Hur fasen känns foglossning?! v 28
God morgon! Jag sitter på bussen och det är kolsvart utanför - när ska morgonljuset komma?
Det är 90 dagar kvar (+/- 14d). Graviditeten har avklarat med 68% och NU kom de fysiska problemmen.
Sedan några dagar - säg drygt en vecka - så har jag känt mig mer svullen i nedre regionen (Det är HELT NORMALT som alla säger). Men med avullnadem så känner jag mig öm. Å jag blir såklart orolig att det ska bli som sist för 6 år sen (Är någon intresserad vad som hände då - klicka till vänster på arkiv Januari 2013). För när jag gick med A i EXAKT samma vecka 28, då upptäcktes det att jag hade fått en varbildning i blygdläppen.
Om mitt minne inte sviker mig så gjorde det tusen gånger ondare än den svullnaden jag har nu. Men jag ska absolut vara mer observant denna gången om det börjar bli hårda knölar eller göra mer ont.
Jag litar mer på min instinkt denna gången än att allt är HELT NORMALT.
Men sen kommer vi till detta med ljumskarna. Där har jag fått på riktigt ont. Det känns ömt när jag går och sitter. Jag har aldrig haft foglossning och vet inte hur det ska kännas. Många säger att det sitter i rygg och höfter. Men mitt öma (ungefär som jag skulle ha ett stort blåmärke) sitter bara i ljumskarna och liksom strålar upp mot blygdbenet.
Kan detta vara foglossning? eller kan jag hoppas på att det går över? Till saken hör att jag tog en lunchpromenad i tisdags i lite snabbare tempo än mott normala. Efteråt hade jag mest en tung mage som hade lite mer sammandragning än vanligt och en viss obehagkäbsls ner mot äggstockarna. Men det var inte fören senare när jag var hemma som det började stråla vid ljumskarna. Så kanske jag bara fick träningsvärk eller att jag sträckte mig?
Nästa tisdag ska jag tänka mig för och gå en liten kortare sträcka i min egna takt. För det är inte värt att få ont i kroppen de tre sista månaderna nu!
Annars så mår jag hyfsat. Illamåendet kommer och går. I måndags var jag tvungen att gå hem tidigare från jobbet för jag mådde för dåligt. Men med mycket vila hemma så kände jsg mig bättre igen.
Halsbränna har börjat komma mer och mer. Men jag har det inte konstant. Å som jag kände tidigare med bränna i hela magen så får jag säga att det blivit bättre då det bara är "vanlig halsbränna" nu. Det blir tråkigt nog värre när jag äter nåt (speciellt choklad!) Men med Samarien går det över efter en stund.
Tröttheten är oförändrad och konstant m MEN det hjälper mycket mentalt med nedräkning (90 dagar kvar till bf och 42 arbetsdagar kvar till hemgång)
För övrigt har jag inte så mycket mer att sägs just nu.
Det är rätt kul att gå tillbaka i bloggen och läsa hur jag mådde med A i samma vecka (även om just v. 28 inte var så kul då). Men det känns tryggt att ha nåt att jämföra med. Å jag var dessutom så duktig då som hade nästintill daglig uppdatering. Visserligen gick jag bara hemma och hade "tid" för det. Nu är jag glad om jag orkar skriva en gång i veckan och lägga ut bilder på msgrn. Skulle det bli en tredje baby nån gång kanske det bara blir månads-uppdateringar.
Men jag är som sagt stolt att jag ändå försöker skriva här en gång i veckan Vill tro att det kan vara kul att bevara framöver i tiden
Så vi avslutar detta med lite bilder på magen i v. 28
PS glöm inte att det är alla ❤ dag idag. Å det finns alltid nån i ert liv som ni borde säga ett extra -Jag älskar dig- till. Kärlek i alla former är absolut värt att fira lite extra en dag om året.
Höggravid, Högryds och bara hövligt hyfs. Vecka 27!
Då välkomnar vi en ny vecka och en ny milstolpe i graviditeten. För det är inte bara att jag nu är i vecka 27 (26+0) och BabyBlomkålen har utvecklas till en BabySalladshuvud. Från idag benämns jagsom höggravid när jag nu gått in i tredje och sista trmestern. Woho!
Veckans symptom är detsamma som föregående inlägg Så inger nytt där.
Tycker annars att veckan har börjat bra. Vi startade måndagen med nedräkning från 100 dagar och idag har vi 98 dagar kvar. Räknade även ut att jag har 47 arbetsdagar kvsr innan föräldraledighet. Så allt som går att räkna ner är en bra morot att se fram emot
Igår, tisdag, hade jag dessutom ett väldigt skönt och hjärrlättande samtal med min chef. Berättade att jag känt en enorm press, ansvar och hög arbetsbelastning med mott sidouppdrag. Vilket resulterat mycket till min trötthet och nedstämdhet. Min chef var väldigt förståelig och peppande. Å vi lade upp en bra plan för mitt arbete de sista veckorna, så det kändes jättebra.
