April april

Hej kära gamla babyrex-blogg!
 
I höstas skrev jag ett inlägg att jag hade tagit ut spiralen i mitten av november. Sedan började "jobbet". Det har inte varit lätt... det finns inget som är så osexigt att schemalägga liggtid. Det är ångestladdande.
För min del har det inte varit jättestressigt. Men eftersom jag kommer ihåg hur lång tid det tog sist - 8 månader, som då var som en evighet - så ville jag vet att vi hade försökt ALLT då det verkligen gällde. 
 
Så jag har haft appen FLO på telefonen där jag har kunnat reggat både mens och därmed fått en ungefärlig beräkning av ägglossningen. Ändock har det inte hänt någonting på 4 månader... FÖRREN NU (april april? på mig själv... som trodde de skulle ta så lång tid, men icke)
 
HISTORIAN OM PLUSSET
 
I torsdags morse gick jag upp som vanligt 4.18. Vi skulle åka till Sthlm på eftermiddagen och jag skulle strax åka till jobbet. (PARANTES: Jag har ett tillsvidar-jobb nu, men ett annat inlägg om det en annan gång.)
Jag hade haft ont i brösten i ungefär en vecka och mensvärk. Dag för dag vänta jag på den dära dumma mensen och enligt FLO skulle den kommit för fem dagar sedan. Så jag tänkte: Jag tar ett test bara för att bekräfta för mig själv att det skulle vara negativt och den psykiska spärren skulle släppa och mensen skulle komma sen.
 
 
 
Så jag går in i badrummet och ska tända. MÖRKT. En propp hade gått så hela huset var utan ström. Så jag tar ändå och kissar på ett test och använder mobilljuset för att lysa på det... hm, vad är det jag ser? Ser det ut som ett plus eller är det ett spökstreck?
 
 
 
Tídigt på morgonen, inget vettgt ljus förutom ficklampan på mobilen och med ett skittest som är så otydligt. Så tänkte jag "Jag köper ett nytt test under dagen och testar på jobbet".
Dock var det för mycket att göra, så jag hann inte gå iväg och fixa det under dagen. Utan 10 minuter innan tåget skulle gå till Falköping, där jag skulle träffa D och hämta upp A, så sprang jag in på apoteket och mer kvalitetssäkert test. Satte mig sedan på tågtoaletten och kissade pånytt. Det var såklart lite risk:y eftersom kisset inte var koncentreat och resultatet kunde bli fel... MEN. Efter en lång evighet, när timglasset på displayen blinkar och helt plötsligt står det Gravid/Raskaana. Jag trodde knappt vad jag såg. Känslorna började välla på och ett supeflin speds. Efter ytterligare en stund stod det 1-2 (veckor). Vilket i efterhand förklaade varför pluset på morgonen var så otydligt eftersom hormonet va så lågt.
 
 
Jag stoppade tillbaka testet i kartongen och sedan i väskan. 
Sedan messade jag till I.W på en gång!! Tänk att vi nu faktiskt är gravida samtidigt. Jag med nummer två och hon med numme ett, med ett halvår emellan. Det är väl ändå barndomsdrömmen; Att vara gravid samtidigt som sin bästis <3
 
Jag kom sedan fram till Falköping och träffade D. A sov just då. Så jag passade på att plocka upp katongen och ge till D. Han tog emot den och började ana något såklart. Han läste på testet och frågar sen "Vad betyder raskaana?" ... hehe. Sedan läste han ovanför och fånlog och kunde konstatera att vi nu var tvungen att skaffa en ny bil. 
 
***
 
Så sedan åkte jag och A med sthlms-tåget, för att fira mormor-pensionären och ha en veckas påskledigt.
Så fort jag träffa mamma, så visa jag bilden på testet. Hon blev riktigt glad såklat.
För en sak har jag lärt mig sen förra gången: Det är skönt att berätta det för de närmsta tidigt. För vad som helst kan hända - å då vill jag kunna berätta hur jag mår oavsett vad det handlar om. Så det var ett skönt val.
 
Sedan torsdagen har fredagen och lördagen flygit förbi med besök på naturhistoriska och pensionärsskiva.
Så när det blev söndag idag och lite mer "lugnt tempo", så testade jag pånytt från ett test jag köpte igår.
Det testet visade (med koncentrerad morgonurin) Gravid 2-3. Å det kan väl stämma hyfsat.
 
 
 
Enligt FLO hade jag min senaste-första-mensdag den 18e feb. Enligt det datumet ska det vara v. 7 (minus 4 veckor á ca 18 dagar eftter mens till äl) och då blir det v.3 enligt testet. Detta gör att enligt appen har jag ett beräknat fl.datum den 15 december. Det känns så maffigt! Men sen känner jag att vara gravid är SÅ JÄVLA MAFFIGT.
 
Så nu ser jag fram emot att skriva många härliga inlägg här framöver igen <3
 
 

Hallelujah For Firefox!

 
Halleljuah-moment just nu!
Sitter och skriver på den stora datorn och till er förvåning så kan jag faktiskt både lägga ut bilder OCH göra radbyte (utan att det blir en stor tjock ihopklumpad text). Detta tack vare firefox. Har alltid haft explorer, men nu de senaster månaderna har det hänt något trassel med blogg.se och explorer på den stora datorn och därav har jag inte kunnat skriva "snygga" inlägg, eller kunnat ladda upp bilder (konstig bugg?). Men nu sen storasyster har laft till firefox som webbläsar-alternativ, så provade jag nu om det skulle gå att skriva ett vettigt blogginlägg - Åh ja! Det går! *Lycka*
 
Så då kände jag även för att passa på att lägga upp någon bebis-releterad bild. Det blev en bild på Nalle Puh-motivet som finns på en av A.J bodys, men inte vilken body som helst. Utan hans allra första body - och som han sorgligt nog har växt ur nu, då det är body str 50 och han kan bara ha 56:or nu.
Det låter löjligt, men det känns faktiskt sorgligt. Men det kändes lika nostalgiskt när jag använde upp sista str nr 1 blöjan med. Så är det att vara mamma. I alla fall för den här mamman, att den där lilla varelsen som var så sprillans ny nyss, redan är 4 veckor och vuxit så mycket på så kort tid.
Det finns en sparkdräkt med som också är för liten (däremot fick vi en exakt likadan fast i större strl av några bekanta - Ullared ftw :)) Jag undrar nu dock vart jag ska förvara alla för små kläder till nästa barn - Haha! Hör på mig. Börjar redan planera inför nästa barn ;) Nejdå, det lär dröja (Hösten, 2016? Produktionsdags?) Nejmen. Sådana kläder vi köpt just för A.J skull, ska ju sparas och inte ges bort. Men hur oich i vad ska vi förvara det tro? I en låda på vinden... tänk om det blir mögligt, eller drar till sig mögeldoft? ... Kanske i min klädegarderob (Den föredetta walking-closet, som nu är snarare full-of-shit-closet) eller kanske i klädegarderoben i källaren... hm. Det tåls att ge det en nogrann fundering.
 
