Powerwalk Torsdag

Min älskade lilla A.J är hela två veckor idag! Var har de två veckorna försvunnit då? Känns som han funnits hos mig jämt och jag tycker att han blivit så stor på de 14 dagar som gått. Känns helt galet.

Något annat galet är hur hurtig jag känner mig idag. I början på veckan smsa jag F att hon kunde hojta till när de skulle ta en promenad nästa vecka, hon sa då att de skulle promenera redan idag, men eftersom jag hade så ont i underlivet i början på veckan beslöt jag mig att vänta en stund. Men sen imorse så vaknade jag så tidigt, hade "sista" nattmatningen vid 04.30 och efter det kunde jag inte somna om! Blev nästan frustrerad när jag såg hur bra hur D kunde sova vidare och jag själv kunde bara inte komma till ro. Låg och försökte koppla av en stund, sen petade jag lite på D och sa att jag inte kunde somna om och han grymta till lite - Gaah, män! Gav då upp mina försök till sömn och gick ner och gjorde av med frustration på köket (städade - det är ett bra sätt att avreagera sina hormoner på) Vid halv sju var det dags för A.J att snutta frukost och då kunde även D kliva upp, sen åt vi frukost och jag började sakteligen tina upp inombords. Efter ett samtal till mor min så var jag genast på bättre humör och fann ny viljekraft. Så då smsade jag F och sa att jag skulle hänga på barnvagnsgänget.
De skulle träffas 12 uppe hos N, och eftersom D ändå skulle iväg och äntligen göra klart sitt jobb så skjutsade han upp oss i staden som är en enda stor backe!
Å de måste jag säga - herrejösses vilken underbar eftermiddag att få träffa de andra mammorna och få höra lite om deras förlossningar och utbyta lite kunskap och framförallt att få se alla söta små knoddar. Men A.J är ju verkligen plutten, så liten han är i jämförelse med de andra. Visserligen är de andra pojkarna ca 2 veckor före och lilltösen en vecka äldre. Men A.J var ju liten från födseln, så han kommer nog bli lillgossen i gänget - Dock är han ju heller inte så gapig som småkillar är, så då är frågan hur han ska hävda sin existens senare? hehe :P
 
Det var perfekt promenadväder, Lagom varmt, lite blåst - Men en annan är rätt så otränad och en powerwalk gjorde mig lätt powervåt av svett! Dooh! Det blir en ny promenad på måndag och då får jag nog tänka om på klädseln. Sen är väl inte jag den hurtigaste just nu och vissa siktar på beach 2013 och en annan är bara mest sällskapssjuk oich njuter av att umgås med andra än barnafadern. Men jag kanske blir sporrad av att komma i lite form med, vem vet?
 
Efter promenixen var A.J hungrig (då vaknade hans matklocka) så gick in hos N och matade samtidigt som jag ringde efter taxi hem. Det blev lite luddigt hos växeln och jag insåg att jag inte åkt eller ringt efter taxi på evigheter! Ringde och sa att jag ville beställa en bil. Hon i växeln tog mitt namn och frågade varifrån och till. Hon frågade därefter om det var en kontantresa - Jag blev först konfunderad och sa: Nej, alltså jag vill ha det på faktura senare som jag haft förut. Då protesterar hon och sa att det inte gick - Jo! sa jag, det har ju gått förut!
Då ville hon ha min fakturaadress och jag blev mammavirrig i hjärnan och kom helt plötsligt inte ihåg min postadress! Ja jisses. Kunde tillsist förtydliga att jag skulle åka med mitt minderåriga barn och att jag behövde plats för en barnvagn. Vi lade på luren och då insåg jag, Hon i växeln hade inte sagt när bilen skulle komma! haha.
Jag hade ju sagt att jag ville ha en bil snarast, men fick aldrig klartecken om snarast skulle bli 5 min, 10 min, 20 min :p Men bilen kom rätt så snart ändå. Hann amma och snacka lite mammaprat och sedan kom bilen och jag skulle krångla ner A.J i babyskyddet - DÅ kom jag på att jag kanske inte varit tydlig med att jag skulle ha en färdtjänstresa, men som jag sa till N. De flesta chaufförer känner mig och de brukar gå att dsikutera med. - Jo ni, till min förvåning fick jag åka med min ökända Martin!

