När det går lite för bra
- Vi låg nämligen i soffan och sov. Jag låg med mitt huvud precis i samma höjd som min pojk. Han började sakteligen vakna. Först så kisade han lite lätt. Blundade igen för att sedan öppna ögonen lite halvt för att sedan blunda igen. För att efter det slå upp ögonen helt och när hans stora vackra ögon tittade på mig så gav han mig ett snabbt leende. Det kändes underbart att efter fem veckor få det allra första leendet. Sedan har den lilla parveln småflinat lite av och till hela helgen. Mycket speciellt igår när I gick omkring och bar på honom och pratade om pappan i skogen (hihi, ibland undrar jag om A.J bara spelar "bebis" och egentligen förstår mer än vad han vill erkänna)
Igår efter vi badat A.J (vi badade honom i söndags med visserligen - men vi fick oväntat och just då inte så värst uppskattat besök av släktingar. Så jag hade publik av tre personer när jag skulle bada A.J lite halvstressat och D hade försvunnit upp i rök och jag bara kände att de inkräktade på mitt lilla barns bubbla när de stod och glodde på det badande nakna barnet! ... anywho...)
Jag gick sedan upp ifrån duschen och bad D att känna och se vad han tyckte. Men vi hann aldrig så långt för A.J fick ett av sina sällsynta utbrott och först försökte D vyssa, men när imte det gick fick jag ta över. När det inte gick att gunga honom i famnen och försöka få honom att ta nappen så försökte jag mate igen med det högra bröstet, men han skrek bara (Paniken som uppstår när mitt enda hemliga vapen - bröstmatning - inte fungerar, då är det illa!)
Så jag tänkte att han var väl inte hungrig då, det kanske var något annat fel och jag blev stressad, samtidigt som jag hade ett väldigt ömt och obehagligt bröst-
Försökte vyssa på nytt utan större framgång, försökte mata igen på vänstra bröstet och då nappar han som en liten huggorm och tar långa djupa klunkar.
Mjölkgången täpps till
Mjölkstockning beror på att en eller flera mjölkgångar inne i bröstet täppts till så att mjölken får svårt att komma ut. Oftast får man bara mjölkstockning i ena bröstet.
Besvären brukar komma plötsligt. Det känns ofta som en öm knöl eller förhårdnad i bröstet, och huden kan bli röd. Man kan känna sig sjuk och få feber.
Orsaker till mjölkstockning
Man kan få mjölkstockning av flera anledningar. Om barnet äter mindre än vad som finns i bröstet, till exempel om barnet är sjukt eller om man gör ett ovanligt långt uppehåll mellan amningarna, kan det stanna kvar mjölk i mjölkgångarna. Andra orsaker kan vara att man sitter i en obekväm amningsställning, har en åtsittande bh eller att bröstet kommit i kläm på något sätt.
Vad kan man göra själv?
När man har mjölkstockning ska man försöka tömma bröstet så effektivt som möjligt, det bästa sättet är att låta barnet suga.
- Amma oftare än vanligt.
- Börja alltid med det ömma bröstet eftersom barnet suger mest intensivt i början.
- Om det känns bra kan man försöka få mjölken att rinna lättare genom att värma bröstet med till exempel en varm handduk eller genom att duscha varmt innan amningen.
- Man kan också pröva att stryka lätt med handen över det knöliga området ut mot bröstvårtan för att göra det lättare för mjölken att komma ut.
- Pröva att lägga barnet i ett annat läge, eller byt själv ställning genom att till exempel sitta i stället för att ligga.
- Försök att vila så mycket som möjligt. Dels för att det är bra att vila när man inte mår bra, dels för att det oftast är lättare att få ut mjölken om man är lugn och avslappnad.
- Mjölka ur bröstet för hand eller med en pump om mjölken inte kommer ut, om smärtan i bröstet inte lättar trots att barnet suger eller om det gör för ont att amma.
Hoppas att det INTE är mjölkstockning och att det bara är något annat, men just nu ser jag lika grått på det som vädret utanför. Får försöka hålla humöret uppe ändå för A.J skull. Just nu ligger han och sover själv i våran säng. D gick precis upp och han såg mer trött ut än vad jag är som ändå varit vaken största delen av natten för att jag haft ont och grubblat.
