BabyAnkan

D F BF... Dagen före Beräknad Förlossning. Då var dagen äntligen här. Efter 99 dagar så är det imorgon som det gäller. Enligt min app har jag nu gått det dära 280 dagarna som svullen ko, eller oj förlåt, menar såklart: Ljuvligt blomstrande havande skimrande kvinna. . . eller inte.
Ja, ni hör ju på tonen jag försöker framhäva att Jag Kan Det Här Nu. Bebis koooom...!
Visserligen är det inte "legitimt" att börja gnälla innan det beräknade datumet. Men ack, jag vet då dem som gnällt redan i v 34-35, så då får jag nog gnälla dagen innan. Men det är väl NU jag ska börja tänka: Nedräkning med 14 dagar för det är just det, om 14 dagar så ska vår bebis vara här. Men av de här hittils 280 dagarna så är nog de här extra 14-bak-dagarna sämst! Hoppas att min app-bild kan locka bebisen att komma nu ;)

 

 

och NU såg jag att jag tydligen är i graviditetsmånad 11! What the... Trodde man inte fick vara gravid mer än 10  månader. Detta känner jag mig lite snuvad på?!

 

Nej! Nu får detta surandet sluta. Får väl helt enkelt göra något åt saken (Fast vi vet ju innerst inne att den här lilla varelsen är den verkliga bossen).
Nu ska det bli dubbel-drickande av hallonbaldsteet (som jag dessvärre fått en mindre avsmak av...) Jag ska gå flera vändor med skräp fram och tillbaka. Jag ska skaka lakan och studsa till smurfhits. Stark mat ska slukas och sen kanske man skulle passa på att gosa... inte för färdknäppskull (för det går då inte :/ ) Men mera av tanken att det helt enkelt kanske inte kommer bli så mycket sådant gos sen på x antal veckor. Det är då man borde passa på!
Borde dessutom passa på att trolla bort diskberget, tvätthögen och allt skräp ifrån skötbordet. - Min nya taktik: Fylla huvudet med uppgifter för att få dagarna att gå och dessutom spara tid på att slippa göra sådana saker när man kommer hem med en liten bebis.

 

Satt och funderade lite över den här lilla Bossen med. Hela den här graviditeten har varit en stor överraskning. Jag fick mitt plus på stickan när jag som minst anade det. Med rubbningar i kroppen trodde jag på en maj-bebis, som till stor förtjusning visade sig bli en april-bebis. Jag förutsatte att det skulle gå att ana könet vid rulet - men oh nej, vår bebis är inte som andra bebisar, denna låg i startposition och gömde alla väsentliga delar. Jag gick otåligt och väntade på sparkar innefrån magen. Första rörelsen känner jag inte i trygga hemmet. Nej då, första bubblet kände jag när jag och min mor körde in på parkeringen i Göteborg vid ögonsjukhuset.

Allt med denna graviditet har förvånat mig och förbluffat mig. Kan inte ljuga och påstå att jag njutit varje sekund, men jag har då fått varit med om ett äventyr som jag aldrig kunnat föreställa mig i mitt fluffiga lilla huvud.
Så av alla dessa överraskningar de senaste nio månaderna, varför skulle då denna bebis starta sin färd på ett mindre överraskande sätt än de gånger innan? Detta kan vara en dramatikens bebis, å då nöjer man sig såklart inte med att vattnet ska gå i hemmet? Att första värken ska börja med telenen i näven.
- Nej, om jag nu tror känna denna lilla BabyRex Bossen, ja då ska väl vattnet gå när vi är uppe i Falköping på Willys och precis ska betala femtielva varor. Tänk  er DEN paniken. Eller så kommer väl första värken när jag "bara" ska till posten fram och tillbaka utan telefonen, för det tar ju bara 5 minuter.
Varför minska på överraskningarna såhär på slutet, när allt hittils varit så spännande. Det går ju inte!

 

Nä som sagt, jag kan ju alltid försöka göra min del av kakan och försöka på alla sätt och vis enligt skrock och sägnen att driva på bebisens startfärd - Men i slutändan är det bara inte jag som bestämmer, å det suger kan jag säga.

 

Till lyckligare dagar, låt oss gå två dagar bakåt i tiden. Han lyckades verkligen överraska mig måste jag säga. Tre år tillsammans firades med tre-rätters i hemmet. En fylld ICA-kasse som gått på 250:- (125:- per skalle ute på en resteruang med trerätters, det får ni banne mig leta efter! Dessutom får man äran i hemmet att hångla med kocken, vilket ni inte får på ett fint uteställe :P)

Det är verkigen dem små sakerna som man uppskattar. Att D t.ex flyttat på sitt möte med en markägare bara för denna dagens skull. Att han dessutom gått och tänkt ut denna meny i huvudet hela dagen och dessutom sedan föreslår att vi ska äta maten i "finrummet" för att göra de lite mer speciellt. Jo det är sådana saker som kryddar på livet. Så med detta så tänkte jag nog inte skriva så mycket mer idag. Tänkte bara lägga upp lite bilder som ni kan sukta efter. - Åh snälla. Fråga inte imorgon (11/4) om bebisen har kommit eller om jag känner något. Har jag inte känt av ens lite de senaste dagarna så lär det föga hända något på 24h, alright :P

 

 

 

 

 

Min Present till min älskling (chokladask, kort och den tradionella påskfjädern)