På den tiden när jag hade kvällskurs i juridik och kom till Falköping så sent att bussarna slutat gå, då åkte jag alltid taxi hem. En gång stod jag och väntade på bil som aldrig dök upp och det gick inte att komma fram till växeln och D var bortrest, så trodde en stund att jag inte skulle kunna komma hem. - Efter ett samtal med min svärmor hade HON fått tag på taxikillen och då visade det sig vara Martin. Grejen var att han stått vid station och väntat på mig, men inte kommit ut och frågat om det var jag som väntade på bil. - Ojoj, den gången blev jag riktigt arg (haha, lite halvt kul såhär efteråt). Jag skällde ut honom efter noter och tyckte att han måste väl begripa att beställer man färdtjänst så kanske det finns en anledning (ett handikapp) och i detta fall en synnedsättning och hur i helvete skulle jag kunna se en mörk bil en mörk kväll och kunna se att det är en taxi?! - Ja, kommer inte exakt ihåg nu hur utskällningen gick, men arg var jag så tårarna sprutade och han bad om ursäkt om och om och om igen och jag hörde på hans röst hur beklagligt han tyckte detta var. Dessutom verkar han väldigt skygg och en person som inte vill göra nån förnär och så blev det så dumt. Éfter den gången så åkte jag inte med Martin något mer - började fundera ibland om han avsiktligen avstod från mina resor (?) Men det där var ju nästan 1½ år sen nu.
 
Men idag fick jag åka med honom, Kände igen honom direkt då han sa: Jaså ni har fått barn (han känner till D och därav kände jag igen att det var Martin). Så då gick det lätt att dessutom extrakolla med honom så att detta skulle gå som en färdtjänstresa och även om beställningen av bilen varit lite luddig så blev det korrekt till sist.
 
Så då har A.J fått åka sin första taxiresa idag, det gick bra det med.
Äntligen hemma så tänkte jag hinna duscha efter promenaden, men då vaknade lillgubben. Så fick sätta mig vid sidan och gå och byta blöja istället och mata igen. Sen kom jag på att det vore smidigare om jag kunde duscha när D kom hme, så slapp jag stressa ifall lillen skulle bli gnällig.
Så satte mig ner framför TVn istället och slukade FYRA ostsmörgåsar.
Kunde jag någonsin tro att en man (en liten man) kunde väcka en sådan aptit hos mig. Men att amma och dessutom att gå av lite kalorier kräver verkligen ett stort matintag. Tycker det är riktigt roligt med min nyfunna aptit. För jag har ju aldrig tyckt mat varit roligt och speciellt intressant att lägga energi på. Men nu i 2 veckor har jag ätit mycket och ofta och faktiskt trivts med det. Fantastiskt om detta beteende kan hålla i sig. Kanske inte att jag äter så mycket. Men just att jag äter mer regelbundet och inte hoppar över måltider och faktiskt trivs med att äta, för det skulle jag känna lite vuxenpoäng för.
 
Nä, nu får jag börja avrunda. Dags för en ny blöjbytning tror jag. Och eftersom D inte är hemma än, får det överlåtas till mig. Var smidigare igår när D var ute i garaget och jag bara kunde ta upp telefonen och ringa och säga: "Hej, vill du komma och byta en bajsblöja?"
Mamma undrade vad folk gjorde förr i tiden innan telefonerna, det undrar jag med ;)
 
Nu peppar vi inför morgondagen då jag hoppas besiktningen på bvc går bättre än i måndags - och gör det inte det så får både mamma, pappa, storastorastorasyster och A.J äldsta kusin A trösta mig - För imorgon är det äntligen dags för lillpluten att godkännas av morföräldrarna ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0