1 Vecka Gammal <3
Ha den äran idag, ha den äran idag. Ha den äran lilla Andy Pandy-Boy, Ha den äran till dig!
En hel vecka idag, så gammal är vår pojk. Det är sant som det sägs: Tiden går fort när man har roligt. För jisses, vart tog den här veckan vägen? Jag vet inte riktigt, allt har gått otroligt fort och till mestadel har jag nog drunknat i glädjeruset att bara kunna stirra på min lilla son minut för minut.
Men det klart, veckan som gått har varit en otrolig vecka. Allt är så nytt och även om jag har tagit hand om mindre barn tidigare, så är det ingenting som är med sin egna. Blöjbyte och klädpåtagning har varit så annorlunda än vad jag minns det varit med mina syskonbarn. Att ta i denna lilla varelse. Att snuffa i hans hår. Dra in den goa lilla bebislukten. Att känna hans lena hud och farcineras i hans mimik. Det finns inget som går upp mot detta. Helt underbar vecka!
Nya saker jag lärt mig på en vecka. Man blir inte rik av att vara nybliven mamma. I förra fredagen fyllde jag på mitt kontantkort med 200:- och idag har jag 20:- kvar! Mobilpengarna har gått till timlånga telefonsamtal - erkänner att till mesta del har gått till min mor om råd och tips (mycket bröstråd de första dagarna) och sedan långa samtalsminuter om dagarna som gått i mitt glädjerus. Många sms och uppdateringar om vad lilla A.J gör, många mms-bilder med. För jag är väldigt emot att lägga upp bilder på honom på internet - så snart kommer väl ni tycka jag är motsägande då jag kommer lägga upp en bild som togs strax efter förlossningen MEN den bilden är till största delen på mig och tycker därav att den är OK att lägga upp. För jag vill visa er den mest ärligaste bilden som någonsin tagits på mig. Den första bilden som togs på mor och barn och för en gång skulle kan inte en bild beskriva mer än 1000 ord, inte ens en miljon ord hur mycket känslor som strömmade i min kropp just då. Känslan att få hålla i sitt barn första gången.
Nya saker jag lärt mig på en vecka. Man blir inte rik av att vara nybliven mamma. I förra fredagen fyllde jag på mitt kontantkort med 200:- och idag har jag 20:- kvar! Mobilpengarna har gått till timlånga telefonsamtal - erkänner att till mesta del har gått till min mor om råd och tips (mycket bröstråd de första dagarna) och sedan långa samtalsminuter om dagarna som gått i mitt glädjerus. Många sms och uppdateringar om vad lilla A.J gör, många mms-bilder med. För jag är väldigt emot att lägga upp bilder på honom på internet - så snart kommer väl ni tycka jag är motsägande då jag kommer lägga upp en bild som togs strax efter förlossningen MEN den bilden är till största delen på mig och tycker därav att den är OK att lägga upp. För jag vill visa er den mest ärligaste bilden som någonsin tagits på mig. Den första bilden som togs på mor och barn och för en gång skulle kan inte en bild beskriva mer än 1000 ord, inte ens en miljon ord hur mycket känslor som strömmade i min kropp just då. Känslan att få hålla i sitt barn första gången.
Men som sagt så har det hänt rätt mycket på veckan som gått och allt har rullat på förvånasvärt bra. Det har varit lugnt på natten på det viset att vi fått ett barn som mest gnyr och inte skriker. Han är nöjd när han får äta och nybytt blöja och däremellan sover hans. Mest på förmiddagen, då jag t.ex matat honom vid 4-tiden så har han sedan kunnat sova oavbrutet fram tills 8.30, då även en själv fått sova sammanhängande. Så många timmar är lyx - Men jag stålsätter mig inför en period som kan komma bli jobbigare. För en såhär snäll baby kan man väl inte fått utan någon hållhake?
