BabyAnkan

Igår gick vi in i vad jag vill kalla den magiska veckan. Vecka 23 (22 fulla veckor). 12e veckan är magisk för att missfallsrisken sjunker och 22a veckan innebär att det lilla barnet är räddningsbart. Det lilla smörpaket på 450 g, skulle vara väldigt utsatt och hjälplöst utanför livmodern. Men fakta kvarstår, bebisar kan föddas i denna veckan och de kan överleva. Så varför skriver jag om detta? Jag har haft två tidigare problemlösa fullgånga graviditeter. Men med denna som haft 22 ögonbrynslyftande lätta veckor, så går jag med katastroftankar. Det går för bra, så vad är hållhaken?

Men med stor sannolikhet så kommer detta gå bra, jag behöver bara mota borr jobbiga tankar.

Magen har inte blivit större sen sist. Men jsg provade stt dra in msgrn på ens bilden. Å då blev det så mycket tydligare hur mycket själva bebismage putar ut.

Idag gick jag på semester och jag har varit riktigt effektiv.

Jag har bland annat tecknat gravidförsäkring. För tredje gången valde jsg länsförsäkringar. Till skillnad från förra gången när jag ringde och det bara blev strul och försäkringen försvann mellan stolarna. Så kunde jag nu teckna försäkringen genom 3 klick och färdigt! Så smidigt denna gången 

Sen har jag beställt lite dryck, godsaker och uv dräkt via matsmart. Det gick på 500 spänn. Men ändå känns det som att en har tjänst massa pengar bara för att varje vara ör rabatterad.

Jag har även "unnat" mig en behandling och bokat in massage på lördag. Jag känner att jag verkligen behöver varva ner nu och finna mig själv igen. Jag har såna extrema arghets-utbrott (oftast på min 2åring). Därför tänker jagunna mig en skön stund med massage och sedan tänker jadg använda dessa 4 veckor av semestern och försöka hitta mitt inre zen, Så jag kan fokusera på lugn när jsg brusar upp istället för att skrika mig hes.

Jag slänger in en semesterbild på hur jag vill ha det 4 veckor framåt. En lugn stund i somriga kläder, vin i handen och mycket soffhäng med barnen.

Det sista ska jag berätta en liten hemlis... jag gjorde något väldigt spontant och "crazy" igår. Det finns en serie på Youtube som ör i samarbete med Libero, som heter gravid vecka för vecka. Det är en väldigt bra yt-kanal, där jag följt vissa personer slaviskt och andra bara sett deras förlossningsberättelser (älskar förlossningsberättelser!!)

Jag riggade upp min kamera igår och spelade in ett presentationsklippsom en ansökan till kanalen. Vi får se när och om de svarar. Jag vet att chansen att komma med är väldigt liten. Å min aura lös väl mer av trötthet än av sprudlande charm genom kameralinsen. Men jag vågade spela in ett klipp och blotta mig själv. Bara att de svarar något skulle jsg bli tacksam över. Bättre att våga än att vinna. Men håll en liten önske-tumme ifall ett mirakel kan ske 😀

Men vad händer då? Sitter just nu I nya familjebilen utanför Rusta pch väntar på Dennis och Andreas. Casper sover, därav att jag sitter i bilen.

Vi har varit i Falköping för att dennos behövde inhandla saker på biltema och jag ville sedan ta med barnen till mösseberg och kolla på djur, leka och fika.

Men idag är en sådan dag som det är varmt. Barnen blir trötta snabbt och föräldrarna tappar lätt tålamodet. Vi kunde konstatera att Dennis förakta andra föräldrar som inte kan säga till dina barn. Å jag blev irriterad på föräldrar som sockersött sa till sina barn "åh min älskade pussunge". Det var mest provocerande för att jag själv inte känner att jsg kan uttryc känslona för mina barn idag...