På hemmafronten känns det också bra att arbetet med badrummet är igång. Det lutar åt ett bubbelbadkar. Tänk vad skönt framöver! Kanske efter någon hård och tuff mammadag, att få krypa ner i ett varmt bad, sätta på bubblorna, dricka lite chapell till, ansiktsmask på och skön musik som strömmar från högtalaren .. mmm, naaajs.
Det är även snabba puckar på vår snickare Så i väntan på att rörmokaren ska komma å fixa i badrummet, står snickaren still. MEN då har han fått ett sidouppdrag. Så imorgon ska han bygga upp väggen på hallen, så vi får ett nytt sovrum. Å om det blir klart till helgen kan vi sen åka å kolla på tapet och golv. Å när väl det är klart, så kan vi ÄNTLIGEN ta fram vaggan sen. woho!!
Varje steg framåt, får det att kännas mer o mer verkligt att vi snart har två barn i hemmet
Apråpå våra barn. Om jag för en kort stund inte ska lägga fokus på Marängen, utan mitt stora duktiga barn, så ska jag skryta lite.
A har nämligen varit SÄ DUKTIG. Han har nämligen i fyra nätter på raken (Kan det bli en femte natt i natt?) sovit hela natten i din säng.
Vi (eller i alla fall jag) har varit så bekymrad hur det ska bli när Marängen kommer och att A kommer in till oss varje natt. Ingen sover ju inte still heller. Uran rör och flaxar på sig. Men så nu har han sovit flera nätter utan att nattvandra å en kan undra vad som hänt. Men så stolt jag är! Min stora duktiga unge!
Min sista punkt för dagen (innan det är dags att visa veckans magbild å efter det till sist sova)
Är följande punkt:
- Vad är det med folk att kommentera så mycket kring storlek på gravida??
Ikväll var jag på tupperware party hos svärmor. Där träffa jag en rad människor som tyckte de var kul att jag skulle ha en bebis (De var kul att höra, mer sånt tack!)
Men sen fick jag även höra följande:
"Ska du ha i maj, vad stor du redan är"
"Var du lika stor med din första"
"Jaha omföderska, ja då blir man ju alltid större snabbt"
"Är det 6 år mellan dina barn. Men då är du förstföderska"
Alltså nej! Stopp!
Vad är det som får folk att tro att det är okej att kommentera andras kroppar vitt och brett utan eftertanke?
jag är absolut min egna perfekta storlek. Helt propertionsenlig enligt Ulrikiska mått mätt.
Jag har varken ätstörningar eller har kroppskomplex (längre). Men det utesluter ändå inte att jsg kan bli illa till mods eller känna mig som ett utställningsecenplst som ska mätas och bedömmas
Sluta upp med detta. Hyfs tack?
Även det här tramset med förstföderska. Sånt konstigt begrepp. A kom inte till via storken eller andra kanaler Han har passerat min livmoderkanal Vilket även Marängen kommer göra. Så om jag så väntar i 20 år mellan så hade jag fortfarande fött på nytt eftersom jag gjort det en gång innan och kan uppenbarligen inte vara förstföderska igen. Visst att kroppen kanske är återställd. Men det är ju inte som att jag blir oskuld igen bara för jag inte stoppar in nåt på x antal år. Då borde samma logik gälla när något ska stoppas ut med.
Aja. Detta kanske blev onödigt långt. Vill bara upplysa om att lite hövligt hyfs kan ju vara på din plats OCH ibland kan vissa saker sägas och andra kan bara gallras bort innan de hoppar ur truten
Vi avslutar detta onsdagsinlägg med lite v 27 bilder. Min vackra fins figur Med min fantastiska BabyMaräng i 💛
BabyBlomkål och en allmänt slitsam vecka :-(
Godkväll såhär på en Söndagskväll.
Ja, vecka 25 har övergått till vecka 26 och jag tänkte göra en sammanfattning av denna skrotvecka som varit. Några guldkorn kan förekomma. Men annars mest gnäll, so be prepared!
Lördag 26e: Jag och A var i Sthlm för att fira storasyster. Jag fick chansen att vila mycket under förmiddagen och sedan under kvällen var vi hos storasyster och åt mycket god mat och en fantastisk chokladtårta. Så inget att klaga på där.
Söndag 27e: Vaknar kring femtiden på morgonen. Har ont i magen och behöver gå akut på toaletten. Där rinner allting ur mig ifrån gårdagen. Jag går tillbaka till sängen och känner att magontet går inte över och ett ständigt illamående ligger över mig. Får gå upp igen och kräks tills det endast finns galla (... och en BabyMaräng) kvar i magen. Känner mig ledsen och ångestfylld. Vet att det väntar mig en tågresa om mindre än fem timmar och jag känner mig helt orkeslös och slö.