Apråpå mitt barn, ni kanske undrar vart jag gjort av honom? Jag fick faktiskt honom att somna i sin vagga för en halvtimma sen och han sover fortfarande. Han var nämligen väldigt grinig och eftersom det varken var besvärligt i blöjan och fullt i magen, så antog jag att han var övertrött. Han somnade först i min famn. Så bar då upp honom till hans säng och lade ned honom - Då vaknar han såklart och skriker sådär hjärtskärande. Försöker trycka in nappen i den skrikande munnen samtidigt som jag rullar vaggan fram och tillbaka (tack för hjul på vaggan). Stannade vaggan en gång - Då skrek han igen - rullar den igen - Han somnar... och ja, sen dess har han sovit ;) Lovely!
 
Den andra karln lät jag då få gå ut och fixa med sitt, så jag själv kunde få en ensam stund och ta det lugnt (borde väl egentligen lägga mig och blunda på sängen en stund, men känner mig alldeles för överenergisk så blev att sätta sig här istället).
 
Som tidigare konstaterat så är pluttbebisen 4 veckor idag. Bara TVÅ dagar kvar, sen är han redan en månad *nostalgisk!*. Jag har en fotoram med en stor bild till vänster och sedan följer det 12 smårutor som ska sättas in kort månad för månad. Så då är följande problem att min systemkamera är trasig. Eller det är blixen som inte vill fungera, så nu är jag på jakt efter en ny kamera. Hittils har jag fått överleva genom att ta kort med min mobil. Den är visserligen full nu i minneskortet, så kan inte ta mera kort just nu  innan jag tömt den. Men jag kan inte ta mobilkort som jag sedan ska framkalla, det blir inga bra kort av det. Så ny kamera är den nya jakten.
Vi var igår i Borås på Media markt och snokade lite. Hittade en kompakt kamera som också var canon, men jag är osäker om jag vill ha en sån multi-funktionell kamera. Vill jag kanske ha något enklare? Men blir det sämre bilder då? Och vad betyder egentligen allt det här med pixlar och siffror hit och dit och gud vet vad!
Kanske kan få min underbara man att åka till jönköping i helgen (som jag tror kan ha bättre utbud än i Borås). Sen får jag väl känna mig lite småhemsk som drar omkring på min ettmånaders i affärer, men elgiganten och mediamarkt är ju inga superstora ställen - behöver ju inte riktigt gå in på IKEA ... fast nu när jag tänker efter. Vad skulle skillnaden vara att åka till IKEA som till Elgiganten, finns väl lika mycket människor och bacieller på båda ställena... hm :( Ja... vi får väl se vad som händer och sker då.

Under tiden har jag fått låna mina svärföräldrars kamera. Den ser ungefär likadan ut som den Canon jag såg igår. Den här är dock en Lumix, sen är frågan vilken som är bäst. Sen som jag och min svärmor diskutera. Ska man ha en systemkamera eller en digitalkamera? Systemkameran tar helt klart bättre bilder, men de är mycket större och känns klumpigare ibland. En digitalkamera är smidigare att ha med överallt MEN digitalkamerar är i princip lika bra som en bra mobilkamera nu för tiden, då kanske man ska skaffa sig en ny mobil med bättre kamera... gaah! Denna ljungel av teknik, suck säger jag bara!
 
Nej, vilket jävla tjat det blev om teknik och skit nu. Kan berätta istället om dagen med min lilla älskling.
Kan skryta om att jag klara mig i hela 4 veckor... sen fick jag den ökända sprut-bajsen på mig. Åh, det var så himla kaotiskt. Först satt vi nere i vardagsrummet och kollade på sex and the city, Eller mera, jag kollade, det lilla barnet åt. När han är klara släpper han bröstet, rynkar ihop sitt lilla ansikte och DÅ visste jag vad som var på g. Ett stort brum hördes ifrån blöjan som dirket blev kalastung. Så tung och överfylld så det läckte igenom naturligtvis. Det blev att ta upp barnet direkt till skötbordet och hoppas att det varken skulle läcka ifrån honom ner på golvet, eller ifrån mina byxor som hade fått sin beskärda del. (Alla där ute som inte har barn och kanske blir lite småäcklade av detaljerna, detta är vardag i en förälders liv... jag lovar, det blir värre.).
Upp på skötbordet så skulle jag krångla av mig hans sparkbyxa och ser att det även kommit på bodysen. Inser då det opraktiska med bodys som måste träs av genom huvudet, hmf!
Så blöjbytet är precis färdigt, har lagt dit en ny blöja i beredskap, ska BARA slänga tvättlappen i sopphinken. Då passar ungen på att kissa (dessa pojkar!) Tur att det finns en sarg kring skötbädden som fångar en del, men resten droppar ner ifrån skötbordet. Tar snabbt massa papper ska försöka torka, ska PRECIS böja mig ner och börja torka golvet DÅ kommer sprutbajsen! Shit, som man säger. Hade han väntat tre sekunder senare hade han väl träffat mig i håret, nu kom det på mitt nakna ben (Hade ju tagit av mig byxorna som han redan lyckats skita ner för mig). Hela benet gult och jag känner bara: KAOS! - Vart ska jag börja torka, mig? barnet? skötbordet som droppar?
Av detta lär jag mig att aldrig mera skratta åt D igen när detta händer honom , som redan hänt några gånger. Detta senarium är inte kul. Men som sagt, jag klarade mig i 4 veckor ändå.
 
Förutom denna incident så har dagen rullat på fint. Syster M kom hit en stund senare efter ovanstående händelse. Då skulle vi börja laga lite lunch/tidig middag. Dock skulle vi först gå och handla lite i affären. Vi handlade: matyoghurt, gurka, tomater, majs, mjölk, svartpeppar, fetaost. Vi kom hem med alla varor: matyoghurt, gurka, tomater, majs, mjölk, svartpeppar, men UTAN fetaosten. Vi hittade den inte någonstans. Då hade M börjat göra i ordning färsen som skulle bli lammjärparna. Vi letade i kylskåpet, bordet, bänken, den tomma påsen. Ingenstans fanns den! Jag kunde svära på att jag plockat ner den i kassen, eller?
Smart som jag är ringde jag till affären, tack vare numret som stod på kvittot. Oja, fetaosten hade jag glömt  kassan. Jag sprang dit på momangen - och hör här nu: Jag lämnade mitt barn ensam med min syster i fem minuter... haha, efteråt kom jag på att vanliga mammor kanske inte brukar göra så? Lämna sin lilla bebis bara sådär? Men det gick ju så fort, jag sprang nämligen, så här behövs ingen extra motion denna vecka inte ;) Men jag kände mig väl såpass trygg att lämna A.J hos syrran och det gick ju bra med, så ingen skam här inte.
 
