När det går lite för bra
Godmorgon! Long time no seen... again!
Tiden rullar iväg med en kraftig fart. A.J är redan fem veckor och fem dagar. Över en månad och det känns fortfarande overkligt (kommer det någonsin kännas verkligt?)
Vi har haft ljuvliga dagar nu de senaste. Den blivande gudmodern var här i helgen som var. Det var egentligen ett under att hon kunde ta sig hit då de flesta tågen var slutsålda - vilket var helsnurrigt TILLS jag insåg VARFÖR större delen av tågen var fullbokade: Eurovisionhelgen såklart. Alla var ju nere i Malmö och ville väl både kunna ta sig ner dit och därifrån, så fredag och söndag var det få tågresor som hade vettiga priser, därav att underbara I stannade ända till igår måndag. Bara det kändes skönt, för på något vis vill man hinna umgås ordentligt vilket det känns som en helg inte riktigt kan ge då det är så mycket annat som ska hinnas med. Speciellt nu då i helgen när vi både grillade och satt uppe till halv ett för att konstatera att Eurovision blir i Danmark nästa år.
Det som är roligt när utomstående kommer och hälsar på är att jag och D märker helt andra saker som händer med A.J. Jag har t.ex börjat fundera om han blir mer och mer medveten om sig själv. Det är ju det här med det första leendet. Hur vet man när det första leendet kommer naturligt och inte bara ett s.k fis-leende. Vi läste någonstans att när bebisen kan fästa blicken och le åt det han tittar på, då är det ett medvetet leende.
Så nu vet jag att det första leendet jag fick av A.J var i torsdags!
- Vi låg nämligen i soffan och sov. Jag låg med mitt huvud precis i samma höjd som min pojk. Han började sakteligen vakna. Först så kisade han lite lätt. Blundade igen för att sedan öppna ögonen lite halvt för att sedan blunda igen. För att efter det slå upp ögonen helt och när hans stora vackra ögon tittade på mig så gav han mig ett snabbt leende. Det kändes underbart att efter fem veckor få det allra första leendet. Sedan har den lilla parveln småflinat lite av och till hela helgen. Mycket speciellt igår när I gick omkring och bar på honom och pratade om pappan i skogen (hihi, ibland undrar jag om A.J bara spelar "bebis" och egentligen förstår mer än vad han vill erkänna)
- Vi låg nämligen i soffan och sov. Jag låg med mitt huvud precis i samma höjd som min pojk. Han började sakteligen vakna. Först så kisade han lite lätt. Blundade igen för att sedan öppna ögonen lite halvt för att sedan blunda igen. För att efter det slå upp ögonen helt och när hans stora vackra ögon tittade på mig så gav han mig ett snabbt leende. Det kändes underbart att efter fem veckor få det allra första leendet. Sedan har den lilla parveln småflinat lite av och till hela helgen. Mycket speciellt igår när I gick omkring och bar på honom och pratade om pappan i skogen (hihi, ibland undrar jag om A.J bara spelar "bebis" och egentligen förstår mer än vad han vill erkänna)
Men som sagt helgen var ju för bra för att vara sann, så det klart att det måste vara uppförsbacke med...
Igår efter vi badat A.J (vi badade honom i söndags med visserligen - men vi fick oväntat och just då inte så värst uppskattat besök av släktingar. Så jag hade publik av tre personer när jag skulle bada A.J lite halvstressat och D hade försvunnit upp i rök och jag bara kände att de inkräktade på mitt lilla barns bubbla när de stod och glodde på det badande nakna barnet! ... anywho...)
Igår efter vi badat A.J (vi badade honom i söndags med visserligen - men vi fick oväntat och just då inte så värst uppskattat besök av släktingar. Så jag hade publik av tre personer när jag skulle bada A.J lite halvstressat och D hade försvunnit upp i rök och jag bara kände att de inkräktade på mitt lilla barns bubbla när de stod och glodde på det badande nakna barnet! ... anywho...)
... som sagt, efter han var ordentligt badad igår så skulle jag gå ner och duscha. Han hade ätit några gånger i omgångar, men var ändå småkinkig. Jag stod i duschen och då tyckte jag att brösten kändes konstiga, åtminstone det ena - högra. Det kändes lite hårdare och lite ömmare än det vänstra. Å då var ändå båda brösten rätt så utmatade och slappa.
Jag gick sedan upp ifrån duschen och bad D att känna och se vad han tyckte. Men vi hann aldrig så långt för A.J fick ett av sina sällsynta utbrott och först försökte D vyssa, men när imte det gick fick jag ta över. När det inte gick att gunga honom i famnen och försöka få honom att ta nappen så försökte jag mate igen med det högra bröstet, men han skrek bara (Paniken som uppstår när mitt enda hemliga vapen - bröstmatning - inte fungerar, då är det illa!)
Så jag tänkte att han var väl inte hungrig då, det kanske var något annat fel och jag blev stressad, samtidigt som jag hade ett väldigt ömt och obehagligt bröst-
Försökte vyssa på nytt utan större framgång, försökte mata igen på vänstra bröstet och då nappar han som en liten huggorm och tar långa djupa klunkar.
Jag gick sedan upp ifrån duschen och bad D att känna och se vad han tyckte. Men vi hann aldrig så långt för A.J fick ett av sina sällsynta utbrott och först försökte D vyssa, men när imte det gick fick jag ta över. När det inte gick att gunga honom i famnen och försöka få honom att ta nappen så försökte jag mate igen med det högra bröstet, men han skrek bara (Paniken som uppstår när mitt enda hemliga vapen - bröstmatning - inte fungerar, då är det illa!)
Så jag tänkte att han var väl inte hungrig då, det kanske var något annat fel och jag blev stressad, samtidigt som jag hade ett väldigt ömt och obehagligt bröst-
Försökte vyssa på nytt utan större framgång, försökte mata igen på vänstra bröstet och då nappar han som en liten huggorm och tar långa djupa klunkar.
Då började min tankeverksamhet röra sig i huvudet. Ett ont ömt bröst, som känns lite halvhårt. Började fundera över andra symptom som kunde tyda på det jag knappt ville tänka, mjölkstockning?
Har haft ont i magen av och till i flera dagar och haft ont i tandköttet på över käke, som igår satts sig på bihålorna, för hela huvudet värkte.
Jag har förstått som så att mjölkstockning ska göra jävulskt ont och att det ska vara lite influensaaktigt, så om det nu är det så kanske det är i ett väldigt tidigt skede. Å hela natten har jag försökt få A.J äta på det ömma bröstet, då jag läst att det är så man ska göra: Amma oftare och mycket på det bröstet med mjölkstockning för att hålla igång det, så kanske det ska släppa.
Lägger in det jag hittade på 1177:
Mjölkgången täpps till
Mjölkstockning beror på att en eller flera mjölkgångar inne i bröstet täppts till så att mjölken får svårt att komma ut. Oftast får man bara mjölkstockning i ena bröstet.
Besvären brukar komma plötsligt. Det känns ofta som en öm knöl eller förhårdnad i bröstet, och huden kan bli röd. Man kan känna sig sjuk och få feber.
Orsaker till mjölkstockning
Man kan få mjölkstockning av flera anledningar. Om barnet äter mindre än vad som finns i bröstet, till exempel om barnet är sjukt eller om man gör ett ovanligt långt uppehåll mellan amningarna, kan det stanna kvar mjölk i mjölkgångarna. Andra orsaker kan vara att man sitter i en obekväm amningsställning, har en åtsittande bh eller att bröstet kommit i kläm på något sätt.
Vad kan man göra själv?