Men förutom känslan av avsaknad av tålamod så går graviditeten framåt. Hela magen börjar bli klorund nu. Konstigt nog så bor bara bebis i undre delen (lägenhet 1001). Men det klart att f.d hyresgästerna hsr fått bosätta sig en trappa upp (i lägenhet 1101) och då expanderar hela magen, såklart.

Apråpå mage och kropp. Så märker jag att jag är mer medveten om min kropp. Igår t.ex hade jag en jättesöt klänning med urringning. Det såg helt okej ut framifrån. Men så fort jag tittade ner så såg jag bara bröstklyftan och kände mig så naken. Jag har inte varit så "självmedveten" om min kropp innan jag blev gravid igen. Men det liksom smyger sig på i och med att kroppen expanderar.

Klockan är nu 19 å jag undrar om det är möjligt att skriva ett helt inlägg utan att behöva avbryta?

Jag vill gärna kunna dokumentera denna graviditet lika flitigt som de två tidigare. Men med en 8åring och en 2åring som sällan är lugna eller sams, så känns der omöjligt. Men jag får göra mitt bästa.

Det sista tänkte jag bara lägga in en ris och ros-lista på bra och mindre bra gravidpoddar.

• Berg och Gynning  hittar sig själva. Detta är podden med Carina Berg och Carolina Gynning. Det är inte specifikt en gravid podd, men eftersom de är mer eller mindre gravida under poddens gång så tar de upp mycket gravidsaker. Jsg kan känna igen mig i mycket och får skratta åt knasiga gravidsaker. En mycket befriande podd som jag lyssnar på varje kväll när jag nattar  C

Ris

• Förlossningspodden. Ingen dålig podd, å mycket i den är intressant. Men jag kan må mycket dåligt av att jag hör till historier där det gått dåligt för barnet, där mamman nästan förblödit. Eller som senaste när jag skulle natta C och så vsr det ett avsnitt om framkalla, där alla slidväggar var förslappade. Jag började må så illa när jag lyssnade på deta. Så jag var tvungen att stänga av. Därför skulle jag rekommendera att bara lyssna på denna podd om en läser först vad avsnittet ska innehålla, för mycket kan jag bli illa till mods av.

Lite sorgligt då att detta är sista gången, för det har varit väldigt kul att skriva under dessa perioder. Å det har varit mycket hjälpsamt att se tillbaka vad som hände när och hur jag mådde.

Jag är idag i vecka 20+0 och mycket hsr såklart hänt på dessa 20 veckor, men varför jag inte skrivit tidigare, kommer jsg till längre ner.

Apråpå att gå tillbaka, så jämför jag mycket med graviditeten med C. Jämförde t ex hur magarna såg ut i samma vecka. Bilden längst upp till höger är C magen och bilden längst ner är nuvarande mage.

Om det bara är en bebis däri stor som ett granatäpple, då måste den ha mycket utrymme i livmodern. För magen känns stor nog för minst två granatäpplen. Men enligt båda ultraljuden är det bara EN bebis.

Jag mår precis som vanligt. Vilket jag har gjort hela graviditeten.

Det enda som tyder på att jsg är gravid är att livmodern växer och jsg känner dagligt fladder i magen. Det jag tycker själv är att jag är mer psykiskt än fysiskt förändrad. Jsg känner mig mer förvirrad och kan inte hålla lika många bollar i luften som I vanliga fall. Humöret är mer förändrat. Känner mer humörsvängningar och kan bli mer arg för småsaker och ledsen för ännu mindre saker.

Det har även varit jobbigare emotionellt att jag varit helt "normal" utan illamående eller andra symptom.

Både vid min inskrivning i vecka 7 (1 mars) och även vid återbesök i vecka 10 (23 mars) var jag "uppgiven". Jsg kände mig inte gravid som jag gjort med A och C. Jsg kunde äta vad som helst, inget illamående, ingen trötthet, inte ens molvärk. Det enda som förändrats vsr mina bröst som blev större, men de ömmade inte. Jag mådde fysiskt toppen. Men mådde dessto sämre psykiskt. För jag visste även av egen erfarenhet att avsaknad av symptom kan sluta med ett missfall som jag hade på våren 2018.