Sen lagade "vi" (systeryster) mat och det blev så gött: lammjärpar med ris, sallad och yoghurtsås. Efteråt tog vi en fika med te/kaffe och mina hemmabakade bullar. Sedan hade klockan hunnit bli så mycket att D t.o.m kommit hem ifrån jobbet.
Men det var som sagt en väldigt mysig eftermiddag - förmiddagen var lite mer omysig så att säga.
Å nu är det kväll och om mindre än en timma är det Tonårsbossen, vilket i princip är det enda program vi följer veckorvis nu för tiden. Tänk, för fyra veckor sedan tittade vi på det programmet på TVn på vårt rum på bb. Men det känns rätt avlägset nu. Kanske t.o.m skulle skämma bort mig lite själv med lite popcorn? Hm, det tåls att tänkas på det med. Om inte annat så känner jag att jag MÅSTE gå och titta till min lilla pojk nu, för det har varit väldigt tyst ifrån sovrummet en lång stund nu och sen börjar jag nästan sakna honom lite, hihi.
Men ni lär väl höra mer ifrån mig och hoppas då höra lite mindre om bajs-incidenter, om inte annat, så för min skull ;) Hörs!

Dag 27 i A.J liv

27 dagar är A.J idag. Först fick jag inte ihop det. Fick ta upp kalendern på datorn och räkna ifrån 21 (Torsdags) Kom till den 9e Maj som dag 27 och tänkte att jag måste räknat fel. SEN insåg jag att det stämde, för det är redan torsdag imorgon igen och då är han 4 veckor! Kan inte förstå det. Vart tog gravidmagen vägen som jag aldrig trodde jag skulle bli av med? Vart har de här 4 veckorna rullat förbi? Tänk, på lördag är han en hel månad. En hel månad i hans liv. Vad konstigt det måste kännas för honom.
 
90% av A.J liv har han bott i en lägenhet. Denna lägenhet har funnits vid en bullrig järnväg och i hans lilla etta med kokvrå har det funnits en klocka som har tickat konstant. En dag blev han vräkt (för närmare fyra veckor sen). Nu bor han i en aning större lägenhet, bortom den bullriga järnvägen, men framförallt finns det ingen tickande klocka i hans nya lägenhet. Det är helt tyst. Hans enda tröst är att han då och då, när han har som störst hemlängtan, kan trycka sig mot porten som är låst. Anstränger han sig och är riktigt tyst, kan han höra ljudet av den dova klockan innifrån hans föredetta lägenhet.
 
Vidare har denna lilla man gjort stora bedrifter i sina senaste 10% av vad han ännu upplevt. De två första veckorna var en klassiska smekmånaden, som var för bra för att vara sann. Ack vad han kunde lura sina föräldrar att han var den första bebisen i världhistorien som inte sa ett knyst.. tiden är förbi.
Han må ha fått sitt utseende från fadern, men det helvetiska morgonhumöret har han tydligen ärvt av sin moder (Det kommer bli en tradition i familjen att vissa måste "morna" sig på morgonen, och är det någon som hinner säga något dumt innan denna procedur är färdig, så kan en hel dag vara förstörd.)
Som t.ex igår. Mamman vaknade med ont i huvudet och bebisen totalvägra att sova en minut till. Mamman - jag - tvingade till sig att få ligga still i sängen till kl 9 åtminstone, genom att leka leken: In med nappen - A.J spottar ut. - In med nappen - Nappen åker ut. - In igen med nappen - Haha! Nappen spottas ut!.
Efter ett genialiskt drag av mamman att gå en promenad till affären (för att köpa ny jäst till ny deg - Då dagen innan hade det bakats en deg, som stank starkt av spritig jäst!). Bebisen somnade i vagnen (Den nya Crescent för 900:- begagnad) Så mamman hann göra ny deg, låta den jäsa i 40 min, hinna baka ut hälften - Sedan vaknade den lilla och 2 timmar senare och 4 bebisutbrott senare var fyra plåtar bullar äntligen klara, men då hade det varit en timma av prövande tid också. Nu får visserligen den här mamman skylla sig själv när hon envisas att försöka baka, samtidigt som hon har en liten pojk med humör och som insisterar på att bli buren. MEN det blev som sagt ca 80 bullar tillsist.
Men det var också den enda timman på dagen A.J sov i sträck. Så resten av dagen sov han lite av och till, men kom aldrig till ro och därav var han på riktigt grinigt humör hela dagen.
Räddningen kom sedan när pappan kommit hem ifrån jobbet och skulle låta mamman få lite egentid. Då blev det en ny vagnspromenad runt kl 18, sen sov det lilla barnet fram till 21!
Då trodde en annan att det var kört för nattsömn. Men oh nej! - Efter maratonsovningen, nöjde sig A.J med ett stort kvällsmål, sedan låg han och hade en konversation med pappan (Vilket innebär att pappan pratar och A.J bara tittar tillbaka och gör sina minspel). På denna tiden hann jag somna (det börjar bli förvirrande nu va, när jag refererar mig som både Jag och Mamman ;) hehe) Sedan vaknade vi igen kl 00.20 för mat och blöjbyte. Sedan tog det visserligare en timma att söva honom med nappleken - Men då kunde jag söva honom i hans vagga. Sedan sov han igen oavbrutet 2½ timma! Dessa nätter känner jag mig rätt bortskämd med - Men jag märker nu på dagen om det varit en bra natt för jag orkar mera!
 
Just nu kör jag multitasking, bloggar och ammar. Med både barn och laptop i knät fungerar det hyfsat bra, men jag får ha förstoring nr 5 på zoomtext för att kunna se bokstäverna - Men det fungerar, hihi.
På dagens agenda har jag hunnit äta frukost, sätta på en maskin tvätt, gått ut på en promenad och nätt och jämt undvikit regnet som piskar ner nu. Druckit en kopp kaffe och ätit tre bullar och typ bytt 5 bajsblöjor - A.J leker bajsmaskin idag ;)
Följande ska jag alldeles strax käka lunch (köttfärsås och spagetti) och titta på lite mera sex and the city. Snart har jag dock tittat klart på hela serien. så då får jag se vad jag ska ägna mitt tv-tittande åt då istället.

