BabyAnkan

Rubriken är tråkig och gemonskinlig och avslöjar vad jag lyssnar på spotify, men fick sådant musik-sug efter att just lyssna på den låten - och den är ju bra!
Annars sitter jag i ett mörkt sovrum med gardinerna fördragna för fönstret. Såhär trivs jag som bäst. Dovt ljus och hög musik som dränker alla tankar. Har en sån där typiskt skitjobbig hormon-monster dag. Stortjutit två gånger idag redan. Några få ord och jag bryter ihop som en stapel med sköra små pinnstickor. Men jag vet... allt är bara hormoner, men lika förjävla jobbigt för det.

 

Profylaxen i torsdags var väldigt givande måste jag säga! Jag och D var de enda ifrån vår föräldragrupp som var där, och resten tillhörde en annans bm föräldragrupp så de kände väl alla, men jag kände ingen som vanligt. Dock akn man ju inte ta med D någonstans utan att han stöter på någon han känner, så det var en bekant till honom där som skulle ha bebis samma dag som vi, annars var det en annan som skulle ha nu i slutet på nästa vecka, men resten skulle inte ha förän i slutet av april, så det kändes lite lustigt att inte vara den som var minst gången.

Men som sagt, vi fick börja med att slappna av med en avslappningsövning, såklart skulle BabyRex få hicka just då. Så jag blev väldigt medveten om min bubblande mage, så då försvårade det såklart avslappningen. Sedan gick en av bm igenom de tre faserna av profylax-andningen. Den tunga andningen genom näsa och ut ur mun (som att släppa luften ur en ballong) detta skulle användas vid de första värkarna, som oftast sker i hemmet. Sedan var det fas två, då man går igenom värk för värk i väntan på cm efter cm, då skulle andningen bli snabbare genom att bara dra ner luft till bröstkorgen. Sista fasen är precis innan krystfasen när det är som mest intensivt, då ska man andas på 1, 2, 3. Andas in genom näsa: 1. Ut genom mun: 2, 3...

Det är såklart att prova detta praktiskt när man inte har ont, men kan tänka mig att det kommer naturligt sen när man väl är där. Sedan tycker jag om detta, eftersom en förlossning är väldigt okontrollerbar, dessutom när det är första gången. Men att det finns något som faktiskt går att kontrollera och det är andningen. Du har något att lägga fokus på och detta känns tryggt för mig i en sådan sårbar situation. Så heja profylax-andning!

 

Vi pratade även om den positiva målbilden. Att inte tänka att när en värk varit: Att shit, hur ont kommer inte nästa värk göra?! - Istället tänka: Då var den värken avklarad, en bit på vägen till målet. Detta tänk tyckte jag var väldigt bra att framhäva. Dessutom att när det känns som värst ska man ha en målbild framför sig vad man eftersträvar. Var inte i nuet och tänk på smärtan, utan se smärtan som en del på vägen till slutmålet som i mitt fall kommer vara att äntligen få nyheten om BabyRex är en Han eller en Hon. Detta är något jag ser lika mycket fram emot som att bara få träffa min efterlängtade bebis.

 

Vi såg även en film på slutet där de tre andningsfaserna instruerades. Efter varje "värk", belönades kvinnan genom att mannen smekte henne ifrån huvud, neråt axlarna, ut längst armarna, neråt låren, ner mot benen och avslutningsvis fötterna. Denna smekning skulle göra att avslappnings-hormon skulle utsöndra till kroppen. Å jag kan verkligen se fram emot att använda mig av detta med. Efter en värk då man koncentrerat sig på andningen och varit inne i sig själv - få återvända till verkligheten med en skön smekning på ryggen, som både utsöndrar lugn och ro till kroppen innan nästa värk kommer igen. De som inte tror pappor har något inne på förlossningsrummet att göra, misstar sig. Det finns massa uppgifter genom stöttning och uppassning att sysselsätta sig med som blivande far.

 

Ja och som sagt så tickar dagarna återigen på, mindre än tre veckor till BF, å tänker man såhär så är det den 25e om 2 dagar och från och med då så VET JAG att jag kommer ha en bebis inom en månad, för längre kommer jag inte få gå havande. Denna tanke är såklart skrämmande, men ändå så... ja, denna obeskrivliga längtan. Vem kunde ana att man kunde längta till något "okänt" så mycket.
Men bebis får verkligen komma närsomhelst nu, för allt är klart och bara väntar på att få användas av bebis. Igår bäddade jag vaggan och ställde in den i BabyRex rummet, tog några kort förut, så tänkte lägga upp lite kort här så får ni se hur mysigt rummet blev, men framförallt vaggan. Som fortfarande tyvärr var tråkigt dyr, men fy satan vad nöjd jag är att det blev den vaggan. För den ser så otroigt mysig ut. Som ett riktigt litet näste som bara är bäst nog till min lilla krabat. Så jag avslutar nog att lägga upp bilderna och sedan får inlägget vara slut, för nu börjar det bli riktigt suddi-ruddigt för ögonen, så snart ser jag knappt vilka bokstäver jag skriver. Det är det sämsta att se dåligt och haft en gråt-dag, då sjunker synnivån till under hälften från 0-100 på tre röda.

Enjoy the picture!