BabyAnkan

Halloj!

Just nu är jag i Sthlm. Äldsta syster fyller år idag och därför åkte jag och A upp med tåget redan i torsdags.

Det var skönt att åka upp för en liten minisemester-helg.

Det är mycket i både hemmet och på jobbet just nu. De senaste två veckorna har jag känt hur energin hsr vänt till de sämre.

Jag är mer trött (fastän jag sover många timmar per natt). Magen blir mer rundare och tyngre, vilket gör att jag känner mig fysiskt tyngre. Humöret är mer lättpåverkad, vilket tyvärr går ut över A då jag tappar tålamodet snabbare. Med allt detta så känner jag mig ledsen, efter varje arbetsdag vill jag gråta.

Gråta för jag är trött. 

Gråta för jag har långt att pendla och är många timmar hemifrån.

Gråta för att jag vill göra så mycket hemma, men energin räcker inte till.

Jag försöker att inte "gnälla" (det är ju småsaker, finns de som har det betydligt värre). Men jag inser att om jag säger till folk att allt är tipptopp. Då gör jag mig själv en otjänst. För det ÄR OKEJ att jag är trött och har begränsad energi. Hoppas mest att det är en fas som kanske går över och att de kan bli bättre framåt våren och solen.

Bild. V 24+0

Fysiskt då?

Magen är rund och tyngre. Jag har gått från 68kg i september till 72kg nu, vilket känns helt rimligt 

Förutom att jag konstant går och känner mig kissnödig hela tiden. Så mår kroppen helt okej.

Babymarängen kör sina dagliga gympapass  Å jag har förstått att från denna veckan ska jag kunna känna av fosterrörelser dagligen, vilket jag gör med råge.

Nu har jag och Dennis kunnat känna Marängens sparkar på utsidan en månad  Men A har inte känt än. 

Jag har försökt lägga hans hand på magen när det varit aktiviteter därinne. Men det är lite mycket begärt av en 5.5åring att ha tålamod så pass länge att han ska orka ha sin hand på plats för nästa spark.

Vi resonerar att det blir lättare för A att känna senare, när det är en tydlig fot som sticker ut. Men både jag och Dennis längtar på nåt konstigt vis tills A kan känna med. Kanske har med att knyta an till syskonkontakten.

Symptom:

Jag har tänkt på detta fenomen under denna veckan. Det måste vara hypokondriker och gravida som är så besatta vid symptom?

Och vadå symptom? Jag är ju inte sjuk bara för jag är gravid. Dessutom förknippas väl symptom med något negativt? Men en stor rund sprakande mage är väl ett havandeskaps-symptom om nåt.

Jaja... Det var bara en random fundering.

Psykiska symptom: - tröttare 

- lite mer nedstämd

- mer svängande humör.

Fysiska: 

- Mer växtvärk i livmodern

- Mindre illamående än föregående vecka

- större hunger och aptit, med fler frekventa sug efter goda saker

- Mindre kramp i vaderna (tack vare magnesiumet?)

- Fortsatta muskelryckningar i ögonlocket (stööörigt)

Vecka 25... jisses, jag tycker det går rätt snabbt på veckorna nu. Marängen ska vara ungefär 30cm och väga 600g. Om 9 dagar är det nedräkning från 100 dagar och om 11 dagar går jag in i tredje trimestern och räknas som höggravid.

Nu på tisdag hade jag ett bokat bm-besök. Men nu ringde min bm igår och lämna ett meddelande att hon behövde boka om  Så hon ska ringa på måndag och boka ny tid  

Det gör mig inte så mycket eftersom tiden krockar med ett sektionsmöte. Men jag hade däremot peppar upp för att lyssna p0 hjärtat och ställa lite frågor.

Mina frågor just nu är:

- Från när kan vi hyra babyskydd och är det britax babyskydd? (för då passar den till vår vagn... annars kanske vi köper eget babyskydd ändå)

- Hur ser mina järnvärden ut och vad ska den dagliga dosen ligga på?

- Från denna veckan ska jag väl ringa fl vid akuta frågor, vad är numret.

- Be om moderskapsintyg, så jag kan börja ansöka hos fk

... sen var det säkert något mer. Men det har min disträva gravidhjärna glömt av... Får hoppas jag får en annan tid denna vecka så jag inte glömmer bort mer jag ska fråga.

Nu ska jag gå och vara lite social. Har fått vara ifred och laddat min energi en timma. Så n6 ska jag kunna orka med resten av kvällen.

Bjuder på några riktigt najsa bilder på den Marängfyllda magen.