BabyAnkan

 

Igår var det valborg. Min pojks första högtid, om Valborg nu är så mycket till en högtid. För mig är väl valborg detsamma som Midsommar, en fylledag?
Fast Valborg har en viss mysfaktor över sig som Midsommar inte har, och det är ju  brasan. Det är en viss känsla över det. Att stå och titta när de tänder elden och trängas bland främlingar och lyssna till vårtal som jag fnissar högt åt inuti mitt huvud.
Tänker att om 15år så kommer nog A.J inte ligga sådär lugnt och fridfullt och sova bredvid elden. Han kommer kanske vara som ungdomarna vi mötte på vägen hem: gapiga skrikiga tjejer xom har 2.25promille-fylla i kroppen och killar som vinglar omkring på mopeder. - Nej, har jag någon vett i kroppen så lär jag nopg uppfostrat mitt barn bättre än så. Om inte, så låt de 15 åren dröja läääänge.

 

Så första maj då. Tänk, imorgon är plutten redan tre veckor. Var har de veckorna tagit vägen? Tycker det inte var länge sen jag och mamma bestämde att dem skulle komma till helgen i slutet på April, och även den helgen har kommit och gått nu. Kan nog påstå att jag inte riktigt än har hunnit varva ner.
Det var jättemysigt att hs en liten bit av min familj här. Blev bortskämd med god mat och fick ett fungerande internet och lite mystid och få prata av mig lite på riktigt och itne bara i telefon. Men samtidigt blev det intensivt, vilket jag märkte både på mitt beteende, men också att A.J aldrig fick någon ro till att sova eller äta i lugn och ro. Så vi var rätt trötta på söndagen och kommande dagar blev inte lugnare för det.

 

Måndagen skulle jag mamma-walka i stan. Det är en sak när man har egen bil och småbarn. Då krävs inte samma planering för att åka någonstans. Men när man är beroende av andras färdmedel och därmed beställt en taxi och kommer på en halvtimma innan bilen ska komma att NU vill A.J ha mat och behöva bytas på två gånger, samtidigt som du själv inte hittat rätt ytterkläder än att ha på sig + att din hemmanyckel är spårlöst försvunnen och ditt lilla spädbarn inte förstår varför han måste sitta i babyskyddet fastän han inte vill. Det är inte fören DÅ jag inser vilken uppstressad mamma jag blivit. Med en promenad i regn och blåst som dessutom innebar att gå ända uppifrån Ulricehamn och ner och så upp igen, å en försenad taxi hem. Så var vi inte hemma igen fören vid fyra-tiden, alldeles hungriga och trötta både mor och barn.

 

Sen har nattjourerna börjat på allvar med. Jag märker att D inte riktigt sover, att han vaknar vid minsta lilla rörelse från bebisen. Men han låter mig ta itu med problemen själv, som matning, byte av blöja och vyssning till sömn. Detta ger mig själv betydligt mindre avslappnad sömn. Jag kan somna, mne kommer ändå inte in i någon djupsömn, vilket inte förstört mig än. Men längtar så att få in dygnsrutiner, då jag märker när A.J sover som längst då jag också kan sova och näf jg märker att han sover kortare perioder då jag kan passa på att äta, eller plocka med något litet i huset. - Men än så länge finns inga rutiner, vilket nog är normalt efter bara tre veckor.

 

Å juste, i fredags var vi på bvc igen. Jag var ju så orolig förra veckan att min bröstmjölk var näringsfattig, egtersom han gått ner 40g MEN till bvc sköterskans förvåning och min förtjusning hade den lilla prinsen gått upp 236g på fyra dagar! Då blev jag en riktigt stolt mamma, dessutom hade han vuxit 1½ cm också. Så nu är han 53cm lång. Känns som det kommer gå väldigt fort i hans utveckling.

 

Igår, tisdag, så var vi även en tripp till barnakutmottagningen i Borås. Jag ringde till bvc i måndags för vi har tyckt att A.J är så rosslig till och ifrån. T.o.m min egna mamma hade inget klokt svar vad det kunde vara. Så då ville vi kolla upp det. Men jag blev mer eller mindre avfärdad och det kändes som de hade en hysterisk-morsa-stämpel över mig. Men så igår när D ringde DÅ tyckte dem att vi skulle kolla upp det (varför ska det krävas att en karl ringer? Duger det inte om mamman ringer??) Men det fanns inga tider i stan. Så vi åkte till Borås, vilket inte gjorde något för de var supertrevliga!
Vi fick komma in på ett rum direkt utan onödig väntan. Sen kom en sköterska och kollade om A.J syresatte blodet som ahn skulle - det gjorde han. Sedan vägde hon honom. Han vägdfe då 3720g, så han har i princip gått upp 80g sen i fredags. Sen kom den jättetrevliga läkaren och lyssnade på lungorna och kollade öron och hals. Allt såg helt normalt ut! Så det är inget fel på vår lilla pojk. Troligast är att det är slem som bildas som låter mer besvärligt än vad det egentligen är och är därför inget att oroa sig över. Men som jag sa till läkaren. Vi vill hellre åka in en extra gång och utesluta att det är något farligt, än att sitta hemma  och fundera och det höll han med om.

 

Efter besöket passade vi på att frossa i McDonaldsmat. Jag som innan alltid blivit mätt på en hamburgare och morötter, beställde nu en BigMac med pommes och dessutom plusmeny och efteråt var jag fortfarande hungrig, haha! Jag älskar den här dieten. Kunna och få äta hur mycket som helst och ändå gå ner. På tre veckor nu har jag gått ifrån 72kg till 63kg och jag har inte mått bättre med mig själv än vad jag gör just nu.

 

Det enda jag inte riktigt mår bra över är att jag haft en ihållande huvudvärk i nästan två dagar nu. Tror inte det beror på varken sömnbrist, ögonkrångel, vårsol eller något dylikt. Tror nog mest det är uppstressad hjärna och brist på ordning och reda som får huvudet att bulta.

 

Imorgon är det bvc-besök igen och mitt på dagen är det mamma-walk, fast har jag ont i huvudet som nu, så får det nog bara bli bvc på eftermiddagen. Har verkligen velat komam igång med allt så fort. Men vissa saker kanske borde få ta sin tid att komma in i och därför kanske jag borde varva ner ett snäpp och börja få lite struktur på en sak i taget och inte kasta mig över allt på en gång. Just nu vill jag nog mest lägga fokus på att lära känna min son och hans beteende. Vad han behöver och när coh så får jag utgå efter det allteftersom.

 

Ja, nä nu får jag sluta skriva. Känner att min mosiga hjärna behöver ett litet break. Så ska jag gå ner och se vad mina favoritkillar pysslar med.

C'ya!