Nu ska här avrundas på ett elegant vis. Snart har veckan gått och det är återigen bvc på fredag, sen är det helg och då får vi se vad det blir planer. Hoppas just nu mest på att få ner den blivande gudmodern, så hon får se lillen, innan lillen blir storen, för oj vad han växer! Skyller på gräddtuttarna :D
 
 

God Morgon den tjugoandra dagen.

Just nu. just precis nu i denna stund, så förstår jag till fullo varför jag älskar att vara mamma. Hur mycket jag älskar det lilla barn som ligger bredvid mig.
Han ligger här i våran säng. Vi lyssnar på smurfhits och han ligger alldeles tyst och stirrar med sina stora (blå?) ögon mot laptopen. Han grymtar lite och suger intensivt på nappen. Nappkompisen är nästbäst (efter bröstkompisen) och därför grymtar han lite extra när nappkompisen rymmer ur munnen. Modern barmhärtar sig och tar upp nappen och för den mot hans lilla mun igen. Som i ett hugg tar munnen in nappkompisen igen och suger återigen frenetiskt i hopp om att nappkompisen inte ska ta till rymmen igen.
Jag som mamma kan bara sitta och titta på detta lilla minispel och njuta av stunden. Njuta av att se på mitt barn och farcineras av hans mimik, rörelser och grimaser.
 
Som ni förstår på mig så har jag vaknat på rätt sida. Kvart i sex vaknade jag av en liten gnyende hungrig bebis (ingen skrikande bebis, bara lätt gnyende). På en gång insåg jag det: Ingen huvudvärk! Denna förjävliga huvudvärk som jag haft sen i måndagskväll. Inte ens en liten ynst till huvudvärk och hur lycklig blir man inte då? Tredje dagen igår med huvudvärk och då såg jag allt i grått. När varken sömn, mat, alvedon eller frisk luft hjälpt, vad skulle kunna hjälpa då? Jo en nackmassage med babyolja och så lite vuxenlek på det gjorde nog susen ;) Skönt bara att fått igång vuxentiden igen. Redan på den 17e dagen fungerade det igen, vilket gjorde mig riktigt förvånad. Men det är inga problem alls down there vilket är toppen. Speciellt om det är det som krävs för att man ska kunna vakna en morgon utan huvudvärk.
 
Men då kanske jag kan vara en glad och pigg mamma idag till min lilla pojk, som tydligen börjar bli lite kinkig nu. Ska väl gå ner och fixa lite frukost till mig och se om jag kanske kan få A.J att somna i sin vagn en stund. Det som är perfekt med en undervåning utan trösklar är att jag kan köra omkring vagnen obehindrat i alla rummen. Men apråpå vagnen så märkte vi igår att vagnen är jätteskev och på ena däcksidan så är det bara en fråga innan fjädringen släpper helt. Så nu är jag på jakt efter en ny vagn. Verkar bli att vi först satsar på att hitta en begagnad. Har gjort en SÖKES-förfrågning på ulricehamns loppisen på FB, har fått napp från två olika ställen. Så får se när vi kan titta på vagnarna. Vill helst ha en vagn med mycket utrymme under så jag kan få plats med babyskyddet. Men vi får se vad som faller oss i smaken gällande kvalite och pris.
 
Åh, en sista liten kortis innan jag ska ägna min tid åt lite kaffe och min son, Nu är det snart sommar och det betyder familjetraditionen grillfest hos syster A. och jag vill så gärna åka upp till Sthlm då. Frågan är bara hur det kommer gå att åka bil med en tremånaders? För A.J är precis tre månader då. Hur mycket rutin har en tremånaders hunnit få. Kommer han fortfarande ha sitt nuvarande tålamod då, eller kommer det helt enkelt vara lögn att åka 4h i bil uppåt landet. Kommer vi få stanna varje timma först att trösta liten ledsen? Hmm... tankarna snurrar i huvudet. Hur ska det fungera tro...?
 
Anywho, det är om drygt 2 månader så inget jag behöver fundera på nu, men ändå.
Min nuvarande 22dagars-bebis gick igenom besiktning igår. Med både ökning i längd och vikt och fick t.o.m beröm ifrån bvc-sköterskan att han följde med blicken så bra - Stolt Mamma!
 
Nä... dags att sluta babbla nu och återgå från cyber-mamma till vanlig-m

Första Maj - Våren rullar in

 
Igår var det valborg. Min pojks första högtid, om Valborg nu är så mycket till en högtid. För mig är väl valborg detsamma som Midsommar, en fylledag?
Fast Valborg har en viss mysfaktor över sig som Midsommar inte har, och det är ju  brasan. Det är en viss känsla över det. Att stå och titta när de tänder elden och trängas bland främlingar och lyssna till vårtal som jag fnissar högt åt inuti mitt huvud.
Tänker att om 15år så kommer nog A.J inte ligga sådär lugnt och fridfullt och sova bredvid elden. Han kommer kanske vara som ungdomarna vi mötte på vägen hem: gapiga skrikiga tjejer xom har 2.25promille-fylla i kroppen och killar som vinglar omkring på mopeder. - Nej, har jag någon vett i kroppen så lär jag nopg uppfostrat mitt barn bättre än så. Om inte, så låt de 15 åren dröja läääänge.
 
Så första maj då. Tänk, imorgon är plutten redan tre veckor. Var har de veckorna tagit vägen? Tycker det inte var länge sen jag och mamma bestämde att dem skulle komma till helgen i slutet på April, och även den helgen har kommit och gått nu. Kan nog påstå att jag inte riktigt än har hunnit varva ner.
Det var jättemysigt att hs en liten bit av min familj här. Blev bortskämd med god mat och fick ett fungerande internet och lite mystid och få prata av mig lite på riktigt och itne bara i telefon. Men samtidigt blev det intensivt, vilket jag märkte både på mitt beteende, men också att A.J aldrig fick någon ro till att sova eller äta i lugn och ro. Så vi var rätt trötta på söndagen och kommande dagar blev inte lugnare för det.
 
Måndagen skulle jag mamma-walka i stan. Det är en sak när man har egen bil och småbarn. Då krävs inte samma planering för att åka någonstans. Men när man är beroende av andras färdmedel och därmed beställt en taxi och kommer på en halvtimma innan bilen ska komma att NU vill A.J ha mat och behöva bytas på två gånger, samtidigt som du själv inte hittat rätt ytterkläder än att ha på sig + att din hemmanyckel är spårlöst försvunnen och ditt lilla spädbarn inte förstår varför han måste sitta i babyskyddet fastän han inte vill. Det är inte fören DÅ jag inser vilken uppstressad mamma jag blivit. Med en promenad i regn och blåst som dessutom innebar att gå ända uppifrån Ulricehamn och ner och så upp igen, å en försenad taxi hem. Så var vi inte hemma igen fören vid fyra-tiden, alldeles hungriga och trötta både mor och barn.
 
