BabyAnkan

Hej hej! Det blir så förvirrande när jag tänker att det är 3 veckor kvar och 3 x 7 är 21, men ändå är det bara 20 dagar kvar till BF, men det blir att på onsdagen är det 1 dag kvar och sen är bf 0... ja, eller nåt sånt. Det blir riktigt vimsigt i huvudet oavsett! Men från och med idag är BabyRex färdigbakad , nu ska vi bara se hur länge bäbben vill vara inne på efterbakning så den gottar till sig riktigt ordentligt ;)

Veckan som gått har varit 100% tuta och köra. Lördags var det jönköping med IKEA (fast vi handlade ingenting där) Vi köpte ett dubbel-våffeljärn på Jula och till min förvåning så blev det en baby-badbalja med insats ifrån Biltema - typ det sista stället jag trodde skulle ha sånt, men där ser man! Söndagvar det bara tuta och köra igen för då blev det helstädning av huset. Jag tog övervåningen och D tog undervåningen och det blev en heldag så då var både kropp och själ rätt så död efter det med.

Måndag startade med kompis-besök ifrån Skåneland. Som tur var kom D hem tidigare så då kunde vi båda åka tillsammans och hämta upp S ifrån Falköping. Sen var det varit mysbesök fram tills igår - onsdag.
Jag förstår nu hur mycket jag uppskattar att träffa kompisar som man inte träffar särskilt ofta och hur mycket munnen kan gå i ett då. Kan liksom prata om ALLT och inte bara då med D, utan med någon som inte hört mitt bebis-tjat varje dag med krämpor och så stories from the past. Nej, verkligen helmysigt att umgås med en kvinnlig varelse då och då med. Men sen märkte jag igår när jag åkte bussen hem efter jag droppat av S vid tåget - att JISSES vad slut i kroppen jag var. Då hade jag sovit halvkasst både tisdag och onsdagnatt p.g.a rygg- och ljumskont, dessutom hade vi gått omkring i Ulricehamn hela tisdagen med och det blir en markant skillnad att gå omkring mycket från att bara sitta och glo på TV, sen är man på ett annat helspänn såklart när man umgås med människor som man inte träffar dagligen - blir att man vill få ut så mycket av tiden som möjligt, vilket resulterar i att sen när man äntligen kan slappna av till fullo så känner man sig DÖDi kroppen.

Men det blev ingen långvarig vila igår heller, eftersom babyproffsen ringde och meddelade att vaggan hade kommit. Då åkte jag och D dit direkt när han kommit hem ifrån jobbet. Sen var vi inte hemma fören vid 18-tiden, käkade mat och sen skulle vi montera ihop vaggan - Men FÖRST skulle vi rulla ihop madrasserna som S sovit på och då skulle jag ta ett spännband och sno runt OCH lyckas få spännbandets spänne rakt på knölen vid handleden. DET var droppen som fick bägaren att rinna över. Jag hade ont i kroppen och var så trött och även om det inte gjorde jätteont (men kändes) så började tårarna spruta obehindrat och jag snyftade fram att jag var så trött och allt kändes jättehemskt just då.
Min ängel till man visar då sin allra bäst sida. Han tar mig till sin famn och kramar och vyssar och säger att allt kommer bli bra och låter mig få gråta ut alla mina hornon-monster-tårar, Han leder mig sedan till sängen och bäddar upp. Placerar mig under täcke och filtar, ger mig en kopp te och sätter på harry potter på bandspelaren och kramar mig tills alla tårar lämnat mina ögon.
Sedan så satt jag där inne i sovrummet och låter kroppen och knoppen äntligen få slappna av efter intensiva dagar, medan D själv är ute i hallen och försöker montera ihop vaggan med en instruktionsbok som är rena grekiskan. Jag hör honom stöna och stonka och jämra över att "Nu blev de fel" och "Den passar inte där". Jag säger till honom att han behöver inte sätta ihop vaggan själv, att vi kan göra det imorgon, det är inget jag begär av honom. Jag vet ju hur lite tålamod han har när det gäller sådana saker och dessutom hade han också sovit dåligt på natten och led av sin egna huvudvärk.
Sedan slumrar jag till en stund och nästa gång jag öppnar ögonen så är det när D rullar in den färdigmonterade vaggan - och just i det ögonblicket var det de finast jag sett. Å den kärlek som bubblade upp inom mig. Det hade tagit en timma och mycket tålamod, men han hade monterat ihop hela vaggan själv och samtidigt låtit mig få sova. Å den kärleken...

 

Så det var onsdagen... torsdagen var idag. Ny vecka för BabyRex och dagarna för nedräkningen blir allt färre.
Vi började dagen med MVC-besök vid 8-tiden, Det var stick i fingret där sockret såg bra ut MEN järnet var en annan femma. Det låg på 96 och var väldigt lågt, ovanlig då jag på de tidigare baby-besiktningarna gått igenom och haft ett väldigt bra järnvärde. Men nu var det lågt (och de kan ju förklara varför jag är så extra trött). Kosten är den samma, men bebis tar såklart mycket järn av mig, och då jag haft så bra värden innan har jag inte behövt ta några tabletter, men nu så får jag nog börja och hoppas att jag inte blir så stenhård i magen som folk säger att de blir av järntabletter.

