Slutet av vecka 31


Well hallo!
Ännu en preggovecka som har gått.
Ska erkänna att jag har haft lite ångest att jag inte har skrivit nåt denna veckan MEN bbättre sent än aldrig. Dessutom, vem vill jag skriva för? - Jo mig. Så att jag vet ungefär vad som hände i v.31.

Så här har vi vecka 31 tankar:


Ser till exempel att det står fel i högra bilden. Den appen lägger på en extra vecka, men såklart ska det stå 30+3.
Idag är jag i 30+6 och går in i ny vecka imorgon.

Bebis ska vara ca 40cm och ökar ungefär 1 cm i veckan nu fram till födseln. Det är rätt imponerande tycker jag  Vilken växtvärk en annan borde ha i den takten.

Mina symptom består mest av en stor mage (som kommer bli ännu större på två månader 🙈). I denna stora mage känner jag en bebis som är mycket uppe i mina högra revben. Misstänker att det är Marängis lilla rumpa som trycker upp där. Att ha nåt så högt upp i magen och i revbenen orsakar: illamående, konstant halsbränna i olika grader och en obalanserad aptit.

Det finns exempelvis mat som absolut inte går att äta som hamburgare, köttfärssås och till min stora sorg yoghurt. 
Däremot går det att äta ostmacka (eller typ en stor mängd rostmackor), supersyrliga gröna äpplen och en onyttig mängd Coca Cola.
Men vadsom jag får i mig och Marängen v7ll behålla, så är jag tacksam.

Min foglossning har blivit mycket bättre med. Under hela denna veckan har jag inte alls haft så ont som jag haft tidigare. Antingen kan det vara att Marängen sjunkit ner eller att det faktiskt hjälpt att tagit det lite lugnare genom att jobba hemma fredagsr. Oavsett är jag väldigt tacksam.
Å när jag läser i fb gruppen för gravida och läser om alla krämpor och oro många har  Så känner jag mig väldigt förskonad från mycket.

Det är klart att kroppen är tung och trött. Men jag oroar mig mest över att inte få i ordning i sovrummet. Att inte hinna få fram vaggan, görs i ordning skötbordet, köpa de sista till bebis och att allt kommer vara stökigt och kaos när väl bebis kommer. Är lite stressad över att vi inte kommit överens om något namn än heller. Också en sån sak jag vill ha klart innan.

Men jag känner mig inte orolig för varken förlossningen eller första tiden hemms. Det får bli som det blir och den tanken är rätt skön. Att det går ändå inte att förberedda sig hur nåt kommer bli, så bättre att bara ta det som det kommer.

Jag försöker inte låta kaxig. En förlossning är ju ändå en förlossning. Det kommer görs ont (vilket jag vet eftersom det är bsrn nummer 2). Det finns ju saker jag helst vill undvika. Som till exempel en ofrivillig hemmafödsel. 

Jag tror det var natten mellan lördag och söndag som jag hade en "mardröm" angående detta. Jag var i mina föräldrars hem. Helt plötsligt så hade mitt vatten gått och det var dags att göra. Men tydligen hade min pappa blivit så nervös då, att mamma först var tvungen att värma något fika i mikron till pappa. Jag blev upprörd, för allt annat verkade viktigare och varför förstod ingen att jag skulle föda NU. 
I nästa frekvens var jag hemma hos min kompis och ville prata om denna dröm jag haft. - Alltså drömde jag att jag hade drömt detta I SJÄLVA DRÖMMEN. - Jag hittade min syster C hos min kompis och jag berättade om min skräckdröm att jag skulle göra hemma. Sedan vaknar jag i drömmen från det i min egna säng - OBS alltså detta är fortfarande i min dröm - När jag vaknar så berättar jag för Dennis om att jag drömt att jag drömt att jag födde hemma och då har tydligen min slempropp  gått och massa blod i sängen. Så då var det ändå dags att födda hemma.

Alltså hängde ni med?
Jag drömde att jag skulle föda hemma  hos mina föräldrar. Sedan vaknar jag från den drömmen och är hemma hos min kompis och ska prata om min dröm. Å sen vaknar jag från den drömmen och är i min säng full av blod ... Sedan vaknar jag PÅ RIKTIGT.

Så knäppt hur hjärnan får ihop det ibland...

Annars har jag inte alls drömt så mycket om varken graviditet eller förlossning. Men det kanske kommer längre fram ju närmare vi kommer till 15 maj.