Nä, ska avsluta nu. Kanske gå och göra en liten kopp te och mysa i morgonrocken. Kanske ta en alvedon med för att se om det har någon invärkan på värken i kroppen... usch. Fy fan vad jag mår deppigt just nu! skulle bara vilja skrika till D att jag vill ha honom hemma idag så han får pyssla om både mig och A.J. Men det går ju inte förstår jag, och det gör mig ännu mer deppig... näää, hur var det det med humöret. Det skulle ju vara på topp... eller...?
Tisdag är lika med Tandläkarbesök
Fick en tandläkartid idag på eftermiddagen och som tur är så jobbade syster M tidigt, så hon kunde möta upp mig hos tandläkaren och passa A.J den tiden jag ska vara inne. Hoppas de fixar problemet (har ont i tandköttet i övre käke) och att det går undan så A.J inte hinner bli ifrån sig av hysteri.
Nu på kvällarna har han dessutom fått en riktig skrikperiod. Då är det bara mamma som duger och knappt det. Först testar man med torr blöja och nymatad mage, men när skrikandet fortsätter, då vet vi att han bara är fruktansvärt övertrött.
Jag kan t.ex hålla honom i famnen. Han ligger som en liten groda med huvudet mot mitt bröst. Jag sticker in den tröstande nappen i munnen och han lugnar ner sig. Han är lugn någon minut. Vi hinner tänka att nu har han kommit till ro. Men så kan han spritta till i hela kroppen och så åker nappen ut och A.J börjar skrika. Det är då jag bara vill fråga honom: Vad är det? Berätta för mamma vad som gick fel nu. - Men jag får aldrig några vettiga svar.
Sedan börjar han gny lite, jag tar upp honom i famnen och stoppar in nappen. Han somnar direkt! jag kan stoppa ner honom i babysittern igen och nu har han sovit där den senaste timmen. - Detta är ett beteende som är mer regel än undantag. Att så fort han fått kommit ifrån sovrummet och jag klätt på honom och sedan satt han i babysittern. Då kan han sova några timmar. Varför kunde han inte sovit den där extra timmen där uppe i sängen när ändå jag ville sova? - Ack, så är det att vara mamma. Bebis-bossen-deluxe
Igår var lindriga händelser - men ändå jobbiga.- Jag åkte in till N i stan för mamma-powerwalken. A.J sov hela resan, men när vi nästan ska svänga in på gatan så vaknar han till och skriker. Då var det inte så långt kvar och jag försökte vyssa honom med rösten, men han blev inte lugn fören han fick komma ur bilen. På resan hem började han redan skrika när jag hade satt ner honom i stolen. Jag försökte gunga stolen samtidigt som jag skulle sätta på mig skorna. När jag tar upp stolen så börjar han tystna lite. Så jag går ut till bilen som står och väntar. Sätter in bilbarnstolen och ska bara vika ihop vagnen - som såklart krånglar (ena remmen hade fastnat och innan jag kom på det var det ett jävla meck att få ihop vagnen.). A.J börjar såklart sätta igång och skrika igen... nu låter det som att jag störs av skrikandet. Det är inte det. Bebisar skriker. Det är deras sätt att berätta att något är fel. - Men jag blev bara mest stressad för att jag ville bara hem och kunna ta hand om mitt barn i lugn och ro coh samtidigt förbannar jag mig själv att behöva utsätta mitt barn för att åka färdtjänst. Men så är det när man inte får köra och inte har egen bil. Men nackdelen är att om ditt barn börjar skrika så kan du bara stanna bilen och ta upp ditt barn. Du kan välja att åka iväg senare. Däremot en taxibil som är förbeställd behövs det en himla massa förberedelser för att hinna komma iväg i rätt tid och likväl är det inte säkert att spädbarnet är på samma not... vilket då inte A.J var igår.
Jag fick ta ut honom ur bilen samtidigt som jag skulle försöka lösa problemmet att fälla ihop vagnen. Tillslut gick det och vi fick in vagnen och barnet och mamman i bilen. A.J skrek och det enda som fungerade var mitt lillfinger som hans tröst. Så på hela resan hem fick han snutta på mitt lillfinger. Jag satt och vågade knappt röra handen ifall han skulle tappa fingret och bli ledsen igen - Det enda ljuset just då var att vi åkte med en chafför som vi åkt med förut och som höll sig väldigt lugn i trasslet och skriket.