När man har mjölkstockning ska man försöka tömma bröstet så effektivt som möjligt, det bästa sättet är att låta barnet suga.
- Amma oftare än vanligt.
- Börja alltid med det ömma bröstet eftersom barnet suger mest intensivt i början.
- Om det känns bra kan man försöka få mjölken att rinna lättare genom att värma bröstet med till exempel en varm handduk eller genom att duscha varmt innan amningen.
- Man kan också pröva att stryka lätt med handen över det knöliga området ut mot bröstvårtan för att göra det lättare för mjölken att komma ut.
- Pröva att lägga barnet i ett annat läge, eller byt själv ställning genom att till exempel sitta i stället för att ligga.
- Försök att vila så mycket som möjligt. Dels för att det är bra att vila när man inte mår bra, dels för att det oftast är lättare att få ut mjölken om man är lugn och avslappnad.
- Mjölka ur bröstet för hand eller med en pump om mjölken inte kommer ut, om smärtan i bröstet inte lättar trots att barnet suger eller om det gör för ont att amma.
Hoppas att det INTE är mjölkstockning och att det bara är något annat, men just nu ser jag lika grått på det som vädret utanför. Får försöka hålla humöret uppe ändå för A.J skull. Just nu ligger han och sover själv i våran säng. D gick precis upp och han såg mer trött ut än vad jag är som ändå varit vaken största delen av natten för att jag haft ont och grubblat.
Det är meningen att vi ska vara hos svärmor idag så A.J får lite farmorsällskap, men just nu är jag osäker på om vi ska åka dit eller inte. Känner mig inte jättepigg på det just nu när jag har ont. Samtidigt kan det vara skönt att inte vara ensam när jag inte mår hundra bra... hm, känns lite klyvet. Hoppas på att jag vet framåt förmiddgen hur jag ska göra.
Nä, ska avsluta nu. Kanske gå och göra en liten kopp te och mysa i morgonrocken. Kanske ta en alvedon med för att se om det har någon invärkan på värken i kroppen... usch. Fy fan vad jag mår deppigt just nu! skulle bara vilja skrika till D att jag vill ha honom hemma idag så han får pyssla om både mig och A.J. Men det går ju inte förstår jag, och det gör mig ännu mer deppig... näää, hur var det det med humöret. Det skulle ju vara på topp... eller...?
Tisdag är lika med Tandläkarbesök
God morgon!
Dagens väder är som det varit de senate dagarna, man får vara beredd på allt. Genom ena fönstret så ser himlen blå ut, genom andra ser man vita fluffiga moln, ur det tredje fönstret är det mörka hotande regnmoln. Så kläder på efter alla vädertypar. Speciellt en sån här dag då man måste ta sig ut ur huset.
Fick en tandläkartid idag på eftermiddagen och som tur är så jobbade syster M tidigt, så hon kunde möta upp mig hos tandläkaren och passa A.J den tiden jag ska vara inne. Hoppas de fixar problemet (har ont i tandköttet i övre käke) och att det går undan så A.J inte hinner bli ifrån sig av hysteri.
Fick en tandläkartid idag på eftermiddagen och som tur är så jobbade syster M tidigt, så hon kunde möta upp mig hos tandläkaren och passa A.J den tiden jag ska vara inne. Hoppas de fixar problemet (har ont i tandköttet i övre käke) och att det går undan så A.J inte hinner bli ifrån sig av hysteri.
Hysteri? tänker ni, jo då. Han har hunnit få temprament och humör. Till en början var vi nästan lättade när han kunde skrika ifrån då de två första veckorna varit som en smekmånad med bara pipande och gny. Men sen nu bara den senaste veckan har humöret blivit tålamodslöst. Det kan gå från Glad Bebis till Arg Bebis där tårarna sprutar åt alla håll. Mitt mammahjärta känns när jag ser de tårfyllda ögonen, men samtidigt så vet jag att det inte är världen som går under, bara något som gått fel i bebisens rytm.
Nu på kvällarna har han dessutom fått en riktig skrikperiod. Då är det bara mamma som duger och knappt det. Först testar man med torr blöja och nymatad mage, men när skrikandet fortsätter, då vet vi att han bara är fruktansvärt övertrött.
Jag kan t.ex hålla honom i famnen. Han ligger som en liten groda med huvudet mot mitt bröst. Jag sticker in den tröstande nappen i munnen och han lugnar ner sig. Han är lugn någon minut. Vi hinner tänka att nu har han kommit till ro. Men så kan han spritta till i hela kroppen och så åker nappen ut och A.J börjar skrika. Det är då jag bara vill fråga honom: Vad är det? Berätta för mamma vad som gick fel nu. - Men jag får aldrig några vettiga svar.
Nu på kvällarna har han dessutom fått en riktig skrikperiod. Då är det bara mamma som duger och knappt det. Först testar man med torr blöja och nymatad mage, men när skrikandet fortsätter, då vet vi att han bara är fruktansvärt övertrött.
Jag kan t.ex hålla honom i famnen. Han ligger som en liten groda med huvudet mot mitt bröst. Jag sticker in den tröstande nappen i munnen och han lugnar ner sig. Han är lugn någon minut. Vi hinner tänka att nu har han kommit till ro. Men så kan han spritta till i hela kroppen och så åker nappen ut och A.J börjar skrika. Det är då jag bara vill fråga honom: Vad är det? Berätta för mamma vad som gick fel nu. - Men jag får aldrig några vettiga svar.
Något som är festligare är att jag börjat finna en rutin i hans beteende. Farcinerande hur han redan börjar visa vem han är som person. Som imorse, då vaknade han till kl 6. Han ville gå upp, jag ville sova. Vi försökte stoppa-in-nappen-spotta-ut-nappen-leken en bra stund. Men tillsist fick han vinna och jag gick upp och gav han en torr morgonblöja. Gav d-vitaminerna så han rynkade ihop hela ansiktet och satte på honom en söt grön sparkdräkt. Sedan var han lugn, så då kunde jag lägga ner honom i vår säng medan jag själv kunde klä på mig och borsta håret. Vi gick sedan ner och jag satte honom i babysittern. Han sitter alldeles tyst och bara tittar med sina stora ögon. På den tiden hinner jag duka fram frukost och även käka i lugn och ro.
Sedan börjar han gny lite, jag tar upp honom i famnen och stoppar in nappen. Han somnar direkt! jag kan stoppa ner honom i babysittern igen och nu har han sovit där den senaste timmen. - Detta är ett beteende som är mer regel än undantag. Att så fort han fått kommit ifrån sovrummet och jag klätt på honom och sedan satt han i babysittern. Då kan han sova några timmar. Varför kunde han inte sovit den där extra timmen där uppe i sängen när ändå jag ville sova? - Ack, så är det att vara mamma. Bebis-bossen-deluxe
Sedan börjar han gny lite, jag tar upp honom i famnen och stoppar in nappen. Han somnar direkt! jag kan stoppa ner honom i babysittern igen och nu har han sovit där den senaste timmen. - Detta är ett beteende som är mer regel än undantag. Att så fort han fått kommit ifrån sovrummet och jag klätt på honom och sedan satt han i babysittern. Då kan han sova några timmar. Varför kunde han inte sovit den där extra timmen där uppe i sängen när ändå jag ville sova? - Ack, så är det att vara mamma. Bebis-bossen-deluxe
Så tandläkaren idag som sagt. Ska åka in med taxi vid 12 och redan nu bävar jag inför det. Sen i lördags när vi var i jönköping och vi bara skulle åka ifrån IKEA-parkeringen och till Meda Markt som tar max 2 minuter. Så skrek han hysteriskt i bilbarnstolen. När jag äntligen kunde ta upp honom var han dyblöt så mycket som han tagit i när han skrikit. Detta är något jag inte vill ska hända i taxibilarna.