Just nu har jag bara 4 v +2 dagar kvar på jobbet. 

Jag funderar en hel del på när Marängen kommer. 
Det var ju mellofinalen nu i helgen som vsr. Å den stora finalen är den 18e maj. Är Marängen lik sin bror, som var så väluppfostrad och som kom timmarna efter finalen av Sveriges Mästerkock. Bör Marängen vänta med att komma till efter ESC, så den 19e. Å det vore väl snyggt siffermässigt att vara född 190519, kanske 05:19 på morgonen?
Eller så kommer Marängen den 17e på Norges nationaldag. Då får det väl bli etr nsmn från Norges topp fem lista (kanske Magnus 'Mange Maräng' Jormhage 😉).

Nämen Marängen får komma när som. Men helst efter den 22 april och helst innan den 30 maj för att slippa för mycket övertid. Men vi väntar å ser.

Nu ska jag avrunda och koppla av på bussen en stund innan jag kommer hem. 
Får se när nästa inlägg kommer. Vänta å se ❤



V 30. Veckoslut, men i mitten av veckan.


Gääääsp 😴 söndag kväll och jag kan inte sluta att gäspa. Jag har varit trött hela dagen eller kanske till och med hela helgen.

Systerdottern hade kalas nu i helgen och därför var föräldrarna nere. Supermysigt. Men då A skulle sova i våran säng och jag sover så himla dåligt när han boxar omkring på natten. Så sov jag två nätter i soffan.
Förr har min bästa plats att sova på varit i soffan  Men nu vet jag inte om det bara är att jag sover fruktansvärt dåligt överlag eller om soffan är för mjuk för min orörliga kropp, men jag har INTE sovit bra i två nätter och då kanske det är okej att gäspa konstant.

Hur har veckan annars sett ut då?

I tisdags var jag på kontroll nummer två hos bm. 
Sf mått på 28 och bebisens hjärtljud på 140 (mycķet lugnare än förra gången på 155). Bm försökte känna hur bebis låg med. Hon gissa på att huvudet låg mot vänster revben och knän/fötter mot högra revben. Vilket nog stämmer bra eftersom de kraftigaste sparkarna brukar måttas mot vänster revben. Hon tog ett blodprov med för att se så inte mitt och Marängens blod blandat sig. Provet såg bra ut MEN jisses vad min arm sett ut efteråt. Fy. Hon måste kommit åt nåt blodkärl som sprack sen. för min arm har varit ful och blåmärkig hela veckan.


I onsdags så klev vi in i vecka 30. Woho bara 10 veckor kvar! (eller 12..). Enligt appen ska Marängen vara stor som en (grön??) vitkål nu. Marängen ska ungefär vara 38cm och väga 1200g-isch, så jag har full förståelse att det börjar bli trångt där i magen nu 



I torsdags hade jag jouren på jobbet oxh en extra långdag. Vilket kändes tufft i både kropp och knopp. Jag skulle få en ny dator med MEN med min vanliga tur så var det nåt som såklart skulle krångla och inte funka. Å eftersom jag jobba hemma i fredags så vet jag inte om det är en ny eller gammal data som väntar på mig imorgon.

Det är bara 6 veckor kvar på jobbet. Kan inte allt bara flyta på så smidigt som möjligt nu de sista? Det lutar nog mot att jag ska jobba hemma de kommande fredagarna. Så det är en morot att jag bara behöver åka till Skövde 4 dagar i veckan. Även skönt för A att kunna trappa ner lite eftersom han också bara behöver gå fyra dagar i veckan.



Så var det som sagt helgen och den började tyvärr inte bra i fredsgs. Jag var trött ich allt jobb jag gjort på onsdagen var borta och det var jag tvungen att göra om på på fredagen. Så mitt humör var sämst. Men under helgen som gick och mamma och pappa var här så tycker jag att jag varit lite gladare (bortsett från min trötthet)

Idag, söndag, så har A haft en kompis här. De lekte vilt i 2h och sen på kvällen körde vi ut han till farmor och farfar, då han ska sova där i natt. 
Å det är så tydligt att min unge börjar bli så STOR och självständig. Så kontrasten mellan A och Marängen kommer vara markant sen. Båda två kommer utvecklas nåt enormt i år. Jag ser verkligen fram emot att vara hemma med dessa två och se deras framsteg. Så exalterande! 🤩

Nu blir det läggdags och ladda inför en ny jobbvecka, första veckan i mars månad och nedräkningen fortsätter...





