BabyAnkan

Nu är det kvällen - å så mycket kan jag säga: Man får vara med mycket under en livstid, men då har jag endast kommit till 1/5 av mitt liv.

Ja, vi åkte hemifrån vid halv två och cirka tio över två hade vi parkerat, betalat och gått in på sjukhuset. Är rätt glad nu att jag övertala Dennis att parkera uppe vid parkeringen och inte med det gå-avståndet vi brukar ha.

Så gick till förlossningsdörrarna  och frågade om det var där inne jag skulle vara eller...? - Nån vänlig själ frågade någon annan och kom fram till att vi skulle vänta inne på spec.mödravården. Så det är andra gången vi suttit i deras väntrum nu (hoppas att nästa gång jag är på sjukhuset så ska jag inte sitta i väntrummet utan ligga på en sal på förlossningsavdelningen.).

Överlag blev jag uppropad rätt så snart, t.o.m innan kl var 14.30. Så då gick vi först in och jag fick säga vad jag hade för besvär. Sedan gick vi in till nästa rum och så fick jag strippa av mig nederdelen av mina kläder och sätta mig i gynstolen. - Det är tur att jag inte känner något större obehag att sitta med särade ben framför en vilt främmande männska, de hade ju varit lite problematiskt framåt förlossningsdags i sådana fall.

 

Hon klämde och kände, mätte och hade hade sig på den lilla knölen. Hon använde lite verktyg och gjorde även ett ul på blygläppen (kom på att det är tur att man inte har någon vidare koll vad de gör där nertill när man ligger i stolen. De enda jag kunde se var min byst och magen som täckte för resten.)

Det hon slutligen kom fram till, vilket jag trodde skulle vara en vanlig svullnad alternativt åderbråck var att de blivit en varbildning. - Usch! där får man för att man tänkt "de MÅSTE göra nåt åt saken", då är det klart att jag inte ska lida av någon vanligt. Utan att läppen ska ha blivit inflammerad och samlat på sig var!

Så hon sa att de man gjorde för att åtgärda var att snitta upp och sedan tömma ut allt var - hade det däremot vari en mindre varbildning hade de räckt med en pencilin-kur, men de var lite för sent för det nu. Så hon skulle springa iväg och se om det fanns instrument på avdelningen för att göra detta ingrepp. Så hon försvann och kvar satt jag fortfarande naken nertill (med en plastlapp över) och ute i väntrummet satt Dennis ovetande om ingreppet och jag satt nog mest i fundersam chock och visste inte alls hur jag skulle reagera över dessa snabba ryck.

 

5-10 min senare kom hon tillbaka och sa att vi fick åka upp till gyn-avdelningen, för där hade de instrument. Så fick klä på mig igen och så tog vi med Dennis och så kunde jag informera lite smått att de skulle skära lite i mig.

Sedan var det bara in i nästa rum, av med byxerna igen och sätta sig i gynstol nummer 2. Nu var även Dennis inne på rummet - och även fast han satt en bit bort och satt och tittade mest åt ett annat håll, kändes det så tryggt att ha honom med. För själv hade jag då verkligen inte velat vara!

Så då började hon med att tvätta, sedan  mig en bedövningsspruta och FY I HELVETE vad den kändes. Det var som tre intesiva stick som fick hela mig att spänna mig och känna en stor obehaglig känsla. Försökte jämföra med den bedövning man får hos tandläkaren, men detta var nog snäppet värre ändå. Men bedövningen var effektiv, för jag kände ingenting sen. Har ingen hundra koll  vad de gjorde där nertill, ända gången jag kände något var när något varmt rann ner, vilket jag antog var varet. Hon verkade väldigt duktig ändå hon som utförde ingreppet och var väldgt nogrann för det tog nog ändå tjugo minuter och avslutades med att hon satte ett dränage bara för att hålet inte skulle slutas på en gång utan låta det sista komma ut varteftersom.  Så imorgon kl 10 ska jag åka dit igen (själv den här gången) och dra bort dränaget.

