Tisdag är lika med Tandläkarbesök
God morgon!
Dagens väder är som det varit de senate dagarna, man får vara beredd på allt. Genom ena fönstret så ser himlen blå ut, genom andra ser man vita fluffiga moln, ur det tredje fönstret är det mörka hotande regnmoln. Så kläder på efter alla vädertypar. Speciellt en sån här dag då man måste ta sig ut ur huset.
Fick en tandläkartid idag på eftermiddagen och som tur är så jobbade syster M tidigt, så hon kunde möta upp mig hos tandläkaren och passa A.J den tiden jag ska vara inne. Hoppas de fixar problemet (har ont i tandköttet i övre käke) och att det går undan så A.J inte hinner bli ifrån sig av hysteri.
Fick en tandläkartid idag på eftermiddagen och som tur är så jobbade syster M tidigt, så hon kunde möta upp mig hos tandläkaren och passa A.J den tiden jag ska vara inne. Hoppas de fixar problemet (har ont i tandköttet i övre käke) och att det går undan så A.J inte hinner bli ifrån sig av hysteri.
Hysteri? tänker ni, jo då. Han har hunnit få temprament och humör. Till en början var vi nästan lättade när han kunde skrika ifrån då de två första veckorna varit som en smekmånad med bara pipande och gny. Men sen nu bara den senaste veckan har humöret blivit tålamodslöst. Det kan gå från Glad Bebis till Arg Bebis där tårarna sprutar åt alla håll. Mitt mammahjärta känns när jag ser de tårfyllda ögonen, men samtidigt så vet jag att det inte är världen som går under, bara något som gått fel i bebisens rytm.
Nu på kvällarna har han dessutom fått en riktig skrikperiod. Då är det bara mamma som duger och knappt det. Först testar man med torr blöja och nymatad mage, men när skrikandet fortsätter, då vet vi att han bara är fruktansvärt övertrött.
Jag kan t.ex hålla honom i famnen. Han ligger som en liten groda med huvudet mot mitt bröst. Jag sticker in den tröstande nappen i munnen och han lugnar ner sig. Han är lugn någon minut. Vi hinner tänka att nu har han kommit till ro. Men så kan han spritta till i hela kroppen och så åker nappen ut och A.J börjar skrika. Det är då jag bara vill fråga honom: Vad är det? Berätta för mamma vad som gick fel nu. - Men jag får aldrig några vettiga svar.
Nu på kvällarna har han dessutom fått en riktig skrikperiod. Då är det bara mamma som duger och knappt det. Först testar man med torr blöja och nymatad mage, men när skrikandet fortsätter, då vet vi att han bara är fruktansvärt övertrött.
Jag kan t.ex hålla honom i famnen. Han ligger som en liten groda med huvudet mot mitt bröst. Jag sticker in den tröstande nappen i munnen och han lugnar ner sig. Han är lugn någon minut. Vi hinner tänka att nu har han kommit till ro. Men så kan han spritta till i hela kroppen och så åker nappen ut och A.J börjar skrika. Det är då jag bara vill fråga honom: Vad är det? Berätta för mamma vad som gick fel nu. - Men jag får aldrig några vettiga svar.
Något som är festligare är att jag börjat finna en rutin i hans beteende. Farcinerande hur han redan börjar visa vem han är som person. Som imorse, då vaknade han till kl 6. Han ville gå upp, jag ville sova. Vi försökte stoppa-in-nappen-spotta-ut-nappen-leken en bra stund. Men tillsist fick han vinna och jag gick upp och gav han en torr morgonblöja. Gav d-vitaminerna så han rynkade ihop hela ansiktet och satte på honom en söt grön sparkdräkt. Sedan var han lugn, så då kunde jag lägga ner honom i vår säng medan jag själv kunde klä på mig och borsta håret. Vi gick sedan ner och jag satte honom i babysittern. Han sitter alldeles tyst och bara tittar med sina stora ögon. På den tiden hinner jag duka fram frukost och även käka i lugn och ro.
