BabyAnkan

Denna veckan har vi ändå försökt få lite vardag i livet igen genom att D har jobbat som vanligt och jag tycker det har fungerat hyfsat med att ha två barn själv.

Lilla C har börjat visa lite mer personlighet, genom att han ger ifrån sig gallskrik så fort han kommer på att han är hungrig, våt blöja eller vill ha närhet. Speciellt närhet. Där har bebis tydligt börjat visa att han inte vill läggas ner någon annanstans än i mamma eller pappas famn om han är vaken eller påväg att somna. Helst ska det skakas lite med - så då är Pilatesbollen tacksam att ha!

I måndags (14 dagar) hade vi hembesök av bvc. Hon vägde C som gått upp 260g på en vecka. Vilket var jättebra. Det går åt rätt håll!

Å jag kan säga att jag är så nöjd att jag bytte bvc sköterska denna gång. Denna är lugn, lyssnar, ger bra råd och peppar. Vi var t.ex fundersamma om hans rossel satt längre ner (typ lungorna). Men hon lyssnade på C och konstatera att det lät värre än vad det är och orsaker sitter i näsan - puh!

Men som sagt så är jag väldigt nöjd med denna sköterskan och D tyckte om henne med.

För när jag går tillbaka 6 år i bloggen (23/4 -13) så blir jag så ledsen. A var också två veckor och på 14-dagar besöket hos bvc hade han gått ner 40 g, å jag kände mig så skammad då av sköterskan (och bättre blev det inte de andra besöken heller). Läs här: https://babyrex.blogg.se/2013/april/12-dagar-i-mammarollen.html

Så tack mig själv att jag skrev då hur jag kände så jag kunde ändra på detta 6 år senare. 

Jag är även väldigt tacksam för att jag skrev då hur jag mådde (för tydligen glömmer en bort!).

Nu efter C har jag haft väldigt ont i blygdbenet. Det gör inte "ont ont". Mer foglossningskänsla, ungefär som ett tryck neråt när jag går och det känns mycket obehagligt. Jag har varit orolig att jag förvärrade detta efter att jag busade med A när vi spela fotboll 6 dagar efter förlossningen. MEN nu läste jag från bloggen april 2013 att jag hade ont på samma ställe med. Det kommer jag verkligen inte ihåg. Men nu känner jag mig lugnare att det är "normalt" för min kropp att ha ont i bäckenet efteråt både då och nu (Så tack mig igen för att ha dokumenterat det)

Lite besviken är jag dock att jag inte skrev då när stygnen lossade. För det är verkligen mitt stör-moment just nu. Trådar började lossa efter en vecka när bristningarna började läka. Men än så länge har inte kroppen börjat absorbera tråden än så all tråd på utsidan kan lossa. Nä, istället så hänger det lösa trådar som jag råkar dra i varje toabesöj. Så då måste jag sitta med pappret istället och jag är så trött på duttandet! Vill kunna torka mig som en normal person. Dessutom har jag ju gått från gravid med superplask våta flytningar till snustorr nu och med läkningen så kliar det något djävulskt! Idomin salva är min bästa vän just nu ❤

Jag vill bara skriva om en till sak som jag lärt mig från "mina misstag". Trots att jag då (2013-jag) hade ont i bäckenet och inte riktigt var återställd. Så upplever jag att jag var så desperat att få umgås med mammor (å allmänt sällskap) att jag gick intensiva powerwalks. Men för vems skull gjorde jag det?

Jag tyckte det var mest jobbigt, gav mig prestationsångest och bebis A hade trivts lika bra i min stillsamma famn inomhus, som i en varm vagn.

Jag skrev då att jag tyckte det var kul. Men mellan raderna så det som var kul var att få träffa andra människor, miljöombyte och inte att hetsa min kropp att "komma i form".

Nä 6 år senare har jag lärt mig att det är lika okej att bara ta en lugn vagn-promenad till affären för lite miljöombyte eller åka hem till någon och sitta still med en kopp kaffe i lugn och ro och bara prata.

Å det är vad vi ska göra idag. C ska få premiären taxi om drygt en timma. Ska bli spännande å se om C är lugn så jag kan sitta i framsätet och barnen där bak eller om jag ska klämma in mig i mitten mellan pojkarna. Vi ska visserligen bara åka 10 min till Blidsberg, men för en arg bebis kan 10 min vara en evighet. Men vi får se hur första taxituren blir. A var 14 dagar första turen och det gick ju bra. Så detta kommer nog gå bra med.

Nu ska jag passa på att packa skötväskan med kräkhanddukar, våtservetter och lite kakor och passa på att kamma håret nu när C äntligen kommit till ro och somnat.