 

Över lag så gick ingreppet rätt snabbt och klart det var obehagligt och gjorde ont stundvis, men nu ska jag i alla fall få slippa svullnaden och smärtan som jag haft innan! - Dock blev väl allt så fortskridande att chocken kom nog efteråt när jag fick gå in på toaletten och torka av mig de värsta och klä på mig och jag såg att de var lite blod. Då har jag inte haft mens sen förra midsommar (åh denna underbara midsommar 2012 som var så kul - eller inte!) Så helt plötsligt se blod var lite snurrigt.

 

När jag äntligen krånglat på mig en tjock binda och kläder igen och fått lappen om tid och plats för morgonen kunde vi äntligen gå därifrån.  Då ville jag bara först fråga i receptionen var E81 låg så jag kunde hitta dit själv imorgon utan ledsagning. Sen började jag sakta sakta bli illamående och yr och då var det 5 minuter kvar på parkeringstiden. Hann köpa en fanta och en chokladboll för att återställa sockerbalansen. Sedan mådde jag ännu sämre och var tvungen att sätta mig ner. Så då gick Dennis och hämtade bilen och körde fram den till entrén och hämtade upp mig så jag slapp gå. (Så oerhört tacksam återigen att Dennis var med. För hade nog inte velat åka själv hem efteråt... Älskar den mannen så och allt han gör för mig!)

 

I bilen hem så blev inte illamåendet bättre, men som tur var hade jag en påse till hands. Även bedövningen började mer och mer släppa vilket inte var direkt hjälpande.

När vi äntligen kom hem hann jag lite snabbt kolla in i källaren hur långt rörmokaren kommit - han verkade inte vara klar, så han kommer väl imorgon igen och fixar det sista, men handfat, dusch och element var på plats ändå. Så kommer väl ha hela huset fullt av hantverkare imorgon då även reperatören för torktumlaren kommer imorgon på eftermiddagen.

 

Men efter att kollat lite snabbt begav jag mig uppåt mot sovrummet och sängen. Dennis var så snäll och pysslade om mig. Ställde fram en kräkhink ifall att och hämtade en handduk jag kunde ligga på då jag lade mig utan byxor för att slippa trycket. Sedan tog jag två alvedon och försökte lägga mig bekvämt och sova en stund. Lyckades sova till lite innan sju, då vaknade av något vått - dränaget fungerade i alla fall och smärtan hade avtagit lite, så lite mer blod och smärta hade väl tatt sig ut. Dock tog påslakanet stryk på de - MEN tack vare handduken så klarade sig det vanliga lakanet!

 

Men som sagt så smärtan nästan obefintlig nu och jag har lyckats äta en tallrik med grönsakssoppa och älsklingen hade köpt en twist-påse så ligger och mumsar choklad och har de varmt och gott under täcket.
Vi får se hur ont de gör imorgon och hoppas dränaget inte släpper över natten så jag inte måste avboka både taxi och besök imorgon. Nu hör jag steg i trappan, så ska se om jag kanske kan snylta mig till en liten kopp te av den där underbara som jag bor med <3

Till helt ovärdsliga saker: Nu har jag kunnat titta två dagar på farmen via tv4 play, fastän de gått väldigt trögt med mycket buffer. Men idag så kommer jag även missa mästerkocken bara för antennen är helt ur funktion - MEN det är som sagt en värdslig sak i jämförelse med vad jag fått genomgå idag.

 

Jag avslutar dagens inlägg med lite tankar till personer som är bäst just nu:

Dennis - Min klippa som är där för mig jämt och som ger mig stöd, kraft och energi och som jag är så himla glad att jag har i mitt liv

Mamma - Lilla söta mamma som fick hjärnskakning igår - men som verkar må bättre idag gudskelov. Så ger en tankekram till henne.

 

Morfar . Kära morfar som varit borta i 7år idag. Saknaden finns fortfarande efter dig och jag kan undra hur du varit om du funnits här idag. Vad hade du tyckt om min skogshuggare som jag tagit till min själsfrände. Hade min BabyRex fått träffa sin gammelmorfar så hade du varit den bästa gammelmorfadern.

Du finns där i min tanke varje år den första 16e på året. Men du finns såklart även där jämt med. Å dina ord som du sa till mig den sista födelsedagen du var i livet kommer jag alltid att minnas.