BabyAnkan

Fan fan fan.... fan fan fan

 

Vissa saker är bra jävla envisa. Jag funderar på om mitt underliv har någon slags kontakt med mitt känsloliv. För det verkar ju som när jag blir riktigt deppig och ledsen då blir mitt underliv det med och putar med läppen...

Ja, då var det dags igen! Tredje gången gilt; Svullnaden i läppen är tillbaka. Fy fan!

Jag är ledsen och frustrerad och irriterad.

 

Väntar just nu på att telefontiden ska börja (6.30) och så hoppas jag att jag får komma in så snart som möjligt MEN min kära sambo måste ju hinna hem ifrån Tranemo med och kunna passa A.J.

 

Undrar lite nu vad de kommer säga i telefonluren. Det var tal om förut OM detta skulle återkomma så kanske jag skulle behöva sövas ner så de kunde operera bort den delen som täpper till och som gör innerläppen så svullen. Undrar om detta kommer bli relevant nu? Och då är jag såklart orolig hur vi ska göra med A.J? Funderade först på om jag skulle försöka pumpa ur mjölk nu på morgonen och korsa mina fingrar och hoppas att det och de kuberna jag har i frysen skulle räcka. Men jag tänker såhär, vi vet inte än vad som kommer gälla och vad som än bestäms nu så får vi utgå ifrån det. Skulle jag behöva sövas ner så antar jag att det inte kommer ta så lång tid att A.J kanske inte hinner bli hungrig. Men om det är så pass att de söver ner mig med något som går ut i mjölken som gör att jag inte får amma på några timmar så får väl D köpa ersättning och hoppas att A.J blir mätt och glad på det.

 

Äsch... det känns löjligt att sitta och spekulera över detta nu. Det som händer får hända. Hoppas bara att jag får prata med en vänlig människa i telefon. Men det är 50/50 chans på det. Jag har upplevt det som de gångerna att när man ringt till Borås har de varit lite småstressade och rätt korta i tonen, men när man väl varit där har de varit så vänliga. Å trevliga borde de verkligen vara, speciellt inom kvinnovården! Med oss lite halvledsna och hispiga kvinnor.

 

Min underbara son har sovit hela natten som vanligt. Kunde dra ut på nattmatningen till kl 5 och nu ligger han och sover i vår säng så snäll som han är. Han anar inte ett dugg att hans mor är lite ledsen och upprörd.

Försöker självtrösta mig med en kopp te. Borde äta något med. Men såhär är jag: När jag är ledsen kan jaginte äta något. Det blir liksom stopp på den fronten. Då fungerar te som ett bra supstitut.

 

Såja... nu börjar tiden ticka på. tjugo över betyder att det bara är tio minuter kvar. Hoppas hoppas de kan göra någor redan idag. För de måste förstå att jag kan inte gå omkring med det här i flera dagar! Hoppas dessutom på att de faktiskt kan söva ner mig och ta bort det där onda helt och inte bara göra som de gjort tidigare: skära upp och tömma. För chansen är då att det kan återkomma igen om sisådär 1-2 månader med min vanliga tur.

 

Nää, nu håller vi tummarna för att allt blir bra!

 

(Vad är det med den här jävla midsommarhelgen som bringar otur för mig?! Förra midsommar fick jag förhoppningen att jag var gravid då jag trodde jag fått en nidblödning... men det resulterade två timmar efter i Stockholms blodbad! En vecka för tidig mens var inte välkommen just då... och den här svullna läppen är defenetivt inte välkommen in i mitt liv!)

 

åtta minuter kvar. Ska ligga på luren som en idiot snart. Så vi hörs till dess!