Sen har nattjourerna börjat på allvar med. Jag märker att D inte riktigt sover, att han vaknar vid minsta lilla rörelse från bebisen. Men han låter mig ta itu med problemen själv, som matning, byte av blöja och vyssning till sömn. Detta ger mig själv betydligt mindre avslappnad sömn. Jag kan somna, mne kommer ändå inte in i någon djupsömn, vilket inte förstört mig än. Men längtar så att få in dygnsrutiner, då jag märker när A.J sover som längst då jag också kan sova och näf jg märker att han sover kortare perioder då jag kan passa på att äta, eller plocka med något litet i huset. - Men än så länge finns inga rutiner, vilket nog är normalt efter bara tre veckor.
 
Å juste, i fredags var vi på bvc igen. Jag var ju så orolig förra veckan att min bröstmjölk var näringsfattig, egtersom han gått ner 40g MEN till bvc sköterskans förvåning och min förtjusning hade den lilla prinsen gått upp 236g på fyra dagar! Då blev jag en riktigt stolt mamma, dessutom hade han vuxit 1½ cm också. Så nu är han 53cm lång. Känns som det kommer gå väldigt fort i hans utveckling.
 
Igår, tisdag, så var vi även en tripp till barnakutmottagningen i Borås. Jag ringde till bvc i måndags för vi har tyckt att A.J är så rosslig till och ifrån. T.o.m min egna mamma hade inget klokt svar vad det kunde vara. Så då ville vi kolla upp det. Men jag blev mer eller mindre avfärdad och det kändes som de hade en hysterisk-morsa-stämpel över mig. Men så igår när D ringde DÅ tyckte dem att vi skulle kolla upp det (varför ska det krävas att en karl ringer? Duger det inte om mamman ringer??) Men det fanns inga tider i stan. Så vi åkte till Borås, vilket inte gjorde något för de var supertrevliga!
Vi fick komma in på ett rum direkt utan onödig väntan. Sen kom en sköterska och kollade om A.J syresatte blodet som ahn skulle - det gjorde han. Sedan vägde hon honom. Han vägdfe då 3720g, så han har i princip gått upp 80g sen i fredags. Sen kom den jättetrevliga läkaren och lyssnade på lungorna och kollade öron och hals. Allt såg helt normalt ut! Så det är inget fel på vår lilla pojk. Troligast är att det är slem som bildas som låter mer besvärligt än vad det egentligen är och är därför inget att oroa sig över. Men som jag sa till läkaren. Vi vill hellre åka in en extra gång och utesluta att det är något farligt, än att sitta hemma  och fundera och det höll han med om.
 
Efter besöket passade vi på att frossa i McDonaldsmat. Jag som innan alltid blivit mätt på en hamburgare och morötter, beställde nu en BigMac med pommes och dessutom plusmeny och efteråt var jag fortfarande hungrig, haha! Jag älskar den här dieten. Kunna och få äta hur mycket som helst och ändå gå ner. På tre veckor nu har jag gått ifrån 72kg till 63kg och jag har inte mått bättre med mig själv än vad jag gör just nu.
 
Det enda jag inte riktigt mår bra över är att jag haft en ihållande huvudvärk i nästan två dagar nu. Tror inte det beror på varken sömnbrist, ögonkrångel, vårsol eller något dylikt. Tror nog mest det är uppstressad hjärna och brist på ordning och reda som får huvudet att bulta.
 
Imorgon är det bvc-besök igen och mitt på dagen är det mamma-walk, fast har jag ont i huvudet som nu, så får det nog bara bli bvc på eftermiddagen. Har verkligen velat komam igång med allt så fort. Men vissa saker kanske borde få ta sin tid att komma in i och därför kanske jag borde varva ner ett snäpp och börja få lite struktur på en sak i taget och inte kasta mig över allt på en gång. Just nu vill jag nog mest lägga fokus på att lära känna min son och hans beteende. Vad han behöver och när coh så får jag utgå efter det allteftersom.
 
Ja, nä nu får jag sluta skriva. Känner att min mosiga hjärna behöver ett litet break. Så ska jag gå ner och se vad mina favoritkillar pysslar med.
C'ya!

Powerwalk Torsdag

Min älskade lilla A.J är hela två veckor idag! Var har de två veckorna försvunnit då? Känns som han funnits hos mig jämt och jag tycker att han blivit så stor på de 14 dagar som gått. Känns helt galet.

Något annat galet är hur hurtig jag känner mig idag. I början på veckan smsa jag F att hon kunde hojta till när de skulle ta en promenad nästa vecka, hon sa då att de skulle promenera redan idag, men eftersom jag hade så ont i underlivet i början på veckan beslöt jag mig att vänta en stund. Men sen imorse så vaknade jag så tidigt, hade "sista" nattmatningen vid 04.30 och efter det kunde jag inte somna om! Blev nästan frustrerad när jag såg hur bra hur D kunde sova vidare och jag själv kunde bara inte komma till ro. Låg och försökte koppla av en stund, sen petade jag lite på D och sa att jag inte kunde somna om och han grymta till lite - Gaah, män! Gav då upp mina försök till sömn och gick ner och gjorde av med frustration på köket (städade - det är ett bra sätt att avreagera sina hormoner på) Vid halv sju var det dags för A.J att snutta frukost och då kunde även D kliva upp, sen åt vi frukost och jag började sakteligen tina upp inombords. Efter ett samtal till mor min så var jag genast på bättre humör och fann ny viljekraft. Så då smsade jag F och sa att jag skulle hänga på barnvagnsgänget.
De skulle träffas 12 uppe hos N, och eftersom D ändå skulle iväg och äntligen göra klart sitt jobb så skjutsade han upp oss i staden som är en enda stor backe!
Å de måste jag säga - herrejösses vilken underbar eftermiddag att få träffa de andra mammorna och få höra lite om deras förlossningar och utbyta lite kunskap och framförallt att få se alla söta små knoddar. Men A.J är ju verkligen plutten, så liten han är i jämförelse med de andra. Visserligen är de andra pojkarna ca 2 veckor före och lilltösen en vecka äldre. Men A.J var ju liten från födseln, så han kommer nog bli lillgossen i gänget - Dock är han ju heller inte så gapig som småkillar är, så då är frågan hur han ska hävda sin existens senare? hehe :P
 
Det var perfekt promenadväder, Lagom varmt, lite blåst - Men en annan är rätt så otränad och en powerwalk gjorde mig lätt powervåt av svett! Dooh! Det blir en ny promenad på måndag och då får jag nog tänka om på klädseln. Sen är väl inte jag den hurtigaste just nu och vissa siktar på beach 2013 och en annan är bara mest sällskapssjuk oich njuter av att umgås med andra än barnafadern. Men jag kanske blir sporrad av att komma i lite form med, vem vet?
 
