BabyAnkan

 

 

Ja, blå himmel kan vi inte påstå att det är idag. Mera åt det gråmulna hållet. Lite huvudvärksväder med, därav att mina fina pojkar gått ut i garaget så mamman får vara inne och vila lite en stund. 12 dagar är vår lilla plutt redan. Jag undrar lite var de här två veckorna tagit vägen? Första veckan gick fruktansvärt fort och nu de senaste 5 dagarna har flugit förbi med, fast ändå inte lika fort.

 

I fredags, när vår baby var 8 dagar så var vi och hälsade på hos farmor och farfar för första gången. D skulle göra ett litet arbete 5 minuter bort och därav så var jag och A.J och myste med farmor. Han kunde faktiskt t.o.m bevisa att han inte bara sov hela tiden utan tittade lite och han kunde även visa sin lugnkapacitet när han gjorde ifrån sig ett högre skrik (precis innan han kissade ner hela min hand :P)

Vi käkade även middag där och efteråt sov A.J i nästan en timma i sin farfars famn, så mysigt.

Fredagskvällen var däremot mer orolig då han gjorde världens spya efter han ätit kvällsmålet. Jag blev så fruktansvärt chockad, då han först legat vid mitt bröst och först börjat skruva lite besvärat på huvudet och sedan lyft upp huvudet så mycket han kunde och spydde upp allt han i princip ätit. Efteråt såg han helt oberörd ut. Men jag själv visste inte om jag skulle våga mata honom pånytt och sömnen den natten var orolig. Oron låg nog i att ifall han skulle spy mer ville jag ha lite koll på det. Men det kom inget mer vilket var tur. Så det var väl bara en vanlig bebis-spya, en sån som de ger ifrån sig när det helt enkelt fått i sig mer än vad de behöver. Bebisar är otroliga som kan reglera detta själv!

 

Så lördagen var väl lugn och slapp och sedan i söndags skulle moster M och co komma på fika. Precis innan de dök upp, kom faster E på besök och fick hålla det lilla pyret. Lilla kusin N  var alldeles betagen i A.J och kom fram till och ifrån och klappade honom på huvudet och kunden och lilla handen och tyckte han var söt. Vi passade även på att käka pizza här vilket var den första hämtmaten som vi köpt sedan lillen kom till världen.
På kvällen var en annan helt slut och A.J kändes lite orolig. Hade såklart varit en eftermiddag för honom också med mycket nya röster, intryck och famnar.

 

Igår var det måndag, dag 11. Kände redan på morgonen att jag vaknat HELT PÅ FEL SIDA. Jag kände mig nere och ledsen och jag har haft så ont i bäckenmuskulaturen att ibland har det varit svårt att sitta ner ens på toaletten. Det liksom.. hm, gör inte ont ont, men det är som ett tryck från blygbenet och så ner längst hela vägen. Det som gör en mest fundersam är att man inte vet hur länge som är normalt att ha ont och hur mycket det är normalt att blöda. Jag förstår att jag inte kommer vara helt återställd på 6-8 veckor, men ändå känns det konstigt när det först blött en mängd, sedan avtagit och sedan blivit större mängd igen. Vad är normalt och inte. hur ska en veta.
Jaja... så var det besiktning på bvc.
A.J kurva har sett ut som så att han började på 3395g. Dagen efter vid läkarbesöket var han nere på 3240g (vilket är normalt då de bajsat ut en himla massa svart som funnits i deras bäcken). 3 dagar gammal var vi på pku:et då vägde han ytterligare 5g mindre. Vid 5dagar när bvc var hemma hos oss så vägde han 3420, alltså gått över födelsevikten och ökat ca 90g/dag - Grädde i tuttarna!

Men ack, den grädden varade inte länge. Igår då när han vägdes så hade han gått ner 40g! Vad skyldig jag kände mig. Fick kontrollfrågor som: När hade han ätit senast (då hade det gått 2h, han brukar självmant gapa efter mat vid 2½h) Hur länge han åt, om vi verkligen hörde klunket, om han tog bröstet bra och ja så vidare.
Kändes som jag hade dumstruten på mig och även om bvc-sköterskan verkar mycket trevlig till sättet så fick hon mig att känna mig inte mer än en tum hög. Går nu inte A.J upp i vikt, då beror det ju på mig! Då är det ju att inte min mjölk inte räcker till honom eller att den är för näringsfattig. Det är inget direkt som jag och D kan dela på det ansvaret, utan allt på mig.

När vi var hemma ringde mamma och jag grät en skvätt. Hon tyckte 40g inte var nåt att bråka om. Vi ska dit igen på fredag och jag hoppas han gått upp, för det går inte att tvångsmata honom. Han verkar nöjd. Ett barn som aldrig blir mätt borde ju skrika, för så snäll baby kan vi inte ha som inte ens skulle skrika om han inte blev mätt?

Nä, var väldigt nere igår och uppstressad. Imorse försökte jag t.o.m pumpa ut lite mjölk och ge honom på flaska, men med ihopknipna läppar så känns det inte okej att tvinga i honom. Som min mamma sa med: Det kan bli motsatt effekt istället. - Så länge han fortsätter verkar pigg och inte slö så fortsätter jag ge honom mat på hans begäran så får vi väl domen på fredag hur vikten gått.

 

Självklart vill jag inget annat än att min lilla pojk ska må bra och innebär det extra ersättning så är det så. Jag gör vad som helst för honom. Men det känns samtidigt som att bvc är experter på att ge föräldrar dåligt samvete. Om han nu fortsätter gå ner i vikt är det naturligtvis inte bra. Men alla barn är olika och som jag förstått av min svärmor så är har mitt barns fader aldrig följt någon kurva, å han må vara byns minsta huggare, men han mår lika bra för det. Men som sagt, på fredag får vi se.

 

Annars tycker jag att allt rullar på bra. Nätterna fungerar bra. Jag matar ca 3 gånger på en natt och däremellan byter jag och D varannan blöja och däremellan sovir vi alla tre. A.J sover mest i vår säng. D känner sig mest lugn så, då han kan ha kontroll. Jag föredrar vaggan och vi försöker lägga över A.J där efter sista nattmålet, för då kan han sen sova i 3 timmar i sträck.

 

Juste, i förra veckan när vi satt och tittade på Tv och jag satt och ammade så kom grannarna och knackade på. De ville gratta till barnet. Jättegulligt av dem!. Vi fick en jättefin blombukett

 

Däremot tänkte sig inte D riktigt sig för när han bjöd in dem och där satt jag i hörnet på soffan med bröstet i vädret. grannfrun sa: Oj, vi stör visst! Sen backade de ut i hallen igen. A.J var i princip klar med maten, så jag packade in bröstet och tog upp honom och gick ut. Första grannmannen säger: Det är ju bra att du har mat till honom! - Ja, det var väl jättebra tänkte jag med.
Men som sagt. jättegulligt att det kom förbi.

 

Så nu ska jag återgå till mammarollen för nu kom D in, A.J behöver ett blöjbyte och sedan är det nog matklockan som ringer om en kvart. Tjingeling!