BabyAnkan

Godmorgon! Long time no seen... again!

Tiden rullar iväg med en kraftig fart. A.J är redan fem veckor och fem dagar. Över en månad och det känns fortfarande overkligt (kommer det någonsin kännas verkligt?)

 

Vi har haft ljuvliga dagar nu de senaste. Den blivande gudmodern var här i helgen som var. Det var egentligen ett under att hon kunde ta sig hit då de flesta tågen var slutsålda - vilket var helsnurrigt TILLS jag insåg VARFÖR större delen av tågen var fullbokade: Eurovisionhelgen såklart. Alla var ju nere i Malmö och ville väl både kunna ta sig ner dit och därifrån, så fredag och söndag var det få tågresor som hade vettiga priser, därav att underbara I stannade ända till igår måndag. Bara det kändes skönt, för på något vis vill man hinna umgås ordentligt vilket det känns som en helg inte riktigt kan ge då det är så mycket annat som ska hinnas med. Speciellt nu då i helgen när vi både grillade och satt uppe till halv ett för att konstatera att Eurovision blir i Danmark nästa år.

 

Det som är roligt när utomstående kommer och hälsar på är att jag och D märker helt andra saker som händer med A.J. Jag har t.ex börjat fundera om han blir mer och mer medveten om sig själv. Det är ju det här med det första leendet. Hur vet man när det första leendet kommer naturligt och inte bara ett s.k fis-leende. Vi läste någonstans att när bebisen kan fästa blicken och le åt det han tittar på, då är det ett medvetet leende.

Så nu vet jag att det första leendet jag fick av A.J var i torsdags!
- Vi låg nämligen i soffan och sov. Jag låg med mitt huvud precis i samma höjd som min pojk. Han började sakteligen vakna. Först så kisade han lite lätt. Blundade igen för att sedan öppna ögonen lite halvt för att sedan blunda igen. För att efter det slå upp ögonen helt och när hans stora vackra ögon tittade på mig så gav han mig ett snabbt leende. Det kändes underbart att efter fem veckor få det allra första leendet. Sedan har den lilla parveln småflinat lite av och till hela helgen. Mycket speciellt igår när I gick omkring och bar på honom och pratade om pappan i skogen (hihi, ibland undrar jag om A.J bara spelar "bebis" och egentligen förstår mer än vad han vill erkänna)

 

Men som sagt helgen var ju för bra för att vara sann, så det klart att det måste vara uppförsbacke med...
Igår efter vi badat A.J (vi badade honom i söndags med visserligen - men vi fick oväntat och just då inte så värst uppskattat besök av släktingar. Så jag hade publik av tre personer när jag skulle bada A.J lite halvstressat och D hade försvunnit upp i rök och jag bara kände att de inkräktade på mitt lilla barns bubbla när de stod och glodde på det badande nakna barnet! ... anywho...)

... som sagt, efter han var ordentligt badad igår så skulle jag gå ner och duscha. Han hade ätit några gånger i omgångar, men var ändå småkinkig. Jag stod i duschen och då tyckte jag att brösten kändes konstiga, åtminstone det ena - högra. Det kändes lite hårdare och lite ömmare än det vänstra. Å då var ändå båda brösten rätt så utmatade och slappa.
Jag gick sedan upp ifrån duschen och bad D att känna och se vad han tyckte. Men vi hann aldrig så långt för A.J fick ett av sina sällsynta utbrott och först försökte D vyssa, men när imte det gick fick jag ta över. När det inte gick att gunga honom i famnen och försöka få honom att ta nappen så försökte jag mate igen med det högra bröstet, men han skrek bara (Paniken som uppstår när mitt enda hemliga vapen - bröstmatning - inte fungerar, då är det illa!)
Så jag tänkte att han var väl inte hungrig då, det kanske var något annat fel och jag blev stressad, samtidigt som jag hade ett väldigt ömt och obehagligt bröst-
Försökte vyssa på nytt utan större framgång, försökte mata igen på vänstra bröstet och då nappar han som en liten huggorm och tar långa djupa klunkar.

 

Då började min tankeverksamhet röra sig i huvudet. Ett ont ömt bröst, som känns lite halvhårt. Började fundera över andra symptom som kunde tyda på det jag knappt ville tänka, mjölkstockning?

Har haft ont i magen av och till i flera dagar och haft ont i tandköttet på över käke, som igår satts sig på bihålorna, för hela huvudet värkte.

Jag har förstått som så att mjölkstockning ska göra jävulskt ont och att det ska vara lite influensaaktigt, så om det nu är det så kanske det är i ett väldigt tidigt skede. Å hela natten har jag försökt få A.J äta på det ömma bröstet, då jag läst att det är så man ska göra: Amma oftare och mycket på det bröstet med mjölkstockning för att hålla igång det, så kanske det ska släppa.

 

Lägger in det jag hittade på 1177:

Mjölkgången täpps till

Mjölkstockning beror på att en eller flera mjölkgångar inne i bröstet täppts till så att mjölken får svårt att komma ut. Oftast får man bara mjölkstockning i ena bröstet.

Besvären brukar komma plötsligt. Det känns ofta som en öm knöl eller förhårdnad i bröstet, och huden kan bli röd. Man kan känna sig sjuk och få feber.

Orsaker till mjölkstockning

Man kan få mjölkstockning av flera anledningar. Om barnet äter mindre än vad som finns i bröstet, till exempel om barnet är sjukt eller om man gör ett ovanligt långt uppehåll mellan amningarna, kan det stanna kvar mjölk i mjölkgångarna. Andra orsaker kan vara att man sitter i en obekväm amningsställning, har en åtsittande bh eller att bröstet kommit i kläm på något sätt.

Vad kan man göra själv?

När man har mjölkstockning ska man försöka tömma bröstet så effektivt som möjligt, det bästa sättet är att låta barnet suga.

• Amma oftare än vanligt.
• Börja alltid med det ömma bröstet eftersom barnet suger mest intensivt i början.
• Om det känns bra kan man försöka få mjölken att rinna lättare genom att värma bröstet med till exempel en varm handduk eller genom att duscha varmt innan amningen.
• Man kan också pröva att stryka lätt med handen över det knöliga området ut mot bröstvårtan för att göra det lättare för mjölken att komma ut.
• Pröva att lägga barnet i ett annat läge, eller byt själv ställning genom att till exempel sitta i stället för att ligga.
• Försök att vila så mycket som möjligt. Dels för att det är bra att vila när man inte mår bra, dels för att det oftast är lättare att få ut mjölken om man är lugn och avslappnad.
• Mjölka ur bröstet för hand eller med en pump om mjölken inte kommer ut, om smärtan i bröstet inte lättar trots att barnet suger eller om det gör för ont att amma.