BabyAnkan

Hej Hopp. Idag säger grav-appen (min egna lilla bibel) att jag gått 65% av graviditeten. Å vad jag längtar mer och mer för varje dag efter att få träffa den rörliga lilla krabbaten som sparkar mig till söms och även till uppvaknande. Längtar! är ordet

 

Men jag tänkte troget sammanfatta både nyårsafton och även nyårsdagen med.

Nyårsafton. Dagen började rätt så lugnt med lite pyssel och plock, vid 4-tiden började jag duka bordet inför matgästerna som skulle dyka upp en timma senare. Började även göra i ordning efterätten: Apelsinsaga som är en väldigt godkänt gluten- och mjölkproteinfri dessert. Då det inte fanns några sagogryn på ICA dagen innan (men vi hade tur att fråga en väldigt kunnig och snäll anställd som sa att man kunde ta potatismjöl istället) Så började jag koka ihop apelsinsaft, vatten, vaniljstång och potatismjöl. Med lite provsmak och mixer så blev det en väldigt god kräm!
Middagen bestod av: Fläskytterfilé kryddad med basillika, ugnsbakade potatisklyftor, blandsallad (som gästerna kom med) och så lite skysås, tsatsiki och svarvinbärsgelen (julklapp ifrån Jogenshill) - Allt var mycket smakligt.
Efter maten blev det te och kaffe och apelsinsagan, gott och mättande.
Vi förflyttade oss sedan till soffan för lite musiklyssnade, prat och allt gott julgodis vi fått i julklapp som lite mystugg. Det serverades även chips, salta pinnar och kex med vindruvor. Dryckmässigt blev det coca cola, champis, trocadero och alkholfritt mousserande persikovin. Vi insåg att med ett gravidpar och ett småbarnspar så kan man ha en väldigt mysig nyår utan alkohol med ;)

Min höjdpunkt på kvällen var när jag fick hålla i den lilla 1½månadsbebisen. Så ovan jag kände mig, men det är väl inte så konstigt! De gick hyfsat bra att hålla i det lilla pyret, han trivdes bra en stund TILLS han långsamt tittade upp på mig och gjorde "surminen" och insåg att jag var ju inte hans föräldrar. Då blev han lite ledsen, men så mysigt det var med en liten (Kan det inte bli April nu!!)
Kvällen avslutades med avfärd hemmifrån runt 22-tiden för att åka förbi den äldre generationens nyårsfirande. Där fick vi t.o.m smaka lite persikoparfait toppad med björnbär. Det var gott tyckte lill-Rexen för jag slukade det fort. Men vi stannade bara en liten stund, vi var hemma igen kvart i tolv. Bara jag och Dennis myste i soffan och tittade på Ring Klocka Ring och skålade i champis och coca cola och kysstes in det nya året. Sedan sov vi redan vid halv ett. Så det var slutet på 2012!

 

 

Nyårsdagen började för mig redan 4.11, då var det vanliga tråkiga toalettbesöket. så tråkigt att behöva gå på toaletten hela tiden, speciellt på natten. Men som tur var kunde jag somna om rätt så snabbt ändå.

Hela första januari verkade bli väldigt lugn först. Jag hade väldigt ont i övre delen av magen större delen av dagen av oförklariga skäl. Dennis var mycket ute och grejade, satte upp lite lampor och gick och pysslade som han gjorde. När Ivanhoe började vid tre-tiden kom han in och tittade en stund (fram tills dess hade jag som sagt inte gjort ett skvatt på hela dagen!) Sedan började han laga lite mat, fiskpinnar och mos och salladen ifrån gårdagen. Allting var väldigt bra. Efter maten gjorde han en kopp te till mig och jag satte mig hos honom och myste lite. MEN sen började det som gjorde nyårsdagen till årets första tår-dag. Jag satt och funderade hur mycket jag tyckte om den här killen. Jag frågade honom om han ansåg mig vara en vän (om man bortser från att jag bär hans barn och har en ring på fingret...) Den frågan var tydligen krånglig för honom och han kom väl fram i sitt manliga tänkande att en vän var jag väl inte. Gravidhormon-monstret började bubbla inom mig. Jag gick ifrån köket och till soffan och började gråta. Mina tankar började virvla, en VÄN är väl det finaste man kan var för någon. Å tog man då bort allt det här med gravidmagen, ringen och kärleken, var jag ingenting för honom då? - Som vanligt kom han ut och försökte trösta mig, för han kunde inte förstå vad han sagt som var fel. Tårarna kom fler och fler, och det är något med det här Gravidhormon-monstet, när det börjat är det svårt att sluta. Försökte dra mig därifrån och in på toaletten för att gråta ifred, men Dennis följde troget efter. All gråt och hulkande slutade med att bebis blev upprörd med och middagsmaten fick inte behållas, Efter en stund insåg jag att jag fick försöka lugna ner mig själv, för bebisen blev bara orolig och det onda i magen blev bara värre. Gick och lade mig i sängen och försökte lugna ner mig med försiktiga smekningar på magen. Min oro och tårar lade sig inte fören det onda i magen började kännas bättre och jag äntligen fick känna de normala sparkarna igen.

När jag lugnat ner mig kunde vi äntligen börja prata om vad som hänt - ALLT som missförstånd som vanligt. Han förklarade att han kunde inte kategorisera mig som en vän för jag var så mycket mer än det, jag var hans allt och en vän-stämpel kan inte förklara allt det där viktiga som jag var för honom. Jag förklarade att jag kände mig underlägsen: att allt han gjorde för mig var ju självklart, det syntes och därför var det solklart hur viktig del i livet han är för mig, men jag hade svårt att se min del för honom. Han tog så väl hand om mig, men vad gjorde jag...?:

Då kom de där orden som bara en logisk mans-hjärna kan säga: Men jag tar ju inte hand om dig som om du vore mitt husdjur. Du är inte mitt husdjur. Jag gör allt för dig för jag tycker om att vara där för dig och du är där för mig. Vi är där för varandra.

 

... Jag säger då det, hur lugn blir inte en förtvivlad gravid kvinna efter såna ord? Jag blev t.o.m så lugn att jag blev trött och efter att hållt om varandra en stund så somnade jag (klockan 18.30). Dennis smög ut och fixade lite inför morgondagen och när klockan var nio kom han upp med två smörgåsar och ett glas juice som jag åt med god aptit innan jag somnade igen. 1a januari var lugn fram till kvällen som sedan blev kaotisk, men som sedan blev väldigt bra ändå.

 

2a januari idag - 98 dagar kvar. Ska nu gå och äta lite frukost som Rexen skriker efter. Ställde mig på vågen förut som visade 65.9 kg. Innan vi lade oss på nyårsafton så vägde jag 67.6 kg (detta med massa nyårsmat i mig). Så än så länge står jag och trampar på 0 kg sen inskrivningen i september. Det gör mig inte så mycket. Spännande att se vad vågen står på om 98 dagar ;)