BabyAnkan

Min lilla fina C blev 8 veckor igår och nu på lördag blir han 2 månader. Helt plötsligt gick han från pytteliten till så stor. 

Jag vet inte om det är någon jätteskillnad på stora A och lilla C vid samma veckoålder. Men jag upplever C vara rätt stor (jag får kolla upp detta i bvc boken). 

Men jag tycker det händer mycket nu i utvecklingen. C fäster blicken jättebra och följer. Jag har testat babygymmet några gånger och det uppskattas en stund. Men sen blir det tråkigt, för det står ju still. Casper trivs bäst när han får bäras i famnen eller i bärselen.

Han ler mer och mer och han "pratar" sina ooh. Svarar jag så ooh:ar han tillbaka.

Han har fortfarande sina 48h-intervaller. Som igår natt vakna han nästan varje timma. Han knorra, fiste och smååt. Sen under hela dagen sov han bara korta stunder och så fort jag försökte flytta honom (från famn ner i soffa) så vakna han.

Så igår led jag av kraftig M.M.M (monday mental meltdown). Jag hade så kasst humör. Jag var trött och lipig och grät en gång på morgonen och en gång på eftermiddagen på grund av små-konflikter med A som raserade mitt mående fullständigt.

Jag insåg också igår vad bortskämd jag varit senaste veckan när vi hade mini-semester och Dennis varit hemma. Det är lättare att vara två vuxna mot två barn, än en vuxen mot två barn - då hamnar en i visst underläge.

Men sen under kvällen blev det bättre och även om C knorrade jäklar när han skulle sova för natten (det tog 2h från att vi la oss i sängen till att han somna), så har natten som var varit bra. Han åt sista gången vid 23.20 och nästa gång vid 04.10.

Så idag märker jag genast skillnad på mitt humör med sammansatt nattsömn.

Dagens plan är därför att vila ordentligt idag om C ska ha sin vilodag. Om vädret tillåter kanske vi tar nån promenad så A får lite frisk luft mellan sina tv-spel pass. Jag ska även snart beställs taxi imorgon då vi ska till bvc på morgonen. Men annars ska jag försöka vila och njuta av kaffe.

En sista tanke här. Jag undrar om det är något jag borde skriva mer om.

Det känns som det blir glesare mellan varje inlägg. Å i bebisens liv så blir t ex bvc besöken mer "sällan" (en gång i månaden).

Jag skrev inte om A längre än till 2 månader. Vad som hände sen vet jag inte - om tiden inte räckte till eller om intresset försvann.

För mig har det varit guld värt att skriva om graviditeten och hur jag mått då. Men nu när bebis kommit så handlar det inte så mycket om mig. Å att skriva om barnen känns typ... jag vet inte.... konstigt att sätta ord på hur barnen känner. 

Jag vill nog helst sätta mer ord i hur jag mår och hur jag gör som mamma. Men det kanske är ointressant.

Det jag vill ha sagt är nog att jag ska funderar på om jag ska fortsätta skriva. För just nu känns det som den tiden jag lägger på att skriva, vill jag lägga på annat. Så jag ska ta mig en funderare.