Vecka 29. Att finna energin att orka in i mål...


När jag var liten lekte jag mycket med barbiedockor. Det var på den tiden barn lekte med sina leksaker tills de blev utslitna. Men slängde en leksakerna då? Nä, en reparera leksakerna. T.ex på en barbiedocka kunde höfterna bli utslitna (ifrån allt sittande, dansande, hårdhänta barnhänder som slet av bena från höftdelen). När ett par barbieben började dallra lite löst eller rentav började tappa benet, då fanns det lösningar. I första hand sattes en gummisnodd runt höfterna för att stabilisera. När det inte hjälpte, fick det bli en tillfällig steloperation i form av hårt sittande silvertejp. Det var ju visserligen bra men besvärligt för dockan kunde ju bara stå då. Det bästa var när pappa satte en skruv i höften på barbie  Absolut inte snyggt MEN det gav henne den grundläggande funktionen att kunna sitta igen...

Just nu känner jag att jag behöver den där skruven. Symbolen för en quick-fix lösning. Det har gått 9 dagar sen min smärta började i ljumskarna och blygdbenet och det har bara blivit sämre.
Jag vill inte proppa i mig massa Alvedon för Marängens skull. Å det enda som hjälper tillfälligt är att ligga ner med värmekudde mellan benen. Men det går ju inte att göra de timmar som jag jobbar eller pendlar. Så jag fortsätter att lida i det tysta. Men hur länge ska jag orka om 9 dagar har känts som en evighet? 

My make-up may be flaking
But my smile still stays on


Vecka 29 då, 28+1. Det är bara 11 veckor kvar. Det är inte länge egentligen. Det som känns stressigt är att inget är "fixat"... Njaa, alltså vagn finns och kläder finns. Men skötbordet är inte urstädat och skötdelen är inte uppmonterad. Vaggan är inte uppmonterad, eftersom sovrummen inte är klara. 
Tapet till sovrummet var ju en besvikelse. Jag skulle göra det enkelt och beställa samma lila färg till sovrummet som till Marängens rum. Men i mitt tycke är inte tapeten lila, den är babyblå. Supergullig i Marängrummet. Men det är kanske inte känslan av gulligt jag vill ha i mitt sovrum.
Jaja, bara skiten kommer  på plats. Taket blir målat, lister sätts dit och golv kommer på plats. Så kanske säng och vagga kan komma på plats så jag kan känna ett litet lugn...



Symptom
- foglossning
- trött 
- illamående av och till (Coca Cola har blivit min vån)

Konstiga matförändringsr är att jag som ÄLSKAT citronyoghurt gör mig bara illamående nu. Men helt vanlig tråkig vaniljglass som jag tidigare både kunnat ha och missat, är det godaste som finns nu.
Så konstigt hur kroppen beter sig.


På tisdag ska jag till mvc. Ska bli spännande å se om Marängen har vänt sig med huvudet neråt. Tänkte på det igår att OM Marängen stoppat ner huvudet kan ju det förklara att jag fått ont nertill. Att hen borrat ner sog oxh därför mitt bäcken börjat röjas å göra ont.
Får se om min BM kan rekommendera någon värmande salva som kan skona smärtan lite. 
Igår prata jag med en annan bm som var helt kass!  Först å främst blev jag irriterad att jag inte ens fick prata med min BM. Sen fick jsg svar sjukgymnast som kan visa övningar. Jag frågade om det inte fanns nån värmande kräm, typ liniment. Men det visste hen inte. Men eftersom det inte fanns nåt att hitta om ligiment och gravid så blev jag avrådd att använda det.
jävla kvinnovård!!
Detta är en av de vanligaste problemen kvinnor får i samband med graviditet. Ändå finns det inte minsta ansträngning från vården att vilja komma fram till hjälpande och lindrande preparat som kan lätta på vardagen. Arg!
Under tiden testar jag foglissningsbältr jag fått låna och ser fram emot att bara är två dagar kvar på arbetsveckan.
Ikväll ska jag dessutom utnyttja mitt presentkort med ansiktsmassage jag fick i julklapp. Längtar!

Som vanligt avslutar vi veckorapporten med Marängmagen.





RSS 2.0