BabyAnkan

Veckans symptom är detsamma som föregående inlägg  Så inger nytt där.

Tycker annars att veckan har börjat bra. Vi startade måndagen med nedräkning från 100 dagar och idag har vi 98 dagar kvar. Räknade även ut att jag har 47 arbetsdagar kvsr innan föräldraledighet. Så allt som går att räkna ner är en bra morot att se fram emot 

Igår, tisdag, hade jag dessutom ett väldigt skönt och hjärrlättande samtal med min chef. Berättade att jag känt en enorm press, ansvar och hög arbetsbelastning med mott sidouppdrag. Vilket resulterat mycket till min trötthet och nedstämdhet. Min chef var väldigt förståelig och peppande. Å vi lade upp en bra plan för mitt arbete de sista veckorna, så det kändes jättebra.

På hemmafronten känns det också bra att arbetet med badrummet är igång. Det lutar åt ett bubbelbadkar. Tänk vad skönt framöver! Kanske efter någon hård och tuff mammadag, att få krypa ner i ett varmt bad, sätta på bubblorna, dricka lite chapell till, ansiktsmask på och skön musik som strömmar från högtalaren .. mmm, naaajs.

Det är även snabba puckar på vår snickare  Så i väntan på att rörmokaren ska komma å fixa i badrummet, står snickaren still. MEN då har han fått ett sidouppdrag. Så imorgon ska han bygga upp väggen på hallen, så vi får ett nytt sovrum. Å om det blir klart till helgen kan vi sen åka å kolla på tapet och golv. Å när väl det är klart, så kan vi ÄNTLIGEN ta fram vaggan sen. woho!!

Varje steg framåt, får det att kännas mer o mer verkligt att vi snart har två barn i hemmet 

Apråpå våra barn. Om jag för en kort stund inte ska lägga fokus på Marängen, utan mitt stora duktiga barn, så ska jag skryta lite.

A har nämligen varit SÄ DUKTIG. Han har nämligen i fyra nätter på raken (Kan det bli en femte natt i natt?) sovit hela natten i din säng.

Vi (eller i alla fall jag) har varit så bekymrad hur det ska bli när Marängen kommer och att A kommer in till oss varje natt. Ingen sover ju inte still heller. Uran rör och flaxar på sig. Men så nu har han  sovit flera nätter utan att nattvandra å en kan undra vad som hänt. Men så stolt jag är! Min stora duktiga unge! 

Min sista punkt för dagen (innan det är dags att visa veckans magbild å efter det till sist sova)

Är följande punkt:

- Vad är det med folk att kommentera så mycket kring storlek på gravida??

Ikväll var jag på tupperware party hos svärmor. Där träffa jag en rad människor som tyckte de var kul att jag skulle ha en bebis (De var kul att höra, mer sånt tack!)

Men sen fick jag även höra följande:

"Ska du ha i maj, vad stor du redan är" 

"Var du lika stor med din första" 

"Jaha omföderska, ja då blir man ju alltid större snabbt"

"Är det 6 år mellan dina barn. Men då är du förstföderska"

Alltså nej! Stopp!

Vad är det som får folk att tro att det är okej att kommentera andras kroppar vitt och brett utan eftertanke? 

jag är absolut min egna perfekta storlek. Helt propertionsenlig enligt Ulrikiska mått mätt. 

Jag har varken ätstörningar eller har kroppskomplex  (längre). Men det utesluter ändå inte att jsg kan bli illa till mods eller känna mig som ett utställningsecenplst som ska mätas och bedömmas 

Sluta upp med detta. Hyfs tack?

Även det här tramset med förstföderska. Sånt konstigt begrepp. A kom inte till via storken eller andra kanaler  Han har passerat min livmoderkanal  Vilket även Marängen kommer göra. Så om jag så väntar i 20 år mellan så hade jag fortfarande fött på nytt eftersom jag gjort det en gång innan och kan uppenbarligen inte vara förstföderska igen. Visst att kroppen kanske är återställd. Men det är ju inte som att jag blir oskuld igen bara för jag inte stoppar in nåt på x antal år. Då borde samma logik gälla när något ska stoppas ut med.

Aja. Detta kanske blev onödigt långt. Vill bara upplysa om att lite hövligt hyfs kan ju vara på din plats OCH ibland kan vissa saker sägas och andra kan bara gallras bort innan de hoppar ur truten 

Vi avslutar detta onsdagsinlägg med lite v  27 bilder. Min vackra fins figur  Med min fantastiska BabyMaräng i 💛