta för jag tyckte de var så pinsamt att behövs få hjälp + att jag blev rädd för jag inte förstodd var denna yrsel kom ifrån. 

Sen avsluta jag allt med att kräkas och sen var det tack och god natt.

Suck!

Det går verkligen upp och ner. Å när jag tror allt börjar kännas bättre. Ja då vänder det i en blåsvind. 

Jaja. Det var de två veckorna. Som sagt så har det nog hänt mycket. Men allt känns mest som grått och gnäll.

Nu är det tre veckor kvar av jobb och jag vill försöka fokusera på att vända allt till nåt bra och kunna njuta av den här sists tiden som gravid... för närsomhelst kan ju bebis komma nu... närsomhelst.

Well hallo!

Ännu en preggovecka som har gått.

Ska erkänna att jag har haft lite ångest att jag inte har skrivit nåt denna veckan MEN bbättre sent än aldrig. Dessutom, vem vill jag skriva för? - Jo mig. Så att jag vet ungefär vad som hände i v.31.

Så här har vi vecka 31 tankar:

Ser till exempel att det står fel i högra bilden. Den appen lägger på en extra vecka, men såklart ska det stå 30+3.

Idag är jag i 30+6 och går in i ny vecka imorgon.

Bebis ska vara ca 40cm och ökar ungefär 1 cm i veckan nu fram till födseln. Det är rätt imponerande tycker jag  Vilken växtvärk en annan borde ha i den takten.

Mina symptom består mest av en stor mage (som kommer bli ännu större på två månader 🙈). I denna stora mage känner jag en bebis som är mycket uppe i mina högra revben. Misstänker att det är Marängis lilla rumpa som trycker upp där. Att ha nåt så högt upp i magen och i revbenen orsakar: illamående, konstant halsbränna i olika grader och en obalanserad aptit.

Det finns exempelvis mat som absolut inte går att äta som hamburgare, köttfärssås och till min stora sorg yoghurt. 

Däremot går det att äta ostmacka (eller typ en stor mängd rostmackor), supersyrliga gröna äpplen och en onyttig mängd Coca Cola.

Men vadsom jag får i mig och Marängen v7ll behålla, så är jag tacksam.

Min foglossning har blivit mycket bättre med. Under hela denna veckan har jag inte alls haft så ont som jag haft tidigare. Antingen kan det vara att Marängen sjunkit ner eller att det faktiskt hjälpt att tagit det lite lugnare genom att jobba hemma fredagsr. Oavsett är jag väldigt tacksam.

Å när jag läser i fb gruppen för gravida och läser om alla krämpor och oro många har  Så känner jag mig väldigt förskonad från mycket.

Det är klart att kroppen är tung och trött. Men jag oroar mig mest över att inte få i ordning i sovrummet. Att inte hinna få fram vaggan, görs i ordning skötbordet, köpa de sista till bebis och att allt kommer vara stökigt och kaos när väl bebis kommer. Är lite stressad över att vi inte kommit överens om något namn än heller. Också en sån sak jag vill ha klart innan.

Men jag känner mig inte orolig för varken förlossningen eller första tiden hemms. Det får bli som det blir och den tanken är rätt skön. Att det går ändå inte att förberedda sig hur nåt kommer bli, så bättre att bara ta det som det kommer.

Jag försöker inte låta kaxig. En förlossning är ju ändå en förlossning. Det kommer görs ont (vilket jag vet eftersom det är bsrn nummer 2). Det finns ju saker jag helst vill undvika. Som till exempel en ofrivillig hemmafödsel. 

Jag tror det var natten mellan lördag och söndag som jag hade en "mardröm" angående detta. Jag var i mina föräldrars hem. Helt plötsligt så hade mitt vatten gått och det var dags att göra. Men tydligen hade min pappa blivit så nervös då, att mamma först var tvungen att värma något fika i mikron till pappa. Jag blev upprörd, för allt annat verkade viktigare och varför förstod ingen att jag skulle föda NU. 

I nästa frekvens var jag hemma hos min kompis och ville prata om denna dröm jag haft. - Alltså drömde jag att jag hade drömt detta I SJÄLVA DRÖMMEN. - Jag hittade min syster C hos min kompis och jag berättade om min skräckdröm att jag skulle göra hemma. Sedan vaknar jag i drömmen från det i min egna säng - OBS alltså detta är fortfarande i min dröm - När jag vaknar så berättar jag för Dennis om att jag drömt att jag drömt att jag födde hemma och då har tydligen min slempropp  gått och massa blod i sängen. Så då var det ändå dags att födda hemma.

Alltså hängde ni med?

Jag drömde att jag skulle föda hemma  hos mina föräldrar. Sedan vaknar jag från den drömmen och är hemma hos min kompis och ska prata om min dröm. Å sen vaknar jag från den drömmen och är i min säng full av blod ... Sedan vaknar jag PÅ RIKTIGT.