Igår var lindriga händelser - men ändå jobbiga.- Jag åkte in till N i stan för mamma-powerwalken. A.J sov hela resan, men när vi nästan ska svänga in på gatan så vaknar han till och skriker. Då var det inte så långt kvar och jag försökte vyssa honom med rösten, men han blev inte lugn fören han fick komma ur bilen. På resan hem började han redan skrika när jag hade satt ner honom i stolen. Jag försökte gunga stolen samtidigt som jag skulle sätta på mig skorna. När jag tar upp stolen så börjar han tystna lite. Så jag går ut till bilen som står och väntar. Sätter in bilbarnstolen och ska bara vika ihop vagnen - som såklart krånglar (ena remmen hade fastnat och innan jag kom på det var det ett jävla meck att få ihop vagnen.). A.J börjar såklart sätta igång och skrika igen... nu låter det som att jag störs av skrikandet. Det är inte det. Bebisar skriker. Det är deras sätt att berätta att något är fel. - Men jag blev bara mest stressad för att jag ville bara hem och kunna ta hand om mitt barn i lugn och ro coh samtidigt förbannar jag mig själv att behöva utsätta mitt barn för att åka färdtjänst. Men så är det när man inte får köra och inte har egen bil. Men nackdelen är att om ditt barn börjar skrika så kan du bara stanna bilen och ta upp ditt barn. Du kan välja att åka iväg senare. Däremot en taxibil som är förbeställd behövs det en himla massa förberedelser för att hinna komma iväg i rätt tid och likväl är det inte säkert att spädbarnet är på samma not... vilket då inte A.J var igår.
Jag fick ta ut honom ur bilen samtidigt som jag skulle försöka lösa problemmet att fälla ihop vagnen. Tillslut gick det och vi fick in vagnen och barnet och mamman i bilen. A.J skrek och det enda som fungerade var mitt lillfinger som hans tröst. Så på hela resan hem fick han snutta på mitt lillfinger. Jag satt och vågade knappt röra handen ifall han skulle tappa fingret och bli ledsen igen - Det enda ljuset just då var att vi åkte med en chafför som vi åkt med förut och som höll sig väldigt lugn i trasslet och skriket.
Igår var lindriga händelser - men ändå jobbiga.- Jag åkte in till N i stan för mamma-powerwalken. A.J sov hela resan, men när vi nästan ska svänga in på gatan så vaknar han till och skriker. Då var det inte så långt kvar och jag försökte vyssa honom med rösten, men han blev inte lugn fören han fick komma ur bilen. På resan hem började han redan skrika när jag hade satt ner honom i stolen. Jag försökte gunga stolen samtidigt som jag skulle sätta på mig skorna. När jag tar upp stolen så börjar han tystna lite. Så jag går ut till bilen som står och väntar. Sätter in bilbarnstolen och ska bara vika ihop vagnen - som såklart krånglar (ena remmen hade fastnat och innan jag kom på det var det ett jävla meck att få ihop vagnen.). A.J börjar såklart sätta igång och skrika igen... nu låter det som att jag störs av skrikandet. Det är inte det. Bebisar skriker. Det är deras sätt att berätta att något är fel. - Men jag blev bara mest stressad för att jag ville bara hem och kunna ta hand om mitt barn i lugn och ro coh samtidigt förbannar jag mig själv att behöva utsätta mitt barn för att åka färdtjänst. Men så är det när man inte får köra och inte har egen bil. Men nackdelen är att om ditt barn börjar skrika så kan du bara stanna bilen och ta upp ditt barn. Du kan välja att åka iväg senare. Däremot en taxibil som är förbeställd behövs det en himla massa förberedelser för att hinna komma iväg i rätt tid och likväl är det inte säkert att spädbarnet är på samma not... vilket då inte A.J var igår.
Jag fick ta ut honom ur bilen samtidigt som jag skulle försöka lösa problemmet att fälla ihop vagnen. Tillslut gick det och vi fick in vagnen och barnet och mamman i bilen. A.J skrek och det enda som fungerade var mitt lillfinger som hans tröst. Så på hela resan hem fick han snutta på mitt lillfinger. Jag satt och vågade knappt röra handen ifall han skulle tappa fingret och bli ledsen igen - Det enda ljuset just då var att vi åkte med en chafför som vi åkt med förut och som höll sig väldigt lugn i trasslet och skriket.
Nä, så vi får ser hur resan in till stan blir idag. Hoppas att han sover precis innan vi ska åka så jag bara kan sätta A.J i bilbarnstolen utan han märker något. Tur att vi får åka med syster hem efteråt.
Till andra saker så överlevde jag powerwalken igår. Nu blev det inte riktigt en mil, N uppskatta något på 8 km. Men det dög gått och väl. Känns som jag har för korta ben för powerwalk, de hinner inte riktigt med. Men de
har nog med att jag inte har riktigt rätt gångteknik. Men i mitt huvud så vill antingen mina ben gå i normaltakt och allting som överskrider det vill mina ben springa. Får nog inse att powerwalk kanske inte är något för alla och kanske inte för mig. Får hoppas att det finns andra sätt att umgås istället, som t.ex imorgon när det ska bli lunch-träff.
Annars har jag börjat tänka lite på det här med motion. Fast i mer de banorna att jag längtar efter att hinna springa på mitt löparband (Kanske guldläge att göra det de morgonstunderna som A.J sover i längre perioder). Sen längtar jag efter att cykla. Vill gärna skaffa en cykelkärra att ha A.J i så vi kan cykla in till stan, eller ut till Dalum eller Blidsberg. Järnvägen är fantastisk att cykla på då det är rak asfalterad sträcka och miljön är underbar med. Den enda delen på kroppen jag vill kunna skärpa till lite är magen. Även om jag är klart smalare nu än när jag blev gravid (och kilon lättare) Så vill jag gärna bli av med de sista av "bull-formen" och få den mer formad. Å så hoppas jag att mina tigerränder bleker bort snart med. Har en idé i mitt huvud att tatuerna in min sons namn (klassiskt!). Har funderat på lite motiv och kommit på att en bild på en liggande napp vore läckert och så namnet stående i nappen. Men den tatueringen får vänta till magen blivit mindre tigeraktig då jag vill placera den på undre magkanten ;) Tills vidare får jag försöka hitta en bekväm träningsform att skärpa till magen som jag trivs med. För träna ska vara kul! - Å till dess får ni njuta av lite bilder på Magen och så får jag börja avrunda här, för nu börjar lilla knorr att knorra därborta i babysittern :)
Annars har jag börjat tänka lite på det här med motion. Fast i mer de banorna att jag längtar efter att hinna springa på mitt löparband (Kanske guldläge att göra det de morgonstunderna som A.J sover i längre perioder). Sen längtar jag efter att cykla. Vill gärna skaffa en cykelkärra att ha A.J i så vi kan cykla in till stan, eller ut till Dalum eller Blidsberg. Järnvägen är fantastisk att cykla på då det är rak asfalterad sträcka och miljön är underbar med. Den enda delen på kroppen jag vill kunna skärpa till lite är magen. Även om jag är klart smalare nu än när jag blev gravid (och kilon lättare) Så vill jag gärna bli av med de sista av "bull-formen" och få den mer formad. Å så hoppas jag att mina tigerränder bleker bort snart med. Har en idé i mitt huvud att tatuerna in min sons namn (klassiskt!). Har funderat på lite motiv och kommit på att en bild på en liggande napp vore läckert och så namnet stående i nappen. Men den tatueringen får vänta till magen blivit mindre tigeraktig då jag vill placera den på undre magkanten ;) Tills vidare får jag försöka hitta en bekväm träningsform att skärpa till magen som jag trivs med. För träna ska vara kul! - Å till dess får ni njuta av lite bilder på Magen och så får jag börja avrunda här, för nu börjar lilla knorr att knorra därborta i babysittern :)
Hallelujah For Firefox!