Sedan börjar han gny lite, jag tar upp honom i famnen och stoppar in nappen. Han somnar direkt! jag kan stoppa ner honom i babysittern igen och nu har han sovit där den senaste timmen. - Detta är ett beteende som är mer regel än undantag. Att så fort han fått kommit ifrån sovrummet och jag klätt på honom och sedan satt han i babysittern. Då kan han sova några timmar. Varför kunde han inte sovit den där extra timmen där uppe i sängen när ändå jag ville sova? - Ack, så är det att vara mamma. Bebis-bossen-deluxe
Sedan börjar han gny lite, jag tar upp honom i famnen och stoppar in nappen. Han somnar direkt! jag kan stoppa ner honom i babysittern igen och nu har han sovit där den senaste timmen. - Detta är ett beteende som är mer regel än undantag. Att så fort han fått kommit ifrån sovrummet och jag klätt på honom och sedan satt han i babysittern. Då kan han sova några timmar. Varför kunde han inte sovit den där extra timmen där uppe i sängen när ändå jag ville sova? - Ack, så är det att vara mamma. Bebis-bossen-deluxe
Så tandläkaren idag som sagt. Ska åka in med taxi vid 12 och redan nu bävar jag inför det. Sen i lördags när vi var i jönköping och vi bara skulle åka ifrån IKEA-parkeringen och till Meda Markt som tar max 2 minuter. Så skrek han hysteriskt i bilbarnstolen. När jag äntligen kunde ta upp honom var han dyblöt så mycket som han tagit i när han skrikit. Detta är något jag inte vill ska hända i taxibilarna.
Igår var lindriga händelser - men ändå jobbiga.- Jag åkte in till N i stan för mamma-powerwalken. A.J sov hela resan, men när vi nästan ska svänga in på gatan så vaknar han till och skriker. Då var det inte så långt kvar och jag försökte vyssa honom med rösten, men han blev inte lugn fören han fick komma ur bilen. På resan hem började han redan skrika när jag hade satt ner honom i stolen. Jag försökte gunga stolen samtidigt som jag skulle sätta på mig skorna. När jag tar upp stolen så börjar han tystna lite. Så jag går ut till bilen som står och väntar. Sätter in bilbarnstolen och ska bara vika ihop vagnen - som såklart krånglar (ena remmen hade fastnat och innan jag kom på det var det ett jävla meck att få ihop vagnen.). A.J börjar såklart sätta igång och skrika igen... nu låter det som att jag störs av skrikandet. Det är inte det. Bebisar skriker. Det är deras sätt att berätta att något är fel. - Men jag blev bara mest stressad för att jag ville bara hem och kunna ta hand om mitt barn i lugn och ro coh samtidigt förbannar jag mig själv att behöva utsätta mitt barn för att åka färdtjänst. Men så är det när man inte får köra och inte har egen bil. Men nackdelen är att om ditt barn börjar skrika så kan du bara stanna bilen och ta upp ditt barn. Du kan välja att åka iväg senare. Däremot en taxibil som är förbeställd behövs det en himla massa förberedelser för att hinna komma iväg i rätt tid och likväl är det inte säkert att spädbarnet är på samma not... vilket då inte A.J var igår.
Jag fick ta ut honom ur bilen samtidigt som jag skulle försöka lösa problemmet att fälla ihop vagnen. Tillslut gick det och vi fick in vagnen och barnet och mamman i bilen. A.J skrek och det enda som fungerade var mitt lillfinger som hans tröst. Så på hela resan hem fick han snutta på mitt lillfinger. Jag satt och vågade knappt röra handen ifall han skulle tappa fingret och bli ledsen igen - Det enda ljuset just då var att vi åkte med en chafför som vi åkt med förut och som höll sig väldigt lugn i trasslet och skriket.
Igår var lindriga händelser - men ändå jobbiga.- Jag åkte in till N i stan för mamma-powerwalken. A.J sov hela resan, men när vi nästan ska svänga in på gatan så vaknar han till och skriker. Då var det inte så långt kvar och jag försökte vyssa honom med rösten, men han blev inte lugn fören han fick komma ur bilen. På resan hem började han redan skrika när jag hade satt ner honom i stolen. Jag försökte gunga stolen samtidigt som jag skulle sätta på mig skorna. När jag tar upp stolen så börjar han tystna lite. Så jag går ut till bilen som står och väntar. Sätter in bilbarnstolen och ska bara vika ihop vagnen - som såklart krånglar (ena remmen hade fastnat och innan jag kom på det var det ett jävla meck att få ihop vagnen.). A.J börjar såklart sätta igång och skrika igen... nu låter det som att jag störs av skrikandet. Det är inte det. Bebisar skriker. Det är deras sätt att berätta att något är fel. - Men jag blev bara mest stressad för att jag ville bara hem och kunna ta hand om mitt barn i lugn och ro coh samtidigt förbannar jag mig själv att behöva utsätta mitt barn för att åka färdtjänst. Men så är det när man inte får köra och inte har egen bil. Men nackdelen är att om ditt barn börjar skrika så kan du bara stanna bilen och ta upp ditt barn. Du kan välja att åka iväg senare. Däremot en taxibil som är förbeställd behövs det en himla massa förberedelser för att hinna komma iväg i rätt tid och likväl är det inte säkert att spädbarnet är på samma not... vilket då inte A.J var igår.
