BF+4 ... en envis jäkla Maräng.
Det är så typiskt att vara bortskämd med en fantastisk förlossningsstart med första barnet. Då har jag redan rätt höga krav med nummer två. Men denna Maräng verkar vara för jäkla envis, å här ska ingen mamma få bestämma nåt - nej nej.
Men
jag försöker i alla fall.
I natten mellan fredag och lördag vaknade jag vid 2.30 med molvärk. Det kom och gick, oregelbundet, men det kändes (å jag hoppades!). Efter några värkar i sängen - där jag nästan var rädd att röra mig ifall det skulle försvinna - så gick jag till sist upp. Jag satte på Tv:n och satt sen och guppade på pilatesbollen till x antal avsnitt av Vänner. När klockan började närma sig 5-6, så lade jsg mig i soffan... och stensomna. Vaknar någon timma senare och då är all värk borta.
Kände mig så jäkla snuvad!!
Så hels lördagen kände jag mig trött och låg och ville bara ha tillbaka lite smärta - men nä ingenting.
Så jag fick se ESC finalen i lugn å ro hemma. Men all besvikelse gjorde mig rätt likgiltig till programmet.
Så idag söndag ville jag hitta på nåt kul för att få tankarna på nåt annat. Så vi åkte till Mösseberg där jag och A gick upp och ner i tornet. 418 trappsteg t/r, men det enda som kändes var i ljumskarna efteråt. Å med denna konstiga host-förkylningen jag dragit på mig, så blev jag bara mest matt i kroppen.
Så, som sagt, jag försöker mina små knep.
Men det är tydligen denna bebis som bestämmer ändå.
Nu race:ar vi mest mot tiden: Blir det en Oxe eller en Tvilling och kommer jag få se bebis på utsidan eller på insidan via ett ultraljud först.
Time Will Tell. Men BF+5 kommer vi nog åtminstone passera 😑
Kommentarer
Trackback