Halleljuah-moment just nu!
Sitter och skriver på den stora datorn och till er förvåning så kan jag faktiskt både lägga ut bilder OCH göra radbyte (utan att det blir en stor tjock ihopklumpad text). Detta tack vare firefox. Har alltid haft explorer, men nu de senaster månaderna har det hänt något trassel med blogg.se och explorer på den stora datorn och därav har jag inte kunnat skriva "snygga" inlägg, eller kunnat ladda upp bilder (konstig bugg?). Men nu sen storasyster har laft till firefox som webbläsar-alternativ, så provade jag nu om det skulle gå att skriva ett vettigt blogginlägg - Åh ja! Det går! *Lycka*
Sitter och skriver på den stora datorn och till er förvåning så kan jag faktiskt både lägga ut bilder OCH göra radbyte (utan att det blir en stor tjock ihopklumpad text). Detta tack vare firefox. Har alltid haft explorer, men nu de senaster månaderna har det hänt något trassel med blogg.se och explorer på den stora datorn och därav har jag inte kunnat skriva "snygga" inlägg, eller kunnat ladda upp bilder (konstig bugg?). Men nu sen storasyster har laft till firefox som webbläsar-alternativ, så provade jag nu om det skulle gå att skriva ett vettigt blogginlägg - Åh ja! Det går! *Lycka*
Så då kände jag även för att passa på att lägga upp någon bebis-releterad bild. Det blev en bild på Nalle Puh-motivet som finns på en av A.J bodys, men inte vilken body som helst. Utan hans allra första body - och som han sorgligt nog har växt ur nu, då det är body str 50 och han kan bara ha 56:or nu.
Det låter löjligt, men det känns faktiskt sorgligt. Men det kändes lika nostalgiskt när jag använde upp sista str nr 1 blöjan med. Så är det att vara mamma. I alla fall för den här mamman, att den där lilla varelsen som var så sprillans ny nyss, redan är 4 veckor och vuxit så mycket på så kort tid.
Det finns en sparkdräkt med som också är för liten (däremot fick vi en exakt likadan fast i större strl av några bekanta - Ullared ftw :)) Jag undrar nu dock vart jag ska förvara alla för små kläder till nästa barn - Haha! Hör på mig. Börjar redan planera inför nästa barn ;) Nejdå, det lär dröja (Hösten, 2016? Produktionsdags?) Nejmen. Sådana kläder vi köpt just för A.J skull, ska ju sparas och inte ges bort. Men hur oich i vad ska vi förvara det tro? I en låda på vinden... tänk om det blir mögligt, eller drar till sig mögeldoft? ... Kanske i min klädegarderob (Den föredetta walking-closet, som nu är snarare full-of-shit-closet) eller kanske i klädegarderoben i källaren... hm. Det tåls att ge det en nogrann fundering.
Det låter löjligt, men det känns faktiskt sorgligt. Men det kändes lika nostalgiskt när jag använde upp sista str nr 1 blöjan med. Så är det att vara mamma. I alla fall för den här mamman, att den där lilla varelsen som var så sprillans ny nyss, redan är 4 veckor och vuxit så mycket på så kort tid.
Det finns en sparkdräkt med som också är för liten (däremot fick vi en exakt likadan fast i större strl av några bekanta - Ullared ftw :)) Jag undrar nu dock vart jag ska förvara alla för små kläder till nästa barn - Haha! Hör på mig. Börjar redan planera inför nästa barn ;) Nejdå, det lär dröja (Hösten, 2016? Produktionsdags?) Nejmen. Sådana kläder vi köpt just för A.J skull, ska ju sparas och inte ges bort. Men hur oich i vad ska vi förvara det tro? I en låda på vinden... tänk om det blir mögligt, eller drar till sig mögeldoft? ... Kanske i min klädegarderob (Den föredetta walking-closet, som nu är snarare full-of-shit-closet) eller kanske i klädegarderoben i källaren... hm. Det tåls att ge det en nogrann fundering.
Apråpå mitt barn, ni kanske undrar vart jag gjort av honom? Jag fick faktiskt honom att somna i sin vagga för en halvtimma sen och han sover fortfarande. Han var nämligen väldigt grinig och eftersom det varken var besvärligt i blöjan och fullt i magen, så antog jag att han var övertrött. Han somnade först i min famn. Så bar då upp honom till hans säng och lade ned honom - Då vaknar han såklart och skriker sådär hjärtskärande. Försöker trycka in nappen i den skrikande munnen samtidigt som jag rullar vaggan fram och tillbaka (tack för hjul på vaggan). Stannade vaggan en gång - Då skrek han igen - rullar den igen - Han somnar... och ja, sen dess har han sovit ;) Lovely!
Den andra karln lät jag då få gå ut och fixa med sitt, så jag själv kunde få en ensam stund och ta det lugnt (borde väl egentligen lägga mig och blunda på sängen en stund, men känner mig alldeles för överenergisk så blev att sätta sig här istället).
Som tidigare konstaterat så är pluttbebisen 4 veckor idag. Bara TVÅ dagar kvar, sen är han redan en månad *nostalgisk!*. Jag har en fotoram med en stor bild till vänster och sedan följer det 12 smårutor som ska sättas in kort månad för månad. Så då är följande problem att min systemkamera är trasig. Eller det är blixen som inte vill fungera, så nu är jag på jakt efter en ny kamera. Hittils har jag fått överleva genom att ta kort med min mobil. Den är visserligen full nu i minneskortet, så kan inte ta mera kort just nu innan jag tömt den. Men jag kan inte ta mobilkort som jag sedan ska framkalla, det blir inga bra kort av det. Så ny kamera är den nya jakten.
Vi var igår i Borås på Media markt och snokade lite. Hittade en kompakt kamera som också var canon, men jag är osäker om jag vill ha en sån multi-funktionell kamera. Vill jag kanske ha något enklare? Men blir det sämre bilder då? Och vad betyder egentligen allt det här med pixlar och siffror hit och dit och gud vet vad!
Kanske kan få min underbara man att åka till jönköping i helgen (som jag tror kan ha bättre utbud än i Borås). Sen får jag väl känna mig lite småhemsk som drar omkring på min ettmånaders i affärer, men elgiganten och mediamarkt är ju inga superstora ställen - behöver ju inte riktigt gå in på IKEA ... fast nu när jag tänker efter. Vad skulle skillnaden vara att åka till IKEA som till Elgiganten, finns väl lika mycket människor och bacieller på båda ställena... hm :( Ja... vi får väl se vad som händer och sker då.
Vi var igår i Borås på Media markt och snokade lite. Hittade en kompakt kamera som också var canon, men jag är osäker om jag vill ha en sån multi-funktionell kamera. Vill jag kanske ha något enklare? Men blir det sämre bilder då? Och vad betyder egentligen allt det här med pixlar och siffror hit och dit och gud vet vad!
Kanske kan få min underbara man att åka till jönköping i helgen (som jag tror kan ha bättre utbud än i Borås). Sen får jag väl känna mig lite småhemsk som drar omkring på min ettmånaders i affärer, men elgiganten och mediamarkt är ju inga superstora ställen - behöver ju inte riktigt gå in på IKEA ... fast nu när jag tänker efter. Vad skulle skillnaden vara att åka till IKEA som till Elgiganten, finns väl lika mycket människor och bacieller på båda ställena... hm :( Ja... vi får väl se vad som händer och sker då.