Timmarna går och jag mår kasst. Även om önskemål från mor och make finns att skippa tågresan, så ville jag bara hem till min värmekudde och säng. Så jag och A sätter oss på tåget mot Skövde. Det går hyfsat, men så fort jag kliver av i Skövde är jag alldeles gråtfärdig för att jag mår så dåligt. Dennis har kommit för att hämta oss, så sista biten hem får vi åka tåg. Sedan är vi äntligen hemma och jag kan krypa ner i sängen, där jag stannar resterande Söndag.
Måndag 28e: Jag mår bättre och har kunnat peta i mig lite frukt på söndagkvällen. Men då jag inte vet vad det var som jag råkat ut för (matförgiftning, magsjuka, gravidsjuka?) och A nämnt att han har magont. Så riskerar jag ingenting. Så vi stannar hemma för en krya-på-oss-dag. Hela måndagen resulterar i många rostmackor och hela första säsongen av Rederiet. Ingen produktiv dag, men jag samlade på mig ny energi. BabyMarängen höll igång hela dagen, så den lilla sprattelmasken behövde jag i alla fall inte oroa mig för.
Tisdag 29e: Jag åker till jobbet. Känner mig dock fortfarande slö. Men dagen flyter på. Men sedan händer det oväntade på kvällen... A har som vanligt gått från sin säng till oss och när klockan börjar närma sig midnatt sätter han sig upp med gråten i halsen och kvider att han har ont i magen... sen kräks han. Surt, stinkande och mitt gravidillamående får det att vända sig även i min mage, men jag håller tillbaka.*
Jaha... Det var bara att inse att jag och A skulle få vara hemma resterande vecka. Dagisförbud minst 48 h efter sista symptom vilket skulle göra att fredagen kunde kvitta med.
Jaha... Det var bara att inse att jag och A skulle få vara hemma resterande vecka. Dagisförbud minst 48 h efter sista symptom vilket skulle göra att fredagen kunde kvitta med.
Onsdag 30e: A vaknar på morgonen med ett leende. Puuh vad skönt! Det kom inget mer kräks sen han kräktes på natten och han var pigg och glad hela dagen, så jag undrar verkligen vad detta varit som vi åkte på.
Onsdagen betydde även en ny vecka. Vecka 26 (25+0) och Marängen skulle tydligen vara lika stor som en blomkål nu. Men att bilden skulle föreställa en blomkål hade jag ALDRIG kunnat gissa.
Symptomen för den här veckan:
- Trött (och då räknar jag inte med den extra tröttheten som denna sjukveckan inneburit)
- Trött (och då räknar jag inte med den extra tröttheten som denna sjukveckan inneburit)
- Illamående (mest på kvällen)
- Halsbränna, eller snarare magbränna då det har bränt ända från övre delen av magen,
- Snälla sammandragningar som inte gjort ont, men gjort magen stenhård. Fosterrörelser med stadig kraft som får mig att rycka till av och till. Det är en stark krabat där inne.
- Mindre ögonlocksryckningar (Positivt!)
- Svängande humör. Tappar lättare humöret, har inget långt tålamod och de kraftiga vändningarna på humöret får mig mest att känna mig ledsen.
Jag kan väl sammanfatta det somså, jag har haft en himla tur som inte har ont i kroppen eller på andra sätt fysiska krämpor. MEN jag kan inte komma ihåg att jag kände mig såhär trött och mer ledsen när jag var gravid med A. Visserligen var situationen annorlunda då. Jag var hemma i 6 månader innan förlossningen och kunde vila och förberedda mig mentalt på ett annat vis.
Nu med BabyMarängen jobbar jag 100% med ett stort ansvarsområde på jobbet. Jag går upp tidiggt och pendlar 3h om dagen. Jag kommer hem kring middagstid. Käkar mat och förhoppningsvis får jag behålla det utan att bli för illamående. Jag hinner umgås med A ungefär 2h varje vardag och resterande timmar på kvällen sover jag bort eller pysslar lite med disk eller dylikt. Sedan kommer helgerna, då jag slits mellan att vilja vara supermamman och göra roliga grejer med A och attt vara den duktiga hustrun och hjälpa till så mycket som möjligt i alla renovering och städ vi har nu i huset. Å samtidigt så vet jag i mitt huvud att jag inte har ork nog i kroppen för att hinna med allt det där jag vill göra. Å det resulterar i att jag känner mig ledsen...
Men jag försöker så gott jag kan - det vet jag. Å så länge A och Marängen mår bra, så är det de viktigaste för mig.