Därför kunde jag äntligen pusta ut den 1 april när det var dags för första ul. Jag blev så väl bemött av en barnmorska som även hade gjort ul på mig med C. Hon var så empatisk och förstod precis min oro när jag sa att jag "mådde för bra"

"Då är du orolig förstår jag"svarade bm, "då börjar vi stt leta ett hjärta"

När hjärtat väl var funnet, då kunde jag andas ut!

På det ultraljudet blev även BF satt till den 13 oktober, vilket stämde bra med mina apparater beräkningar.

Två dagar innan ultraljudet var jag dock tvungen att berätta för min chef att jag skulle ha barn igen. Vi hade nämligen medarbetarsamtal och chefen ville gärna att jsg skulle köra mig utvandring utöver vanlig flyttkontroll. Då kändes det mer shysst att berätta att jag skulle vara ledig från oktober, så det vsr nog bättre att vänta med min kompetensutveckling. Å det höll chefen med om, samtidigt som hon blev glad för min skull (jag har väl sagt tidigare att min chef är bäst!)

Så sedan den 1 april kunde jag slappna av och njuta lite mer. Vi överraskade A och C med nyheten på Långfredagen. Då hade jag lagt ner godis och ul-bilden i ett påskägg. När A sedan såg bilden var han bara förvirrad "va, vad är det? en anka?" Därefter heter denna bebis-upplaga BabyAnkan och kallas Ankan

Den 2 maj var en söndag och jsg satt och virkade i soffan. Jsg tyckte jsg kände nåt, men tänkte att jag inbillade mig. Men sen när jag känt  samma bubbel både måndagen och tisdagen så förstod jag att det var fosterrörelser jag hade känt. Så första gången jag kände BabyAnkan var i vecka 16 och jag har känt lite varje dag sen dess.

Nu väntar vi bara på att bebis ska kännas utvändigt med. Det är så mäktigt!

Samma dag som Casper fyllde 2 år (20 maj), då var det dags för rul. Ännu en gång blev jag bemött av en underbar bm. Undersökningen tog 20 minuter och allt såg strålande bra ut. Hon kunde även se vad för kön bebis hade. Så jag bad VM att skriva ner det på en post-it. Min plan var att bara Monika skulle få se lappen och sedan göra en gender-reveal tårta till mig och Dennis och barnen. Vilket hon gjorde ❤

Det var ett väldigt roligt sätt att bli överraskad och ett fint minne att minnas tillbaka på. 

Så det var väl en långdragen kort sammanfattning av vad som hänt de senaste 20 veckorna.

Nu ska jag försöka att uppdatera varje vecka. För det är egentligen från nu och framåt som det kommer synas mer och ske mer förändringar. Å det kommer vara SÅ roligt att gå igenom denna resa igen  - en sista gång.

Morsning så länge 🦆

Ja om inte förlossningen går i rykande fart på mindre än 2h (vilket jag INTE hoppas på), kan jag nog anse att jag gått över tiden denna gången. Vilket jag känt på mig hela tiden.

Bara för att A var ett sånt A-barn med en "ljuvlig och lagom förlossning" och kom på rätt dag. Så har jag inte haft några förhoppningar att denna skulle göra likadant 

Även om jag försökt diverse ting för att driva ut Marängen innan BF så har inte:

- hallonbladste

- hel ananas 

- färdknäpp

- stimulera bröst 

- lång promenad (i Borås djurpark)

- snabb powerwalk (till dagis)

- studsa pilatrsboll

- frosta av frys 

- bullbak 

OCH

- suttit blixt still och glott på 8 avsnitt Vänner på raken

INGET HAR HJÄLPT 

Marängen - Mamma 

1 - 0

Men hen kommer när hen kommer ...