Under tiden har jag fått låna mina svärföräldrars kamera. Den ser ungefär likadan ut som den Canon jag såg igår. Den här är dock en Lumix, sen är frågan vilken som är bäst. Sen som jag och min svärmor diskutera. Ska man ha en systemkamera eller en digitalkamera? Systemkameran tar helt klart bättre bilder, men de är mycket större och känns klumpigare ibland. En digitalkamera är smidigare att ha med överallt MEN digitalkamerar är i princip lika bra som en bra mobilkamera nu för tiden, då kanske man ska skaffa sig en ny mobil med bättre kamera... gaah! Denna ljungel av teknik, suck säger jag bara!
Nej, vilket jävla tjat det blev om teknik och skit nu. Kan berätta istället om dagen med min lilla älskling.
Kan skryta om att jag klara mig i hela 4 veckor... sen fick jag den ökända sprut-bajsen på mig. Åh, det var så himla kaotiskt. Först satt vi nere i vardagsrummet och kollade på sex and the city, Eller mera, jag kollade, det lilla barnet åt. När han är klara släpper han bröstet, rynkar ihop sitt lilla ansikte och DÅ visste jag vad som var på g. Ett stort brum hördes ifrån blöjan som dirket blev kalastung. Så tung och överfylld så det läckte igenom naturligtvis. Det blev att ta upp barnet direkt till skötbordet och hoppas att det varken skulle läcka ifrån honom ner på golvet, eller ifrån mina byxor som hade fått sin beskärda del. (Alla där ute som inte har barn och kanske blir lite småäcklade av detaljerna, detta är vardag i en förälders liv... jag lovar, det blir värre.).
Upp på skötbordet så skulle jag krångla av mig hans sparkbyxa och ser att det även kommit på bodysen. Inser då det opraktiska med bodys som måste träs av genom huvudet, hmf!
Så blöjbytet är precis färdigt, har lagt dit en ny blöja i beredskap, ska BARA slänga tvättlappen i sopphinken. Då passar ungen på att kissa (dessa pojkar!) Tur att det finns en sarg kring skötbädden som fångar en del, men resten droppar ner ifrån skötbordet. Tar snabbt massa papper ska försöka torka, ska PRECIS böja mig ner och börja torka golvet DÅ kommer sprutbajsen! Shit, som man säger. Hade han väntat tre sekunder senare hade han väl träffat mig i håret, nu kom det på mitt nakna ben (Hade ju tagit av mig byxorna som han redan lyckats skita ner för mig). Hela benet gult och jag känner bara: KAOS! - Vart ska jag börja torka, mig? barnet? skötbordet som droppar?
Kan skryta om att jag klara mig i hela 4 veckor... sen fick jag den ökända sprut-bajsen på mig. Åh, det var så himla kaotiskt. Först satt vi nere i vardagsrummet och kollade på sex and the city, Eller mera, jag kollade, det lilla barnet åt. När han är klara släpper han bröstet, rynkar ihop sitt lilla ansikte och DÅ visste jag vad som var på g. Ett stort brum hördes ifrån blöjan som dirket blev kalastung. Så tung och överfylld så det läckte igenom naturligtvis. Det blev att ta upp barnet direkt till skötbordet och hoppas att det varken skulle läcka ifrån honom ner på golvet, eller ifrån mina byxor som hade fått sin beskärda del. (Alla där ute som inte har barn och kanske blir lite småäcklade av detaljerna, detta är vardag i en förälders liv... jag lovar, det blir värre.).
Upp på skötbordet så skulle jag krångla av mig hans sparkbyxa och ser att det även kommit på bodysen. Inser då det opraktiska med bodys som måste träs av genom huvudet, hmf!
Så blöjbytet är precis färdigt, har lagt dit en ny blöja i beredskap, ska BARA slänga tvättlappen i sopphinken. Då passar ungen på att kissa (dessa pojkar!) Tur att det finns en sarg kring skötbädden som fångar en del, men resten droppar ner ifrån skötbordet. Tar snabbt massa papper ska försöka torka, ska PRECIS böja mig ner och börja torka golvet DÅ kommer sprutbajsen! Shit, som man säger. Hade han väntat tre sekunder senare hade han väl träffat mig i håret, nu kom det på mitt nakna ben (Hade ju tagit av mig byxorna som han redan lyckats skita ner för mig). Hela benet gult och jag känner bara: KAOS! - Vart ska jag börja torka, mig? barnet? skötbordet som droppar?
Av detta lär jag mig att aldrig mera skratta åt D igen när detta händer honom , som redan hänt några gånger. Detta senarium är inte kul. Men som sagt, jag klarade mig i 4 veckor ändå.
Förutom denna incident så har dagen rullat på fint. Syster M kom hit en stund senare efter ovanstående händelse. Då skulle vi börja laga lite lunch/tidig middag. Dock skulle vi först gå och handla lite i affären. Vi handlade: matyoghurt, gurka, tomater, majs, mjölk, svartpeppar, fetaost. Vi kom hem med alla varor: matyoghurt, gurka, tomater, majs, mjölk, svartpeppar, men UTAN fetaosten. Vi hittade den inte någonstans. Då hade M börjat göra i ordning färsen som skulle bli lammjärparna. Vi letade i kylskåpet, bordet, bänken, den tomma påsen. Ingenstans fanns den! Jag kunde svära på att jag plockat ner den i kassen, eller?
Smart som jag är ringde jag till affären, tack vare numret som stod på kvittot. Oja, fetaosten hade jag glömt kassan. Jag sprang dit på momangen - och hör här nu: Jag lämnade mitt barn ensam med min syster i fem minuter... haha, efteråt kom jag på att vanliga mammor kanske inte brukar göra så? Lämna sin lilla bebis bara sådär? Men det gick ju så fort, jag sprang nämligen, så här behövs ingen extra motion denna vecka inte ;) Men jag kände mig väl såpass trygg att lämna A.J hos syrran och det gick ju bra med, så ingen skam här inte.
Smart som jag är ringde jag till affären, tack vare numret som stod på kvittot. Oja, fetaosten hade jag glömt kassan. Jag sprang dit på momangen - och hör här nu: Jag lämnade mitt barn ensam med min syster i fem minuter... haha, efteråt kom jag på att vanliga mammor kanske inte brukar göra så? Lämna sin lilla bebis bara sådär? Men det gick ju så fort, jag sprang nämligen, så här behövs ingen extra motion denna vecka inte ;) Men jag kände mig väl såpass trygg att lämna A.J hos syrran och det gick ju bra med, så ingen skam här inte.
Sen lagade "vi" (systeryster) mat och det blev så gött: lammjärpar med ris, sallad och yoghurtsås. Efteråt tog vi en fika med te/kaffe och mina hemmabakade bullar. Sedan hade klockan hunnit bli så mycket att D t.o.m kommit hem ifrån jobbet.
Men det var som sagt en väldigt mysig eftermiddag - förmiddagen var lite mer omysig så att säga.
Å nu är det kväll och om mindre än en timma är det Tonårsbossen, vilket i princip är det enda program vi följer veckorvis nu för tiden. Tänk, för fyra veckor sedan tittade vi på det programmet på TVn på vårt rum på bb. Men det känns rätt avlägset nu. Kanske t.o.m skulle skämma bort mig lite själv med lite popcorn? Hm, det tåls att tänkas på det med. Om inte annat så känner jag att jag MÅSTE gå och titta till min lilla pojk nu, för det har varit väldigt tyst ifrån sovrummet en lång stund nu och sen börjar jag nästan sakna honom lite, hihi.
