BabyAnkan

Jag försöker finna tid och energi att hinna skriva några rader här. Men tiden känns så knäpp. Hade velat görs en uppdatering nu när  C blev en månad... men timmarna gick och dsgrn tog slut och sen har det gått ytterligare 5 dagar på det.

Samtidigt är det inte bara tiden som inte räcker. Energimätaren börjar bli rätt låg med och varje lugn stund försöker jag prioritera att antingen blunda eller göra livsnödvändiga saker som att äta eller gå på toa i fred.

Men så sitter jag här då med min kopp kaffe och vill bara skriva av mig. För det är vad jag behöver  Bara dränera mig på ord (Samtidigt som min högra fot frenetiskt gungar babysittern så att C ksn fortsätta sova).

Så fem veckor har bebis hunnit bli. Å jag försöker fånga någon form av mönster hur denna person fungerar.

Han äter exempelvis varannan timma vilket i sig inte gör något MEN det känns som "han äter sig mätt för stunden". Kunde varit bättre om han åt exempelvis var tredje timma och åt sig mätt till nästa mål. Nu känns det som det är massa småätande (doxk vet jag att det blir bättre). Jag ska tillägga att detta varannan timma ätandet inte är jättejobbigt eftersom jag är mest glad att amningen fungerar och att det inte heller gör ont - jag och C har helt enkelt rätt teknik och det är jag MYCKET TACKSAM över och hoppas att det ska fortsätta så.

Sen så är det här med sovandet... känns som C lever i ett 48h-intervall där han dag 1 kan vakna kl 6 (efter en halvknepig natt med mycket knorr). Sen är han vaken 7h med endast kortare sovstunder på 10-15 min. Där emellan äter han, fiser  mycket, ska bäras och vara närs, annars blir han kinkig. Han kommer aldrig till ro (dessto svårare är det också med en kärleksfull bror som hela tiden vill vara uppe i lillebrors fejs och pussas och peta på liten PRECIS när han börjar somna med.)

Så efter antal trötta timmar så kanske jag kan få C att somna 1-2h ostört. Efter det är bebis helt personlighetsförändrad och kan vara vaken och titta sig omkring utan att vråla och vara gaphals.... Men efter en stund går det tillbaka till samma sömnlösa bebis igen som aldrig kommer till ro, och mycket tid och energi går åt till att hålla bebis glad genom att bära och försöka få han att somna. Till sist kommer kvällen och en trött mamma och en trött bebis kan äntligen lägga sig plant och mysamma tills bebis stensomnar.

Sen går natten och  bebis vaknar för mat och somnar sen om. Inget onödigt knorr med bajsblöjor, ta upp i famn och vyssa. Utan bebis sover lugnt. 

Morgonen kommer och dag 2 i 48h-intervallet. Bebis tar igen sig efter föregående dag och har flera längre stunder då han kan komma till ro och sova. Dessutom duger både vagn och babysitter att sova i till skillnad från föregående dag där bebis bara sov om det var i mammas famn och ingen annanstans.

Dagen går oxh det är inte fören sent eftermiddag/tidig kväll som oron i kroppen kryper upp hos bebis. Då börjar det som ska starta en krångelnatt. Bebis skriker, han får mat, men så slutar han för då ska han rapa lite, sen ska han äta igen och lägger samtidigt en stor bajs. Efter det ska det bäras och vaggas i famnen, annars är han missnöjd.

Nattningen kommer till sist och han ska bara somna i min famn  Sen under natten vaknar han flera gånger, men inte bara för att äta, utan för att blöjan ska bytas och det ska rapas och helst ligga hud mot hud.

Efter en sån natt är en rätt slut och då börjar 48h intervallet pånytt med vaken och kinkig bebis. Men jag vet då att om 24h så har jag en lugn natt och dag att se fram emot.

Så i denna cykel så är vi idag på sovdag med en bra natt (så jag vet att natten som kommer, kommer bli knorrig).

Dock om jag frågar Dennis så tycker han säkert att alla nätter är krångliga. På ett vis kan jag väl förstå frustrationen i att bli väckt ofta av bebisskrik utan att aktivt kunna göra nåt.

Jag kan i alla fall hala fram bröstet och msts eller ta upp C i min famn när det är närhet den lille skriker efter.

Men samtidigt kan jag själv bli fruktansvärt irriterad över när jag precis matat och C gnyr över blöjan eller nåt annat, och Dennis halvmumlar i sömnen "Han vill nog ha mat". 

Då vill jag bara ryta "Han har ju redan fått mat! Ta du honom då om du är sån expert!"

 ... Jag förstår att såna utbrott från min sida inte skulle hjälpa, men det vore skönt att få gapa lite själv 😉

Oh well... tänker avrunda nu. Kaffet ät uppdrucket och bebis sover fortfarande i babysittern. Kaaanske hinner se något avsnitt av Reign lite ostört (innan den stora vaknar och ska ha sin beskärda del av uppmärksamhet.)