Jag fick ta ut honom ur bilen samtidigt som jag skulle försöka lösa problemmet att fälla ihop vagnen. Tillslut gick det och vi fick in vagnen och barnet och mamman i bilen. A.J skrek och det enda som fungerade var mitt lillfinger som hans tröst. Så på hela resan hem fick han snutta på mitt lillfinger. Jag satt och vågade knappt röra handen ifall han skulle tappa fingret och bli ledsen igen - Det enda ljuset just då var att vi åkte med en chafför som vi åkt med förut och som höll sig väldigt lugn i trasslet och skriket.
Nä, så vi får ser hur resan in till stan blir idag. Hoppas att han sover precis innan vi ska åka så jag bara kan sätta A.J i bilbarnstolen utan han märker något. Tur att vi får åka med syster hem efteråt.
Till andra saker så överlevde jag powerwalken igår. Nu blev det inte riktigt en mil, N uppskatta något på 8 km. Men det dög gått och väl. Känns som jag har för korta ben för powerwalk, de hinner inte riktigt med. Men de
har nog med att jag inte har riktigt rätt gångteknik. Men i mitt huvud så vill antingen mina ben gå i normaltakt och allting som överskrider det vill mina ben springa. Får nog inse att powerwalk kanske inte är något för alla och kanske inte för mig. Får hoppas att det finns andra sätt att umgås istället, som t.ex imorgon när det ska bli lunch-träff.
Annars har jag börjat tänka lite på det här med motion. Fast i mer de banorna att jag längtar efter att hinna springa på mitt löparband (Kanske guldläge att göra det de morgonstunderna som A.J sover i längre perioder). Sen längtar jag efter att cykla. Vill gärna skaffa en cykelkärra att ha A.J i så vi kan cykla in till stan, eller ut till Dalum eller Blidsberg. Järnvägen är fantastisk att cykla på då det är rak asfalterad sträcka och miljön är underbar med. Den enda delen på kroppen jag vill kunna skärpa till lite är magen. Även om jag är klart smalare nu än när jag blev gravid (och kilon lättare) Så vill jag gärna bli av med de sista av "bull-formen" och få den mer formad. Å så hoppas jag att mina tigerränder bleker bort snart med. Har en idé i mitt huvud att tatuerna in min sons namn (klassiskt!). Har funderat på lite motiv och kommit på att en bild på en liggande napp vore läckert och så namnet stående i nappen. Men den tatueringen får vänta till magen blivit mindre tigeraktig då jag vill placera den på undre magkanten ;) Tills vidare får jag försöka hitta en bekväm träningsform att skärpa till magen som jag trivs med. För träna ska vara kul! - Å till dess får ni njuta av lite bilder på Magen och så får jag börja avrunda här, för nu börjar lilla knorr att knorra därborta i babysittern :)
Annars har jag börjat tänka lite på det här med motion. Fast i mer de banorna att jag längtar efter att hinna springa på mitt löparband (Kanske guldläge att göra det de morgonstunderna som A.J sover i längre perioder). Sen längtar jag efter att cykla. Vill gärna skaffa en cykelkärra att ha A.J i så vi kan cykla in till stan, eller ut till Dalum eller Blidsberg. Järnvägen är fantastisk att cykla på då det är rak asfalterad sträcka och miljön är underbar med. Den enda delen på kroppen jag vill kunna skärpa till lite är magen. Även om jag är klart smalare nu än när jag blev gravid (och kilon lättare) Så vill jag gärna bli av med de sista av "bull-formen" och få den mer formad. Å så hoppas jag att mina tigerränder bleker bort snart med. Har en idé i mitt huvud att tatuerna in min sons namn (klassiskt!). Har funderat på lite motiv och kommit på att en bild på en liggande napp vore läckert och så namnet stående i nappen. Men den tatueringen får vänta till magen blivit mindre tigeraktig då jag vill placera den på undre magkanten ;) Tills vidare får jag försöka hitta en bekväm träningsform att skärpa till magen som jag trivs med. För träna ska vara kul! - Å till dess får ni njuta av lite bilder på Magen och så får jag börja avrunda här, för nu börjar lilla knorr att knorra därborta i babysittern :)
Kommentarer
Trackback