Å nu är det kväll och om mindre än en timma är det Tonårsbossen, vilket i princip är det enda program vi följer veckorvis nu för tiden. Tänk, för fyra veckor sedan tittade vi på det programmet på TVn på vårt rum på bb. Men det känns rätt avlägset nu. Kanske t.o.m skulle skämma bort mig lite själv med lite popcorn? Hm, det tåls att tänkas på det med. Om inte annat så känner jag att jag MÅSTE gå och titta till min lilla pojk nu, för det har varit väldigt tyst ifrån sovrummet en lång stund nu och sen börjar jag nästan sakna honom lite, hihi.
Men ni lär väl höra mer ifrån mig och hoppas då höra lite mindre om bajs-incidenter, om inte annat, så för min skull ;) Hörs!
Dag 27 i A.J liv
27 dagar är A.J idag. Först fick jag inte ihop det. Fick ta upp kalendern på datorn och räkna ifrån 21 (Torsdags) Kom till den 9e Maj som dag 27 och tänkte att jag måste räknat fel. SEN insåg jag att det stämde, för det är redan torsdag imorgon igen och då är han 4 veckor! Kan inte förstå det. Vart tog gravidmagen vägen som jag aldrig trodde jag skulle bli av med? Vart har de här 4 veckorna rullat förbi? Tänk, på lördag är han en hel månad. En hel månad i hans liv. Vad konstigt det måste kännas för honom.
90% av A.J liv har han bott i en lägenhet. Denna lägenhet har funnits vid en bullrig järnväg och i hans lilla etta med kokvrå har det funnits en klocka som har tickat konstant. En dag blev han vräkt (för närmare fyra veckor sen). Nu bor han i en aning större lägenhet, bortom den bullriga järnvägen, men framförallt finns det ingen tickande klocka i hans nya lägenhet. Det är helt tyst. Hans enda tröst är att han då och då, när han har som störst hemlängtan, kan trycka sig mot porten som är låst. Anstränger han sig och är riktigt tyst, kan han höra ljudet av den dova klockan innifrån hans föredetta lägenhet.
Vidare har denna lilla man gjort stora bedrifter i sina senaste 10% av vad han ännu upplevt. De två första veckorna var en klassiska smekmånaden, som var för bra för att vara sann. Ack vad han kunde lura sina föräldrar att han var den första bebisen i världhistorien som inte sa ett knyst.. tiden är förbi.
Han må ha fått sitt utseende från fadern, men det helvetiska morgonhumöret har han tydligen ärvt av sin moder (Det kommer bli en tradition i familjen att vissa måste "morna" sig på morgonen, och är det någon som hinner säga något dumt innan denna procedur är färdig, så kan en hel dag vara förstörd.)
Som t.ex igår. Mamman vaknade med ont i huvudet och bebisen totalvägra att sova en minut till. Mamman - jag - tvingade till sig att få ligga still i sängen till kl 9 åtminstone, genom att leka leken: In med nappen - A.J spottar ut. - In med nappen - Nappen åker ut. - In igen med nappen - Haha! Nappen spottas ut!.
Efter ett genialiskt drag av mamman att gå en promenad till affären (för att köpa ny jäst till ny deg - Då dagen innan hade det bakats en deg, som stank starkt av spritig jäst!). Bebisen somnade i vagnen (Den nya Crescent för 900:- begagnad) Så mamman hann göra ny deg, låta den jäsa i 40 min, hinna baka ut hälften - Sedan vaknade den lilla och 2 timmar senare och 4 bebisutbrott senare var fyra plåtar bullar äntligen klara, men då hade det varit en timma av prövande tid också. Nu får visserligen den här mamman skylla sig själv när hon envisas att försöka baka, samtidigt som hon har en liten pojk med humör och som insisterar på att bli buren. MEN det blev som sagt ca 80 bullar tillsist.
Men det var också den enda timman på dagen A.J sov i sträck. Så resten av dagen sov han lite av och till, men kom aldrig till ro och därav var han på riktigt grinigt humör hela dagen.
Räddningen kom sedan när pappan kommit hem ifrån jobbet och skulle låta mamman få lite egentid. Då blev det en ny vagnspromenad runt kl 18, sen sov det lilla barnet fram till 21!
Då trodde en annan att det var kört för nattsömn. Men oh nej! - Efter maratonsovningen, nöjde sig A.J med ett stort kvällsmål, sedan låg han och hade en konversation med pappan (Vilket innebär att pappan pratar och A.J bara tittar tillbaka och gör sina minspel). På denna tiden hann jag somna (det börjar bli förvirrande nu va, när jag refererar mig som både Jag och Mamman ;) hehe) Sedan vaknade vi igen kl 00.20 för mat och blöjbyte. Sedan tog det visserligare en timma att söva honom med nappleken - Men då kunde jag söva honom i hans vagga. Sedan sov han igen oavbrutet 2½ timma! Dessa nätter känner jag mig rätt bortskämd med - Men jag märker nu på dagen om det varit en bra natt för jag orkar mera!
Han må ha fått sitt utseende från fadern, men det helvetiska morgonhumöret har han tydligen ärvt av sin moder (Det kommer bli en tradition i familjen att vissa måste "morna" sig på morgonen, och är det någon som hinner säga något dumt innan denna procedur är färdig, så kan en hel dag vara förstörd.)
Som t.ex igår. Mamman vaknade med ont i huvudet och bebisen totalvägra att sova en minut till. Mamman - jag - tvingade till sig att få ligga still i sängen till kl 9 åtminstone, genom att leka leken: In med nappen - A.J spottar ut. - In med nappen - Nappen åker ut. - In igen med nappen - Haha! Nappen spottas ut!.
Efter ett genialiskt drag av mamman att gå en promenad till affären (för att köpa ny jäst till ny deg - Då dagen innan hade det bakats en deg, som stank starkt av spritig jäst!). Bebisen somnade i vagnen (Den nya Crescent för 900:- begagnad) Så mamman hann göra ny deg, låta den jäsa i 40 min, hinna baka ut hälften - Sedan vaknade den lilla och 2 timmar senare och 4 bebisutbrott senare var fyra plåtar bullar äntligen klara, men då hade det varit en timma av prövande tid också. Nu får visserligen den här mamman skylla sig själv när hon envisas att försöka baka, samtidigt som hon har en liten pojk med humör och som insisterar på att bli buren. MEN det blev som sagt ca 80 bullar tillsist.
Men det var också den enda timman på dagen A.J sov i sträck. Så resten av dagen sov han lite av och till, men kom aldrig till ro och därav var han på riktigt grinigt humör hela dagen.
Räddningen kom sedan när pappan kommit hem ifrån jobbet och skulle låta mamman få lite egentid. Då blev det en ny vagnspromenad runt kl 18, sen sov det lilla barnet fram till 21!
Då trodde en annan att det var kört för nattsömn. Men oh nej! - Efter maratonsovningen, nöjde sig A.J med ett stort kvällsmål, sedan låg han och hade en konversation med pappan (Vilket innebär att pappan pratar och A.J bara tittar tillbaka och gör sina minspel). På denna tiden hann jag somna (det börjar bli förvirrande nu va, när jag refererar mig som både Jag och Mamman ;) hehe) Sedan vaknade vi igen kl 00.20 för mat och blöjbyte. Sedan tog det visserligare en timma att söva honom med nappleken - Men då kunde jag söva honom i hans vagga. Sedan sov han igen oavbrutet 2½ timma! Dessa nätter känner jag mig rätt bortskämd med - Men jag märker nu på dagen om det varit en bra natt för jag orkar mera!