Efter promenixen var A.J hungrig (då vaknade hans matklocka) så gick in hos N och matade samtidigt som jag ringde efter taxi hem. Det blev lite luddigt hos växeln och jag insåg att jag inte åkt eller ringt efter taxi på evigheter! Ringde och sa att jag ville beställa en bil. Hon i växeln tog mitt namn och frågade varifrån och till. Hon frågade därefter om det var en kontantresa - Jag blev först konfunderad och sa: Nej, alltså jag vill ha det på faktura senare som jag haft förut. Då protesterar hon och sa att det inte gick - Jo! sa jag, det har ju gått förut!
Då ville hon ha min fakturaadress och jag blev mammavirrig i hjärnan och kom helt plötsligt inte ihåg min postadress! Ja jisses. Kunde tillsist förtydliga att jag skulle åka med mitt minderåriga barn och att jag behövde plats för en barnvagn. Vi lade på luren och då insåg jag, Hon i växeln hade inte sagt när bilen skulle komma! haha.
Jag hade ju sagt att jag ville ha en bil snarast, men fick aldrig klartecken om snarast skulle bli 5 min, 10 min, 20 min :p Men bilen kom rätt så snart ändå. Hann amma och snacka lite mammaprat och sedan kom bilen och jag skulle krångla ner A.J i babyskyddet - DÅ kom jag på att jag kanske inte varit tydlig med att jag skulle ha en färdtjänstresa, men som jag sa till N. De flesta chaufförer känner mig och de brukar gå att dsikutera med. - Jo ni, till min förvåning fick jag åka med min ökända Martin!

På den tiden när jag hade kvällskurs i juridik och kom till Falköping så sent att bussarna slutat gå, då åkte jag alltid taxi hem. En gång stod jag och väntade på bil som aldrig dök upp och det gick inte att komma fram till växeln och D var bortrest, så trodde en stund att jag inte skulle kunna komma hem. - Efter ett samtal med min svärmor hade HON fått tag på taxikillen och då visade det sig vara Martin. Grejen var att han stått vid station och väntat på mig, men inte kommit ut och frågat om det var jag som väntade på bil. - Ojoj, den gången blev jag riktigt arg (haha, lite halvt kul såhär efteråt). Jag skällde ut honom efter noter och tyckte att han måste väl begripa att beställer man färdtjänst så kanske det finns en anledning (ett handikapp) och i detta fall en synnedsättning och hur i helvete skulle jag kunna se en mörk bil en mörk kväll och kunna se att det är en taxi?! - Ja, kommer inte exakt ihåg nu hur utskällningen gick, men arg var jag så tårarna sprutade och han bad om ursäkt om och om och om igen och jag hörde på hans röst hur beklagligt han tyckte detta var. Dessutom verkar han väldigt skygg och en person som inte vill göra nån förnär och så blev det så dumt. Éfter den gången så åkte jag inte med Martin något mer - började fundera ibland om han avsiktligen avstod från mina resor (?) Men det där var ju nästan 1½ år sen nu.
 
Men idag fick jag åka med honom, Kände igen honom direkt då han sa: Jaså ni har fått barn (han känner till D och därav kände jag igen att det var Martin). Så då gick det lätt att dessutom extrakolla med honom så att detta skulle gå som en färdtjänstresa och även om beställningen av bilen varit lite luddig så blev det korrekt till sist.
 
Så då har A.J fått åka sin första taxiresa idag, det gick bra det med.
Äntligen hemma så tänkte jag hinna duscha efter promenaden, men då vaknade lillgubben. Så fick sätta mig vid sidan och gå och byta blöja istället och mata igen. Sen kom jag på att det vore smidigare om jag kunde duscha när D kom hme, så slapp jag stressa ifall lillen skulle bli gnällig.
Så satte mig ner framför TVn istället och slukade FYRA ostsmörgåsar.
Kunde jag någonsin tro att en man (en liten man) kunde väcka en sådan aptit hos mig. Men att amma och dessutom att gå av lite kalorier kräver verkligen ett stort matintag. Tycker det är riktigt roligt med min nyfunna aptit. För jag har ju aldrig tyckt mat varit roligt och speciellt intressant att lägga energi på. Men nu i 2 veckor har jag ätit mycket och ofta och faktiskt trivts med det. Fantastiskt om detta beteende kan hålla i sig. Kanske inte att jag äter så mycket. Men just att jag äter mer regelbundet och inte hoppar över måltider och faktiskt trivs med att äta, för det skulle jag känna lite vuxenpoäng för.
 
Nä, nu får jag börja avrunda. Dags för en ny blöjbytning tror jag. Och eftersom D inte är hemma än, får det överlåtas till mig. Var smidigare igår när D var ute i garaget och jag bara kunde ta upp telefonen och ringa och säga: "Hej, vill du komma och byta en bajsblöja?"
Mamma undrade vad folk gjorde förr i tiden innan telefonerna, det undrar jag med ;)
 
Nu peppar vi inför morgondagen då jag hoppas besiktningen på bvc går bättre än i måndags - och gör det inte det så får både mamma, pappa, storastorastorasyster och A.J äldsta kusin A trösta mig - För imorgon är det äntligen dags för lillpluten att godkännas av morföräldrarna ;)

12 Dagar i Mammarollen

Himlen är oskyldigt blå.
Som på ögon när barnen är små
 
 
Ja, blå himmel kan vi inte påstå att det är idag. Mera åt det gråmulna hållet. Lite huvudvärksväder med, därav att mina fina pojkar gått ut i garaget så mamman får vara inne och vila lite en stund. 12 dagar är vår lilla plutt redan. Jag undrar lite var de här två veckorna tagit vägen? Första veckan gick fruktansvärt fort och nu de senaste 5 dagarna har flugit förbi med, fast ändå inte lika fort.
 
I fredags, när vår baby var 8 dagar så var vi och hälsade på hos farmor och farfar för första gången. D skulle göra ett litet arbete 5 minuter bort och därav så var jag och A.J och myste med farmor. Han kunde faktiskt t.o.m bevisa att han inte bara sov hela tiden utan tittade lite och han kunde även visa sin lugnkapacitet när han gjorde ifrån sig ett högre skrik (precis innan han kissade ner hela min hand :P)
Vi käkade även middag där och efteråt sov A.J i nästan en timma i sin farfars famn, så mysigt.