Vi pratade även om förlossningar. Hur jag kände inför den. Sa att jag var ovanligt lugn, ingen rädsla mera åt det nyfikna hållet. De flesta ställningar kan jag tänka mig, men slipper jag stå på alla fyra, så blir jag glad för det. Vill dessutom ha det så naturligt som möjligt: Bad, akupunktur och lustgas, helst ingen ryggmärgsbedövning.
Efter det pratet var det dags att lyssna på hjärtljuden. De låg på 140 som vanligt, sedan var det sf-måttet som han fick till 31... det var besynnerligt. Gången innan jag var hos bm var det studenten som mätte 32, gången innan dess 30 och nu 31. Så det var ett bekymmer att måttet varit snarlikt tre besök på raken, så då bokades ett tillväxtultraljud idag med vid 13.45. Detta tyckte jag var bra då jag ändå skulle vara i stan hela dagen (vilket jag fortfarande befinner mig).
Så när besöket var avklarat var kl ca kvart i nio. Ringde då och pratade med mamma en stund, sedan fördrev jag tiden inne på MVC (skulle vänta på att F skulle bli klar med sitt besök som hon skulle vara på vid 10)

När jag hade suttit på samma ställe i ca en timma så fick jag så förbaskat ont. De hära förvärkarna är sällsynta, men det måste verkligen ha varit en där och då. Det kändes först som ett hugg i ena sidan på ryggen, sedan strålade smärtan fram till magen och höll i sig. Det blev mer och mer intensivt och jag ställde mig upp och försökte gå bort smärtan. När smärtan nådde sin topp visste jag inte riktigt VART jag skulle ta vägen. Det gjorde så jävla ont och övervägde en stund att gå in på toaletten och lägga mig på golvet eller nåt. (Vilket D sa i efterhand att det hade inte varit så smidigt ifall jag svimmat, ingen hade ju letat efter mig där - Sant! Men man tänker inte så rationellt just då). Men efter en stund som kändes som en evighet avtog såklart smärtan och jag kunde känna en viss stolthet över mig själv att jag klarat av det helt på egen hand. För chansen är störst att jag kommer vara själv sen när första värken kommer och då måste jag ju kunna hantera den smärtan själv innan någon (helst D) kan vara hos mig. Så det kändes som dagens prövning.

 

Tjugo i elva hann klockan bli innan F var klar. Först skulle hon flytta på sin bil och det var ju lögn, för det var bilkaos i stan. Både Kappahl och Lindex hade butiksöppning så ALLA skulle såklart dit, så alla parkeringar var så gott som upptagna. Sen gick vi till Kappahl och två storstadtjejer så får vi nästintill panik när det är sådant butikskaos med så mycket folk. Köerna var obeskrivligt långa till både provrum och kassa, så vi varade inte så länge inne på Kappahl. Vi gick in på handelsbanken och där hade de godis, två havande kvinnors dröm. Så där tog vi ogenerat nävar fulla med godis som var inlindat i godispapper. Sedan begav vi oss till nästa butikskaos: Lindex. Lika mycket folk där, men där stötte vi även på två av gravid-mammorna som vi skulle fika med sedan. Till vår förtjusning hade det även godis där med som vi grabbade tag i. Dessutom serverades cider ur plastglas som var riktigt gött. Efter att varit och snokat på Lindex utan att köpa något så beslöt vi oss för att gå till cafét Format och invänta de andra fikande mammorna. Det var till min förvåning ett väldigt fint café, att jag aldrig varit där innan! Dit ska jag nog gå fler gånger. Inga sjuka priser heller: En flaska must och en halv baguette med ost och skinka kostade 49:-. Sedan kom de andra, så sammanlagt var vi fem blivande mammor med jättemagar, varav en skulle haft i söndags och var nu på övertid.
Vi snackade om allt möjligt och jag passade på då min mage var så liten att även köpa en bit kladdkaka med en stor klick grädde och en kopp te. Det gick på samma pris som föregående beställning :P

Där satt vi sedan från kl 12  till halv två, då började vi packa ihop oss och jag gick tillbaka till MVC för tillväxtul.

 

Ultraljudet gick bra! Han mätte huvud och lår, kollade fostervatten och hjärtat, bebisens mage och blåsa. Han kunde se att bebisen låg långt ner - vilket kunde vara förklaringen till det låga sf-måttet.
Inne på bm:s rum skrev han in alla mått och kom fram till att det var en "normal" bebis.  Han uppskattade att BabyRex vägde ca 2880 g just nu och det betyder att bebis kommer väga mer än sin pappa, även om BabyRex kommer en vecka för tidigt. Bm sa även något med -2.4%. Om det sen betydde att bebis låg på -2.4% just nu ifrån födelsevikt, eller om det uppskattas att han ska ligga på ett ungefär -2.4% när bebis föds, fick jag inget riktigt hum om. Men som sagt så var det ett väldigt normalt litet barn och jag följde ju min kurva klanderfritt.
Däremot så kan jag inte skryta längre, som jag nämnde i föregående inlägg att jag gått upp 0 kg. För imorse när jag vägde mig hos MVC stod vågen på precis 72. Men det tyckte jag var fusk för då hade jag både ätit frukost och hade masssa kläder på mig!

 

Jaja, allt ser som sagt bra ut... och NU ringde D och sa att han var i stan. Så nu får jag börja runda av och packa ihop (sitter på biblioteket) och kl 16 så ska vi på profylaxkursen och innan dess hade jag tänkt hinna köpa hallonbladste, för nu ska vi träna BabyRex att komma ut ;) hehe... så då ska jag gå till hälsokraft-butiken och köpa det och möta upp D.

Vi hörs, och troligen i nästa inlägg så kommer en bild på den underbart fina vaggan och eventuellt även kort på BabyRex rum för nu är det ju helt komplett, hihi!