Annars har jag börjat tänka lite på det här med motion. Fast i mer de banorna att jag längtar efter att hinna springa på mitt löparband (Kanske guldläge att göra det de morgonstunderna som A.J sover i längre perioder). Sen längtar jag efter att cykla. Vill gärna skaffa en cykelkärra att ha A.J i så vi kan cykla in till stan, eller ut till Dalum eller Blidsberg. Järnvägen är fantastisk att cykla på då det är rak asfalterad sträcka och miljön är underbar med. Den enda delen på kroppen jag vill kunna skärpa till lite är magen. Även om jag är klart smalare nu än när jag blev gravid (och kilon lättare) Så vill jag gärna bli av med de sista av "bull-formen" och få den mer formad. Å så hoppas jag att mina tigerränder bleker bort snart med. Har en idé i mitt huvud att tatuerna in min sons namn (klassiskt!). Har funderat på lite motiv och kommit på att en bild på en liggande napp vore läckert och så namnet stående i nappen. Men den tatueringen får vänta till magen blivit mindre tigeraktig då jag vill placera den på undre magkanten ;) Tills vidare får jag försöka hitta en bekväm träningsform att skärpa till magen som jag trivs med. För träna ska vara kul! - Å till dess får ni njuta av lite bilder på Magen och så får jag börja avrunda här, för nu börjar lilla knorr att knorra därborta i babysittern :)
Hallelujah For Firefox!
Sitter och skriver på den stora datorn och till er förvåning så kan jag faktiskt både lägga ut bilder OCH göra radbyte (utan att det blir en stor tjock ihopklumpad text). Detta tack vare firefox. Har alltid haft explorer, men nu de senaster månaderna har det hänt något trassel med blogg.se och explorer på den stora datorn och därav har jag inte kunnat skriva "snygga" inlägg, eller kunnat ladda upp bilder (konstig bugg?). Men nu sen storasyster har laft till firefox som webbläsar-alternativ, så provade jag nu om det skulle gå att skriva ett vettigt blogginlägg - Åh ja! Det går! *Lycka*
Det låter löjligt, men det känns faktiskt sorgligt. Men det kändes lika nostalgiskt när jag använde upp sista str nr 1 blöjan med. Så är det att vara mamma. I alla fall för den här mamman, att den där lilla varelsen som var så sprillans ny nyss, redan är 4 veckor och vuxit så mycket på så kort tid.
Det finns en sparkdräkt med som också är för liten (däremot fick vi en exakt likadan fast i större strl av några bekanta - Ullared ftw :)) Jag undrar nu dock vart jag ska förvara alla för små kläder till nästa barn - Haha! Hör på mig. Börjar redan planera inför nästa barn ;) Nejdå, det lär dröja (Hösten, 2016? Produktionsdags?) Nejmen. Sådana kläder vi köpt just för A.J skull, ska ju sparas och inte ges bort. Men hur oich i vad ska vi förvara det tro? I en låda på vinden... tänk om det blir mögligt, eller drar till sig mögeldoft? ... Kanske i min klädegarderob (Den föredetta walking-closet, som nu är snarare full-of-shit-closet) eller kanske i klädegarderoben i källaren... hm. Det tåls att ge det en nogrann fundering.
Vi var igår i Borås på Media markt och snokade lite. Hittade en kompakt kamera som också var canon, men jag är osäker om jag vill ha en sån multi-funktionell kamera. Vill jag kanske ha något enklare? Men blir det sämre bilder då? Och vad betyder egentligen allt det här med pixlar och siffror hit och dit och gud vet vad!
Kanske kan få min underbara man att åka till jönköping i helgen (som jag tror kan ha bättre utbud än i Borås). Sen får jag väl känna mig lite småhemsk som drar omkring på min ettmånaders i affärer, men elgiganten och mediamarkt är ju inga superstora ställen - behöver ju inte riktigt gå in på IKEA ... fast nu när jag tänker efter. Vad skulle skillnaden vara att åka till IKEA som till Elgiganten, finns väl lika mycket människor och bacieller på båda ställena... hm :( Ja... vi får väl se vad som händer och sker då.
