BabyAnkan

Då var det Måndag igen. Detta är sista Måndagen på bra länge som jag behöver gå upp 4.18 för att hinna med bussen till jobbet.

#4jobbdagarkvar

Jag har valt att frysa in våren med, genom att lägga undan vinterjackan i byte mot jeansjackan. Å nu på morgonen var det på nollan, brrr...

Idag är jag i v.35 (34+5). Det är 37 dagar kvar, eller typ bara 5 veckor. Det känns helt overkligt, samtidigt som jag faktiskt börjar längta otroligt mycket efter min lilla groda.

Det är skönt att äntligen få börja känna så. Många bitar börjar falla på plats. Jag har som sagt bara 3 dagar kvar på jobbet att fixa de sista med Onenote och sen städa och på torsdag ska jag bara till jobbet och bjuda på fika. Så denna vecka lär nog gå snabbt 

Hemma är badrummet i bruk. Det är lite små detaljer kvar, men allt är brukbsrt. Å i veckan hoppas jag att vi får lite el i sovrummet, att de sista takbitarna och listerna kommee på plats så vi får dit sängen i sovrummet. Så jag sen ÄNTLIGEN kan montera ihop vagga och skötbord och boa och pyssla lite 😍

Hur jag mår för övrigt?

Jag känner mig otymplig i kroppen (typ när jag ska vända mig i sängen, sätta mig upp eller kravla mig upp från golvet). Men ändå känner jag mig inte så "stor". Magen putar ut bra, men som på bilden ovan så döljer kläder rätt bra den stora kulan.

Dock så har jag däremot börjar bli svullen om bena. Inte hela tiden. Men framåt eftermiddagarna kan jag tydligt se att bena är lite svullna, det syns där jag haft mina strumpor. (se bild nedan)

Det gör inte ont. Å det kanske inte är så konstigt heller att bena drar på sig vätska sista månaden (börjar bli varmt ute med). Men det är såklart alltid lite oroligt när det börjar hända saker med kroppen som jag inte kan styra över.

har dessutom haft blixtrande huvudvärk vissa dagar. Så vissa tecken är ju lite oroväckande (symptom på havandeskapsförgiftning). Men jag ska till bm på fredag, så jag ska lämna ett kissprpc då för att utesluta protein i urinet. Så der blir nog bra!

Jag tänkte avsluta detta inlägg med lite prat om min andra baby som blir 312 veckor på torsdag.

Precis, för Andreas fyller ju 6 år på torsdag. Det känns så fantastiskt och stort. Inte bara att jag varit mamma i 6 år. Men också att det händer så mycket i Andreas liv som jag gärna vill dokumentera och komma ihåg.

Som ni ser på bilden ovan så har han tappat sin allra första hand.

Den här varit lös i två veckor. Å så igår när vi hade släktkalas i skogen. Så åt Andreas på en korv och (hans egna ord:) "Jag trodde det var en sten i min korv. Men så var det min tand".

Själv blev jag jätteförvånad när jag tog emot denna lilla mjölktand, sen blev jag skitnervös att jag skulle tappa den i skogen, haha. Men tanden kom med hem och i ett glas och nu på morgonen så var tandfen där och cashade ut. 

First Santa and now the toothferry - when will the lies end 🙈

Jag måste få inflika också att jag och Dennis varit rediga som klarat av två kalas i helgen. Först barnkalas i lördags (som ändå får 4/5 i betyg) och så det årliga släktkalaset i skogen där v8 hade tur med både väder och att inga obehöriga var dör och grilla samtidgt.

Så nu ska A bara fylla år på riktigt på torsdag SEN får Marängen komma närsom. För då känna det viktigaste avklarat.

Mmm... Det var väl det om det.

Jag har hunnit halvvägs till Skövde  nu. Fick springa i Falköping för att hinna med 300 bussen. Men jag hann.

Så nu ska jag mata Marängis med te och macka. Å så ska jag mata öronen med Skäringer och Mannheimer (jag har kommit till avsnitt 3/100, så jag har mycket kvar att njuta av)

Jag hoppas på en bra sista jobbvecka nu. Så lär jag nog skrivs nån rad på fredag  efter bm-bm-besöket.