BabyAnkan

Min lilla fina C blev 8 veckor igår och nu på lördag blir han 2 månader. Helt plötsligt gick han från pytteliten till så stor. 

Jag vet inte om det är någon jätteskillnad på stora A och lilla C vid samma veckoålder. Men jag upplever C vara rätt stor (jag får kolla upp detta i bvc boken). 

Men jag tycker det händer mycket nu i utvecklingen. C fäster blicken jättebra och följer. Jag har testat babygymmet några gånger och det uppskattas en stund. Men sen blir det tråkigt, för det står ju still. Casper trivs bäst när han får bäras i famnen eller i bärselen.

Han ler mer och mer och han "pratar" sina ooh. Svarar jag så ooh:ar han tillbaka.

Han har fortfarande sina 48h-intervaller. Som igår natt vakna han nästan varje timma. Han knorra, fiste och smååt. Sen under hela dagen sov han bara korta stunder och så fort jag försökte flytta honom (från famn ner i soffa) så vakna han.

Så igår led jag av kraftig M.M.M (monday mental meltdown). Jag hade så kasst humör. Jag var trött och lipig och grät en gång på morgonen och en gång på eftermiddagen på grund av små-konflikter med A som raserade mitt mående fullständigt.

Jag insåg också igår vad bortskämd jag varit senaste veckan när vi hade mini-semester och Dennis varit hemma. Det är lättare att vara två vuxna mot två barn, än en vuxen mot två barn - då hamnar en i visst underläge.

Men sen under kvällen blev det bättre och även om C knorrade jäklar när han skulle sova för natten (det tog 2h från att vi la oss i sängen till att han somna), så har natten som var varit bra. Han åt sista gången vid 23.20 och nästa gång vid 04.10.

Så idag märker jag genast skillnad på mitt humör med sammansatt nattsömn.

Dagens plan är därför att vila ordentligt idag om C ska ha sin vilodag. Om vädret tillåter kanske vi tar nån promenad så A får lite frisk luft mellan sina tv-spel pass. Jag ska även snart beställs taxi imorgon då vi ska till bvc på morgonen. Men annars ska jag försöka vila och njuta av kaffe.

En sista tanke här. Jag undrar om det är något jag borde skriva mer om.

Det känns som det blir glesare mellan varje inlägg. Å i bebisens liv så blir t ex bvc besöken mer "sällan" (en gång i månaden).

Jag skrev inte om A längre än till 2 månader. Vad som hände sen vet jag inte - om tiden inte räckte till eller om intresset försvann.

För mig har det varit guld värt att skriva om graviditeten och hur jag mått då. Men nu när bebis kommit så handlar det inte så mycket om mig. Å att skriva om barnen känns typ... jag vet inte.... konstigt att sätta ord på hur barnen känner. 

Jag vill nog helst sätta mer ord i hur jag mår och hur jag gör som mamma. Men det kanske är ointressant.

Det jag vill ha sagt är nog att jag ska funderar på om jag ska fortsätta skriva. För just nu känns det som den tiden jag lägger på att skriva, vill jag lägga på annat. Så jag ska ta mig en funderare.

Hej hopp!

Kaffet är on. Barnen lyser med sin frånvaro (C sover i sittern. A har inte klivit upp ur sin säng än.), då passar jag på att skriva.

Det är skönt med någon form av inövad morgonrutin. Så fort C har gnytt så pass länge i sängen att jag äntligen stigit upp. Då somnar han sen.

Denna morgon har jag dessutom sett till att han är nylagad och gjort en stor bajs innan vi går ner. Just för att jag ska vara säker på att han ska sova i sittern en bra stund.

Jag försökte även lite halvhjärtat väcka A  med så han skulle gå upp. Han svara att han skulle komma ner, men måste sen ha somnat om.

Så nu undrar jag om jag får vara så ego, att jag tycker den här stunden själv - bara jag å mitt kaffe - är rätt skön. Å låter därmed A få sova en stund till.