Just nu kör jag multitasking, bloggar och ammar. Med både barn och laptop i knät fungerar det hyfsat bra, men jag får ha förstoring nr 5 på zoomtext för att kunna se bokstäverna - Men det fungerar, hihi.
På dagens agenda har jag hunnit äta frukost, sätta på en maskin tvätt, gått ut på en promenad och nätt och jämt undvikit regnet som piskar ner nu. Druckit en kopp kaffe och ätit tre bullar och typ bytt 5 bajsblöjor - A.J leker bajsmaskin idag ;)
Följande ska jag alldeles strax käka lunch (köttfärsås och spagetti) och titta på lite mera sex and the city. Snart har jag dock tittat klart på hela serien. så då får jag se vad jag ska ägna mitt tv-tittande åt då istället.
Nu ska här avrundas på ett elegant vis. Snart har veckan gått och det är återigen bvc på fredag, sen är det helg och då får vi se vad det blir planer. Hoppas just nu mest på att få ner den blivande gudmodern, så hon får se lillen, innan lillen blir storen, för oj vad han växer! Skyller på gräddtuttarna :D
På dagens agenda har jag hunnit äta frukost, sätta på en maskin tvätt, gått ut på en promenad och nätt och jämt undvikit regnet som piskar ner nu. Druckit en kopp kaffe och ätit tre bullar och typ bytt 5 bajsblöjor - A.J leker bajsmaskin idag ;)
Följande ska jag alldeles strax käka lunch (köttfärsås och spagetti) och titta på lite mera sex and the city. Snart har jag dock tittat klart på hela serien. så då får jag se vad jag ska ägna mitt tv-tittande åt då istället.
Nu ska här avrundas på ett elegant vis. Snart har veckan gått och det är återigen bvc på fredag, sen är det helg och då får vi se vad det blir planer. Hoppas just nu mest på att få ner den blivande gudmodern, så hon får se lillen, innan lillen blir storen, för oj vad han växer! Skyller på gräddtuttarna :D
God Morgon den tjugoandra dagen.
Just nu. just precis nu i denna stund, så förstår jag till fullo varför jag älskar att vara mamma. Hur mycket jag älskar det lilla barn som ligger bredvid mig.
Han ligger här i våran säng. Vi lyssnar på smurfhits och han ligger alldeles tyst och stirrar med sina stora (blå?) ögon mot laptopen. Han grymtar lite och suger intensivt på nappen. Nappkompisen är nästbäst (efter bröstkompisen) och därför grymtar han lite extra när nappkompisen rymmer ur munnen. Modern barmhärtar sig och tar upp nappen och för den mot hans lilla mun igen. Som i ett hugg tar munnen in nappkompisen igen och suger återigen frenetiskt i hopp om att nappkompisen inte ska ta till rymmen igen.
Han ligger här i våran säng. Vi lyssnar på smurfhits och han ligger alldeles tyst och stirrar med sina stora (blå?) ögon mot laptopen. Han grymtar lite och suger intensivt på nappen. Nappkompisen är nästbäst (efter bröstkompisen) och därför grymtar han lite extra när nappkompisen rymmer ur munnen. Modern barmhärtar sig och tar upp nappen och för den mot hans lilla mun igen. Som i ett hugg tar munnen in nappkompisen igen och suger återigen frenetiskt i hopp om att nappkompisen inte ska ta till rymmen igen.
Jag som mamma kan bara sitta och titta på detta lilla minispel och njuta av stunden. Njuta av att se på mitt barn och farcineras av hans mimik, rörelser och grimaser.
Som ni förstår på mig så har jag vaknat på rätt sida. Kvart i sex vaknade jag av en liten gnyende hungrig bebis (ingen skrikande bebis, bara lätt gnyende). På en gång insåg jag det: Ingen huvudvärk! Denna förjävliga huvudvärk som jag haft sen i måndagskväll. Inte ens en liten ynst till huvudvärk och hur lycklig blir man inte då? Tredje dagen igår med huvudvärk och då såg jag allt i grått. När varken sömn, mat, alvedon eller frisk luft hjälpt, vad skulle kunna hjälpa då? Jo en nackmassage med babyolja och så lite vuxenlek på det gjorde nog susen ;) Skönt bara att fått igång vuxentiden igen. Redan på den 17e dagen fungerade det igen, vilket gjorde mig riktigt förvånad. Men det är inga problem alls down there vilket är toppen. Speciellt om det är det som krävs för att man ska kunna vakna en morgon utan huvudvärk.
Men då kanske jag kan vara en glad och pigg mamma idag till min lilla pojk, som tydligen börjar bli lite kinkig nu. Ska väl gå ner och fixa lite frukost till mig och se om jag kanske kan få A.J att somna i sin vagn en stund. Det som är perfekt med en undervåning utan trösklar är att jag kan köra omkring vagnen obehindrat i alla rummen. Men apråpå vagnen så märkte vi igår att vagnen är jätteskev och på ena däcksidan så är det bara en fråga innan fjädringen släpper helt. Så nu är jag på jakt efter en ny vagn. Verkar bli att vi först satsar på att hitta en begagnad. Har gjort en SÖKES-förfrågning på ulricehamns loppisen på FB, har fått napp från två olika ställen. Så får se när vi kan titta på vagnarna. Vill helst ha en vagn med mycket utrymme under så jag kan få plats med babyskyddet. Men vi får se vad som faller oss i smaken gällande kvalite och pris.
Åh, en sista liten kortis innan jag ska ägna min tid åt lite kaffe och min son, Nu är det snart sommar och det betyder familjetraditionen grillfest hos syster A. och jag vill så gärna åka upp till Sthlm då. Frågan är bara hur det kommer gå att åka bil med en tremånaders? För A.J är precis tre månader då. Hur mycket rutin har en tremånaders hunnit få. Kommer han fortfarande ha sitt nuvarande tålamod då, eller kommer det helt enkelt vara lögn att åka 4h i bil uppåt landet. Kommer vi få stanna varje timma först att trösta liten ledsen? Hmm... tankarna snurrar i huvudet. Hur ska det fungera tro...?
Anywho, det är om drygt 2 månader så inget jag behöver fundera på nu, men ändå.
Min nuvarande 22dagars-bebis gick igenom besiktning igår. Med både ökning i längd och vikt och fick t.o.m beröm ifrån bvc-sköterskan att han följde med blicken så bra - Stolt Mamma!
Nä... dags att sluta babbla nu och återgå från cyber-mamma till vanlig-m
Första Maj - Våren rullar in
Igår var det valborg. Min pojks första högtid, om Valborg nu är så mycket till en högtid. För mig är väl valborg detsamma som Midsommar, en fylledag?
Fast Valborg har en viss mysfaktor över sig som Midsommar inte har, och det är ju brasan. Det är en viss känsla över det. Att stå och titta när de tänder elden och trängas bland främlingar och lyssna till vårtal som jag fnissar högt åt inuti mitt huvud.
Tänker att om 15år så kommer nog A.J inte ligga sådär lugnt och fridfullt och sova bredvid elden. Han kommer kanske vara som ungdomarna vi mötte på vägen hem: gapiga skrikiga tjejer xom har 2.25promille-fylla i kroppen och killar som vinglar omkring på mopeder. - Nej, har jag någon vett i kroppen så lär jag nopg uppfostrat mitt barn bättre än så. Om inte, så låt de 15 åren dröja läääänge.