Så knäppt hur hjärnan får ihop det ibland...

Annars har jag inte alls drömt så mycket om varken graviditet eller förlossning. Men det kanske kommer längre fram ju närmare vi kommer till 15 maj.

Just nu har jag bara 4 v +2 dagar kvar på jobbet. 

Jag funderar en hel del på när Marängen kommer. 

Det var ju mellofinalen nu i helgen som vsr. Å den stora finalen är den 18e maj. Är Marängen lik sin bror, som var så väluppfostrad och som kom timmarna efter finalen av Sveriges Mästerkock. Bör Marängen vänta med att komma till efter ESC, så den 19e. Å det vore väl snyggt siffermässigt att vara född 190519, kanske 05:19 på morgonen?

Eller så kommer Marängen den 17e på Norges nationaldag. Då får det väl bli etr nsmn från Norges topp fem lista (kanske Magnus 'Mange Maräng' Jormhage 😉).

Nämen Marängen får komma när som. Men helst efter den 22 april och helst innan den 30 maj för att slippa för mycket övertid. Men vi väntar å ser.

Nu ska jag avrunda och koppla av på bussen en stund innan jag kommer hem. 

Får se när nästa inlägg kommer. Vänta å se ❤

Gääääsp 😴 söndag kväll och jag kan inte sluta att gäspa. Jag har varit trött hela dagen eller kanske till och med hela helgen.

Systerdottern hade kalas nu i helgen och därför var föräldrarna nere. Supermysigt. Men då A skulle sova i våran säng och jag sover så himla dåligt när han boxar omkring på natten. Så sov jag två nätter i soffan.

Förr har min bästa plats att sova på varit i soffan  Men nu vet jag inte om det bara är att jag sover fruktansvärt dåligt överlag eller om soffan är för mjuk för min orörliga kropp, men jag har INTE sovit bra i två nätter och då kanske det är okej att gäspa konstant.

Hur har veckan annars sett ut då?

I tisdags var jag på kontroll nummer två hos bm. 

Sf mått på 28 och bebisens hjärtljud på 140 (mycķet lugnare än förra gången på 155). Bm försökte känna hur bebis låg med. Hon gissa på att huvudet låg mot vänster revben och knän/fötter mot högra revben. Vilket nog stämmer bra eftersom de kraftigaste sparkarna brukar måttas mot vänster revben. Hon tog ett blodprov med för att se så inte mitt och Marängens blod blandat sig. Provet såg bra ut MEN jisses vad min arm sett ut efteråt. Fy. Hon måste kommit åt nåt blodkärl som sprack sen. för min arm har varit ful och blåmärkig hela veckan.

I onsdags så klev vi in i vecka 30. Woho bara 10 veckor kvar! (eller 12..). Enligt appen ska Marängen vara stor som en (grön??) vitkål nu. Marängen ska ungefär vara 38cm och väga 1200g-isch, så jag har full förståelse att det börjar bli trångt där i magen nu 

I torsdags hade jag jouren på jobbet oxh en extra långdag. Vilket kändes tufft i både kropp och knopp. Jag skulle få en ny dator med MEN med min vanliga tur så var det nåt som såklart skulle krångla och inte funka. Å eftersom jag jobba hemma i fredags så vet jag inte om det är en ny eller gammal data som väntar på mig imorgon.

Det är bara 6 veckor kvar på jobbet. Kan inte allt bara flyta på så smidigt som möjligt nu de sista? Det lutar nog mot att jag ska jobba hemma de kommande fredagarna. Så det är en morot att jag bara behöver åka till Skövde 4 dagar i veckan. Även skönt för A att kunna trappa ner lite eftersom han också bara behöver gå fyra dagar i veckan.

Så var det som sagt helgen och den började tyvärr inte bra i fredsgs. Jag var trött ich allt jobb jag gjort på onsdagen var borta och det var jag tvungen att göra om på på fredagen. Så mitt humör var sämst. Men under helgen som gick och mamma och pappa var här så tycker jag att jag varit lite gladare (bortsett från min trötthet)

Idag, söndag, så har A haft en kompis här. De lekte vilt i 2h och sen på kvällen körde vi ut han till farmor och farfar, då han ska sova där i natt. 

Å det är så tydligt att min unge börjar bli så STOR och självständig. Så kontrasten mellan A och Marängen kommer vara markant sen. Båda två kommer utvecklas nåt enormt i år. Jag ser verkligen fram emot att vara hemma med dessa två och se deras framsteg. Så exalterande! 🤩

Nu blir det läggdags och ladda inför en ny jobbvecka, första veckan i mars månad och nedräkningen fortsätter...