Dagens planer blir annars rätt lugna.

Vi körde fullt ös igår istället. Så idag förtjänar jag en återhämtningsdag.

C skulle till bvc på 6v kontroll kl 15.30. Så därför bestämde jag att jag och barnen redan skulle åka in med bussen vid 12 för att åtminstone aktivera den stora.

Det började dock sådär halvbra genom att C VILLE INTE ligga i vagnen. Så jag fick ta han i selen på magen. Men jag hade tur att min regnjacka var så stor att jag kunde knäppa den över oss båda.

Sen åkte vi bussen in och gick till Ulricaparken. A gick hinderbanan utan problem och jag inser (återigen) hur stor han plötsligt blivit. Från att varit med honom i denna park från det han varit 1 år och då han bara uppskatta gungorna. Till nu, då han rör sig obehindrat och springer och klättrar utan problem. 

Det känns så overkligt på något vis att denna tid gått så fort och samtidigt är det så fascinerande att veta vad jag har att vänta mig när det gäller C. 

Första barnet blir ju på ett sätt en guidslinga för nästa barn.

I alla fall... vi var i parken så länge jag vågade trotsa regnet. Hade C velat sova i vagnen hade vi nog varit där längre. Men för att bebis skulle slippa regn i nacken, började vi promena mot ICAtornet. Där köpte vi MER, räksmörgås och persika (nya favvo-frukten enligt A). Sen gick vi till familjecentralen och åt. Efter vår lunch, satte sig A för att pyssla, sen blev det lek och sångstund.

Inser i denna sekund att detta antagligen var sista gången för A på öppna förskolan. Den är till för bsrn 0-6år. Nästa vecka har de stängt och öppnar igen när skolorna börjar. Då ska ju A vara  i skolan på dagarna och jag och C får hänga där själva... hmm... märklig känsla igen, när saker och ting "plötsligt" bara tar slut.

Anyhow... Efter sångstunden var det dags för bvc. C vägde nu 4652 (går alltså upp ca 300g i veckan - lagom!) och han är nästan 58cm (57.6,). Inte konstigt att strl 62 börjar passa nu och det är dags för den första utrensningen av kläder (snyft 😢).

Jag är fortfarande så nöjd med mitt byte av bvc sköterska. Hon är så öppen och vänlig. Mån om hur hela familjen mår och inte bara bebis. Hon fråga hur jag mådde och jag svara stt mentalt är det bra, men allergin tar  knäcken på mig. Då kollade hon upp lite snabbt vilka preparat jag kan ta. Hon kom fram till samma som vc svara mig i måndags: Lptatafin är okej när en ammar, men i första hand ska jag använda nässpray och ögondroppar. Så jag kör på det ett tag nu för att se om jag kan jaga iväg symptomen.

Det sista på besöket var ROTA-vaccinet. Till min förvåning var det inte spruta i benet. utan det var oral lösning. C tog det utan problem och nästa dos blir vid 3 månader. Eventuella biverkningar kan bli lös i magen eller magknip, men peppar peppar inga tecken på det än.

Vi trodde visserligen det kunde varit något knip igår, för C hade så svårt att komma till ro vid nattningen. Men efter någon extra timma av allmänt rastlös bebis så somna han äntligen OCH sov utan matstopp till kl 4!!

Nu har han gjort detta ca 3 gånger de senaste 14 dagarna. Att han äter en sista slurk mellan elva-tolv på kvällen och sover sen i typ 4-5h. Detta är sån skillnad från de nätter han vaknar varannan timma för mat. Så jag och Dennis blir ju lika förvånad varje gång. Hoppas det fortsätter så!

Så... kaffet är slut och jag har fått en hel timma för mig själv nu.

Dags att på riktigt väcka den stora nu och börja att göra nåt vettigt av denna dag med.

Avslutar med att visa hur fina dopinbjudan blev och den glada nyheten att C tilltänkta gudmor har tackat ja till uppdraget 😍😘