Fredagskvällen var däremot mer orolig då han gjorde världens spya efter han ätit kvällsmålet. Jag blev så fruktansvärt chockad, då han först legat vid mitt bröst och först börjat skruva lite besvärat på huvudet och sedan lyft upp huvudet så mycket han kunde och spydde upp allt han i princip ätit. Efteråt såg han helt oberörd ut. Men jag själv visste inte om jag skulle våga mata honom pånytt och sömnen den natten var orolig. Oron låg nog i att ifall han skulle spy mer ville jag ha lite koll på det. Men det kom inget mer vilket var tur. Så det var väl bara en vanlig bebis-spya, en sån som de ger ifrån sig när det helt enkelt fått i sig mer än vad de behöver. Bebisar är otroliga som kan reglera detta själv!
 
Så lördagen var väl lugn och slapp och sedan i söndags skulle moster M och co komma på fika. Precis innan de dök upp, kom faster E på besök och fick hålla det lilla pyret. Lilla kusin N  var alldeles betagen i A.J och kom fram till och ifrån och klappade honom på huvudet och kunden och lilla handen och tyckte han var söt. Vi passade även på att käka pizza här vilket var den första hämtmaten som vi köpt sedan lillen kom till världen.
På kvällen var en annan helt slut och A.J kändes lite orolig. Hade såklart varit en eftermiddag för honom också med mycket nya röster, intryck och famnar.
 
Igår var det måndag, dag 11. Kände redan på morgonen att jag vaknat HELT PÅ FEL SIDA. Jag kände mig nere och ledsen och jag har haft så ont i bäckenmuskulaturen att ibland har det varit svårt att sitta ner ens på toaletten. Det liksom.. hm, gör inte ont ont, men det är som ett tryck från blygbenet och så ner längst hela vägen. Det som gör en mest fundersam är att man inte vet hur länge som är normalt att ha ont och hur mycket det är normalt att blöda. Jag förstår att jag inte kommer vara helt återställd på 6-8 veckor, men ändå känns det konstigt när det först blött en mängd, sedan avtagit och sedan blivit större mängd igen. Vad är normalt och inte. hur ska en veta.
Jaja... så var det besiktning på bvc.
A.J kurva har sett ut som så att han började på 3395g. Dagen efter vid läkarbesöket var han nere på 3240g (vilket är normalt då de bajsat ut en himla massa svart som funnits i deras bäcken). 3 dagar gammal var vi på pku:et då vägde han ytterligare 5g mindre. Vid 5dagar när bvc var hemma hos oss så vägde han 3420, alltså gått över födelsevikten och ökat ca 90g/dag - Grädde i tuttarna!
Men ack, den grädden varade inte länge. Igår då när han vägdes så hade han gått ner 40g! Vad skyldig jag kände mig. Fick kontrollfrågor som: När hade han ätit senast (då hade det gått 2h, han brukar självmant gapa efter mat vid 2½h) Hur länge han åt, om vi verkligen hörde klunket, om han tog bröstet bra och ja så vidare.
Kändes som jag hade dumstruten på mig och även om bvc-sköterskan verkar mycket trevlig till sättet så fick hon mig att känna mig inte mer än en tum hög. Går nu inte A.J upp i vikt, då beror det ju på mig! Då är det ju att inte min mjölk inte räcker till honom eller att den är för näringsfattig. Det är inget direkt som jag och D kan dela på det ansvaret, utan allt på mig.
När vi var hemma ringde mamma och jag grät en skvätt. Hon tyckte 40g inte var nåt att bråka om. Vi ska dit igen på fredag och jag hoppas han gått upp, för det går inte att tvångsmata honom. Han verkar nöjd. Ett barn som aldrig blir mätt borde ju skrika, för så snäll baby kan vi inte ha som inte ens skulle skrika om han inte blev mätt?
Nä, var väldigt nere igår och uppstressad. Imorse försökte jag t.o.m pumpa ut lite mjölk och ge honom på flaska, men med ihopknipna läppar så känns det inte okej att tvinga i honom. Som min mamma sa med: Det kan bli motsatt effekt istället. - Så länge han fortsätter verkar pigg och inte slö så fortsätter jag ge honom mat på hans begäran så får vi väl domen på fredag hur vikten gått.
 
Självklart vill jag inget annat än att min lilla pojk ska må bra och innebär det extra ersättning så är det så. Jag gör vad som helst för honom. Men det känns samtidigt som att bvc är experter på att ge föräldrar dåligt samvete. Om han nu fortsätter gå ner i vikt är det naturligtvis inte bra. Men alla barn är olika och som jag förstått av min svärmor så är har mitt barns fader aldrig följt någon kurva, å han må vara byns minsta huggare, men han mår lika bra för det. Men som sagt, på fredag får vi se.
 
Annars tycker jag att allt rullar på bra. Nätterna fungerar bra. Jag matar ca 3 gånger på en natt och däremellan byter jag och D varannan blöja och däremellan sovir vi alla tre. A.J sover mest i vår säng. D känner sig mest lugn så, då han kan ha kontroll. Jag föredrar vaggan och vi försöker lägga över A.J där efter sista nattmålet, för då kan han sen sova i 3 timmar i sträck.
 
Juste, i förra veckan när vi satt och tittade på Tv och jag satt och ammade så kom grannarna och knackade på. De ville gratta till barnet. Jättegulligt av dem!. Vi fick en jättefin blombukett
 
Däremot tänkte sig inte D riktigt sig för när han bjöd in dem och där satt jag i hörnet på soffan med bröstet i vädret. grannfrun sa: Oj, vi stör visst! Sen backade de ut i hallen igen. A.J var i princip klar med maten, så jag packade in bröstet och tog upp honom och gick ut. Första grannmannen säger: Det är ju bra att du har mat till honom! - Ja, det var väl jättebra tänkte jag med.
Men som sagt. jättegulligt att det kom förbi.
 
Så nu ska jag återgå till mammarollen för nu kom D in, A.J behöver ett blöjbyte och sedan är det nog matklockan som ringer om en kvart. Tjingeling!
 
 
 

1 Vecka Gammal <3

Ha den äran idag, ha den äran idag. Ha den äran lilla Andy Pandy-Boy, Ha den äran till dig!
 
En hel vecka idag, så gammal är vår pojk. Det är sant som det sägs: Tiden går fort när man har roligt. För jisses, vart tog den här veckan vägen? Jag vet inte riktigt, allt har gått otroligt fort och till mestadel har jag nog drunknat i glädjeruset att bara kunna stirra på min lilla son minut för minut.
 
Men det klart, veckan som gått har varit en otrolig vecka. Allt är så nytt och även om jag har tagit hand om mindre barn tidigare, så är det ingenting som är med sin egna. Blöjbyte och klädpåtagning har varit så annorlunda än vad jag minns det varit med mina syskonbarn. Att ta i denna lilla varelse. Att snuffa i hans hår. Dra in den goa lilla bebislukten. Att känna hans lena hud och farcineras i hans mimik. Det finns inget som går upp mot detta. Helt underbar vecka!