Kan skryta om att jag klara mig i hela 4 veckor... sen fick jag den ökända sprut-bajsen på mig. Åh, det var så himla kaotiskt. Först satt vi nere i vardagsrummet och kollade på sex and the city, Eller mera, jag kollade, det lilla barnet åt. När han är klara släpper han bröstet, rynkar ihop sitt lilla ansikte och DÅ visste jag vad som var på g. Ett stort brum hördes ifrån blöjan som dirket blev kalastung. Så tung och överfylld så det läckte igenom naturligtvis. Det blev att ta upp barnet direkt till skötbordet och hoppas att det varken skulle läcka ifrån honom ner på golvet, eller ifrån mina byxor som hade fått sin beskärda del. (Alla där ute som inte har barn och kanske blir lite småäcklade av detaljerna, detta är vardag i en förälders liv... jag lovar, det blir värre.).
Upp på skötbordet så skulle jag krångla av mig hans sparkbyxa och ser att det även kommit på bodysen. Inser då det opraktiska med bodys som måste träs av genom huvudet, hmf!
Så blöjbytet är precis färdigt, har lagt dit en ny blöja i beredskap, ska BARA slänga tvättlappen i sopphinken. Då passar ungen på att kissa (dessa pojkar!) Tur att det finns en sarg kring skötbädden som fångar en del, men resten droppar ner ifrån skötbordet. Tar snabbt massa papper ska försöka torka, ska PRECIS böja mig ner och börja torka golvet DÅ kommer sprutbajsen! Shit, som man säger. Hade han väntat tre sekunder senare hade han väl träffat mig i håret, nu kom det på mitt nakna ben (Hade ju tagit av mig byxorna som han redan lyckats skita ner för mig). Hela benet gult och jag känner bara: KAOS! - Vart ska jag börja torka, mig? barnet? skötbordet som droppar?
Smart som jag är ringde jag till affären, tack vare numret som stod på kvittot. Oja, fetaosten hade jag glömt kassan. Jag sprang dit på momangen - och hör här nu: Jag lämnade mitt barn ensam med min syster i fem minuter... haha, efteråt kom jag på att vanliga mammor kanske inte brukar göra så? Lämna sin lilla bebis bara sådär? Men det gick ju så fort, jag sprang nämligen, så här behövs ingen extra motion denna vecka inte ;) Men jag kände mig väl såpass trygg att lämna A.J hos syrran och det gick ju bra med, så ingen skam här inte.
Å nu är det kväll och om mindre än en timma är det Tonårsbossen, vilket i princip är det enda program vi följer veckorvis nu för tiden. Tänk, för fyra veckor sedan tittade vi på det programmet på TVn på vårt rum på bb. Men det känns rätt avlägset nu. Kanske t.o.m skulle skämma bort mig lite själv med lite popcorn? Hm, det tåls att tänkas på det med. Om inte annat så känner jag att jag MÅSTE gå och titta till min lilla pojk nu, för det har varit väldigt tyst ifrån sovrummet en lång stund nu och sen börjar jag nästan sakna honom lite, hihi.
Dag 27 i A.J liv
Han må ha fått sitt utseende från fadern, men det helvetiska morgonhumöret har han tydligen ärvt av sin moder (Det kommer bli en tradition i familjen att vissa måste "morna" sig på morgonen, och är det någon som hinner säga något dumt innan denna procedur är färdig, så kan en hel dag vara förstörd.)
Som t.ex igår. Mamman vaknade med ont i huvudet och bebisen totalvägra att sova en minut till. Mamman - jag - tvingade till sig att få ligga still i sängen till kl 9 åtminstone, genom att leka leken: In med nappen - A.J spottar ut. - In med nappen - Nappen åker ut. - In igen med nappen - Haha! Nappen spottas ut!.
Efter ett genialiskt drag av mamman att gå en promenad till affären (för att köpa ny jäst till ny deg - Då dagen innan hade det bakats en deg, som stank starkt av spritig jäst!). Bebisen somnade i vagnen (Den nya Crescent för 900:- begagnad) Så mamman hann göra ny deg, låta den jäsa i 40 min, hinna baka ut hälften - Sedan vaknade den lilla och 2 timmar senare och 4 bebisutbrott senare var fyra plåtar bullar äntligen klara, men då hade det varit en timma av prövande tid också. Nu får visserligen den här mamman skylla sig själv när hon envisas att försöka baka, samtidigt som hon har en liten pojk med humör och som insisterar på att bli buren. MEN det blev som sagt ca 80 bullar tillsist.
Men det var också den enda timman på dagen A.J sov i sträck. Så resten av dagen sov han lite av och till, men kom aldrig till ro och därav var han på riktigt grinigt humör hela dagen.
