BabyAnkan

BabyMarängen har gått från en rund squash till en "vanlig" lång squash till en ananas. Det är verkligen fascinerande dessa grönsak/frukt transformationerna. Dock är det lite oklart om det är vikten eller längden som ska motsvara diverse grönsak. Jag gissar på längden, men högst oklart.

Det har såklart hänt MASSA på två veckor. Fast kanske inte så mycket som jag velat dokumentera.

Jobbet rullar på och jag fortsätter räkna ner. Idag är det Måndag och då är det tre veckor kvar tills jag får gå hem på semester och vila upp mig mentalt och fysiskt innan bebis ska komma en månad senare. Känns lite läskigt att jag kommer jobba in i vecka 37 (36+1). Då är ju bebis kläckfärdig närsomhelst. Men jag hoppas att bebis inte kommer tidigare än första maj i alla fall.

Jag summerar lite snabbt vecka 32 (vad jag kommer ihåg)

Jag mådde väldigt illa under den veckan (gick hem tidigare från jobbet flertal gånger - vilket har tuggat ner min för rätt bra nu).

Vårt element i hallen gick sönder med och hade gjort en stor sjö vid ytterdörren. Det hade dessutom droppat ner till elskåpet MEN vårt nya badrum som precis fått gipsväggsr hade klarat sig (tur i oturen!).

Under fredagen mådde  jag kolossalt dåligt - mentalt. Jag hade ångest över jobbet, ångest över kaoset hemma och det var helt enkelt en hormon-turbulens i min kropp. Jag tog A och flydde några timmar till syster M. Där fikade vi och diskuterade barnnamn. Det var verkligen ett behövligt avbrott i mitt inre kaos.

Men sen kom lördagen och helvete bråka (nu i efterhand var det väl ingen big deal, men just då... usch). Vi skulle ÄNTLIGEN tapetsera. Men kom inte längre än till tre bårder innan Dennis tappa tålamodet och blev vresig. Jag kände att allt var hopplöst igen och mina hormon-tårar  sprutade. Allt sluta med att jag ringde svärfar som kom och hjälpte till. Jag själv tog barn och gravidmage och flydde fältet återigen för en lugn fikapaus.

Sedan tog helgen slut och det blev vardag igen. På tisdagen hade jag mvc besök. Alla värden (socker och järn) var bra som vanligt - å då har jag kanske kommit ihåg att ta en järntablett på en hel vecka.

Sf måttet var 31-32, vilket är "normalt" för den veckan. Men när jag läser i bloggen 6 år tillbaka så hade jag mindre mage med Babyrex. Så kanske är det ett stort småsmåsyskon?

Marängen hade dessutom positionerat sig rätt med huvudet neråt (och rumpan upp i högra revbenen).

BM fråga om jag hade några tankar eller oro inför förlossning och dylikt. Men antingen är det så mycket annat att tänka på med hus och jobb att jag inte hunnit oroa mig än. Eller så är jag bara lugnare denna gången och det får bli som det blir.

Onsdag och Torsdag swisha väl förbi. Det som är mest påtagligt är illamåendet som kommer med konstant halsbränna. Så det är såklart knepigt med förhållandet mellan att vilja äta mat och att få behålla den mat och näring jag får i mig.

Men helgen blev ändå bättre än tidigare helg. Då vi äntligen kom iväg till husvagnen i Lidköping. Trots att vistelsen började sisådär med första natten som blev orolig för att A var slemmig och hostig. Å jag min klant råkade slängs min bästa termosmugg. Så blev resten av helgen så harmonisk och skön. Jag kunde koppla av. Umgås med min familj. Sova gott flera nätter (Å även lite mitt på dsgen). Unnade mig en alkofri Norrlands Guld och mådde helt enkelt bara bra...

fram tills igår. Då kom jag på den briljanta idén efter vi kommit hem från Lidköping. Att vi skulle gå byn runt och dels ut kalaskort. Detta resulterade i mycket ömma ljumskar och fogar  (klantigt!). Tog ett varmt bad på kvällen för att lindra kroppen. Men värmen måste stigit mig åt huvudet. För precis innan läggdags var jag nere i köket och fick sån yrsel. Fick sätta mig ner på golvet - andas - upp igen. Blev yrr på nytt. Lade mig ner på köksgolvet. Fick ringa Dennis som fick eskortera upp mig till sängen. Tårarna började spruta för jag tyckte de var så pinsamt att behövs få hjälp + att jag blev rädd för jag inte förstodd var denna yrsel kom ifrån. 

Sen avsluta jag allt med att kräkas och sen var det tack och god natt.

Suck!

Det går verkligen upp och ner. Å när jag tror allt börjar kännas bättre. Ja då vänder det i en blåsvind. 

Jaja. Det var de två veckorna. Som sagt så har det nog hänt mycket. Men allt känns mest som grått och gnäll.

Nu är det tre veckor kvar av jobb och jag vill försöka fokusera på att vända allt till nåt bra och kunna njuta av den här sists tiden som gravid... för närsomhelst kan ju bebis komma nu... närsomhelst.