Nu är jag dessutom helt klar med Marängkalendern. Så är lite orolig att jag ska bli rastlös nu. Klart att jag kan hitta på massa saker att göra. Men motivationen och energin ska ju finnas med.. vilket det inte riktigt gör.

Det enda jag hoppas på är att inte behöva bli igångsatt. Jag är inte orolig för hur förlossningen ska starta och när. Jag är inte rädd för smärtan. Det kommer göra så häcka ont MEN jag litar på min kropp. Men jag är orolig att behöva tvinga igång något om min kropp inte är redo  Då har jag fått för mig att min kropp inte kommer orka med på samma sätt, som om det skulle starta av dig självt.

Men en vet aldrig. Så vi får se 

Än så länge har jag inga jättestora eller långa förvärkar. Jag har haft lite snäll molvärk  idag. Men ingenting att skryta om.

Någon slempropp har jag inte heller sett skymten av. Så det verkar lugnt.

Ja... Det blir inget långt inlägg idag. Bara en uppdatering att här fortsätter marängen bakas på

Halloj!

Just nu är jag i Sthlm. Äldsta syster fyller år idag och därför åkte jag och A upp med tåget redan i torsdags.

Det var skönt att åka upp för en liten minisemester-helg.

Det är mycket i både hemmet och på jobbet just nu. De senaste två veckorna har jag känt hur energin hsr vänt till de sämre.

Jag är mer trött (fastän jag sover många timmar per natt). Magen blir mer rundare och tyngre, vilket gör att jag känner mig fysiskt tyngre. Humöret är mer lättpåverkad, vilket tyvärr går ut över A då jag tappar tålamodet snabbare. Med allt detta så känner jag mig ledsen, efter varje arbetsdag vill jag gråta.

Gråta för jag är trött. 

Gråta för jag har långt att pendla och är många timmar hemifrån.

Gråta för att jag vill göra så mycket hemma, men energin räcker inte till.

Jag försöker att inte "gnälla" (det är ju småsaker, finns de som har det betydligt värre). Men jag inser att om jag säger till folk att allt är tipptopp. Då gör jag mig själv en otjänst. För det ÄR OKEJ att jag är trött och har begränsad energi. Hoppas mest att det är en fas som kanske går över och att de kan bli bättre framåt våren och solen.

Bild. V 24+0

Fysiskt då?

Magen är rund och tyngre. Jag har gått från 68kg i september till 72kg nu, vilket känns helt rimligt 

Förutom att jag konstant går och känner mig kissnödig hela tiden. Så mår kroppen helt okej.

Babymarängen kör sina dagliga gympapass  Å jag har förstått att från denna veckan ska jag kunna känna av fosterrörelser dagligen, vilket jag gör med råge.

Nu har jag och Dennis kunnat känna Marängens sparkar på utsidan en månad  Men A har inte känt än. 

Jag har försökt lägga hans hand på magen när det varit aktiviteter därinne. Men det är lite mycket begärt av en 5.5åring att ha tålamod så pass länge att han ska orka ha sin hand på plats för nästa spark.

Vi resonerar att det blir lättare för A att känna senare, när det är en tydlig fot som sticker ut. Men både jag och Dennis längtar på nåt konstigt vis tills A kan känna med. Kanske har med att knyta an till syskonkontakten.

Symptom:

Jag har tänkt på detta fenomen under denna veckan. Det måste vara hypokondriker och gravida som är så besatta vid symptom?

Och vadå symptom? Jag är ju inte sjuk bara för jag är gravid. Dessutom förknippas väl symptom med något negativt? Men en stor rund sprakande mage är väl ett havandeskaps-symptom om nåt.

Jaja... Det var bara en random fundering.

Psykiska symptom: - tröttare 

- lite mer nedstämd

- mer svängande humör.

Fysiska: 

- Mer växtvärk i livmodern

- Mindre illamående än föregående vecka

- större hunger och aptit, med fler frekventa sug efter goda saker

- Mindre kramp i vaderna (tack vare magnesiumet?)