Vidare till veckans sammanfattning:
Torsdag 31a: A och jag mådde bättre. Snickaren var i huset och hade påbörjat renoveringen av det nya badrummet. Jag ville gärna hjälpa till så jag röjde bort grejer från vårt gamla badrum och rev upp det gula plastgolvet. Dennis kom hem tidigt och tanken var att vi skulle åka in till stan och skriva på bankpspprens inför lånet av renoveringen. Så det gjorde vi. Efteråt så gick vi till leklust där A fick köpa en "tåg transformers" som han tjatat om i två veckor. Köpet kändes helt okej eftersom det var för hans egna sparade pengar. Annars tycker jag att han har både leksaker i överflöd, men även transformers. Men för egna sparade pengar ska han få köpa det han vill ha.
Dennis och jag passade på att kolla på babyskydd med. Det känns surt att behöva köpa ett. Men får det inte att hyra ett Brita babyskydd så måste vi köpa ett, eftersom det är det enda märker son passar till vår vagn.
Fredag 1a feb: Bumpday! I den gravid gruppen jag är med i på FB så är det bumpday varje fredag. Det innebär att alla tar en kort på sin mage för att kunna följa utvecklingen. Ett fint litet inslag i veckan och detta var veckans bild
Annars så var fredagen mycket händelsefull.
Jag vaknade kl 7 av att snickaren bilade golvet i källaren, vilket lät kraftigt två våningar upp. Men Å som kan sova genom världskrig - vilket han gjort sen han var bebis (hoppas Marängen blir likadan!) - sov gott och väl till klockan 8.
Sedan gick vi upp och åt frukost. Efter det gick vi ut för några timmars snölek. Det var då jag insåg att msgrn börjar bli stor. Eftersom jag alltid kunnat låna Dennis kläder utan problem, men nu var hans overall lite väl tajt över magen.
När klockan var ett så kom farfar och hämtade A eftersom vi hade mvc tid kl 15.30.
Sedan åkte jag och Dennis till årets första baby-besiktning. Det gick bra och jag tycker om min bm, trots att hon stundtals kan kännas lite stressad och vimsig.
Jag blev stucken i fingret och mina järnvärden såg bra ut. Jag sks fortsätta äta duroferon (inte hemofer för det var tydligen kasst!) Men det räcker att jag tar en tablett var tredje dag. Så de var ju skönt att äntligen få klartecken i det.
Hade inte heller någon äggvita i urinet och blodtrycket låg bra. Vilket A-barn jag är.
Vi lyssnade på hjärtljuden som låg på 155 (aktiv krabat jag har i magen) och sf måttet kunde mätas till 26 cm. Kul kuriosa: enligt bm följer de måttet ungefär i den veckan en är i. Vilket stämmer bra på vecka 26 😉
Vi frågade även bm om de gick att hyra babyskydd fortfarande och det gick Men när vi sen skulle kolla i förrådet fanns det bara axkid. Så vi ska vänta till nästa gång och kolla igen om de har Britax. Annars som sagt så blir det tyvärr att köpa ett nytt.
Resten av fredagen var lugn och jag passade på att äta god mat och dryck och så hade jag och A fredagsmys till Talang.
Lördag 2a: Jag passade på att plocka fram alla babykläder i strl 50/56 för att se om något behöver köpas extra. Kunde konstatera att vi har kläder så det räcker gott och väl. Lådorna blev fyllda till bredden Å nu får det ligga där till drygt en månad innan bf då jag ska tvätta upp allting.
Efter all klädhantering, tog jag mig i kragen och gick ut med A i snön. Hade väldigt låg energi när jag gick ut. Men den friska luften måste gett mig mirakelkrafter för vi var ute med snowracern en timma. Å när vi kom hem så höll Dennis på att tömma källaren på all upp-bilad betong. Så då hjälpte jag till och tömde hinkarna. Sammanlagt var vi ute 3 timmar. Så väl inomhus efter det kände jag mig lagom trött. Hade dessutom fått konstigt ont från blygbenet som strålade ner i ljumsken. Hade kanske burit onödigt mycket. Men i mitt huvud var jag glad för att jag hade kunnat hjälpa till så mycket.
Vi avslutade sedan lördagkvällen med första delfinalen av mello - vilket var mediokert på alla sätt och vis.
Söndag, idag, 3e: Av sviterna av gårdagen så har jag varit seg och haft ont i kroppen. Vilket resulterat i att jag inte gjort så mycket.
Men jag pysslade i alla fall ihop en liten mini-kalender. För imorgon börjar vi räkna ner från 100 dagar!!
Jag här även taggad på morgondagen för stt få komma till jobbet igen. Lägga denna sjukbevksn till det förflutna och bara se framåt till allt positiva som kommer hända framöver.
Så med de peppande orden önskar jag mig själv en god natt och så ses vi i vecka 27