Fast Valborg har en viss mysfaktor över sig som Midsommar inte har, och det är ju brasan. Det är en viss känsla över det. Att stå och titta när de tänder elden och trängas bland främlingar och lyssna till vårtal som jag fnissar högt åt inuti mitt huvud.
Tänker att om 15år så kommer nog A.J inte ligga sådär lugnt och fridfullt och sova bredvid elden. Han kommer kanske vara som ungdomarna vi mötte på vägen hem: gapiga skrikiga tjejer xom har 2.25promille-fylla i kroppen och killar som vinglar omkring på mopeder. - Nej, har jag någon vett i kroppen så lär jag nopg uppfostrat mitt barn bättre än så. Om inte, så låt de 15 åren dröja läääänge.
Så första maj då. Tänk, imorgon är plutten redan tre veckor. Var har de veckorna tagit vägen? Tycker det inte var länge sen jag och mamma bestämde att dem skulle komma till helgen i slutet på April, och även den helgen har kommit och gått nu. Kan nog påstå att jag inte riktigt än har hunnit varva ner.
Det var jättemysigt att hs en liten bit av min familj här. Blev bortskämd med god mat och fick ett fungerande internet och lite mystid och få prata av mig lite på riktigt och itne bara i telefon. Men samtidigt blev det intensivt, vilket jag märkte både på mitt beteende, men också att A.J aldrig fick någon ro till att sova eller äta i lugn och ro. Så vi var rätt trötta på söndagen och kommande dagar blev inte lugnare för det.
Det var jättemysigt att hs en liten bit av min familj här. Blev bortskämd med god mat och fick ett fungerande internet och lite mystid och få prata av mig lite på riktigt och itne bara i telefon. Men samtidigt blev det intensivt, vilket jag märkte både på mitt beteende, men också att A.J aldrig fick någon ro till att sova eller äta i lugn och ro. Så vi var rätt trötta på söndagen och kommande dagar blev inte lugnare för det.
Måndagen skulle jag mamma-walka i stan. Det är en sak när man har egen bil och småbarn. Då krävs inte samma planering för att åka någonstans. Men när man är beroende av andras färdmedel och därmed beställt en taxi och kommer på en halvtimma innan bilen ska komma att NU vill A.J ha mat och behöva bytas på två gånger, samtidigt som du själv inte hittat rätt ytterkläder än att ha på sig + att din hemmanyckel är spårlöst försvunnen och ditt lilla spädbarn inte förstår varför han måste sitta i babyskyddet fastän han inte vill. Det är inte fören DÅ jag inser vilken uppstressad mamma jag blivit. Med en promenad i regn och blåst som dessutom innebar att gå ända uppifrån Ulricehamn och ner och så upp igen, å en försenad taxi hem. Så var vi inte hemma igen fören vid fyra-tiden, alldeles hungriga och trötta både mor och barn.
Sen har nattjourerna börjat på allvar med. Jag märker att D inte riktigt sover, att han vaknar vid minsta lilla rörelse från bebisen. Men han låter mig ta itu med problemen själv, som matning, byte av blöja och vyssning till sömn. Detta ger mig själv betydligt mindre avslappnad sömn. Jag kan somna, mne kommer ändå inte in i någon djupsömn, vilket inte förstört mig än. Men längtar så att få in dygnsrutiner, då jag märker när A.J sover som längst då jag också kan sova och näf jg märker att han sover kortare perioder då jag kan passa på att äta, eller plocka med något litet i huset. - Men än så länge finns inga rutiner, vilket nog är normalt efter bara tre veckor.
Å juste, i fredags var vi på bvc igen. Jag var ju så orolig förra veckan att min bröstmjölk var näringsfattig, egtersom han gått ner 40g MEN till bvc sköterskans förvåning och min förtjusning hade den lilla prinsen gått upp 236g på fyra dagar! Då blev jag en riktigt stolt mamma, dessutom hade han vuxit 1½ cm också. Så nu är han 53cm lång. Känns som det kommer gå väldigt fort i hans utveckling.
Igår, tisdag, så var vi även en tripp till barnakutmottagningen i Borås. Jag ringde till bvc i måndags för vi har tyckt att A.J är så rosslig till och ifrån. T.o.m min egna mamma hade inget klokt svar vad det kunde vara. Så då ville vi kolla upp det. Men jag blev mer eller mindre avfärdad och det kändes som de hade en hysterisk-morsa-stämpel över mig. Men så igår när D ringde DÅ tyckte dem att vi skulle kolla upp det (varför ska det krävas att en karl ringer? Duger det inte om mamman ringer??) Men det fanns inga tider i stan. Så vi åkte till Borås, vilket inte gjorde något för de var supertrevliga!
Vi fick komma in på ett rum direkt utan onödig väntan. Sen kom en sköterska och kollade om A.J syresatte blodet som ahn skulle - det gjorde han. Sedan vägde hon honom. Han vägdfe då 3720g, så han har i princip gått upp 80g sen i fredags. Sen kom den jättetrevliga läkaren och lyssnade på lungorna och kollade öron och hals. Allt såg helt normalt ut! Så det är inget fel på vår lilla pojk. Troligast är att det är slem som bildas som låter mer besvärligt än vad det egentligen är och är därför inget att oroa sig över. Men som jag sa till läkaren. Vi vill hellre åka in en extra gång och utesluta att det är något farligt, än att sitta hemma och fundera och det höll han med om.
Vi fick komma in på ett rum direkt utan onödig väntan. Sen kom en sköterska och kollade om A.J syresatte blodet som ahn skulle - det gjorde han. Sedan vägde hon honom. Han vägdfe då 3720g, så han har i princip gått upp 80g sen i fredags. Sen kom den jättetrevliga läkaren och lyssnade på lungorna och kollade öron och hals. Allt såg helt normalt ut! Så det är inget fel på vår lilla pojk. Troligast är att det är slem som bildas som låter mer besvärligt än vad det egentligen är och är därför inget att oroa sig över. Men som jag sa till läkaren. Vi vill hellre åka in en extra gång och utesluta att det är något farligt, än att sitta hemma och fundera och det höll han med om.
Efter besöket passade vi på att frossa i McDonaldsmat. Jag som innan alltid blivit mätt på en hamburgare och morötter, beställde nu en BigMac med pommes och dessutom plusmeny och efteråt var jag fortfarande hungrig, haha! Jag älskar den här dieten. Kunna och få äta hur mycket som helst och ändå gå ner. På tre veckor nu har jag gått ifrån 72kg till 63kg och jag har inte mått bättre med mig själv än vad jag gör just nu.
Det enda jag inte riktigt mår bra över är att jag haft en ihållande huvudvärk i nästan två dagar nu. Tror inte det beror på varken sömnbrist, ögonkrångel, vårsol eller något dylikt. Tror nog mest det är uppstressad hjärna och brist på ordning och reda som får huvudet att bulta.
Imorgon är det bvc-besök igen och mitt på dagen är det mamma-walk, fast har jag ont i huvudet som nu, så får det nog bara bli bvc på eftermiddagen. Har verkligen velat komam igång med allt så fort. Men vissa saker kanske borde få ta sin tid att komma in i och därför kanske jag borde varva ner ett snäpp och börja få lite struktur på en sak i taget och inte kasta mig över allt på en gång. Just nu vill jag nog mest lägga fokus på att lära känna min son och hans beteende. Vad han behöver och när coh så får jag utgå efter det allteftersom.
Ja, nä nu får jag sluta skriva. Känner att min mosiga hjärna behöver ett litet break. Så ska jag gå ner och se vad mina favoritkillar pysslar med.
C'ya!