Nya saker jag lärt mig på en vecka. Man blir inte rik av att vara nybliven mamma. I förra fredagen fyllde jag på mitt kontantkort med 200:- och idag har jag 20:- kvar! Mobilpengarna har gått till timlånga telefonsamtal - erkänner att till mesta del har gått till min mor om råd och tips (mycket bröstråd de första dagarna) och sedan långa samtalsminuter om dagarna som gått i mitt glädjerus. Många sms och uppdateringar om vad lilla A.J gör, många mms-bilder med. För jag är väldigt emot att lägga upp bilder på honom på internet - så snart kommer väl ni tycka jag är motsägande då jag kommer lägga upp en bild som togs strax efter förlossningen MEN den bilden är till största delen på mig och tycker därav att den är OK att lägga upp. För jag vill visa er den mest ärligaste bilden som någonsin tagits på mig. Den första bilden som togs på mor och barn och för en gång skulle kan inte en bild beskriva mer än 1000 ord, inte ens en miljon ord hur mycket känslor som strömmade i min kropp just då. Känslan att få hålla i sitt barn första gången.
 
 
Men som sagt så har det hänt rätt mycket på veckan som gått och allt har rullat på förvånasvärt bra. Det har varit lugnt på natten på det viset att vi fått ett barn som mest gnyr och inte skriker. Han är nöjd när han får äta och nybytt blöja och däremellan sover hans. Mest på förmiddagen, då jag t.ex matat honom vid 4-tiden så har han sedan kunnat sova oavbrutet fram tills 8.30, då även en själv fått sova sammanhängande. Så många timmar är lyx - Men jag stålsätter mig inför en period som kan komma bli jobbigare. För en såhär snäll baby kan man väl inte fått utan någon hållhake?
 
Jag har som sagt även mest varit i ett lyckorus. Tror jag grinat tre gånger på sin höjd. Första kvällen var nog fredagkvällen när allting släppte. När det gick upp för mig att jag fött barn, att graviditeten nåt sitt slut och att jag hade riktigt obehag i underlivet. Tårarna bara rann och rann, men på ett väldigt skönt sätt ändå. Att kunna få släppa ut allt, för genast kändes allt bättre sedan. Sen så grät jag en liten skvätt på lördageftermiddagen då A.J hade sovit väldigt länge på dagen och jag var orolig  att han inte hade ätit på över 4h och jag fick honom helt enkelt inte så engagerad att ta bröstet. Men D ringde till bb och de lugnade ner oss, att eftersom han ätit så mycket på natten så hade han fyllt en bra kvot av dagen och att vi kunde pumpa ut lite mjölk och fukta hans läppar bara för att han skulle få en sockerkick. Men precis efter samtalet så tog han bröstet och åt jätteduktigt, så då slutade såklart oros-tårarna på en gång. Tredje gråtattacken var igårkväll när D började prata lite mycket jobb han hade på g och det kändes som att så mycket var upp till mig att bestämma om och när det passade sig för honom att kunna åka. Å jag kände stor press på mig, för jag kan inte bestämma dagar framöver. Jag lever just nu dag för dag och kan inte veta dagen innan hur jag mår dagen efter. För kapabel att ta hand om vårat barn kan jag i vilket läge som helst, men att orka ta hand om mig själv, att veta om min energi ska räcka, DET kan jag inte veta i förväg för alla hormoner är mycket upp och ner även om de är mest uppåt just nu.
 
Så... nu får jag börja avrunda. Får börja lära mig att blogga kort, för mat-och-sovklockan på A.J börjar visa maaaat och i mitt fall börjar jag också känna matklockan. För äta gör jag hela tiden känns det som. Men det är klart att amningen tar mycket på krafterna och att det är därför jag skulle kunna äta lika ofta som mitt barn. Å för min del känns det bara roligt med en sådan matlust, med tanke på min lilla ätstörning som jag ändå har längst in inom mig, som smyger fram ibland. Detta är såklart en sak som oroat mig innan jag fick barn. Att jag ska få en fix idé att inte känna mig hungrig och därför inte äta och därmed inte kunna ge mitt barn tillräckligt med mat, men än så länge så har jag mer hungerskänsla än någonsin. Så jag hoppas verkligen att detta håller i sig!
Men sen är det klart att mitt hormon-monster inom mig t.ex blir lite arg när jag nyss visa en bild på min mage jag tog igår och D säger (utan att tänka sig för) "Vad rund du är där". och mitt huvud blir arg och visar en bild då jag var höggravid och fräser DÄR är jag rund, det här tog jag igår!
Men sen  har jag den här klassiska bulldegmagen som man läst om och det är inte konstigt det. Den har ju varit jätteuttöjd och nu helt plötsligt är det massa mage utan innehåll, klart det blir en degmage. Men för mitt goda samvete så ska jag lägga upp en bild på magen som togs från en bra vinkel, där den inte ser så rund ut. (men sm avslöjar lite zebramage istället :P)
 

Drömde Inatt

Hur tokig är det inte när jag drömmer om natten, å sen när jag vaknar så tänker jag: Nu måste jag komma ihåg det här jag drömt. Men så glömmer jag bort det. Dagen går och SEN kommer jag på igen vad jag drömt!
 
Inatt när jag sov rätt så knepigt, så hann jag ändå drömma. Då drömde jag igen att jag fått en liten bebis tös. Hon
 
var så fin. Med stora runda fina ögon och mörkt hår precis som sin pappa. Konstigt nog var en av mina systrar "bm", så hon kom med bebisen och ville ge Dennis bebisen först och då höll jag nästan på att börja gråta. För det var MITT barn, jag skulle hålla henne först. Dennis fick vänta.
Så jag tog emot min lilla tös och tittade på henne. Höll om henne och kände kärleken spruta ur mig. Hur mycket jag älskade det här lilla barnet. Sen fick Dennis hålla henne och då kände jag mig så tom igen. Jag saknade henne redan fastän hon var knappt en decimeter ifrån mig. (Jag undrar så om det är såhär jag kommer känna. Precis såhär den dagen min BabyRex är här.)
 
 
Nästa fråga är: Jag känner på mig att det är en pojke. Jag har den känslan så starkt i min kropp. Det har jag känt sen första gången jag såg BabyRexen på ul-bilden. Men vad är det för spöken i mitt huvud som kokar ihop drömmar där jag varje gång får en tös? Kan BabyRex vara en flicka fastän det känns som han är en Han.
om ca 85 dagar får jag veta. Spänningen är olidlig <3

RSS 2.0