Räddningen kom sedan när pappan kommit hem ifrån jobbet och skulle låta mamman få lite egentid. Då blev det en ny vagnspromenad runt kl 18, sen sov det lilla barnet fram till 21!
Då trodde en annan att det var kört för nattsömn. Men oh nej! - Efter maratonsovningen, nöjde sig A.J med ett stort kvällsmål, sedan låg han och hade en konversation med pappan (Vilket innebär att pappan pratar och A.J bara tittar tillbaka och gör sina minspel). På denna tiden hann jag somna (det börjar bli förvirrande nu va, när jag refererar mig som både Jag och Mamman ;) hehe) Sedan vaknade vi igen kl 00.20 för mat och blöjbyte. Sedan tog det visserligare en timma att söva honom med nappleken - Men då kunde jag söva honom i hans vagga. Sedan sov han igen oavbrutet 2½ timma! Dessa nätter känner jag mig rätt bortskämd med - Men jag märker nu på dagen om det varit en bra natt för jag orkar mera!
På dagens agenda har jag hunnit äta frukost, sätta på en maskin tvätt, gått ut på en promenad och nätt och jämt undvikit regnet som piskar ner nu. Druckit en kopp kaffe och ätit tre bullar och typ bytt 5 bajsblöjor - A.J leker bajsmaskin idag ;)
Följande ska jag alldeles strax käka lunch (köttfärsås och spagetti) och titta på lite mera sex and the city. Snart har jag dock tittat klart på hela serien. så då får jag se vad jag ska ägna mitt tv-tittande åt då istället.
Nu ska här avrundas på ett elegant vis. Snart har veckan gått och det är återigen bvc på fredag, sen är det helg och då får vi se vad det blir planer. Hoppas just nu mest på att få ner den blivande gudmodern, så hon får se lillen, innan lillen blir storen, för oj vad han växer! Skyller på gräddtuttarna :D
God Morgon den tjugoandra dagen.
Han ligger här i våran säng. Vi lyssnar på smurfhits och han ligger alldeles tyst och stirrar med sina stora (blå?) ögon mot laptopen. Han grymtar lite och suger intensivt på nappen. Nappkompisen är nästbäst (efter bröstkompisen) och därför grymtar han lite extra när nappkompisen rymmer ur munnen. Modern barmhärtar sig och tar upp nappen och för den mot hans lilla mun igen. Som i ett hugg tar munnen in nappkompisen igen och suger återigen frenetiskt i hopp om att nappkompisen inte ska ta till rymmen igen.
Första Maj - Våren rullar in
Fast Valborg har en viss mysfaktor över sig som Midsommar inte har, och det är ju brasan. Det är en viss känsla över det. Att stå och titta när de tänder elden och trängas bland främlingar och lyssna till vårtal som jag fnissar högt åt inuti mitt huvud.
Tänker att om 15år så kommer nog A.J inte ligga sådär lugnt och fridfullt och sova bredvid elden. Han kommer kanske vara som ungdomarna vi mötte på vägen hem: gapiga skrikiga tjejer xom har 2.25promille-fylla i kroppen och killar som vinglar omkring på mopeder. - Nej, har jag någon vett i kroppen så lär jag nopg uppfostrat mitt barn bättre än så. Om inte, så låt de 15 åren dröja läääänge.
Det var jättemysigt att hs en liten bit av min familj här. Blev bortskämd med god mat och fick ett fungerande internet och lite mystid och få prata av mig lite på riktigt och itne bara i telefon. Men samtidigt blev det intensivt, vilket jag märkte både på mitt beteende, men också att A.J aldrig fick någon ro till att sova eller äta i lugn och ro. Så vi var rätt trötta på söndagen och kommande dagar blev inte lugnare för det.
Vi fick komma in på ett rum direkt utan onödig väntan. Sen kom en sköterska och kollade om A.J syresatte blodet som ahn skulle - det gjorde han. Sedan vägde hon honom. Han vägdfe då 3720g, så han har i princip gått upp 80g sen i fredags. Sen kom den jättetrevliga läkaren och lyssnade på lungorna och kollade öron och hals. Allt såg helt normalt ut! Så det är inget fel på vår lilla pojk. Troligast är att det är slem som bildas som låter mer besvärligt än vad det egentligen är och är därför inget att oroa sig över. Men som jag sa till läkaren. Vi vill hellre åka in en extra gång och utesluta att det är något farligt, än att sitta hemma och fundera och det höll han med om.