- Fortsatta muskelryckningar i ögonlocket (stööörigt)

Vecka 25... jisses, jag tycker det går rätt snabbt på veckorna nu. Marängen ska vara ungefär 30cm och väga 600g. Om 9 dagar är det nedräkning från 100 dagar och om 11 dagar går jag in i tredje trimestern och räknas som höggravid.

Nu på tisdag hade jag ett bokat bm-besök. Men nu ringde min bm igår och lämna ett meddelande att hon behövde boka om  Så hon ska ringa på måndag och boka ny tid  

Det gör mig inte så mycket eftersom tiden krockar med ett sektionsmöte. Men jag hade däremot peppar upp för att lyssna p0 hjärtat och ställa lite frågor.

Mina frågor just nu är:

- Från när kan vi hyra babyskydd och är det britax babyskydd? (för då passar den till vår vagn... annars kanske vi köper eget babyskydd ändå)

- Hur ser mina järnvärden ut och vad ska den dagliga dosen ligga på?

- Från denna veckan ska jag väl ringa fl vid akuta frågor, vad är numret.

- Be om moderskapsintyg, så jag kan börja ansöka hos fk

... sen var det säkert något mer. Men det har min disträva gravidhjärna glömt av... Får hoppas jag får en annan tid denna vecka så jag inte glömmer bort mer jag ska fråga.

Nu ska jag gå och vara lite social. Har fått vara ifred och laddat min energi en timma. Så n6 ska jag kunna orka med resten av kvällen.

Bjuder på några riktigt najsa bilder på den Marängfyllda magen.

God kväll.

Det har varit en körig dag på jobbet. Möte, administration, skrivningar, genomläsningar, mötesbokningsr... hjärnan har gått på högvarv nonstop! Å till följd av att jag somnade vid 19.30 igår, för att sedan vakna 02.00 på natten och inte kunna somna om på 90 minuter. Så hade jag mer behövt en lugn dag av granskningsarbete med en bra deckare i öronen... Men nu blev det inte så. 

Sviterna av dsgen känner jag av nu när jag är sååå trött.

Jag tror jag skrev det i förra veckan. Men från att ha varit i spökveckor mellan v.12-20-isch. Så här jag kommit i en ny tröttfas nu. Det blir ju heller inte bättre att känna sig så fysiskt trött hela tiden och samtidigt behövs gå upp 4.20 varje arbetsdag och åka till alla måsten.

Förstå mig rätt. Jag är förälskad i mitt arbete och jag mår bra på ett kreativt vis att ha stora ansvarsområden. Men samtidigt säger kroppen ifrån och jag blir fort trött, hängig, illamående och jag får dåligt samvete att inte kunna vara sprudlande och glad varje minut och att energinätaren på ett skoningslöst vid går från 100 till 0 utan förvarning.

Mja.. Så det var väl veckans gnäll.

Till annat: Idag kliver jag in i femte månaden. 15e idag och det betyder att om 4 månader har jag bf. Och om 3 månader ska jag gå hem på föräldraledighet.

Tänk att det är 27 cm lång bebis som är där i magen och fyller ut magen på längden och bredden. Det känns verkligen. Speciellt när Marängen kör på sina långa gympapass med volter och kickboxning.

I tablettväg så äter jsg ju järn. Det går bra. Inget knas med magen, men jag känner inte heller någon skillnad (Speciellt när jag istället känner mig mer trött just nu.). Däremot har jag börjat käka magnesium tabletter. Jag ska inte jinxa det, mem jag har inte fått någon kramp i vaderna sen jag börja med magnesiumet. Så kanske funkar det? Dock tixar fortfarande ögonlocket, men det beror väl säkert på trötthet och det hjälper ju inte magnesium mot.

Nä nu ska jag fixa köket lite snabbt och sen ska jag natta A. Säkerligen  kommer väl jag och Marängen somna då med... eller i alla fall jag. Marängen brukar hålla igång vid läggtid.

God natt och sov gott 😘