Jag har som sagt även mest varit i ett lyckorus. Tror jag grinat tre gånger på sin höjd. Första kvällen var nog fredagkvällen när allting släppte. När det gick upp för mig att jag fött barn, att graviditeten nåt sitt slut och att jag hade riktigt obehag i underlivet. Tårarna bara rann och rann, men på ett väldigt skönt sätt ändå. Att kunna få släppa ut allt, för genast kändes allt bättre sedan. Sen så grät jag en liten skvätt på lördageftermiddagen då A.J hade sovit väldigt länge på dagen och jag var orolig att han inte hade ätit på över 4h och jag fick honom helt enkelt inte så engagerad att ta bröstet. Men D ringde till bb och de lugnade ner oss, att eftersom han ätit så mycket på natten så hade han fyllt en bra kvot av dagen och att vi kunde pumpa ut lite mjölk och fukta hans läppar bara för att han skulle få en sockerkick. Men precis efter samtalet så tog han bröstet och åt jätteduktigt, så då slutade såklart oros-tårarna på en gång. Tredje gråtattacken var igårkväll när D började prata lite mycket jobb han hade på g och det kändes som att så mycket var upp till mig att bestämma om och när det passade sig för honom att kunna åka. Å jag kände stor press på mig, för jag kan inte bestämma dagar framöver. Jag lever just nu dag för dag och kan inte veta dagen innan hur jag mår dagen efter. För kapabel att ta hand om vårat barn kan jag i vilket läge som helst, men att orka ta hand om mig själv, att veta om min energi ska räcka, DET kan jag inte veta i förväg för alla hormoner är mycket upp och ner även om de är mest uppåt just nu.
Så... nu får jag börja avrunda. Får börja lära mig att blogga kort, för mat-och-sovklockan på A.J börjar visa maaaat och i mitt fall börjar jag också känna matklockan. För äta gör jag hela tiden känns det som. Men det är klart att amningen tar mycket på krafterna och att det är därför jag skulle kunna äta lika ofta som mitt barn. Å för min del känns det bara roligt med en sådan matlust, med tanke på min lilla ätstörning som jag ändå har längst in inom mig, som smyger fram ibland. Detta är såklart en sak som oroat mig innan jag fick barn. Att jag ska få en fix idé att inte känna mig hungrig och därför inte äta och därmed inte kunna ge mitt barn tillräckligt med mat, men än så länge så har jag mer hungerskänsla än någonsin. Så jag hoppas verkligen att detta håller i sig!
Men sen är det klart att mitt hormon-monster inom mig t.ex blir lite arg när jag nyss visa en bild på min mage jag tog igår och D säger (utan att tänka sig för) "Vad rund du är där". och mitt huvud blir arg och visar en bild då jag var höggravid och fräser DÄR är jag rund, det här tog jag igår!
Men sen har jag den här klassiska bulldegmagen som man läst om och det är inte konstigt det. Den har ju varit jätteuttöjd och nu helt plötsligt är det massa mage utan innehåll, klart det blir en degmage. Men för mitt goda samvete så ska jag lägga upp en bild på magen som togs från en bra vinkel, där den inte ser så rund ut. (men sm avslöjar lite zebramage istället :P)
Men sen är det klart att mitt hormon-monster inom mig t.ex blir lite arg när jag nyss visa en bild på min mage jag tog igår och D säger (utan att tänka sig för) "Vad rund du är där". och mitt huvud blir arg och visar en bild då jag var höggravid och fräser DÄR är jag rund, det här tog jag igår!
Men sen har jag den här klassiska bulldegmagen som man läst om och det är inte konstigt det. Den har ju varit jätteuttöjd och nu helt plötsligt är det massa mage utan innehåll, klart det blir en degmage. Men för mitt goda samvete så ska jag lägga upp en bild på magen som togs från en bra vinkel, där den inte ser så rund ut. (men sm avslöjar lite zebramage istället :P)
Kommentarer
Trackback
